Allt eftersom vi bygger ut våra bil- och tågförbindelser i Sverige ökar antalet bil- och tågtunnlar. Innan dessa projekt blir verklighet genomförs noggranna analyser bland annat av hur miljön och stadsbilden kommer att påverkas av ett tunnelbygge.
En viktig faktor är säkerheten. Ser man till tågtrafiken färdas tusentals människor dagligen genom dessa tunnlar och en eventuell olycka kan få allvarliga konsekvenser.
Vid tunnelprojekt, framför allt i Stockholmsregionen, har det framkommit juridiska tvister om hur en hög säkerhet skall kunna uppnås vid en eventuell brand.
Det är i första hand kommunernas räddningstjänst som har ansett att nödutgångar skall finnas i tunnlar som har en viss längd, men där anser Banverket att "tvärslag" skall räcka för att fylla kraven om en god säkerhet. Banverket har för sitt säkerhetsarbete en handbok (BVH 541:3) som graderar säkerheten i två klasser, en normal- och en tilläggsstandard.
I tilläggsstandarden finns anvisningar om hur enkel- och dubbelspåriga tunnlar skall klara av en eventuell brand, i första hand med förbindnings- tunnlar under jord som skall vara röktäta och motsvara 60 minuters brandklass. Det är vid enkelspåriga tunnelbyggen som Banverket endast i sitt tilläggsalternativ påtalar att en särskild utrymningstunnel till utrymmen i närheten, under jord eller upp till det fria bör övervägas. Handboken, som skall vägleda till rätt säkerhetsnivå, bidrar till att olika uppfattningar kan uppstå mellan räddningstjänsten och Banverket. Det på grund av att särskilda utrymningstunnlar och utsprängda uppehållsrum, som tidigare nämnts, enbart anses vara tilläggsstandard i Banverkets handbok.
Enligt vår information har även Vägverket en handbok av samma typ som Banverkets.
Varför behövs ett klarare regelverk?
- Det byggs fler och fler väg- och järnvägstunnlar i Sverige. - - Generellt kan man säga att tunnlarna i storstadsregionerna är säkrare än i mindre kommuner på grund av att de mindre brandförsvaren inte har tillgång till brandingenjörer som i ett tidigt skede kan granska tunnelprojekten. De är sålunda i händerna på Vägverkets och Banverkets tolkningar av godtagbar säkerhet. - Av ekonomiska skäl väljer man ofta att prioritera bort säkerhetsskydd som skulle underlätta räddningsarbetet för räddningstjänsten och då också möjligheten att fler liv kan räddas.
En acceptabel lägsta säkerhetsnivå måste slås fast mellan de olika aktörerna som i detta fall är Banverket, Vägverket, Räddningsverket, Boverket och Kommunförbundet. