Kristdemokraternas alternativ till regeringens
budgetproposition tar sikte på tre huvuduppgifter. Den första
huvuduppgiften gäller att skapa förutsättningar för nya och
växande företag för att åstadkomma de nya jobben. Den
andra huvuduppgiften är att skapa resurser så att kommuner
och landsting kan möta de snabbt växande behoven av vård
och omsorg. Den tredje uppgiften är att den ekonomiska
saneringen ska bedrivas på ett sådant sätt att inte de mest
utsatta grupperna drabbas ytterligare och att de som drabbats
mest av regeringens nedskärningar kompenseras.
Kristdemokraterna presenterar en stor satsning på tjänstesektorn. Den ger
nya och bättre förutsättningar för tjänster riktade till de enskilda hushållen.
Vidare föreslås bättre villkor för företag och företagande. Exempel på sådana
är slopad dubbelbeskattning på risksparande, nej till höjd förmögenhetsskatt
på arbetande kapital, reformerad arbetsrätt, återställande av moms-
redovisningen för samtliga företag, slopande av värnskatten, avvisande av
den förlängda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen, återställande av
avdragsrätten för pensionssparande, avdragsrätt för individuella utbildnings-
konton och avvisande av höjd beskattning av risksparande i aktier.
Kristdemokraterna avvisar regeringens stora nedskärning för världens
fattigaste och börjar vägen tillbaka mot enprocentsmålet. Vi håller fast vid
80-procentsnivån i sjuk-, arbetslöshets- och föräldraförsäkringen och avvisar
försämringen i högkostnadsskyddet för sjukvård och läkemedel. När det
gäller pensionärerna avvisas regeringens förslag om försämrade
bostadstillägg, och istället höjs pensionstillskotten för de sämst ställda
pensionärerna med 200 kr per månad. Förslagen om försämringar
beträffande änke- och omställningspensioner avvisas.
För att förbättra familjernas situation föreslås behovsprövade barnbidrag
med låginkomstprofil, återinförande av vårdnadsbidraget och flerbarns-
tillägget samt förbättringar av bostadstillägget.
För finansiering av åtgärderna föreslås en återgång till en samordnad livs-
medelsmoms. Höjningen skulle drabba alla men de förbättringar som
föreslås kommer de sämst ställda till del. Vidare förslås bl a höjd tobaks-
skatt, införande av ytterligare en karensdag, slopande av delpensionen och
införande av ny beräkningsgrund för den sjukpenninggrundande inkomsten
(SGI). Kristdemokraterna förordar också en fortsatt utförsäljning av statliga
företag och införande av en avfallsskatt.
Kristdemokraternas syn på
regeringens proposition
Regeringens vallöften har brutits
Regeringen har misslyckats med sin viktigaste uppgift.
Arbetslösheten i Sverige är högre än när den
socialdemokratiska regeringen tog över hösten 1994. Detta
står i bjärt kontrast mot de vallöften som ledde till
regeringsmakten. Därför är det häpnadsväckande att
handlingsförlamningen när det gäller att åstadkomma nya
jobb fortsätter även i denna budget när halva mandatperioden
har passerat. Budgetpropositionen visar hur regeringen vill
finansiera och dölja den rekordhöga arbetslösheten, däremot
inte hur den skall halveras.
Nya jobb kan bara komma genom att näringslivet får sunda, stabila regler
och ett varmare och positivare företagarklimat. Men att stimulera landets
familjeföretagare, ge dem sådana villkor att de vågar satsa och nyanställa
verkar vara ideologiskt minerad mark där regeringens ideologiska karta och
kompass inte stämmer med dagens verklighet. Här rör sig regeringen i okänd
terräng, tyngd av återställare, väntande på ett oändligt antal utredningar. Häri
ligger roten till regeringens misslyckande med arbetslösheten. De strukturella
problem som gjort att tillväxten i Sverige legat långt under genomsnittet
bland OECD-länderna de senaste 25 åren lämnas fortfarande i stort
obearbetade. Med allt starkare statsfinanser går Sverige mot en allt svagare
arbetsmarknad.
Halvhjärtade eftergifter
Efter två års motvärn, har regeringen dock gjort ideologiska
eftergifter syftande till att göra det lättare att anställa.
Det blev till sist ett begränsat arbetsrättsligt förslag efter alla utredningar,
kommissioner och medlingar. Det blev däremot inte den moderna lagstift-
ning som sänker tröskeln för landets arbetslösa in till arbetsmarknaden.
Övertidsuttaget är fortfarande mycket stort.
Straffskatten på risksparande fortsätter att vara dubbelt så hög för sparande
i noterade företag jämfört med riskfritt sparande på banken. Även här
handlar det om en ideologiskt vilsen och ofullgången politik av en ovanlig
omfattning. Fyrpartiregeringen införde ett riskkapitalavdrag under förra
mandatperioden. Detta avskaffades av Socialdemokraterna i en återställare
med Vänsterpartiet. Därefter återinfördes ett begränsat riskkapitalavdrag
ånyo i en uppgörelse med Centerpartiet från och med den 1.1.96. I
föreliggande budgetproposition föreslår samma regering och samma
centerparti att det ånyo skall avskaffas från och med 1.1.97. Detta illustrerar
något bristen på långsiktiga och stabila villkor för landets företagare.
Den förkvävande byråkrati som möter företagarna får ytterligare en
utredning.
Ideologiskt blockerad tjänstesektor
Tjänstesektorn har hittills varit helt ideologiskt bannlyst och
tabubelagd för regeringen. Här har statsråden redan hunnit
inta minst två mot varandra stridande uppfattningar var innan
debatten avslutades genom tillsättandet av en ny utredning. I
Danmark har nyligen ett framgångsrikt försök med moderna
hemtjänster, som skapat tiotusentals nya jobb, utvärderats
och permanentats av en stor majoritet i Folketinget. I Sverige
får de arbetslösa vänta på att regeringen Persson tillsätter
ytterligare en utredning.
Regeringen räknar inte själv med
halverad arbetslöshet till år 2000
Regeringen räknar inte ens själv med att dess egen politik når
målet 4 procent öppen arbetslöshet vid sekelskiftet. Man
räknar med att den politik som föreslås i budgeten skall ge
5,7 procent öppet arbetslösa år 2000. Det krävs att tillväxten
ökar med i genomsnitt 1 procent per år under perioden för att
nå målet. Inga som helst förslag som skulle kunna leda till
det högre tillväxtalternativet presenteras dock i
propositionen. Vad hindrar regeringen att lägga fram fullt
finansierade tillväxtfrämjande åtgärder som den själv enligt
finansplanen tror kommer att behövas?
"Förslag till åtgärder som stärker tillväxten och minskar arbetslösheten
kommer i första hand att redovisas i samband med vårpropositionen" skriver
regeringen i finansplanen. Varför skall landets arbetslösa behöva vänta
ytterligare? Den s k tillväxtpropositionen saknade också tillväxtförslag. Den
blev en agenda, tom på konkreta förslag. Nu har regeringen lagt fram sex
stora propositioner som skulle ha presenterat förslag på tillväxtfrämjande
åtgärder. Nu får alltså Sverige vänta ytterligare ett halvår på att regeringen
samlar sig till förslag som skulle kunna lösa de fundamentala
strukturproblemen i svensk ekonomi. Problemet är att regeringen saknar en
egen linje i dessa frågor. Politiken är följaktligen fortfarande två år efter
maktövertagandet under utredning!
Vänstersvängen gav lägre tillväxt och
ökad arbetslöshet
Återställarna med Vänsterpartiet efter valet har givit en rejäl
baksmälla i form av växande arbetslöshet. Nu har ångern
infunnit sig och vänstersvängarna skall åtgärdas under största
möjliga tystnad efter LO-kongressen. Nu är det dags för
återställarnas återställare. Detta betyder i klartext att landets
arbetslösa efter två förlorade år i bästa fall är tillbaka vid ruta
ett. Skillnaden är att de arbetslösa idag är fler, två förlorade
år för tillväxten och jobben. Trots detta talar regeringen om
att "välfärden är säkrad och att den ekonomiska styrkan är
återvunnen".
Ännu inga åtgärder för nya jobb
Upprepandet av målet att halvera den öppna arbetslösheten
till sekelskiftet hade haft högre trovärdighet om regeringen
föreslagit konkreta åtgärder för att komma tillrätta med de
strukturella problemen som kunnat ge tillväxt och nya jobb i
näringslivet.
Åtgärderna från regeringens sida riktas hittills defensivt in på att
administrera och fördela den skyhöga arbetslösheten. Utan att föreslå det i
budgeten har olika regeringsledamöter börjat tala om att ge arbetslösheten
guldkant genom ett friår. Uppmärksamheten skall tydligen avledas från
budgetpropositionens tomhet på åtgärder mot arbetslösheten.
Arbetslösheten finansieras, inte
halveras
Målet att halvera den öppna arbetslösheten leder regeringen
bort från kraftfulla tillväxtåtgärder för nya jobb, mot
administrativa lösningar som ger statistiskt efterfrågade
resultat. Det enda rimliga är en målsättning som gäller den
totala arbetslösheten. Var har talet om företagandets
betydelse tagit vägen, t o m retoriken verkar nu efter halva
mandatperioden ha tystnat. Var finns regeringens ambitioner
om nya varaktiga jobb för de ca 700 000 arbetslösa?
Regeringen har i budgeten visat hur den skyhöga
arbetslösheten kan finansieras men inte hur den skall
halveras.
Fel om hushållssparandet
En grundbult i regeringens nyckeltal och försörjningsbalans
är att det privata sparandet skall minska. Detta är ett
antagande som saknar förankring i verkligheten.
Finansplanen pläderar dessutom för att sparandet skall ske
genom permanenta överskott i de offentliga finanserna.
Sverige har en lång tradition av detta som enligt regeringen i
olika avseenden varit mycket framgångsrik för landet. Man
bortser då från att den svenska modellen de senaste 25-30
åren börjat undergräva sig själv. Medborgarna har invaggats i
föreställningen att det är staten, landstingen och
kommunerna som har huvudansvaret för deras liv. Det
personliga ansvarstagandet har samtidigt allvarligt urholkats.
Tillväxtkraften har dessutom försvagats. Sverige har sedan
1970 gått från den tredje högsta BNP:n per capita till den
sjuttonde platsen. Om Sverige de senaste 25 åren i stället
hade haft samma tillväxt som genomsnittet av OECD-
länderna, hade varje hushåll haft en ca 140 000 kronor högre
årlig inkomst, samtidigt som våra gemensamma behov av bl
a vård och omsorg hade haft en mer stabil och långsiktigt
hållbar finansiering!
Det är alarmerande att regeringen uppfattar hushållssparandet som ett
problem som skall åtgärdas och minimeras. Samtidigt skall staten stå för
sparande och kapitalbildning.
Inga förslag om den avgörande
lönebildningen
Av propositionen framgår att den avgörande faktorn är en
bättre fungerande lönebildning. Regeringen kommer att vidta
de ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att målet skall
nås, heter det vidare.
