Många fartyg med miljöfarlig last trafikerar farvattnen runt Sveriges kuster och på vattenvägarna inne i landet. För oljetransporterna i eller i anslutning till svenska farvatten svarar ca 400 tankfartyg. Merparten av dessa går på svenska hamnar och svarar totalt för ca 4000 anlöp per år. Transporterna längs västkusten och sydkusten är mest omfattande.
Efter Sovjetunionens fall väljer nu de f.d. östblocksländerna och Finland att importera en större del olja över köl från väst i stället för att importera via pipeline från Ryssland. Som en följd av ökad trafik, dåligt tonnage och ibland dåligt miljömedvetande har antalet registrerade utsläpp av olja ökat markant i Östersjön. I takt med industriutvecklingen ökar även transportbehovet av kemikalier av olika slag samtidigt som kraven på beredskap och förmåga till miljöräddningsinsatser stiger.
I dagsläget sker ca 95% av Sveriges utrikeshandel över svensk hamn. Över de svenska hamnarna skeppas årligen 114 miljoner ton utrikes gods, varav 27 miljoner ton med färja. Detta innebär att två lastfärjor anlöper svensk hamn varje timma dygnet runt, och totalt anlöps svensk hamn av en färja från utlandet var fjärde minut dygnet runt och året runt.
Fartygstransporter är ett miljövänligt transportsätt som bör uppmuntras men vi vet också att olyckor med tragiska följder för människor och miljö kan inträffa. Många oljeutsläpp sker anonymt, och tyvärr har det varit svårt att få fastställt vem som bär skulden till utsläppen.
Kustbevakningen genomför regelbunden övervakning med flyg och fartyg. Sverige verkar i olika internationella sammanhang för att förbättra möjligheterna att upptäcka, bevissäkra och lagföra otillåtna utsläpp. För att effektivisera övervakningen samordnas verksamheten i viss utsträckning mellan länderna runt Östersjön och Nordsjön.
Nu finns möjlighet att genom modern teknik förenkla och förbättra informationen om var olika fartyg befinner sig. Det är en s.k. transponder som ger exakt information var fartyget finns genom att sända ut signaler som anger fartygets position, hastighet och identitet. På så sätt skulle Kustbevakningen via sjöräddningscentralen kontinuerligt kunna få värdefull information om fartygstrafiken när det t.ex gäller att spåra otillåtna utsläpp. Miljöfarliga transporter skulle kunna följas hela tiden. Ett transpondersystem skulle naturligtvis också underlätta räddningsarbetet till sjöss vid olyckor.
Transpondrar tillverkas i Sverige av Rymdbolaget tillsammans med Celsius. Det finns ca 50 installationer i dag, t.ex. på lotsbåtar.
Sjöfartsverket arbetar med att få igenom ett förslag om att alla fartyg över 300 ton ska utrustas med transpondrar. Först måste dock frekvensfrågan lösas liksom vilka tekniska standarder som ska gälla. På sikt skulle ett globalt system med transpondrar på alla fartyg bli ett effektivt sätt att förebygga och bekämpa miljöfarliga utsläpp.
Utvecklingen av systemet med transpondrar sker inom ett EU-projekt där Sjöfartsverket deltar. Det är av stor vikt att Sverige fortsätter att aktivt arbeta med att få till stånd en internationell överenskommelse om transpondrar på fartyg. Genom en sådan överenskommelse blir det möjligt för alla medlemsländer att övervaka bl.a. miljöfarlig last som anländer till EU:s kustområden.
För att Sverige ska vara pådrivande i detta arbete bl.a. i Östersjöområdet bör inom ramen för Östersjöprogrammet resurser avsättas för att bygga ut det svenska basnätet som ska ta emot signaler från fartygstrafiken. När basnätet sedan knyts ihop med Sjöräddningscentralen (MRCC) får vi en god heltäckande och ej anonym trafikinformation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att få till stånd en internationell överenskommelse om transpondrar på fartyg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser att bygga ut det svenska basnätet.
Stockholm den 6 oktober 1996
Åke Carnerö (kd)