med anledning av prop. 1996/97:52 Den kommunala redovisningen
Kommunerna har en avgörande roll för många viktiga
verksamheter i människors vardag, alltifrån vård, omsorg och
utbildning till gatuskötsel. Kommunen tar en mycket stor
andel av våra inkomstskatter.
Enligt 1991 års kommunallag ska kommuner och landsting ha en god hus-
hållning i sin verksamhet. Förändringen av kommunallagen syftade till att ge
kommuner och landsting formella möjligheter att använda sina ekonomiska
resurser på ett friare sätt än vad som följde av tidigare lagstiftning. Detta
har
också följts av andra reformer såsom omläggning av de specialdestinerade
statsbidragen till ett generellt statsbidrag. Detta stämmer väl med den
kommunala självstyrelsen och de allmänna kraven på rationalitet och ansvar i
kommuners och landstings verksamhet.
Det är angeläget att påpeka att statsmaktens viktigaste bidrag till den kom-
munala sektorns ekonomiska hälsa är att iakttaga långsiktighet och förut-
sägbarhet vad gäller statliga åtgärder som påverkar den kommunala sektorns
ekonomi. Staten bestämmer i hög grad de ekonomiska villkoren för kom-
munerna genom utformning av statsbidrag, rättighetslagar och beskattnings-
regler m.m. Vid nya obligatoriska uppgifter måste finansieringsprincipen
gälla.
Utöver detta menar vi att det finns goda skäl för att införa ett balanskrav för
den kommunala sektorn. Kommuner och landsting har en viktig roll i den
totala samhällsekonomin. Det kan alltså anses föreligga ett allmänintresse av
god hushållning. Det är i slutändan ändå medborgarna som får betala miss-
hushållning genom sämre service och högre skatter.
Regeringen aviserade i kompletteringspropositionen våren 1995 en översyn
av kommunallagens ekonomikapitel. Folkpartiet välkomnade då en sådan
översyn och en tydligare reglering av redovisningen som kunde följa därav.
Vi vill biträda den nu föreliggande propositionen.
Balanskravet
I propositionen föreslås att ett negativt årsresultat skall
regleras och det redovisade egna kapitalet enligt
balansräkningen återställas senast under det andra året efter
det år då det negativa resultatet uppkom. Om det finns
synnerliga skäl för det kan fullmäktige besluta att sådan
relering inte skall göras. I och med detta har balanskravet
något mjukats på vägen från avisering våren 1995 till
nuvarande förslag till beslut.
Genom utformningen av lagprövningsregeln i kommunallagen blir det upp
till varje kommun och landsting att avgöra huruvida "synnerliga skäl" att
avstå från redovisning av hur balanskravet uppnås föreligger. Detta är
otillfredsställande. Två exempel ges på "synnerliga skäl": "att en kommun
eller ett landsting medvetet och tydligt har gjort avsättningar och byggt upp
ett avsevärt eget kapital för att möta tillfälliga framtida intäktsminskningar
eller kostnadsökningar." Ett annat skäl är "när en avyttring av tillgångar har
skett och en förlust därvid har uppstått. Det kan då finnas skäl att inte
reglera
förlusten under förutsättning att avyttringen samtidigt innebär att kommunen
eller landstinget därigenom har skapat förutsättningar för minskade framtida
kostnader." Detta senare exempel förefaller vara tillämpligt på försäljning av
kommunala bostadsföretag som ibland måste säljas med förlust. Om kommun
eller landsting bryter mot balanskravet händer ingenting. Bolag omfattas dock
inte, så man kan förmodligen dessutom allteftersom flytta verksamhet mellan
kommunen och dess bolag för att få lämpligt resultat.
Begreppet "synnerliga skäl" talar visserligen för yttersta restriktivitet, men
om sådana verkligen föreligger kan i sak inte prövas av domstol.
Tidigare har förbud mot lån till driften aviserats, men regeringen menar i
propositionen att detta inte är nödvändigt. Det blir däremot möjligt att skriva
upp värdet på tillgångar. Dessa två företeelser riskerar i kombination med
oklarheterna i balanskravets efterlevnad kunna leda till lånefinansiering eller
överdriven värdeuppskrivning.
Det är viktigt att statsmakterna noga följer tillämpningen av balanskravet.
Om det visar sig att bristen på preciseringar av hur "synnerliga skäl" ska
tolkas bör regeringen återkomma till riksdagen. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Kommunala bolag
Folkpartiet anser för det första att kommunal verksamhet
som grundregel icke ska bedrivas i bolagsform. I annat
sammanhang har vi lagt förslag om avvecklingsplaner för de
kommunala bolagen.
Det är av yttersta vikt att även de kommunala bolagens balans och resultat
öppet redovisas tillsammans med kommunens redovisning. Den nya lagen
ger kommunen en sådan möjlighet. Det anser vi inte räcker. Mot bakgrund av
att balanskravet kan fresta till ytterligare bolagisering för att kunna laborera
med resultat mellan enheterna, och mot bakgrund av att alltfler kommuner
använder bolag, koncernbildning och affärer dem emellan för att t ex undvika
att betala skatt, eller för att kunna bedriva olika typer av konkurrerande
affärsverksamhet är det av stor vikt att en öppen redovisning av kommunens
totala ekonomiska verksamhet sker.
Regeringen aviserar en utredning om förutsättningarna för och konsekvens-
erna av att låta balanskravet omfatta den kommunala "koncernen". Vi anser
att denna utredare i stället ska få i uppdrag att skyndsamt lägga förslag på hur
en samlad redovisning av hela kommunens ekonomi, i vilken en total
redovisning av kommunala bolag inklusive koncernbildningar, kan
genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att följa tillämpningen av och vid behov precisera
balanskravet,
2.
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till samlad redovisning av kommunens totala ekonomi.