Om man jämför de två tabellernas (tabell 3.4 och 3.5) nyckeltal för
basalternativet resp. nyckeltal för tillväxtalternativet i finansplanen, framgår
att den eftersträvade bättre lönebildningen får oerhört långtgående och
positiva effekter på hela folkhushållet. Nedan följer några exempel:
BNP ökar med i genomsnitt 1 procent per år,
den privata konsumtionen ökar, trots de återhållna lönekraven - en föga
folkligt förankrad effekt av en bättre lönebildning,
den offentliga konsumtionen blir ca 0,8 procentenheter högre i
tillväxtalternativet och ökar t o m i absoluta tal med 0,3 procent 1999,
vilket ger bättre förutsättningar för bl a vård och omsorg,
högre bruttoinvesteringar ger även förutsättningar för framtida tillväxt av
arbete och välfärd liksom den högre export som förutses.
Regeringen har hanterat arbetsrättsproblematiken på ett sätt
som väcker farhågor inför en ev. lönebildningsreform. En
motsvarande utdragen process med lönebildningen skulle
omöjliggöra positiva effekter i enlighet med nyckeltal för
tillväxtalternativet som redovisas i tabell 3.5.
Det framgår att det är utomordentligt bråttom för regeringen att vidta
åtgärder om kostnaderna för arbetslösheten och vinsterna för folkhushållet
skall kunna följa tillväxtalternativet.
Regeringen vill enligt finansplanen åstadkomma ett nytt kontrakt för
samverkan på lönebildningens område. De åtgärder som hittills redovisas är
en inbjudan till arbetsmarknadens parter i samband med årets vårproposition.
Detta anses spegla regeringens inställning att lönebildningen i första hand är
en fråga för arbetsmarknadens parter.
Parterna fick till den 31 mars 1997 på sig att gemensamt formulera
nödvändiga förändringar av förhandlings- och lönebildningssystemet för att
säkerställa en bättre fungerande lönebildning. Den s k Edingruppen skall
även under hösten 1996 granska utfallet av den senaste avtalsrörelsen. Av
allt att döma blir detta en ur lönebildningssynpunkt inte allt för
uppmuntrande studie.
Sättet att nalkas de för arbetslösheten helt avgörande lönebildnings-
problemen liknar i oroväckande hög utsträckning den process som i över ett
år försenade en arbetsrättsreform. En reform som enligt regeringen enbart
skall göra det lättare att anställa.
När Göran Persson var finansminister uttalade han vid flera tillfällen att ett
huvudproblem med lönebildningen var att arbetsgivarna var för svaga vid
förhandlingsbordet.
Statens roll i ett ev. nytt kontrakt för bättre lönebildning torde - förutom
att erbjuda lokaler för överläggningarna - främst ligga i att justera i
styrkeförhållandena mellan de avtalsslutande parterna. Det som reglerar
parternas styrka vid förhandlingsbordet och där lagstiftaren har makt att vidta
åtgärder gäller konfliktreglerna mellan parterna.
Med erfarenheterna från den utdragna arbetsrättsprocessen verkar tanken
att det skulle gå lättare för parterna att på egen hand ändra konfliktreglerna
ganska djärv.
Det framgår inte av propositionen om regeringen tänker vidta några
lagstiftningsåtgärder som skulle kunna förbättra lönebildningen så att det s k
tillväxtalternativet med halverad öppen arbetslöshet till sekelskiftet kan
uppnås.
Den ekonomiska
utvecklingen
Den internationella utvecklingen
Sedan vårpropositionen avlämnades har konjunkturbilden i
vår omvärld förbättrats. Den konjunkturavmattning som
inträdde under slutet av 1995 blev inte så djup och långvarig
som en del bedömare befarade. Bland EU-länderna väntas nu
en bättre konjunkturutveckling trots en allmänt mycket stram
finanspolitik för att möta konvergenskraven under 1997.
Det är värt att notera att regioner som USA och Asien har den snabbaste
tillväxten och den lägsta arbetslösheten. Tillväxt och låg arbetslöshet verkar
följa av ett företagarvänligt klimat med låg beskattning på arbete,
företagande och sparande.
Tillväxten i Central- och Östeuropa är hög, och för första gången sedan
1989 ökar nu produktionen i området som helhet. Regeringen konstaterar i
propositionen när det gäller den glädjande ekonomiska utvecklingen i
Central- och Östeuropa att det finns tydliga skillnader i framsteg mellan de
länder som i ett tidigt skede prioriterade genomgripande strukturella reformer
och de länder som först senare lagt om den ekonomiska politiken.
Iakttagelsen torde ha giltighet även vad gäller tillväxt och arbetslöshet i
Sverige.
Den svenska ekonomin
Det är anmärkningsvärt att den öppna arbetslösheten idag är
större än vid regeringsskiftet hösten 1994. Därför är även
inledningen till avsnittet om den svenska ekonomin i
finansplanen förbluffande: "Den ekonomiska politiken har i
de flesta avseenden varit mycket framgångsrik den första
hälften av innevarande mandatperiod." Mot bakgrund av att
regeringen helt misslyckats med att infria sina vallöften om
en snabb sänkning av arbetslösheten är det svårt att förstå att
man fortfarande efter halva mandatperioden inte har lagt
fram förslag till strukturella reformer som skulle kunna öka
tillväxten av nya arbetstillfällen.
Mycket talar dock för att det blir en relativt stark omsvängning till det
bättre i Tyskland, Finland och flera andra för Sverige viktiga EU-länder med
regeringar som för en mer tillväxtinriktad politik än den svenska. Hoppet står
nu till att dessa länder kan ge den svenska exporten draghjälp trots att
kronförstärkningen försvagar vår konkurrenskraft.
Historiskt är sambandet mellan investeringar och tillväxt mycket starkt.
Därför är det illavarslande att investeringstakten inom industrin mattas av för
att t o m falla med 4 procent 1999. Den tillväxt som inte är investeringsledd
utan i hög grad bygger på ökande privat konsumtion baserad på snabba
löneökningar blir inte uthållig.
Inflationstakt och bytesbalans kommer inte att utgöra problem i Sverige
under 1997. Bakgrunden är dels att saneringen av statsfinanserna bedrivs
med kraft - om än med fel proportion mellan besparingar och
skattehöjningar, dels att arbetslösheten har en starkt inflationsdämpande
effekt.
Regeringens antaganden om BNP-tillväxten ligger denna gång i mittfältet
bland tillgängliga prognoser. Den halvering av tillväxten från 1995 till 1996
som Kristdemokraterna varnade för i samband med den förra
budgetpropositionen har tyvärr besannats.
Regeringen har en tendens att, när det gäller att förklara den ekonomiska
utvecklingen i landet, relativt lättsinnigt röra sig mellan olika perspektiv.
Det
mesta av negativ utveckling under den förra mandatperioden är oftast i
regeringens beskrivning ett direkt resultat av fyrpartiregeringens ekonomiska
politik.
När nu den ekonomiska utvecklingen 1996 inte alls blev vad regeringen
hade utlovat, och i förväg hunnit ta åt sig äran av, beror det främst på utifrån
kommande faktorer som konjunkturen i omvärlden och andra för den
svenska regeringen opåverkbara faktorer. Att arbetslösheten ånyo ökar
förklaras av att produktiviteten och medelarbetstiden ökat mer än väntat.
Mycket talar dock för att den positiva utvecklingen på finansmarknaderna
kommer att fortsätta. D-marken fortsätter att försvagas mot USA-dollarn
vilket gynnar den svenska kronan. Upplåningsbehovet och kostnaderna för
statsskulden kommer därmed att minska. Räntan kan fortsätta att falla.
ERM - regeringens bakväg till EMU?
De spekulationer om en svensk ERM-anslutning som startats
har det positiva med sig att räntegapet mot Tyskland kan
fortsätta att minska. Risken för ett stort räntebakslag
föreligger dock om Sverige först skulle gå med i ERM för att
senare säga nej till ett medlemskap i EMU.
Det finns även en risk att regeringen här kan komma att spela ett högt spel
genom att söka finna en bakväg att smyga in Sverige i EMU. En ERM-
anslutning, som inte behöver beslutas av riksdagen, leder av allt att döma till
temporärt lägre räntor. Att ånyo låsa den svenska växelkursen vore dock
olyckligt eftersom regeringen inte vidtar några som helst åtgärder för att
komma tillrätta med de strukturella problemen i svensk ekonomi.
Kristdemokraterna anser att Sverige varken skall anslutas till ERM eller
EMU.
Kristdemokraternas
ekonomiska alternativ
Målet är att minska den totala
arbetslösheten
Det totala antalet arbetslösa är idag ca 700 000. Regeringen
riktar dock sina ambitioner enbart mot den öppna
arbetslösheten. Regeringens målsättning när det gäller den
höga arbetslösheten är att den grupp som inte har arbete och
heller inte omfattas av någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd
skall halveras. Sedan den nuvarande regeringen tillträdde i
mars i år har dock antalet öppet arbetslösa ökat med 84 280
personer till och med andra veckan i september. Detta är
mycket alarmerande. Kristdemokraterna menar mot denna
bakgrund att kampen mot arbetslösheten måste vara den
viktigaste uppgiften under tiden framöver. Nackdelarna med
regeringens inriktning på den öppna arbetslösheten
framkommer tydligt när man granskar regeringens förslag.
Öppet arbetslösa döljs bakom en stor utbildningssatsning och
traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vallöftet om
att ett år efter valet 1994 pressa ner arbetslösheten under fem
procent visade sig inte vara förankrat i verkligheten.
Kristdemokraterna vill driva en politik som syftar till att stärka tillväxten i
den privata sektorn så att samhällsekonomin kan expandera och det totala
antalet arbetstillfällen ökar starkt. För att detta skall ske fordras
strukturella
åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt.
Kristdemokraterna anser att regeringens ambition på arbetsmarknads-
området är alldeles för låg. Vi menar att målsättningen för politiken bör vara
att den totala arbetslösheten ska halveras till år 2000. Den höga
arbetslösheten innebär stort lidande för den enskilde. Den är också det
främsta hotet mot en rättvis fördelning av våra gemensamma tillgångar.
Därmed är arbetet med att skapa förutsättningar för nya jobb den enskilt
viktigaste fördelningspolitiska åtgärden. Kristdemokraterna anser vidare, till
skillnad från regeringen, att sanering av statens finanser kan genomföras
parallellt med kampen mot den höga arbetslösheten.
Social och ekologisk
marknadsekonomi
Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk
marknadsekonomi. Vårt val av ekonomiskt system grundar
sig i vår ideologi, men också på övertygelsen att
marknadsekonomin är den mest effektiva och den mest
demokratiska formen för att hushålla med begränsade
resurser. Den renodlade marknadsekonomin måste korrigeras
av sociala och ekologiska hänsyn.
Inom marknadsekonomins ram vill vi förena frihet och solidaritet.
Grundläggande är frihet under ansvar. Strävan är att uppnå en balans mellan
den enskilde och samhället. Enskilda initiativ och personligt ansvar skall
uppmuntras. Staten skall sätta ramarna för en sund konkurrens, främja
konkurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till småföretagens villkor. Staten
skall vidare säkra social trygghet för alla samt garantera hänsynstagande till
vad miljön tål. Kontrollinstrument och ekonomiska styrmedel måste
användas för att styra den ekonomiska aktiviteten till en långsiktigt hållbar
produktion och konsumtion.
