med anledning av prop. 1996/97:52 Den kommunala redovisningen
Bakgrund
I april 1995 aviserade regeringen en översyn av
kommunallagen "i syfte att skapa bättre förutsättningar för
ekonomisk hushållning. Regeringen avser att återinföra ett
krav på balanserad budget samt ett förbud mot
lånefinansiering av annat än investeringar" (prop.
1994/95:150 s. 43).
Regeringen går ifrån sitt
eget aviserade förslag om
balanskrav
Av de så stolt deklarerade avsikterna att åstadkomma ett
regelverk som förhindrar de allt vanligare
budgetunderskotten och obalanserna i många kommuners
och landstings ekonomiska redovisningar återstår nu inte
mycket när regeringen till sist konkretiserat sig i
föreliggande proposition.
Reträtten har skett stegvis. Våren 1996 blev det klart att regeringen skjutit
på balanskravet till år 1999 för kommunerna och år 2000 för landstingen.
Av det nu framlagda förslaget till ändring av kommunallagen jämte
regeringens kommentarer framgår att "balanskravet" inte längre är något krav
utan på sin höjd en stark rekommendation till kommuner och landsting att
arbeta med sikte på ekonomisk balans. I det avseendet kan det diskuteras om
det över huvud taget är någon ändring i förhållande till vad som redan gäller
enligt dagens kommunallag.
Kommuner och landsting får nämligen enligt förslaget själva rätten att
avgöra om en reglering av ett negativt resultat skall ske. Man kan underlåta
att göra en sådan reglering med hänvisning till synnerliga skäl. Även om
regeringen själv i sin kommentar exemplifierar sådana synnerliga skäl
överlåter den därefter åt kommunerna att själva bestämma när sådana skall
anses föreligga. Ett sådant kommunalt beslut skall dessutom vara utan
besvärsrätt för kommunmedlemmarna. Därmed lämnas fältet fritt för en kom-
mun som arbetar med stora underskott att med hänvisning till t.ex. svårig-
heten att åstadkomma balans utan men för den kommunala verksamheten
upphöja detta till "synnerligt skäl".
Regeringen är tydligen medveten om att den föreslagna ordningen kan visa
sig otillräcklig, eftersom den säger sig vid behov vara beredd att överväga en
stramare reglering (s. 39). Genom att tillåta fortsatt underbalansering i
kommuner och landsting som redan förbrukat stora delar av sitt eget kapital
skapar regeringen nu allvarliga tvivel på dess vilja att medverka till att
enskilda kommuner och landsting måste arbeta med sunda finanser. Vi kan
här som jämförelse påminna om hur strikta aktiebolagslagens bestämmelser
är för företag som förbrukat del av sitt eget kapital. Det tidigare aviserade
balanskravet för kommuner och landsting kunde ses som en motsvarighet för
att säkerställa att åtgärder verkligen vidtas på ett tidigt stadium när tecken
på
obalans uppkommer. I sista hand blir det kommunmedlemmar som får lida av
verkningarna av dålig ekonomisk hushållning i en kommun. Genomförande
av ett balanskrav liksom införande av regler som säkerställer en god
ekonomisk redovisning i kommuner och landsting är självfallet att se just
som åtgärder som värnar kommunmedlemmarna.
Vi anser det således som synnerligen anmärkningsvärt att regeringen i strid
med sitt tidigare uttalande inte fullföljer förslaget om ett lagstadgat balans-
krav för kommunsektorn.
Regeringen tillåter
uppskrivningar av
tillgångar
Samtidigt som regeringen släpper på balanskravet ger den
fortsatt utrymme för kommuner och landsting att skriva upp
värdet på vissa av sina tillgångar. Denna åtgärd kan få
tvivelaktiga effekter i förening med uppluckringen av
balanskravet. De erfarenheter som redan finns är att vissa
kommuner genom dylika uppskrivningar kan "hyfsa" sina
balansräkningar på ett sätt som trots stora driftunderskott kan
skapa bilden av att ekonomin förbättrats. Vi hävdar att det är
först när en tillgång realiserats som skillnaden mot bokfört
värde skall påverka balansräkningen och förändringen av
eget kapital. Genom att tillåta uppskrivningar samtidigt som
reglering av underskott kan underlåtas med hänvisning till
synnerliga skäl torde bl.a. en hänvisning till uppskrivning av
värde på tillgångar ses som en naturlig möjlighet för många
kommuner. En sådan utveckling skulle kunna medverka till
en fortgående faktisk obalans i den skattefinansierade
verksamheten i kommuner och landsting.
