Kommunerna har en avgörande roll för många viktiga verksamheter i människors vardag, alltifrån vård, omsorg och utbildning till gatuskötsel. Kommunen tar en mycket stor andel av våra inkomstskatter.
Enligt 1991 års kommunallag ska kommuner och landsting ha en god hus- hållning i sin verksamhet. Förändringen av kommunallagen syftade till att ge kommuner och landsting formella möjligheter att använda sina ekonomiska resurser på ett friare sätt än vad som följde av tidigare lagstiftning. Detta har också följts av andra reformer såsom omläggning av de specialdestinerade statsbidragen till ett generellt statsbidrag. Detta stämmer väl med den kommunala självstyrelsen och de allmänna kraven på rationalitet och ansvar i kommuners och landstings verksamhet.
Det är angeläget att påpeka att statsmaktens viktigaste bidrag till den kom- munala sektorns ekonomiska hälsa är att iakttaga långsiktighet och förut- sägbarhet vad gäller statliga åtgärder som påverkar den kommunala sektorns ekonomi. Staten bestämmer i hög grad de ekonomiska villkoren för kom- munerna genom utformning av statsbidrag, rättighetslagar och beskattnings- regler m.m. Vid nya obligatoriska uppgifter måste finansieringsprincipen gälla.
Utöver detta menar vi att det finns goda skäl för att införa ett balanskrav för den kommunala sektorn. Kommuner och landsting har en viktig roll i den totala samhällsekonomin. Det kan alltså anses föreligga ett allmänintresse av god hushållning. Det är i slutändan ändå medborgarna som får betala miss- hushållning genom sämre service och högre skatter.
Regeringen aviserade i kompletteringspropositionen våren 1995 en översyn av kommunallagens ekonomikapitel. Folkpartiet välkomnade då en sådan översyn och en tydligare reglering av redovisningen som kunde följa därav. Vi vill biträda den nu föreliggande propositionen.
Balanskravet
I propositionen föreslås att ett negativt årsresultat skall regleras och det redovisade egna kapitalet enligt balansräkningen återställas senast under det andra året efter det år då det negativa resultatet uppkom. Om det finns synnerliga skäl för det kan fullmäktige besluta att sådan relering inte skall göras. I och med detta har balanskravet något mjukats på vägen från avisering våren 1995 till nuvarande förslag till beslut.
Genom utformningen av lagprövningsregeln i kommunallagen blir det upp till varje kommun och landsting att avgöra huruvida "synnerliga skäl" att avstå från redovisning av hur balanskravet uppnås föreligger. Detta är otillfredsställande. Två exempel ges på "synnerliga skäl": "att en kommun eller ett landsting medvetet och tydligt har gjort avsättningar och byggt upp ett avsevärt eget kapital för att möta tillfälliga framtida intäktsminskningar eller kostnadsökningar." Ett annat skäl är "när en avyttring av tillgångar har skett och en förlust därvid har uppstått. Det kan då finnas skäl att inte reglera förlusten under förutsättning att avyttringen samtidigt innebär att kommunen eller landstinget därigenom har skapat förutsättningar för minskade framtida kostnader." Detta senare exempel förefaller vara tillämpligt på försäljning av kommunala bostadsföretag som ibland måste säljas med förlust. Om kommun eller landsting bryter mot balanskravet händer ingenting. Bolag omfattas dock inte, så man kan förmodligen dessutom allteftersom flytta verksamhet mellan kommunen och dess bolag för att få lämpligt resultat.
Begreppet "synnerliga skäl" talar visserligen för yttersta restriktivitet, men om sådana verkligen föreligger kan i sak inte prövas av domstol.
Tidigare har förbud mot lån till driften aviserats, men regeringen menar i propositionen att detta inte är nödvändigt. Det blir däremot möjligt att skriva upp värdet på tillgångar. Dessa två företeelser riskerar i kombination med oklarheterna i balanskravets efterlevnad kunna leda till lånefinansiering eller överdriven värdeuppskrivning.
Det är viktigt att statsmakterna noga följer tillämpningen av balanskravet. Om det visar sig att bristen på preciseringar av hur "synnerliga skäl" ska tolkas bör regeringen återkomma till riksdagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kommunala bolag
Folkpartiet anser för det första att kommunal verksamhet som grundregel icke ska bedrivas i bolagsform. I annat sammanhang har vi lagt förslag om avvecklingsplaner för de kommunala bolagen.
Det är av yttersta vikt att även de kommunala bolagens balans och resultat öppet redovisas tillsammans med kommunens redovisning. Den nya lagen ger kommunen en sådan möjlighet. Det anser vi inte räcker. Mot bakgrund av att balanskravet kan fresta till ytterligare bolagisering för att kunna laborera med resultat mellan enheterna, och mot bakgrund av att alltfler kommuner använder bolag, koncernbildning och affärer dem emellan för att t ex undvika att betala skatt, eller för att kunna bedriva olika typer av konkurrerande affärsverksamhet är det av stor vikt att en öppen redovisning av kommunens totala ekonomiska verksamhet sker.
Regeringen aviserar en utredning om förutsättningarna för och konsekvens- erna av att låta balanskravet omfatta den kommunala "koncernen". Vi anser att denna utredare i stället ska få i uppdrag att skyndsamt lägga förslag på hur en samlad redovisning av hela kommunens ekonomi, i vilken en total redovisning av kommunala bolag inklusive koncernbildningar, kan genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa tillämpningen av och vid behov precisera balanskravet, 2. 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till samlad redovisning av kommunens totala ekonomi.
Stockholm den 12 december 1996
Karin Pilsäter (fp)
Anne Wibble (fp) Lars Leijonborg (fp)
Gotab, Stockholm 1996