Bakgrund
I april 1995 aviserade regeringen en översyn av kommunallagen "i syfte att skapa bättre förutsättningar för ekonomisk hushållning. Regeringen avser att återinföra ett krav på balanserad budget samt ett förbud mot lånefinansiering av annat än investeringar" (prop. 1994/95:150 s. 43).
Regeringen går ifrån sitt eget aviserade förslag om balanskrav
Av de så stolt deklarerade avsikterna att åstadkomma ett regelverk som förhindrar de allt vanligare budgetunderskotten och obalanserna i många kommuners och landstings ekonomiska redovisningar återstår nu inte mycket när regeringen till sist konkretiserat sig i föreliggande proposition.
Reträtten har skett stegvis. Våren 1996 blev det klart att regeringen skjutit på balanskravet till år 1999 för kommunerna och år 2000 för landstingen.
Av det nu framlagda förslaget till ändring av kommunallagen jämte regeringens kommentarer framgår att "balanskravet" inte längre är något krav utan på sin höjd en stark rekommendation till kommuner och landsting att arbeta med sikte på ekonomisk balans. I det avseendet kan det diskuteras om det över huvud taget är någon ändring i förhållande till vad som redan gäller enligt dagens kommunallag.
Kommuner och landsting får nämligen enligt förslaget själva rätten att avgöra om en reglering av ett negativt resultat skall ske. Man kan underlåta att göra en sådan reglering med hänvisning till synnerliga skäl. Även om regeringen själv i sin kommentar exemplifierar sådana synnerliga skäl överlåter den därefter åt kommunerna att själva bestämma när sådana skall anses föreligga. Ett sådant kommunalt beslut skall dessutom vara utan besvärsrätt för kommunmedlemmarna. Därmed lämnas fältet fritt för en kom- mun som arbetar med stora underskott att med hänvisning till t.ex. svårig- heten att åstadkomma balans utan men för den kommunala verksamheten upphöja detta till "synnerligt skäl".
Regeringen är tydligen medveten om att den föreslagna ordningen kan visa sig otillräcklig, eftersom den säger sig vid behov vara beredd att överväga en stramare reglering (s. 39). Genom att tillåta fortsatt underbalansering i kommuner och landsting som redan förbrukat stora delar av sitt eget kapital skapar regeringen nu allvarliga tvivel på dess vilja att medverka till att enskilda kommuner och landsting måste arbeta med sunda finanser. Vi kan här som jämförelse påminna om hur strikta aktiebolagslagens bestämmelser är för företag som förbrukat del av sitt eget kapital. Det tidigare aviserade balanskravet för kommuner och landsting kunde ses som en motsvarighet för att säkerställa att åtgärder verkligen vidtas på ett tidigt stadium när tecken på obalans uppkommer. I sista hand blir det kommunmedlemmar som får lida av verkningarna av dålig ekonomisk hushållning i en kommun. Genomförande av ett balanskrav liksom införande av regler som säkerställer en god ekonomisk redovisning i kommuner och landsting är självfallet att se just som åtgärder som värnar kommunmedlemmarna.
Vi anser det således som synnerligen anmärkningsvärt att regeringen i strid med sitt tidigare uttalande inte fullföljer förslaget om ett lagstadgat balans- krav för kommunsektorn.
Regeringen tillåter uppskrivningar av tillgångar
Samtidigt som regeringen släpper på balanskravet ger den fortsatt utrymme för kommuner och landsting att skriva upp värdet på vissa av sina tillgångar. Denna åtgärd kan få tvivelaktiga effekter i förening med uppluckringen av balanskravet. De erfarenheter som redan finns är att vissa kommuner genom dylika uppskrivningar kan "hyfsa" sina balansräkningar på ett sätt som trots stora driftunderskott kan skapa bilden av att ekonomin förbättrats. Vi hävdar att det är först när en tillgång realiserats som skillnaden mot bokfört värde skall påverka balansräkningen och förändringen av eget kapital. Genom att tillåta uppskrivningar samtidigt som reglering av underskott kan underlåtas med hänvisning till synnerliga skäl torde bl.a. en hänvisning till uppskrivning av värde på tillgångar ses som en naturlig möjlighet för många kommuner. En sådan utveckling skulle kunna medverka till en fortgående faktisk obalans i den skattefinansierade verksamheten i kommuner och landsting.
