med anledning av skr. 1996/97:51 Vissa frågor om den kommunala ekonomin
Inledning
Regeringen betonar i sin skrivelse tre viktiga mål för de
närmaste åren: offentliga finanser i balans, halverad öppen
arbetslöshet och att värna och utveckla den centrala kärnan i
välfärden, nämligen vård, omsorg och utbildning.
Kristdemokraterna menar att den ensidiga budgetsaneringen
utan tillväxtåtgärder är skadlig för den ekonomiska
utvecklingen, och målsättningen borde vara att halvera den
totala arbetslösheten, men Kristdemokraterna delar helt
uppfattningen om vård, omsorg och utbildning som en
central och prioriterad del av välfärden. Därför innebär till
skillnad från regeringen vårt budgetalternativ ca 6,5
miljarder kronor mer till kommuner och landsting, vilket
skulle innebära att de 30 000 personer som regeringen själv
räknar med kommer att sägas upp de närmaste åren med en
kristdemokratisk politik skulle kunna ha kvar sina arbeten.
Nu har regeringen plötsligt kommit på att den ensidiga nedskärningspolitik
man bedrivit under drygt två år, kombinerat med det egna budgetförslag som
nu föreligger, på ett oacceptabelt sätt ytterligare kommer att drabba just
välfärdens kärna. För att mildra denna effekt presenteras ett bokföringstrick
som enligt exempelvis Kommunförbundet inte kommer att ge några reala
effekter på sysselsättningen.
Kristdemokraterna kritiserar regeringens förslag framförallt utifrån ut-
gångspunkten att ett engångsbelopp inte ger några varaktiga reala förbättring-
ar för kommuner och landsting som så väl behövs. De kommuner som använ-
der de extra pengar som förskottsutbetalas i löpande verksamhet riskerar stora
underskott framöver. Det grundläggande resursproblemet för kommuner och
landsting löser man inte genom en kortsiktig engångseffekt som riskerar att
slå tillbaka några år senare.
Men förslaget bör också kritiseras utifrån det tillvägagångssätt som har
använts för att "trolla fram" det extra bidraget.
Regeringens skattetrick
Eftersom Kristdemokraterna anser att kommuner och
landsting behöver stabila förutsättningar och en varaktig
resurstilldelning som är betydligt större än den som
föreslagits är det befogat med kritik av regeringens hastverk.
Denna kan delas upp i två områden: dels den
konjunkturbedömning som regeringen gör, framförallt
beträffande arbetslösheten för 1996, dels för
tillvägagångssättet för förslaget.
Regeringens konjunkturbedömning
Huvudanledningen till regeringens skrivelse sägs vara att den
konjunkturbedömning från augusti 1996 som
Konjunkturinstitutet (KI) har gjort är för pessimistisk, vilket
medfört att Riksrevisionsverket (RRV) har fastställt för låga
uppräkningsfaktorer för 1996 och 1997. I övrigt görs både
RRV:s och regeringens beräkningar efter samma antaganden
om regelverk och regelförändringar. Den största avvikelsen
som har en central betydelse för kommunernas förväntade
skatteunderlag gäller prognosen för arbetslösheten 1996. KI
menar att den blir 7,9 % och regeringen att den blir 7,7 % -
samma nivå som 1995. Med knappt två månader kvar av
1996 verkar det högst osannolikt att arbetslösheten på
årsbasis skulle kunna stanna på samma nivå som 1995,
eftersom den har varit högre ända sedan mitten av mars.
Trots detta väljer regeringen att höja uppräkningsfaktorn för
1996.
Det är värt att notera att RRV tidigare har varit mycket träffsäkra i sina
bedömningar av det förväntade skatteunderlaget.
Tillvägagångssättet
1) RRV har enligt förordning 1992:1592 uppdraget att
fastställa uppräkningsfaktorer. Denna förordning har
regeringen ändrat så sent som juni 1996. Den nya
förordningen (1996:740) träder i kraft den 1 augusti 1996.