Marknaden bör också styras av strävan efter gemensamma etiska
värderingar och riktlinjer. Etik i marknadsekonomin ger smidighet och
sänker de s k transaktionskostnaderna. Kristdemokraterna vill se en ökad
avreglering med ökat personligt ansvarstagande och etiska riktlinjer.
Ekonomisk brottslighet måste bekämpas med kraft. Kristdemokraterna
avvisar därför besparingarna inom polisen och rättsväsendet.
Målet för den ekonomiska tillväxten är att ge möjlighet till ett bättre liv för
fler, ökad välfärd och livskvalitet. Ekonomisk tillväxt får inte ske på
bekostnad av andra människor eller miljön. En förutsättning för att
förverkliga den sociala och ekologiska målsättningen är goda statsfinanser.
Den ekonomiska saneringen är en prioriterad uppgift, men den måste ske
parallellt med att skapa fundamentala tillväxtförutsättningar. Individuellt
sparande skall premieras, inte minimeras.
Ett gott företagsklimat skapar nya
framtidsjobb
Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på
de mindre företagen. Det är också naturligt med
utgångspunkt från att studier av svenska företag visat att
cirka 70 procent av nya arbetstillfällen genererats i mindre
företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått
genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en
tredjedel tillkommit genom nyetablering.
Nästan alla är idag överens om att de nya jobben i huvudsak måste skapas i
den privata sektorn. Kristdemokraterna redovisar dock i sitt budgetalternativ
hur ökade resurser kan skapas för att möta det dramatiskt ökade behovet av
vård och omsorg i kommuner och landsting.
Utrymmet för produktivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de
stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka
produktionen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden
minskade antalet anställda i storindustrin med 19 procent medan
småindustrin ökade antalet anställda med 11 procent.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt
inför 1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten och för sanering av
statsfinanserna. På kort sikt spelar nyföretagandet en relativt liten roll för
att
påverka näringsstrukturen i Sverige, men för förnyelsen av näringslivet på
längre sikt är nyföretagandet av största betydelse. Nyföretagandet i Sverige
ligger på en nivå som klart understiger exempelvis Tysklands och Frankrikes
och många andra länders i Europa. Det är också anmärkningsvärt att så
många nya företag inte överlever i det svenska företagsklimatet.
Skall vi vända trenden och långsiktigt få ner arbetslösheten måste
regeringen våga se den svenske familjeföretagaren som en strategisk tillgång
som måste värnas och stimuleras. Det räcker inte att tala om vikten av ett
ökat företagande. Något måste också visa sig i praktisk politik. Det handlar
om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan frigöras, så att
människor skall våga förverkliga sina affärsidéer, våga språnget att starta
eget, utvidga, ta risker och nyanställa. Transaktionskostnaderna måste hållas
så låga att medborgarna kan dra nytta av varandras vilja och kunnande. Här
finns den ekonomiska utvecklingens kanske viktigaste drivkrafter. Därför är
det katastrofalt att regeringen ännu inte förmått presentera kraftfulla
tillväxtskapande åtgärder.
Kristdemokratisk tillväxtpolitik
Insikten om att endast den privata sektorn kan skapa den
expansion av samhällsekonomin och den ökning av det totala
antalet arbetstillfällen som Sverige så väl behöver föranleder
oss att förorda en kraftfull tillväxtpolitik som bygger på
strukturella och tillväxthöjande åtgärder. Den traditionella
konjunkturorienterade tillväxtpolitiken måste ge plats för en
politik som via djupverkande och långsiktiga insatser främjar
de reella förutsättningarna för tillväxt.
Attityderna till företagande måste bli bättre. Inställningen till företagande,
företagsklimatet, är avgörande för benägenheten att starta företag. Politiker,
skolor, företagare, organisationer med flera har ett gemensamt ansvar för
detta.
En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. För att en sådan skall främjas
krävs att devalveringspolitik undviks. En väl fungerande infrastruktur,
inklusive telekommunikationer och informationsteknik, är också en central
förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet ska kunna expandera.
Stora satsningar på forskning och utbildning är nödvändiga om svenskt
näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt
konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings-
och utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet
och näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskningsresultat
måste förbättras. Regeringen drar i sitt budgetförslag, främst för 1998 och
1999, drastiskt ner anslagen till forskningen och anför att denna neddragning
skall kompenseras med medel från de s k forskningsstiftelserna som inrättats
utifrån de gamla löntagarfonderna. Kristdemokraterna går kraftfullt emot
denna ordning, som inte kan kallas något annat än konfiskation av icke
statliga medel och finansierar huvudparten av indragningarna av
forskningsmedel.
Många, framför allt mindre företagare, upplever sig ofta kämpa mot en
kompakt byråkrati. Detta avskräcker många från att starta företag och gör
företagandet krångligare än det borde vara. Samordning av de olika statliga
verksamheterna som handhar företagarfrågor bör ske samtidigt som en
kontinuerlig omprövning av regleringar, uppgiftsinhämtande och bestäm-
melser genomförs. Kristdemokraterna välkomnar mot denna bakgrund att
regeringen nu tillsätter ytterligare en utredning för att se över byråkratin för
småföretagare. Det finns även anledning att se över alla de myndigheter,
institutioner och organisationer som på olika sätt handhar företagarfrågor och
hitta former för att samordna de olika verksamheterna på ett sätt som dels
förenklar för företagen, dels kan innebära rationaliseringar och
effektiviseringar av de olika stöd som staten står bakom till företagen.
Kristdemokraterna föreslår att den avregleringsdelegation som tillsattes
under den förra mandatperioden måste få slutföra sitt arbete. Varje
departement bör vid lagstiftningsärenden undersöka vilken effekt lagen
kommer att ha för företagande. Många av de lagar, förordningar, avtal och
andra regler som styr näringslivet och arbetsmarknaden är anpassade till de
stora och multinationella företagen. Den skillnad som finns mellan stora och
små företag måste avspeglas även i regelverken.
Kapitalförsörjningen för de mindre företagen måste förbättras genom ett
permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av dubbelbeskattningen.
Regeringens halvhjärtade förslag till slopad dubbelbeskattning, enbart
gällande onoterade bolag, kritiseras av Kristdemokraterna. Vi anser att
borttagandet måste gälla samtliga bolag. Som finansiering av sitt förslag till
slopad dubbelbeskattning föreslår regeringen att den skattereduktion för
riskkapitalavdrag som idag finns slopas. Detta förslag avvisas av
Kristdemokraterna.
Den nya tidpunkten för redovisning av moms är ett dråpslag mot många
företags likviditet och principiellt helt felaktig. Enligt finansplanen har
åtgärden dränerat näringslivets likviditet med över 11 miljarder kronor!
Regeringen har nu tvingats föreslå en återgång för de mindre företagen. Vår
uppfattning är att reglerna måste ändras för alla företag.
Arbetsrätten måste reformeras så att den bättre svarar mot dagens
arbetsmarknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet.
Kristdemokraterna avser att återkomma i denna fråga när regeringen
presenterar sitt förslag till förändrad arbetsrätt.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större krav på
fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera till såväl
egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas.
Kristdemokraterna föreslår att ett system med individuella utbildningskonton
införs.
Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år för att
därefter beskattas som inkomst av kapital. Minst 1 procent av all statlig
teknikupphandling bör kanaliseras till små och medelstora företag. Nya rön
inom FoU bör göras mer tillgängliga för småföretagen.
Målet för den översyn av företagsstöden som nu görs bör kunna vara
sänkta företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter, till exempel arbetsgivar-
avgifter. En rättvisare konkurrenssituation ska eftersträvas.
Den ekonomiska tillväxten måste spridas över hela landet. Staten har en
viktig roll att spela i detta sammanhang. För att det ska ske behövs regioner
med flera lokala tillväxtpooler.
För mer information om kristdemokratisk tillväxt- och näringspolitik
hänvisas till separat motion i ämnet.
Stimulera tjänstesektorn
Stimulanser för att påskynda utveckling av antalet
tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet nya jobb.
Också ur resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme för
tjänstesektorn, till exempel när det gäller reparationer och
underhåll, angeläget.
Att generellt minska tjänsteföretagens kostnader genom till exempel sänkt
moms eller sänkt arbetsgivaravgift skulle, för att ge någon betydande effekt, i
dagsläget vara en statsfinansiellt alltför dyr åtgärd. Som ett första steg bör
därför en selektiv lösning väljas. Det är grundläggande när viss verksamhet
särskilt stimuleras att inte osund konkurrens mellan olika branscher och
företag uppstår.
Hushållssektorn har en stor potential. Ca 45 procent av allt arbete som
utförs i hemmen. Samtidigt som allt fler går arbetslösa ökar arbetsbördan för
andra genom dubbelarbete på jobbet och i hemmet. Genom de höga så
kallade skattekilarna är den vita marknaden för den typ av tjänster som går
att utföra i egen regi i stort sett utplånad. Den svarta marknaden är dock
mycket omfattande.
Kristdemokraterna vill avsätta ytterligare resurser utöver regeringens ROT-
program för att kunna bredda basen för arbete som berättigar till avdrag
liksom för att möjliggöra en större skattereduktion. Vi vill också stimulera
hushållssektorn och sysselsättningen genom att införa den modell för
hushållstjänster som finns i Danmark.
För mer information om hur Kristdemokraterna vill stimulera tjänste-
sektorn hänvisas till separat motion om näringspolitik.
En reformerad
arbetsmarknadspolitik
Tillväxtåtgärder är det centrala för att få fler i arbete och
därmed skapa bättre förutsättningar att få balans i svensk
ekonomi. Men också arbetsmarknadspolitiken bör
reformeras. Idag är just detta område ett av de mest genomre-
glerade.
Arbetsmarknadspolitiken måste som mycket annat utgå från subsidiaritets-
principen. Det vill säga att det en lägre nivå klarar av på egen hand ska inte
högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken ska vara subsidiär på så
sätt att samhällets insatser ska vara stödjande när så krävs, dock utan att
skada ordinarie arbetsmarknad.
Arbetet är viktigt för människans möjlighet att utveckla sin identitet. Ett
arbete har ett värde i sig. Därför skall arbete åt alla vara ett av de
viktigaste
målen för den ekonomiska politiken. Även om arbetet har ett egenvärde
innebär det inte att avsaknaden av ett arbete påverkar det absoluta och unika
människovärdet. Arbetslöshet är ett allvarligt slöseri med mänskliga resurser
och förmågor. Vårt synsätt är att alla arbeten som utförs i samhället är
värdefulla och bidrar till det gemensamma samhällsbyggandet, oavsett om de
utförs i industriproduktion, inom vård och omsorg, i den privata
tjänstesektorn, i den ideella sektorn eller i det egna hushållet.
Kristdemokraternas utgångspunkt för arbetsmarknads- och närings-
politiken är att den sammantagna politiken ska skapa förutsättningar för
ekonomisk utveckling. Därigenom skapas också förutsättningar för nya
arbetstillfällen. Med fler i arbete skapas också via skattesystemet gemen-
samma resurser för att förstärka budgeten och därmed värna välfärden.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift är dels att fungera som ett försäkrings-
system för den som blir arbetslös vid normala konjunktursvängningar, dels
att underlätta nödvändig omställning från krympande till växande sektorer.