Regeringen har inte löst frågan om hantering av de kommunala företagen
Det är vidare otillfredsställande att regeringen inte löst frågan om de kommunala företagens ställning i den kommunala redovisningen. De svårigheter som här brukar åberopas kan utgöra exempel på att bolagsformen inte är naturlig för helkommunal verksamhet. Vi förutsätter att den utredning som regeringen nu aviserar skall säkerställa att medborgarna på ett enkelt sätt skall kunna ta del av det samlade resultatet av sin kommuns hela verksamhet. Det borde vara naturligt att eftersträva att kommunal verksamhet normalt bedrivs i förvaltningsform och endast se bolagsbildning som undantag och då som ett steg i riktning mot avyttring och privatisering av verksamheten. Vi har i en annan motion vid årets riksmöte pekat på dessa förhållanden.
Här bör ytterligare framhållas att den omfattande koncernbildning som för närvarande sker i många kommuner med kommunala företag är en företeelse som visar på det tveksamma i att kommuner väljer bolagsformen för att bedriva verksamhet. Koncernbildningen sker i regel som ett sätt att undvika statlig skatt samtidigt som verksamheten inte skulle vara föremål för statlig beskattning om den bedrevs i den förvaltningsform som dessutom är avpassad för just kommunal verksamhet.
Viss avgiftsfinansierad verksamhet
Ytterligare en fråga som inte är korrekt hanterad av regeringen gäller skillnaden mellan skattefinansierad verksamhet och viss avgiftsfinansierad verksamhet. Kommunernas va-verksamhet är reglerad enligt särskild lag. Det är inte möjligt för en kommun att disponera avgifter som tagits in för va-verksamhet för andra ändamål. Överskott av va-verksamheten, som helt betalas med avgifter, får således inte disponeras för att täcka underskott av skattefinansierad verksamhet. Med regeringens förslag förefaller detta bli möjligt, vilket i så fall strider mot annan gällande lag. Om avsikten enbart är att sådant överskott skall kunna redovisas för att dölja ett uppkommet underskott i den skattefinansierade verksamheten är detta ytterligare ett exempel på bristerna i det s.k. balanskravet.
Inget låneförbud för driftskostnader blir konsekvensen
Regeringen framhåller i propositionen att det förbud mot lånefinansiering av annat än investeringar som man aviserade våren 1995 nu inte behöver någon lagreglering med hänvisning till balanskravets konstruktion. Detta skulle ha varit logiskt riktigt, om balanskravet hade upprätthållits. Med hänsyn till att så inte är fallet blir det nu möjligt för enskilda kommuner och landsting att fortsätta att låna till driften om man underlåter att reglera underskott respektive t.ex. skriver upp värdet på tillgångar.
Redovisning av kommunala avtalspensioner
Regeringens förslag är att den s.k. blandade modellen skall användas av kommunerna vid redovisning av avtalspensionerna. Denna modell är att se som en miniminivå vid redovisningen. För att åstadkomma jämförbarhet mellan olika kommuners redovisning kan vi acceptera förslaget om det samtidigt görs helt klart att det är fullt möjligt för de kommuner som så önskar att utöver detta även redovisa de poster som inte ingår i den blandade modellen. Bl.a. Svenska Kommunförbundet har framfört detta. Den högre ambitionsnivån, som man tydligt bör uppmuntra kommunerna att hålla fast vid om man redan har denna, får då redovisas i en särskild specifikation till balansräkningen. Vi har tolkat regeringens förslag som att detta skall kunna ske. För klarhetens skull bör riksdagen ge sin inställning på denna punkt till känna.
Utskottet bör utarbeta erforderliga ändringar av lagförslagen
Med anledning av vad som framförs i denna motion bör riksdagen besluta om förändringar av regeringens lagförslag jämte vissa lagkommentarer. Det får ankomma på det berörda utskottet att utarbeta erforderliga ändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändring av regeringens förslag beträffande det s.k. balanskravet i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den kommunala redovisningen,
3. att riksdagen beslutar om kompletterande redovisning av avtalspensioner i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 11 december 1996
Lars Tobisson (m)
Sonja Rembo (m) Lennart Hedquist (m) Fredrik Reinfeldt (m) Per Bill (m) Anna Åkerhielm (m) Stig Rindborg (m) Tom Heyman (m) Margit Gennser (m) Bo Lundgren (m) Margareta E Nordenvall (m) Rune Rydén (m)