Där fastslås att RRV senast den 20 september ska fastställa
uppräkningsfaktorerna. Detta har RRV gjort den 20
september, men en månad senare anser alltså regeringen att
den nya förordningen som bara gällt i två månader inte ska
gälla längre. Regeringen upphäver sin egen förordning med
en ny förordning där också RRV:s uppräkningsfaktorer
upphävs. Långsiktighet är knappast en träffsäker bedömning
av detta förfarande.
2) Enligt regeringens skrivelse gäller att slutavräkning av 1997 års skattein-
komster kommer att ske i vanlig ordning. Det innebär att om regeringen har
gjort en felaktig bedömning kommer det att drabba de kommunala budgetarna
genom återbetalning 1999, alltså efter nästa val. Eftersom regeringens
uppräkning inte har upplevts som trovärdig av bl.a. Kommunförbundet, är det
lätt att inse att tillskottet tyvärr inte kommer att ge några reala effekter på
sysselsättningen. Detta faktum som Kristdemokraterna redan tidigare har
påpekat har lett till att regeringen i en debattartikel utfärdat ett
återbetalningsskydd. Regeringens skrivelse innebär fortfarande bara ett
osäkert lån.
3) Om återbetalningsskyddet skulle behöva användas innebär det att
regeringen redan har utnyttjat en lucka i det nya budgetsystemet. Vid för-
ändringar på utgiftssidan måste regeringen gå till riksdagen och meddela
detta så att en finansiering kan göras inom den totalram som finns för statens
utgifter. Men vid förändringar på inkomstsidan finns ingen motsvarande
reglering. Det är denna lucka i lagen som regeringen cyniskt utnyttjar.
4) Regeringen har nu låst fast sig vid två nya uppräkningsfaktorer (1,0478
och 1,0333) och man har dessutom utfärdat ett återbetalningsskydd på 2,6
miljarder kronor. Men fortfarande är inte 1996 års taxering slutförd. Det är
den inte förrän i december. Det innebär att om det slutliga utfallet från
inkomståret blir sämre än väntat så får kommuner och landsting ändå inte
riktigt de pengar de räknat med. Om utfallet blir bättre än väntat så måste ett
nytt återbetalningsskydd utfärdas.
5) Utöver de ca 2,6 miljarderna väljer regeringen att i skrivelsen igen
berätta om de 400 miljoner som redan finns avsatta i budgetpropositionen
under anslag A 2, utgiftsområde 25. Detta är inga nya pengar! Regeringen
försöker framstå i en bättre dager genom att upprepade gånger presentera sina
tidigare förslag. Det förbättrar inte situationen för kommuner och landsting.
Den enda skillnaden är att man frångår sin proposition genom att strunta i den
särskilda kommitté som annars senast den 15 januari 1997 skulle ha beslutat
om hur pengarna skulle fördelas.
Kristdemokraterna vill med kraft understryka att regeringens hastverks-
politik med osäkra engångseffekter inte räcker för att komma tillrätta med de
resursproblem som finns i kommuner och landsting. Därför ger vårt budgetal-
ternativ också bestående förbättringar för kommunsektorn. Regeringen borde
hantera frågan om välfärdens kärna på ett mer seriöst sätt än genom
beräkningstrick.
Men det bör också påpekas att tillräckliga resurser inte alltid handlar om
pengar. Socialdemokraternas motstånd mot fyrpartiregeringens åtgärder för
att förbättra produktiviteten inom vården ledde fram till en omfattande
återställarpolitik efter valet som rimligtvis åter sänker produktiviteten.
Enligt
Landstingsförbundet faller mycket riktigt produktiviteten igen. Detta är
naturligtvis också en viktig orsak till att vårdköerna åter ökar.
I samband med denna skrivelse blir det också önskvärt att regeringens
möjligheter att göra manipulativa förändringar på statsbudgetens intäktssida
utan att detta anmäls till riksdagen ses över i den nya budgetlagen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en seriös och långsiktig behandling av den framtida
resurstilldelningen till kärnverksamheterna i kommuner och landsting,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av regeringens möjligheter att göra ändringar inom
statsbudgetens intäktssida utan att detta anmäls till riksdagen.
Stockholm den 7 november 1996
Mats Odell (kd)
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Holger Gustafsson (kd)
Göran Hägglund (kd)
Michael Stjernström (kd)