Inom arbetsmarknadspolitiken ska den s k arbetslinjen eftersträvas där
meningsfull sysselsättning och utbildning ska erbjudas framför passivt
kontantstöd vid arbetslöshet.
Lokal samverkan
Det är nu nödvändigt att få en ny syn på den statliga
arbetsmarknadspolitiken kontra kommunerna och deras
ansvar för de arbetslösa. Riksdagen beslutade under maj
månad i år om en begränsad försöksverksamhet med ökad
lokal samverkan. Drygt tiotalet kommuner beviljades en
friare användning av arbetsmarknadspolitiska medel i
samband med ökad samverkan mellan kommun och
arbetsförmedling. Kommunerna skall också själva bidra
ekonomiskt till denna försöksverksamhet.
Rapporter har den senaste tiden kommit om att flera utvalda kommuner
hoppat av projektet efter besvikelse över att användningen av de finansiella
medlen fortfarande omgärdas av starka regleringar. Kristdemokraterna har
verkat för betydligt mer offensiva satsningar syftande till att ge kommunerna
ökade möjligheter att verka för att få arbetslösa i sysselsättning. Vi
kritiserade också regeringen vid riksdagsbehandlingen av försöks-
verksamheten för att man genom sin begränsning av projektet visar en
tvehågsenhet vad gäller lokalt kontra nationellt ansvar för arbetsmarknads-
politiken. Denna tvehågsenhet hindrar nya åtgärder för att minska
arbetslösheten. Kommunerna är de som i sista hand har ansvaret för sina
medborgare och därför bör de också ges rimliga chanser att ta detta ansvar.
Hundratalet kommuner anmälde intresse av att delta i försöksverksamheten
om lokal samverkan mot arbetslösheten. De erfarenheter som redan finns av
lokal samverkan borde tas tillvara för att förbättra samarbetet och
effektiviteten på arbetsmarknadspolitikens område. Därför borde alla
kommuner som önskar få delta i försöksverksamheten med lokal samverkan.
Staten kan aldrig avhända sig det nationella ansvaret för arbetsmarknads-
politiken men väl se till att kommunerna får möjlighet att göra bästa möjliga
av situationen. Projektet bör vidare ses över så att den intention som uttalats
om friare användning av finansiella medel också kan realiseras.
För att förhindra en ökning av den öppna arbetslösheten med personal som
avskedas från kommuner och landsting borde arbetsmarknadspolitiska medel
och a-kassemedel inom försöksverksamhetens ram få användas till
kompetensutveckling/utbildning för dessa personalgrupper.
Ungdomsarbetslöshet
Det socialdemokratiska misslyckandet med att få ned
arbetslösheten har särskilt hårt drabbat ungdomarna. När
regeringen avskaffade den väl fungerande ungdomspraktiken
som fyrklöverregeringen införde var detta ett slag mot
ungdomars möjlighet att ha ett arbete istället för passivt
kontantstöd. Misslyckandet med regeringens
ungdomsintroduktion var monumentalt och tvingade så
småningom till omtänkande där man ånyo närmat sig den
modell med ungdomspraktik som fanns under förra
mandatperioden. Just ungdomsarbetslösheten är något som
måste sättas i första rummet vad gäller att komma till rätta
med arbetslösheten. Ungdomar måste få ett fotfäste på
arbetsmarknaden för att sedan kunna utvecklas i sin
yrkesroll. Får man inte ens börja jobba kan det bli stora
problem för resten av livet. Kristdemokraternas förslag om
lärlingsutbildning är centralt för att försäkra alla ungdomar
om möjligheten att komma in på ett företag. Begränsning av
visstidsanställningstiden till 6 månader har hårdast drabbat
ungdomar genom att de numera ofta rutinmässigt sägs upp
inför sexmånadersdagen av sin anställning.
Kristdemokraterna vill därför förlänga möjligheten att vara
visstidsanställd till 24 månader. Då hinner ungdomar bättre
att få fotfäste på arbetsplatsen utan att lagstiftningen tvingar
en arbetsgivare som t ex är osäker på orderutvecklingen att
som nu avsluta anställningen inom sex månader.
För ytterligare information om den kristdemokratiska arbetsmarknads-
politiken hänvisas till vår separata motion i detta ämne, liksom motionerna
om utbildning och forskning.
Regional balans
Det är utifrån ett socialt ansvarstagande viktigt att alla
människor oavsett var de bor i landet kan bidra till att
utveckla livskraftiga regioner. För att skapa regional balans
är det nödvändigt att arbetsmarknadspolitiken och den
ekonomiska politiken harmoniseras med regionalpolitiken. I
huvudsak krävs en aktiv generell regionalpolitik där
näringsliv och offentlig sektor i glesbygd kompenseras för
långa avstånd, små lokala marknader, brist på utbildad
personal, sämre kringservice etc. En effektiv regionalpolitik
med målsättningen att hela Sverige ska leva motverkar att
"flaskhalsar" uppstår i ekonomin i en uppgångsfas och
minskar sårbarheten i en konjunkturnedgång. En väl utbyggd
infrastruktur är ett av de viktigaste medlen för att skapa goda
förutsättningar för hela Sveriges utveckling.
För ytterligare information om kristdemokratisk regionalpolitik hänvisas
till separat motion i ämnet.
Miljösatsningar ger tillväxt
Ett viktigt område för ökad sysselsättning är miljö- och
energisektorn. En skatteväxling med höjda skatter på ändliga
naturresurser och miljöskadliga utsläpp och sänkta kostnader
för arbete skulle ge fler arbetstillfällen samtidigt som vår
miljö skyddas. Det finns dock en uppenbar risk att
regeringen håller på att förfuska utrymmet för skatteväxling
genom ensidiga energi- och miljöavgiftshöjningar. Efter det
att Skatteväxlingskommittén avslutat sitt arbete bör en
genomtänkt strategi för successiv skatteväxling utarbetas och
presenteras för riksdagen. Redan nu bör dock energi- och
miljörelaterade skattehöjningar växlas mot åtgärder som
befrämjar sysselsättningen.
Inom miljö- och energiområdet kommer arbetstillfällena att öka högst
avsevärt när vi ställer om samhället till ett resursbevarande och ekologiskt
synsätt.
På miljöområdet är det väsentligt att föra en långsiktig politik som syftar
till att bevara nuvarande miljö och naturresurstillgångar samt återställa de
skador som uppkommit. Från Kristdemokraternas sida vill vi prioritera
fortsatt satsning på miljörestaurering av Östersjön, kalkningsinsatser för att
få sura vattendrag och sjöar att tillfriskna samt återställande av
miljöförorenade områden. Införandet av en avfallskatt skulle bidra till en
förbättrad avfallshantering. Vidare måste EU:s miljöstöd användas fullt ut
för att säkra biologisk mångfald och öppna landskap. Detta som några
exempel på konkretion av en kristdemokratisk miljöpolitik.
Hushållssparande är nödvändigt
Sparande framställs ibland som ett betydande problem och
en av orsakerna till djupet i den ekonomiska krisen och den
höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt.
Vår syn på sparande kan härledas bland annat ur den
kristdemokratiska förvaltarskapstanken. Sparande är även en
metod att kunna öka det personliga ansvarstagandet genom
att bygga upp en buffert i den egna ekonomin.
Att spara i Sverige missgynnas med gällande skatteregler. De hindrar att
förmögenheter byggs upp. Den nuvarande regeringen har genom olika
förslag ytterligare höjt beskattningen på olika former av sparande. Syftet är
uppenbarligen att ånyo förlägga sparande och kapitalbildning inom den
offentliga sektorn.
Vi menar att enskilt sparande behövs och ska premieras. Det enskilda
sparandet är viktigt både ur individens eget och ur statens och kommunernas
perspektiv. Det enskilda sparandet är av vikt även för svenskt näringsliv.
Tillgången till riskkapital säkras genom ett högt sparande. Ett stort sparande
är angeläget för att säkerställa tillgången till kapital för att motsvara de
investeringar som är nödvändiga för att klara förnyelsekraven i näringslivet
och för att i ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd. Under
punkten 2.8 redovisas Kristdemokraternas kritik av regeringens sparpolitik.
Kristdemokraternas
budgetförslag i
sammanfattning
Nedan följer våra budgetförslag sammanfattade på olika
områden.
Barnen är vår framtid
Kristdemokraterna står konsekvent för 80-procentsnivåer i
socialförsäkringssystemen. Därför finansierar vi i motsats till
regeringen detta redan för år 1997 i enlighet med tidigare
ställningstaganden. För att nå ökad valfrihet för barnfamiljer
vill vi återinföra vårdnadsbidraget. Vi vill också återinföra de
individuella inkomstgränserna i bostadstilläggen samt öka
den bidragsgrundande bostadsytan, vilket både stärker
barnfamiljerna och ökar makars valfrihet att vara hemma
med sina barn. Beslutet om borttagna flerbarnstillägg bör
rivas upp, liksom beslutet om senareläggning av
barnbidragsutbetalningen. Vi föreslår en behovsprövning av
barnbidragen i den bemärkelsen att de generella
barnbidragen sänks med 40 kronor per barn och månad.
Besparingen om 862 miljoner kronor 1997 läggs på den
barnrelaterade delen av bostadsbidragen. I genomsnitt
innebär detta en förstärkning på drygt 1 000 kronor per år för
de barn som bor i hushåll som erhåller bostadsbidrag. Sett till
hushåll med barn som erhåller bostadsbidrag blir
förstärkningen ca 2 000 kronor per hushåll. Barntillägget i
svuxa bör återinföras. Den sjukpenninggrundande inkomsten
bör enligt oss baseras på de två senaste åren och blir därmed
en försämring för familjerna. Totalt innebär dock vårt
budgetförslag en förstärkning av barnfamiljernas ekonomiska
situation med 2,9 miljarder kronor 1997 i jämförelse med
regeringens politik.
Förslagen sammanfattas i tabell 5.1
Tabell 5.1. Effekter för barnfamiljer, 1997
Miljoner kr
80% i föräldra- och havandeskapspenningen
500
Vårdnadsbidrag - ökad valfrihet
2600
Återinfört flerbarnstillägg
86
Återgång till tidigare utbetalningsdag f. barnbidrag
50
Behovsprövat barnbidrag
-862
Höjt bostadsbidrag för barnfamiljer
862
Ny beräkning av SGI (netto)
-600
Ändrade bostadsbidragsregler
200
Återinfört barntillägg i svuxa
100
SUMMA
2936
Vi måste ta hand om våra gamla
Det kristdemokratiska budgetalternativet innebär att
ålderspensionärernas ekonomiska situation förstärks med 1
785 miljoner kronor 1997 i jämförelse med regeringens
politik. Förbättringen sker dels genom att vi säger nej till
regeringens försämringar på området, dels genom ett förslag
om höjt pensionstillskott på 200 kronor per månad.
