Regeringen föreslår enligt propositionen nedsättning av arbetsgivaravgifterna från 1 januari 1997 med 2 500 kronor per månad eller med fem procentenheter på avgiftsunderlaget. Flera bolag som ingår i en koncern räknas som en arbetsgivare.
Vi kan konstatera att nedsättning kan få vissa snedvridande effekter beroende på hur verksamheten organiserats, bl.a. inom detaljhandeln. Det är här frågan om en befintlig organisation och inte om något som tillkommit för att eventuellt uppnå fördelar utifrån förslaget om nedsättning av arbetsgivar- avgifterna.
Inom detaljhandeln råder speciella förhållanden som resulterar i att det mer är de enskilda butikerna som konkurrerar med varandra än de företag som äger butikerna eller annars svarar för någon form av samverkan mellan butikerna. En helt avgörande konkurrensfaktor för detaljhandeln är kostnadsbilden för varje försäljningsenhet. Om kostnaderna för en försäljningsenhet allt annat lika är högre än för en annan uppstår en konkurrenssituation i obalans. Om obalansen är självförvållad, orsakad av kostnadsineffektivitet, får företaget med den ofördelaktiga kostnadsbilden försöka rätta till skevheten eller lägga ner verksamheten. Är de högre kostnaderna för den ena försäljningsenheten däremot orsakade av omständigheter som ligger utanför ägarens kontroll finns det emellertid anledning att vara mera observant.
Av de stora "blocken" i svensk detaljhandel har konsumentkooperationen, med ca 17 % av dagligvaruhandeln, under senare år av olika skäl valt att bedriva det mesta av verksamheten i ett fåtal juridiska personer. Den närmaste konkurrenten ICA, med ca 22 % av dagligvaruhandeln, består däremot av ett mycket stort antal juridiska personer. Ett förslag som det nu lagda om sänkning av de sociala avgifterna kommer därför att få helt olika effekter. Effekterna kan knappast vara avsedda av regeringen eftersom de kommer att snedvrida konkurrensen inom dagligvaruhandeln. Den föreslagna sänkningen har i den allmänna debatten om regeringens förslag ansetts vara betydelselös. För en liten butik, oavsett vilken ägare som står bakom, som arbetar i en knivskarp konkurrens kan emellertid även en liten reducering av kostnaderna innebära en lättnad. Får den ena av två konkurrerande butiker en kostnadsfördel som beror på annat än egna åtgärder innebär det att konkurrensen snedvrids till den enas fördel på ett otillbörligt sätt.
Enligt vår mening skulle problemet kunna få sin lösning genom att beloppsgränsen räknas per fast driftsställe eller arbetsställe i stället för per arbetsgivare inom detaljhandeln. Begreppet arbetsställe finns redan i annan lagstiftning. Begreppet används i bl.a. aktiebolagen och i lagstiftning som berör förvaltningsberättelsen i fråga om antalet anställda.
Vårt förslag får, utöver att vara sysselsättningsstimulerande, anses ha regionalpolitiskt positiva effekter genom att omfatta mindre arbetsställen även i de fall arbetsstället ägs av ett något större företag på annan ort inom ramen för förslaget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förändring inom ramen för den av regeringen föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgifterna.
Stockholm den 3 oktober 1996
Anita Johansson (s)
Ingemar Josefsson (s) Björn Ericson (s)