Regeringen har inte löst
frågan om hantering av de
kommunala företagen
Det är vidare otillfredsställande att regeringen inte löst
frågan om de kommunala företagens ställning i den
kommunala redovisningen. De svårigheter som här brukar
åberopas kan utgöra exempel på att bolagsformen inte är
naturlig för helkommunal verksamhet. Vi förutsätter att den
utredning som regeringen nu aviserar skall säkerställa att
medborgarna på ett enkelt sätt skall kunna ta del av det
samlade resultatet av sin kommuns hela verksamhet. Det
borde vara naturligt att eftersträva att kommunal verksamhet
normalt bedrivs i förvaltningsform och endast se
bolagsbildning som undantag och då som ett steg i riktning
mot avyttring och privatisering av verksamheten. Vi har i en
annan motion vid årets riksmöte pekat på dessa förhållanden.
Här bör ytterligare framhållas att den omfattande koncernbildning som för
närvarande sker i många kommuner med kommunala företag är en företeelse
som visar på det tveksamma i att kommuner väljer bolagsformen för att
bedriva verksamhet. Koncernbildningen sker i regel som ett sätt att undvika
statlig skatt samtidigt som verksamheten inte skulle vara föremål för statlig
beskattning om den bedrevs i den förvaltningsform som dessutom är
avpassad för just kommunal verksamhet.
Viss avgiftsfinansierad
verksamhet
Ytterligare en fråga som inte är korrekt hanterad av
regeringen gäller skillnaden mellan skattefinansierad
verksamhet och viss avgiftsfinansierad verksamhet.
Kommunernas va-verksamhet är reglerad enligt särskild lag.
Det är inte möjligt för en kommun att disponera avgifter som
tagits in för va-verksamhet för andra ändamål. Överskott av
va-verksamheten, som helt betalas med avgifter, får således
inte disponeras för att täcka underskott av skattefinansierad
verksamhet. Med regeringens förslag förefaller detta bli
möjligt, vilket i så fall strider mot annan gällande lag. Om
avsikten enbart är att sådant överskott skall kunna redovisas
för att dölja ett uppkommet underskott i den
skattefinansierade verksamheten är detta ytterligare ett
exempel på bristerna i det s.k. balanskravet.
Inget låneförbud för
driftskostnader blir
konsekvensen
Regeringen framhåller i propositionen att det förbud mot
lånefinansiering av annat än investeringar som man aviserade
våren 1995 nu inte behöver någon lagreglering med
hänvisning till balanskravets konstruktion. Detta skulle ha
varit logiskt riktigt, om balanskravet hade upprätthållits. Med
hänsyn till att så inte är fallet blir det nu möjligt för enskilda
kommuner och landsting att fortsätta att låna till driften om
man underlåter att reglera underskott respektive t.ex. skriver
upp värdet på tillgångar.
Redovisning av kommunala
avtalspensioner
Regeringens förslag är att den s.k. blandade modellen skall
användas av kommunerna vid redovisning av
avtalspensionerna. Denna modell är att se som en miniminivå
vid redovisningen. För att åstadkomma jämförbarhet mellan
olika kommuners redovisning kan vi acceptera förslaget om
det samtidigt görs helt klart att det är fullt möjligt för de
kommuner som så önskar att utöver detta även redovisa de
poster som inte ingår i den blandade modellen. Bl.a. Svenska
Kommunförbundet har framfört detta. Den högre
ambitionsnivån, som man tydligt bör uppmuntra
kommunerna att hålla fast vid om man redan har denna, får
då redovisas i en särskild specifikation till balansräkningen.
Vi har tolkat regeringens förslag som att detta skall kunna
ske. För klarhetens skull bör riksdagen ge sin inställning på
denna punkt till känna.
Utskottet bör utarbeta
erforderliga ändringar av
lagförslagen
Med anledning av vad som framförs i denna motion bör
riksdagen besluta om förändringar av regeringens lagförslag
jämte vissa lagkommentarer. Det får ankomma på det
berörda utskottet att utarbeta erforderliga ändringar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändring av regeringens förslag beträffande det
s.k. balanskravet i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den kommunala redovisningen,
3. att riksdagen beslutar om kompletterande redovisning av avtalspensioner
i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 11 december 1996
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m)
Lennart Hedquist (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Per Bill (m)
Anna Åkerhielm (m)
Stig Rindborg (m)
Tom Heyman (m)
Margit Gennser (m)
Bo Lundgren (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Rune Rydén (m)