Tabell 5.2. Bättre villkor för ålderspensionärer, 1997
Miljoner kr
Nej till förändrad inkomstprövning f. änkepensionärer
420
Nej till förändrad komp.grad i bostadstillägget
315
Nej till fritidsfastighet i inkomstprövningen
150
Höjt pensionstillskott till pensionärer
900
SUMMA
1785
Ökat företagande ger fler jobb
Såsom vi konstaterat tidigare i denna motion krävs kraftfulla
satsningar på bättre villkor för företagande för att komma till
rätta med den höga arbetslösheten. Regeringen gör, vilket
också påpekats, inte mycket för att stimulera denna sektor i
samhället. Tvärtom föreslår man flera försämringar, vilka vi
säger nej till. För att öka ny- och småföretagandet föreslår vi
i denna motion sänkt skatt inom tjänstesektorn genom en
modell för skattereduktion liknande den för ROT samt
införandet av den danska modellen för hemtjänster. Vi vill
slopa dubbelbeskattningen, behålla riskkapitalavdraget samt
återgå till de gamla tidpunkterna för redovisning av moms.
Vi säger nej till regeringens försök att konfiskera
forskningsstiftelsernas medel och finansierar därför
nuvarande forskningsanslag inom vår budget. För att öka
förutsättningarna för investeringar, utveckling och
kompetenshöjning vill vi höja avdragsrätten för
pensionssparande, befria royaltyinkomster från patent från
skatt de två första åren samt möjliggöra för företag och
individer att med avdragsrätt få avsätta medel till utbildning.
Yrkesfiskarna i Sverige bör ha samma villkor som sina
grannar i Norge och Danmark varför vi föreslår att ett
yrkesfiskeavdrag inrättas så som redan finns i dessa
grannländer. Den av regeringen föreslagna löneskatten på
anställdas vinstandelar avvisas. Totalt förstärks
företagssektorn med 10 050 miljoner kronor 1997 med vår
politik jämfört med regeringens politik.
Tabell 5.3. Åtgärder för nya jobb genom tillväxt och
företagande, 1997
Miljoner kr
Sänkt skatt inom tjänstesektorn
2 000
Nej till förlängd arbetsgivareperiod f. små företag
1 100
Nej till höjd förmögenhetsskatt på arbetande kapital
400
Nej till borttagande av riskkapitalavdrag
900
Stimulanser för tjänster till hushåll
300
Återgång till gamla momsredovisningstidpunkt.
140
Slopad dubbelbeskattning utöver regeringen (netto)
3 250
Höjd avdragsrätt för pensionssparande
900
Royaltyinkomster befrias fr. skatt på patenterade uppfinn.
50
Nej till särskild löneskatt
0
Yrkesfiskeavdrag
75
Avdragsrätt f. individuella utbildningskonton
300
Miljö- och trafikforskning m.m.
185
Forskningsanslag
450
SUMMA
10 050
En starkare kommunal sektor
Den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det
samhällsekonomiska utrymmet medger. I detta arbete fordras
klara prioriteringar. Inom det kommunala området är
nyckelområdena framförallt sjukvården, äldreomsorgen och
skolan. Dessa områden måste under alla förhållanden värnas.
Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden är
enligt vår uppfattning obefintligt, tvärtom krävs ökade
resurser för att kvaliteten inom dessa sektorer skall
upprätthållas.
Till följd av den allmänna ekonomiska utvecklingen med minskade
skatteintäkter, minskade statliga bidrag, skattestopp och ökade sociala
kostnader har den kommunala sektorn under de senaste åren varit utsatta för
mycket omfattande förändringar.
Kristdemokraternas samlade ekonomiska politik skulle, om den vann
riksdagens stöd, medföra påtagliga förbättringar för kommunsektorn i
förhållande till regeringens politik. Kristdemokraterna avvisar en och en halv
procents höjning av egenavgifterna. Detta skulle innebära ett större
skatteunderlag för kommunerna och därmed ytterligare 4,5 miljarder kronor
till kommunsektorn. Kristdemokraternas förslag om 80-procentsnivåer i
arbetslöshets-, sjuk-, arbetsskade- och föräldraförsäkringarna medför ökade
skatteintäkter och lättnader för kommunens kostnader bl a för socialbidrag.
Enligt Kommunförbundet blir effekten av regeringens politik en ökning av
kommunernas kostnader för socialbidrag med ca 2 miljarder kronor. Det
faktum att vi avvisar förslaget om att utöka arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen från 2 till 4 veckor sparar ca 350 miljoner kronor för
kommunerna. Kristdemokraterna avsätter extra medel för effektivare
skatteindrivning, vilket beräknas ge en effekt av ökade skatteinkomster till
kommunerna på ca 600 miljoner kronor. De sämst ställda pensionärerna får
med vårt förslag ytterligare 200 kronor per månad i höjt pensionstillskott,
vilket beräknas ge minskade socialbidrag med ca 650 miljoner kronor. Höjd
avdragsram för pensionssparande och avdragsrätt för individuella
utbildningskonton minskar skatteunderlaget och ger en negativ effekt till
kommunerna på 590 miljoner kronor. I vår beräkning över vår politiks effekt
för kommunerna inberäknas också en reservation på 1 000 miljoner kronor
för eventuella övergångskostnader. Sammantaget skulle således Kristdemo-
kraternas ekonomiska politik leda till att kommunsektorn hade drygt 6,5
miljarder kronor mer att röra sig med i jämförelse med regeringens politik.
Dessa resurser skulle kunna användas till förstärkningar av viktiga områden
som vård, omsorg och skola. Denna förstärkning av kommunernas och
landstingens ekonomi beräknar vi skulle innebära att den minskning av
personal med 30 000 personer som Kommunförbundet prognostiserat för
kommande år inte skall behöva verkställas. Resurserna torde räcka till
kostnaden för ca 40 000 heltidstjänster inom vård och omsorg.
I detta sammanhang finns det skäl att påtala att Socialdemokraterna under
tiden i opposition i ord bedrev en politik som säkerligen gav många
medborgare föreställningar om att Socialdemokraterna i regeringsställning
skulle bedriva en helt annan politik än den som nu förs. Den kritik som
Socialdemokraterna riktade mot den dåvarande regeringens politik gentemot
kommunerna kontrasterar mycket effektfullt mot dagens beskrivningar av
läget inom kommunsektorn.
På många håll i landet bedrivs en hårdhänt besparingspolitik inom
kommuner och landsting. Effekterna av denna politik får på sina håll orimli-
ga effekter, inte minst när det gäller äldreomsorgen. Kristdemokraternas
politik skulle förbättra kommunernas ekonomi. Vi vill värna de prioriterade
områdena vård, omsorg och skola.
Tabell 5.4. Effekter för kommuner & landsting, 1997
Miljoner kr
Effektivare skatteindrivning
600
Indragning fr. kommunerna p.g.a. vårdnadsbidrag
-2600
Införande av vårdnadsbidrag
2600
Tjänstebilsbeskattningen
0
Nej till 1,5 procentenhets egenavgiftshöjning
4500
80-procentsnivå i socialförsäkringssystemen
2000
Höjt pensionstillskott
650
Avdragsrätt för pensionssparande
-500
Nej till förlängt arbetsgivaransvar...
350
Avdragsrätt för individuella utbildningskonton
-90
Reservation för ev. övergångskostnader
-1 000
SUMMA
6510
Vårt budgetförslag i sammanfattning
för år 1997
Miljoner kronor
Ökade inkomster i jmfr m regeringen
17 440
Minskade inkomster i jmfr m regeringen
-21 785
Ökade utgifter i jmfr m regeringen
-15 054
Minskade utgifter i jmfr m regeringen
20 826
Förstärkning av statsbudgeten exkl
socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
(minskat upplåningsbehov
1 427
Kristdemokraternas
alternativ till statligt
utgiftstak och fördelning på
utgiftsområden
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Kristdemokraterna finner att anslaget till presstöd, E 2, bör
kunna minskas med 70 miljoner kronor under perioden.
Utgiftsområdets anslag bör följaktligen minskas med 70
miljoner kronor under åren 1997 till 1999.
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning
och uppbörd
Skattebrott undergräver samhällets gemensamma resurser
och skapar illojal konkurrens inom näringslivet. Därför satsar
Kristdemokraterna extra resurser för Riksskatteverkets,
anslag A 1, samverkan med polisen i kampen mot den allt
mer omfattande ekonomiska brottsligheten. 100 miljoner
utöver regeringens förslag läggs därmed på anslaget till
Riksförsäkringsverket.
De nya regelverken med anledning av EU-inträdet medför nya problem för
att vid gränsen stoppa kriminalitet i form av smuggling av bl a narkotika,
alkohol och vapen. De s k kompensatoriska åtgärderna för att stoppa illagal
införsel kräver resurser i form av tullpersonal i samverkan med polisen. I
syfte att skydda svenska medborgare mot denna kriminalitet och dess
konsekvenser vill vi avsätta extra resurser för 300 nya tjänster inom
Tullverket. För detta ändamål avsätts 100 miljoner kronor under åren 1997
till 1999 under anslaget A 3.
Enligt Kristdemokraterna bör således utgiftsområdets ram utökas med 200
miljoner kronor åren 1997 till 1999.
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Kristdemokraterna avvisar samtliga neddragningar vad gäller
rättsväsendet och polisen som regeringen föreslår. Vår
demokrati är beroende av att de rättsvårdande myndigheterna
inom utgiftsområdet kan verka i praktiken.
Domstolarna idag har en stor arbetsbelastning. Samtidigt minskar antalet
platser som tingsnotarier. Vi menar att en grundläggande förutsättning för
domstolarnas verksamhet är att organisationen inte är underdimensionerad.
De medel som frigörs genom en effektivisering av rättshjälpen bör därför
läggas på domstolarna.
Som ovan angivits avslås de besparingar regeringen föreslår. Vårt förslag
till ram för utgiftsområdet blir därmed 300 miljoner högre än regeringens
förslag 1997 och 630 miljoner högre än regeringens förslag 1998.
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Eftersom osäkerheten i omvärlden kräver både god förmåga
att höja beredskapen i krigsorganisationen och en stabil
grund för anpassning av totalförsvarets resurser anser
Kristdemokraterna att den beslutade besparingen på 2 000
miljoner kronor under perioden 1999-2001 inte ska
verkställas. Anslag A 1 bör enligt Kristdemokraterna utökas
med 2 000 miljoner utöver regeringens förslag för år 1999.
Kristdemokraterna vill också tillföra ytterligare 15 miljoner kronor till
Kustbevakningen för att tillgodose de ökade krav som ställs i samband med
vårt medlemskap i Europeiska unionen samt den ökande fartygstrafiken
främst till och från Europa. Anslag C 1 bör därmed utökas med 15 miljoner
kronor utöver regeringens förslag för åren 1997 till och med 1999.
Med hänvisning till ovanstående anslår Kristdemokraterna 15 miljoner mer
än regeringen för utgifter på detta utgiftsområde under år 1998 samt 815
miljoner mer än regeringen år 1999.
Utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd
Grundläggande för biståndspolitiken är solidaritetstanken -
människors lika värde och därigenom ett gemensamt ansvar
för varandra och att vi alla hör samman och bebor en jord
som är odelbar. Med biståndet vill vi stödja människors egna
ansträngningar och möjligheter i fattiga länder att fritt och
utan fruktan för repressalier få forma sitt samhälle.
Samtidigt som världens samlade bistånd sjunkit till den lägsta nivån på 20
år ökar klyftan mellan rika och fattiga länder.
Med målsättningen att bidra till att bekämpa fattigdomen i världen
beslutade Sverige redan 1968 att 1 % av BNP, senare ändrat till BNI, skulle
avsättas för bistånd till världens fattiga.
Genom regeringens förslag, med stöd av Centerpartiet och Moderaterna,
att sänka det svenska biståndet till 0,7 % av BNI riskerar nu enprocentsmålet
att efter nästan 30 år förpassas till historieböckerna.
Kristdemokraterna motsätter sig denna sänkning till den av
biståndsminister Pierre Schori tidigare kallade "skammens gräns" (FNs
rekommendation till i-länderna). Vi beklagar att Socialdemokraterna, som
under sin tid i opposition lovade att snabbare än den borgerliga regeringen
återföra biståndet till enprocentsnivån, nu genomför de största sänkningarna
som någonsin ägt rum under det svenska biståndets historia. Totalt kommer,
sedan regeringsskiftet, biståndsnivån i kronor räknat att ha minskat med 3,5
miljarder eller omkring 30 % t o m 1999.
I en värld där de fattiga bara blir fler och fler och behoven ökar dramatiskt
framstår regeringens nedmontering av resursallokeringen till de fattiga
länderna som moraliskt förkastlig.
Kristdemokraterna föreslår istället en återgång till enprocentsnivån senast
år 2001 eller tidigare om ekonomin så tillåter.
Kristdemokraternas budgetförslag för perioden 1997-1999 innebär att
biståndet tillförs 7 396 miljoner kronor utöver regeringens budgetförslag. För
1997 anslås ett 1.968 milj kr högre anslag än regeringens på utgiftsområde 7.
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg
Kristdemokraterna avvisar de besparingar regeringen föreslår
gällande ett höjt högkostnadsskydd. Vi menar att
högkostnadsskyddet skall bibehållas på 1 800 kronor. Som
en följd härav föreslås ett utökat anslag under A 1
Sjukvårdsförmåner m m med 920 miljoner kronor åren 1997
till och med 1999. Vi utvecklar våra synpunkter på
framtidens högkostnadsskydd i en separat motion.
I regeringens budget ligger en besparing om 215 miljoner kronor gällande
personlig assistent. Kristdemokraterna har avvisat alla besparingar på
assistentreformen. Vi står fast vid denna hållning och anvisar därför 215
miljoner kronor utöver regeringen på anslag B 7.
Utöver ovanstående föreslår vi att anslag C 1 Bidrag till missbrukarvård
utökas med 10 miljoner kronor utöver regeringens förslag under åren 1997-
1999.
Totalt föreslår vi att ramen för utgiftsområde 9 blir 1 145 miljoner större
än regeringens för år 1997.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet
vid sjukdom och handikapp
Kristdemokraterna föreslår förändringar inom utgiftsområdet
som berör två anslag. Vi föreslår att sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen skall innehålla två karensdagar med
ett högkostnadsskydd på 10 dagar per år. Detta förstärker
budgeten med 1 100 miljoner kronor per år.
Vi föreslår vidare att den ersättningsgrundande inkomsten (SGI) i sjuk-
och arbetsskadeförsäkringen beräknas på snittinkomsten under de två senaste
åren. Samtidigt säger vi nej till regeringens förslag till SGI-beräkning till en
kostnad av 400 miljoner kronor. Nettobesparingen blir därigenom 600
miljoner kronor per år. Kristdemokraterna finansierar en höjning av
ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen till 80 procent redan från år 1997.
Kostnaden för detta är 900 miljoner kronor. Anslaget A 1 skall följaktligen
minskas med 300 miljoner kronor.
Vi föreslår att förtidspension från och med 63 års ålder ersätts med förtida
uttag av den egna pensionen. Budgetförstärkningen beräknas till 1 000
miljoner kronor. Anslag A 3 Förtidspensioner bör minska med 1 000
miljoner kronor. Sammantaget får utgiftsområde 10 ett 1.600 miljoner kr
lägre anslag än i propositionen.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet
vid ålderdom
Kristdemokraterna avvisar en lång rad nedskärningar som
regeringen föreslår för pensionärerna. Det gäller
inkomstprövning av folkpension i form av änkepension,
kostnad 420 miljoner kronor. Vi avvisar också sänkt
kompensationsgrad från 85 procent till 83 procent i
bostadstillägget (BTP). Det belastar budgeten med 315
miljoner kronor. Avvisandet av att fritidsfastighet medräknas
som förmögenhet vid beräkning av BTP kostar 150 miljoner
kronor. Vi avvisar också förslaget om förkortad
omställningspension. Dessutom höjer vi pensionstillägget till
de sämst ställda pensionärerna med 200 kronor per månad
till en kostnad av 900 miljoner kronor.
Genom en aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensionärer bör
den genomsnittliga pensionsåldern successivt kunna höjas. Beräknad
besparing 1997 uppgår till 750 miljoner kronor.
Av ovanstående följer att anslag A 1 Ålderspensioner utökas med 150
miljoner utöver regeringens förslag år 1997. Anslag A 2 Efterlevande-
pensioner till vuxna föreslås en utökad ram med 420 miljoner kronor år
1997. Dessutom bör anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer få ett utökat
anslag med 465 miljoner kronor år 1997.
Totalt utökas ramen för utgiftsområde 11 med 1 035 miljoner kronor år
1997 med de kristdemokratiska förslagen.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet
för familjer och barn
Sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde har ett
antal nedskärningar genomförts som lett till kraftiga
försämringar för de familjer som har de lägsta disponibla
inkomsterna. Vi kristdemokrater har motsatt oss flera av
dessa förändringar och anvisat alternativa besparingar. Inte
heller nu accepterar vi dessa nedskärningar.
Ersättningsnivån i föräldraförsäkringen skall vara 80 procent. Detta
belastar budgeten för år 1997 med 500 miljoner kronor.
Vi föreslår att vårdnadsbidraget återinförs på samma nivå som gällde fram
till 1 januari 1995 till en nettokostnad av 2 600 miljoner kronor. Detta
finansieras genom en motsvarande sänkning av statsbidraget till
kommunerna, som ju avlastas kostnader för barnomsorg.
Regeringens sänkning av barnbidragen har drabbat alla lika, oavsett hur
deras ekonomiska situation ser ut i övrigt. För att kompensera för de barn
som bor i familjer som har en sämre ekonomisk situation föreslår vi att det
generella barnbidraget sänks med ytterligare 40 kronor per månad och barn,
vilket ger en besparing på 862 miljoner kronor. Denna besparing förs i sin
helhet över till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget, vilket innebär att
varje barn i dessa familjer förstärks med drygt 1 000 kronor per år. I
genomsnitt förstärks varje barnfamilj som uppbär bostadsbidrag med ca
2 000 kronor per år.
Kristdemokraterna föreslår att flerbarnstilläggen återinförs till en kostnad
av 86 miljoner kronor 1997.
Liksom i sjukförsäkringen föreslår vi att beräkningsgrunden för den
ersättningsgrundande inkomsten beräknas på snittinkomsten under de två
senaste åren. Samtidigt avvisar vi regeringens förändringar på detta område.
Nettobesparingen blir 600 miljoner kronor per år. Totalt innebär detta ett
1.774 miljoner högre anslag till utgiftsområde 12 än i propositionen.
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet
Lägstabeloppet i arbetslöshetsförsäkringen bör enligt vår
uppfattning snarast återställas till 80 procent av inkomsten
och lägstanivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS)
ska återställas till vad som gällde innan riksdagen sänkte
beloppet. Kristdemokraternas samlade budgetpolitik innebär
en kraftfull förstärkning av resurserna för kommuner och
landsting som med en försiktig beräkning bör kunna ha ca
38.000 fler heltidsanställda än med regeringens förslag. Detta
gör det möjligt att dels säga nej till de s k tillfälliga offentliga
arbetena och dessutom minskar behovet av kontanta utgifter i
a-kassan. Den samlade effekten av detta ger ett 1.400
miljoner lägre anslag till utgiftsområde 13.
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och
arbetsliv
De förslag som presenteras för tillväxt, företagande och nya
jobb för ca 10 miljarder kr kommer att minska behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regionalpolitiskt fientliga
förslag som höga flyttbidrag avskaffas. Kostnaderna för
Arbetsmarknadsverkets och länsarbetsnämndernas
administration minskas. Arbetslivsforskning som inte synes
vara välmotiverad reduceras. Förslaget att inrätta ett
regeringen underställt Institut för arbetsmarknadspolitisk
utvärdering avvisas. Samtidigt görs en prioritering vad gäller
arbetshandikappade innebärande fortsatta 90-procentsnivåer
för lönebidrag i ideella organisationer och en satsning på
Samhall innebärande att man ej behöver avskeda personal.
Sammantaget innebär förslagen en neddragning på
utgiftsområde 14 med 4 008 miljoner kronor, en
tidigareläggning av de neddragningar regeringen räknar med
för 1998 och 1999. Totalt ges ett 3.958 miljoner lägre anslag
än i propositionen till utgiftsområde 14.
Utgiftsområde 15 Studiestöd och
utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning
Antalet nya platser inom den högre utbildningen har ökat
med femtio procent sedan 1988. Kringresurserna i form av
kvalificerade lärare, välutrustade bibliotek, platser för
självstudier och andra lokaler har dock inte tillförts i samma
omfattning. Risken är därför stor att kvaliteten i
undervisningen blir lidande om ytterligare platser tillförs i
allt för snabb takt. Vi kristdemokrater vill därför gå fram i
något långsammare takt när det gäller tillkomsten av antalet
nya platser inom komvux för år 1997 och inom högskolan
för åren 1998 och 1999. Resurser för studiemedel minskas i
motsvarande grad.
Vi anvisar inom vår ram medel för att återställa barntillägget i svuxa. Det
är en förutsättning för att många ensamstående föräldrar ska kunna studera.
Alltför många av dem har redan tvingats avbryta sina studier sedan
regeringen med kort varsel drog in barntillägget 1995.
Vi kommer liksom tidigare att avvisa anslag till stipendier på 10 000
kronor för dem som genomgår basåret på komvux. Vi anser också att det
särskilda N/T-stödet bör tas bort liksom att studiemedel bör ges i relation till
resultat.
Slutligen vill vi återinföra utbildningsbidrag med låneandel i
arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet.
Regeringen föreslår en genomsnittlig nedskärning med ca 250 miljoner
eller 14 % av anslagen till Forskningsrådsnämnden, forskningsråden och
rymdforskningen 1997, vilket man vill kompensera genom att konfiskera
forskningsstiftelsernas medel. Eftersom vi inte accepterar detta avsätter vi i
vårt förslag 250 miljoner mer än regeringen till Forskningsrådsnämnden,
forskningsråden och rymdforskningen.
Sammantaget bör regeringens förslag till utgiftsram för område 15 minskas
med 2 066 miljoner kronor år 1997. Utgiftsramen för område 16 bör
likaledes minska med 560 miljoner kronor 1997.
Utgiftsområde 17 Kultur, medier,
trossamfund och fritid
Kristdemokraterna föreslår på detta utgiftsområde att
anslaget till folkbildningen, L 1, minskas med 40 miljoner
kronor. Orsaken är att vi motsätter oss det utökade stödet till
facklig utbildning som regeringen föreslår. Däremot anser vi
att besparingen på folkbildningen med 100 miljoner kronor
1997 inte är acceptabel. Det bör vara oförändrat. Därför ökas
anslaget L 1 (netto) med 60 miljoner.
Neddragningen på anslaget K 1 avvisas, och det bör därmed ökas med 3,5
miljoner. Stödet till idrotten, N 3, föreslås få en utökad ram med 30 miljoner
kronor per år. Totalt föreslås utgiftsområdet få en utökad ram med 93,5
miljoner kronor år 1997.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Kristdemokraterna motsätter sig höjningen av
fastighetsskatten från 1,5-1,7 procent av taxeringsvärdet.
Motsvarande besparing om 1,5 miljarder görs på
räntebidragen i utgiftsområde 18. Vi avvisar även de
individuella inkomstgränserna i bostadsbidragen som direkt
slår mot de barnfamiljer där en av föräldrarna väljer att under
en period själv ta hand om barnens första år. För att återställa
denna effekt anslås 300 miljoner kr. Den barnrelaterade
delen av bostadsbidraget höjs med 862 miljoner kr. Det ger i
genomsnitt 1.000 kr per barn och i genomsnitt 2.000 kr per
barnhushåll med bostadsbidrag per år.
För att finansiera ett särskilt bostadsbidrag till ungdomar utan barn
minskade bostadsutskottet den yta på vilken bostadsbidraget beräknas. Detta
kom att slå hårt mot barnfamiljerna eftersom ca 75 procent av alla barn bor i
egna hem. Vi anvisar ytterligare 300 miljoner kr för att återställa den
bidragsgrundande bostadsytan. Det särskilda bostadsbidraget för ungdom
avvisas varför 300 miljoner sparas. Utgiftsområdet ges ett 338 miljoner lägre
anslag än i budgetpropositionen.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och
naturvård
Kristdemokraterna prioriterar denna fråga genom att till
området anslå mer pengar än regeringen på följande
anslagsposter: Statens naturvårdsverk, miljöövervakning,
bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
investeringar inom miljöområdet, miljö- och
kretsloppsforskning respektive sanering och återställning av
miljöskadade områden. Totalt anslår vi 165 miljoner kr
utöver regeringens ram till utgiftsområdet.
För kommande år avvisar vi dessutom regeringens åderlåtning av de
samlade resurserna till miljöforskning genom att vi avvisar konfiskationen av
pengar från forskningsstiftelsen MISTRA. Staten bör fortsätta att driva
miljöforskning med egna pengar utan att dra in medel från andra aktörer.
Utgiftsområde 21 Energi
I avvaktan på att partiledaröverläggningarna inom
energiområdet ska avslutas ställer vi inga direkta krav på
några genomgripande förändringar av politiken inom detta
område. Den förändring som har bäring på budgeten är att vi
avvisar regeringens förslag till skattesänkning på
kärnkraftsproducerad el. Den formella hemställan på denna
punkt återfinns under utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och
uppbörd.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
I syfte att sanera statens finanser och att göra en prioritering
där satsade resurser i första hand kommer de operativa
verksamheterna till del föreslår vi följande förändringar på
anslagsposterna: Vi sparar 100 miljoner kr vardera på
Vägverkets administrationskostnader respektive Banverkets
sektorsuppgifter. För att stärka den regionala balansen och
öka möjligheterna för glesbygden att vara delaktiga i devisen
"Hela Sverige ska leva" anslår vi 15 miljoner kr mer än
regeringen till driftbidrag till kommunala flygplatser i
skogslänen. För att ytterligare understryka vikten av en
offensiv och framtidsinriktad miljöforskning anslår vi 135
miljoner kr mer än regeringen till
Kommunikationsforskningsberedningen i syfte att den ska
satsa på ett projekt inom ramen för ett miljöanpassat
transportsystem. Totalt minskar anslaget på detta
utgiftsområde med 50 miljoner.
Utgiftsområde 23 Jord- och
skogsbruk, fiske med anslutande
näringar
Att EU:s miljöstödsprogram ska användas fullt ut är ett
gammalt kristdemokratiskt krav. Genom att nu tillföra
ytterligare 100 miljoner kronor tillförs jordbruket
tillsammans 200 miljoner kronor mer än vad regeringen och
Centerpartiet föreslagit. Fortsatt avbytartjänst, förstärkt LFA-
stöd samt bibehållande av resurser för djurskyddsverksamhet
och rennäringen är andra komponenter i Kristdemokraternas
budgetförslag. Fisket tillförs 75 miljoner kronor genom
införandet av ett fiskeavdrag. Sammantaget tillförs
utgiftsområdet 219 000 miljoner kronor.
Utgiftsområde 24 Näringsliv
Kristdemokraterna vill öppna en helt ny marknad för tjänster
riktade till hushållen. Detta sker i två modeller. Enklare
hushållstjänster stimuleras genom att ett nytt anslag om 300
miljoner kr inrättas enligt dansk modell. För större
reparations- och underhållsarbeten av bostäder, fordon och
inventarier i hemmen ökar Kristdemokraterna möjligheterna
till avdrag upp till 60 procent av arbetskostnaden och
finansierar ett ytterligare skattebortfall på 2 miljarder kr
1997. SGU får ett ökat anslag om 6 miljoner för
maringeologisk forskning. Kristdemokraterna avvisar även
under detta utgiftsområde regeringens neddragning på
forskningsanslaget och anslår därför ytterligare 200 miljoner
kr 1997. Sammantaget anvisas ett 506 miljoner kr större
anslag än i propositionen på utgiftsområde 24.
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Kristdemokraternas samlade budgetpolitik ger kommunerna
ett avsevärt bättre läge än vad de har idag i form av att deras
finansiella styrka skulle vara bättre och i motsvarande mån
skulle deras förmåga att ge medborgarna den vård, omsorg,
utbildning etc som vi förknippar med välfärdssamhället öka.
Det handlar bl a om att vi avvisar 1,5 procent av de till
kommunal- och landstingsskatterna avdragsgilla
egenavgifterna och anvisar medel till högre ersättningsnivåer
i försäkringssystemen som ger kommunerna ett större
skatteunderlag.
En direkt konsekvens av att vårdnadsbidraget återinförs med åtföljande
avlastning på kommunernas ekonomi gör att det generella bidraget till
kommunerna kan minska med motsvarande summa som vårdnadsbidraget för
över till familjerna, det vill säga 2 600 miljoner kr.
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m
m
Kristdemokraterna vill se en ökad utförsäljning av statliga
företag i enlighet med den lista som uppgjordes under den
förra mandatperioden. Av de 36 företag som den dåvarande
regeringen fick i bemyndigade att sälja helt eller delvis har
20 sålts eller överförts till annan ägare. Sammanlagt har
dessa försäljningar inbringat 23 miljarder kronor till
statskassan (exklusive försäljning av Nordbanken) och
minskat statens upplåningsbehov med motsvarande belopp.
De 36 listade företagen representerade ett värde om 100
miljarder kronor.
Utifrån kristdemokratiskt synsätt finns det anledning att gå vidare och
minska det statliga ägandet av företag i princip enligt det program som
antogs av regeringen 1991. Utöver dessa bör ytterligare företag som är hel-
eller delägda av staten bli föremål för försäljning, helt eller delvis. Till
dessa
företag hör Telia AB, Assi Domän AB, Celsius AB, Securum AB, Retriva
AB och Nordbanken. Beträffande vissa större företag, som t ex Vattenfall,
bör vissa omstruktureringar och kanske en uppdelning ske för att bryta
marknadsdominansen. Aktuella företag är sådana som är verksamma inom
konkurrensutsatt verksamhet. Monopol kan inte säljas innan omstrukturering
skett. Vid utförsäljning bör enligt vår uppfattning allmänheten och de
anställda i företagen vara en viktig målgrupp.
Kristdemokraterna vill öka ambitionsnivån i utförsäljningen av statliga
företag för att kunna nedbringa statsskulden och räntebördan.
Utförsäljningen bör genomföras så att ränteeffekten minus uteblivna
inleveranser blir 800 miljoner kronor 1997.
Genom utförsäljningen av statliga företag ges en bestående ränteeffekt på
detta utgiftsområde. Totalt föreslår vi att anslaget för 1997 ska vara 800
miljoner lägre än regeringens förslag.
I föreliggande proposition lägger regeringen fram några nya
förslag på den statliga inkomstsidan som Kristdemokraterna
nedan kommer att kommentera. Vi ger även förslag till
ökade respektive minskade inkomster för staten. Syftet är i
detta sammanhang att ge en mer heltäckande bild över det
kristdemokratiska budgetalternativet.
Ökade inkomster
Den 1 januari 1996 sänktes momsen på livsmedel från 21 till
12 procent. Åtgärden motiverades främst av förment
fördelningspolitiska skäl, trots att sänkningen av momsen
betyder mest, i kronor räknat, för de relativt välbeställda.
Detta gjordes samtidigt som regeringen genomförde
försämringar inte minst för sjuka och arbetslösa.
Kristdemokraterna motsatte sig sänkningen just av
fördelningspolitiska skäl.
För att kunna finansiera reformer och förbättringar för grupper som idag
kan sägas vara de sämst ställda skulle en höjning av livsmedelsmomsen
kunna vara motiverad. Höjningen skulle drabba alla men de reformer och
förbättringar som därmed skulle kunna föreslås kommer de sämst ställda till
del. Det handlar om höjning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen,
sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, om förbättrade barnbidrag
med låginkomstprofil, införande av vårdnadsbidrag, förstärkningar i flera
avseenden för de sämst ställda pensionärerna, oförändrat högkostnadsskydd
inom sjukvården och inte minst en rejäl satsning för nya jobb. Det senare är
den viktigaste fördelningspolitiska förbättringen som kan genomföras.
Vi verkar för en förbättrad konkurrenssituation både i produktions- och
detaljistledet. Genom ytterligare åtgärder på detta område kan livsmedels-
priserna pressas. Vi tror därför inte att den höjda livsmedelsmomsen kommer
att slå igenom fullt ut i konsumtionsledet.
Kristdemokraternas syn på statligt företagande baseras på principen att
konkurrensutsatt verksamhet, som inte av t ex hälsomässiga eller sociala skäl
bör vara kopplade till staten, ska bedrivas av privata intressenter.
Staten ska, enligt vårt förmenande, sätta ramar och övervaka spelreglerna
på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt skapa
förutsättningar för långsiktig tillväxt, men inte sköta företagandet. Ett
samhällssystem som bygger på att staten både agerar domare och dessutom
deltar i spelet skapar en rad problem. Ett av problemen är att de statliga
företag som utvecklas och växer får svårt att skaffa nödvändigt kapital för
nyinvesteringar. Ett annat problem handlar om riskerna för snedvridning av
konkurrensen. Ytterligare ett skäl är att det finns en risk att investeringar
inte
görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna att
skapa nya jobb. Ett fjärde problem är att det finns en risk att ett ev
fallissemang drabbar angelägen verksamhet inom den offentliga sektorn
såsom vård och omsorg.
Företagen mår bra av aktiva och intresserade ägare som kan satsa inte bara
när ett företag är krisdrabbat utan på ett framåtsyftande sätt. Detta kan staten
definitivt inte göra i rådande statsfinansiella läge. Därför innebär
ägarspridningen att företagens livskraft och effektivitet ökar.
Staten bör alltså gå vidare med ägarspridning och sälja ut statliga företag.
Det minskar statsskulden och bidrar till att minska den offentliga sektorns
andel av samhällsekonomin vilket är en grundförutsättning för att långsiktigt
minska det totala skattetrycket.
Skälen för privatiseringar är:
- att renodla statens roll
-
- att sprida ägandet
-
- att skapa mer livskraftiga företag
-
- att skapa utrymme för nödvändiga investeringar i de företag som idag är
statliga
-
- att minska statens räntebörda genom ett minskat upplåningsbehov
-
Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det anledning att
gå vidare med att minska det statliga ägandet av företag, i
princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten
1991. Utöver dessa bör ytterligare företag som är hel- eller
delägda av staten blir föremål för försäljning, helt eller
delvis. Till dessa företag hör Telia AB, Assi Domän AB,
Celsius AB, Securum AB, Retriva AB och Nordbanken.
Kristdemokraterna vill öka ambitionsnivån i utförsäljningen
av statliga företag för att kunna nedbringa statsskulden och
räntebördan. Utförsäljningarna från den lista av företag som
fastställdes av den tidigare regeringen bör genomföras så att
ränteeffekten minus uteblivna inleveranser blir 800 miljoner
större 1997, 1 600 miljoner större 1998 och 2 400 miljoner
större 1999.
Ett flertal områden har idag ingen eller reducerad moms. Som exempel kan
nämnas att moms på spel och dobbel ger 2 miljarder, full moms på porto ger
0,5 miljarder och finansmoms ger ca 2 miljarder. Vi föreslår att regeringen
återkommer med förslag som ökar momsintäkterna med sammanlagt 2
miljarder per år under perioden.
För att åstadkomma en anpassning till kretsloppsprincipen föreslår vi att en
avfallsskatt införs enligt Avfallsskatteutredningens tidigare presenterade
förslag. Inkomstförstärkningen blir 1,65 miljarder per år under perioden.
I motionen föreslås ett återinförande av vårdnadsbidraget. Av de bespar-
ingar om ca 5 miljarder som kommunerna gör dras 2,6 miljarder in till staten.
Av främst hälsopolitiska skäl föreslås en höjning av tobaksskatten som är
0,2 miljarder högre än förslaget i propositionen.
Vi motsätter oss förslaget att sänka skatten på kärnkraftsel och ökar
därmed statens inkomster med 290 miljoner kronor per år under perioden.
Regeringen föreslår en sänkning av skatten på maltdrycker som Kristde-
mokraterna motsätter sig. Detta ger ökade inkomster på 600 miljoner kr per
år.
Den sänkning av skatten på förmånsvärdet av tjänstebil som regeringen
föreslår har för svag miljöprofil. Kristdemokraterna föreslår att skatten på
förmån av fritt bränsle skall baseras på 1,5 gånger marknadsvärdet, och
schablonen för nybilspriset blir 25 procent. Detta ger årliga inkomster som är
600 miljoner kr högre än i propositionen per år.
Minskade inkomster
För att utveckla tjänstesektorn och skapa nya jobb föreslår vi
en skattereduktion som i förhållande till regeringens förslag
är mer omfattande både beträffande basen och nivån. Vi
räknar med ett skattebortfall som är 2 000 miljoner kronor
större än regeringens för 1997, 2.500 miljoner kronor större
1998 och 4 000 miljoner kronor större 1999.
För att sänka skattetrycket föreslår Kristdemokraterna en sänkning av
fastighetsskatten till 1,5 procent som finansieras med sänkta räntebidrag i
motsvarande mån. Denna åtgärd är även ett led i att sänka företagsstöden och
minska skattebelastningen. 1,5 miljarder kronor växlas mellan sänkt skatt
och minskat bidrag.
Utöver detta föreslås en kompensation till de fastighetsägare som drabbats
allra värst av den fastighetsskattechock som regeringen arrangerat.
Inkomsterna minskar med 500 miljoner kr per år.
En åtgärd som vittnar om bristande förståelse för företagandets villkor är
beslutet att tidigarelägga redovisnings- och betaltidpunkterna för moms från
den 5 i andra månaden till den 20 i månaden efter redovisningsperioden. Den
nu föreslagna ändringen av momsperioden gäller endast för företag med en
årsomsättning under 40 miljoner. Vi föreslår en återgång för samtliga företag
till de tidigare reglerna för momsinbetalning. Månadsredovisningen
accepteras dock. Inkomsterna beräknas minska med 140 miljoner kr 1997,
280 miljoner kr 1998 och 420 miljoner kr 1999.
Samma okänslighet för negativa effekter visas i förslaget att förlänga
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen till en månad. Att företagen utan
tillräcklig kompensation skall ta ansvaret för de anställdas sjukförsäkring
under en hel månad kommer inte endast att ha en hämmande effekt på
nyanställningar, det finns dessutom risk att många känner sig tvingade att
forska i de arbetssökandes sjukdomshistoria. Detta kommer att öka
utslagningen av svaga grupper. Besparingen avvisas. Detta medför minskade
inkomster på 1 100 miljoner kr per år under perioden.
Den höjning av förmögenhetsskatten på risksparande som föreslås genom
att beräkningsunderlaget för noterade aktier skall höjas från 75 till 100
procent avvisas. Effekterna blir minskat svenskt enskilt aktieägande och ökat
kollektivt, institutionellt ägande. Minskade inkomster beräknas till ca 400
milj per år under perioden.
Införandet av värnskatten var en olycklig höjning av marginalskatterna
som urholkar effekterna av skattereformen. Kristdemokraterna vill istället
slopa grundavdraget vid statlig inkomstskatt. Detta ger minskade inkomster
på netto 2,5 miljarder år 1997 och 1998.
Riskkapitalförsörjningen är ett av huvudproblemen för mindre och
medelstora företag. Kristdemokraterna föreslår därför att dubbelbe-
skattningen på riskkapital avskaffas i två steg. 1997 sänks utdelningsskatten
till 15 procent för att från och med 1998 helt avskaffas. Därmed uppnås
likvärdiga villkor mellan riskfritt sparande i bank och risksparande i
aktiebolag. Inkomsterna minskar 1997 med 3.250 miljoner 1997 och 3.000
miljoner kronor netto utöver regeringens lindring för de onoterade bolagen
de följande åren.
Innovationsklimatet måste förbättras. Sverige har en onormalt stor export
av patent och uppfinningar som exploateras i andra länder. Kristdemo-
kraterna vill därför befria royaltyinkomster från skatt de två första åren för
att
därefter beskattas som inkomst av kapital. Beräknat inkomstbortfall 50
miljoner kr per år under perioden.
För att öka det personliga engagemanget och ägandet vill Kristdemo-
kraterna uppmuntra företagen att ge vinstandelar till sina anställda. Därför
bör den särskilda löneskatt som föreslås för anställdas vinstandelar avvisas.
Inkomstbortfallet beräknas till 100 miljoner kr per år från och med 1998.
Höjda taxeringsvärden på boende skapar stora problem för många, inte
minst gifta pensionärer som sambeskattas i förmögenhetshänseende.
Kristdemokraterna vill slopa sambeskattningen i förmögenhetsskatten,
samtidigt som vi avvisar höjningen av fribeloppet. Nettobortfallet beräknas
till 150 milj. per år under perioden.
Som finansiering av sänkningen av förmånsskatten på tjänstebil föreslås i
propositionen en höjning av marginalskatten genom att skiktgränsen i
brytpunkten inte räknas upp. Förslaget avvisas. Inkomsterna minskar då med
900 miljoner 1997 och 1.000 miljoner 1998 och 1999.
För att öka det personliga pensionssparandet återställs avdragsrätten på ett
basbelopp. Inkomsterna minskar med 900 miljoner kr per år.
För att rädda kvar en svensk yrkesfiskarkår föreslås ett yrkesfiskeavdrag
som minskar inkomsterna med 75 miljoner kr per år.
För att stärka kompetensutvecklingen föreslås inrättandet av individuella
utbildningskonton med rätt till viss skattefri avsättning. Inkomsterna
beräknas minska med 300 miljoner kr 1997, 500 milj. kr 1998 och 700 milj.
1999.
Kristdemokraterna föreslår att egenavgifterna minskas med 1,5 procent
mer än i propositionen. Detta minskar statens inkomster med 7.050 kr per år
under perioden.
I motionen föreslås att momsen på barnböcker slopas. Detta minskar
inkomsterna med 70 miljoner kr per år under perioden.
Kristdemokraternas förslag till statsbudget budgetåret 1997
1997
1997
1997
Utgiftsområde
regeringen
kd (förändring)
kd totalt
1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges
i motionen,
2. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om fördelning av utgifterna
på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen för budgetåren 1998 och 1999 godkänner den preliminära
fördelningen i motionen av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för
regeringens budgetarbete,
4. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner beräkningen i motionen av
statsbudgetens inkomster,
5. att riksdagen för budgetåret 1997 antar de förslag till förändringar i
anslagsbehållningarna som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa,1
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändringar i lagen
(1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
1996-1999 års taxeringar,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt skatt på kärnkraftsel,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt skatt på maltdrycker,
10. att riksdagen beslutar om höjd skatt på tobak med ytterligare 200
miljoner kronor,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ERM,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en halvering av den totala arbetslösheten till år 2000,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den avregleringsdelegation som tillsattes under den förra
mandatperioden skall slutföra sitt arbete,2
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att minst 1 % av all statlig teknikupphandling bör kanaliseras till
små och medelstora företag,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal samverkan kring arbetslösheten,1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsarbetslösheten,1
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av sparande,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förtidspension fr.o.m. 63 års ålder ersätts med förtida uttag
från egen pension,3
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successivt höjd reell pensionsålder,3
20. att riksdagen beslutar om ett återförande av utbildningsbidrag med
låneandel i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet,1
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om att använda medel från
forskningsstiftelserna för att finansiera forskning inom utgiftsområdena 16,
20 och 24,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag till individuella inkomstgränser
i bostadsbidragen,4
23. att riksdagen beslutar att höja den bidragsgrundande bostadsytan i
bostadsbidragen i enlighet med vad regeringen tidigare föreslagit,4
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s miljöstödsprogram skall användas fullt ut,
25. att riksdagen beslutar om en höjd moms på livsmedel i enlighet med
vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utförsäljning av statliga företag,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
momsreglerna att momsintäkterna kan öka i enlighet med vad som anförts i
motionen,
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av en
avfallsskatt i enlighet med Avfallsskatteutredningens förslag,5
29. att riksdagen beslutar om återinförande av vårdnadsbidrag i enlighet
med de regler som gällde 1995,3
30. att riksdagen beslutar om ett slopande av grundavdraget vid statlig
inkomstskatt,
31. att riksdagen beslutar om ett återställande av avdragsrätten för
pensionssparande till ett basbelopp,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett särskilt yrkesfiskeavdrag,5
33. att riksdagen beslutar om sänkta egenavgifter med 1,5 procentenheter.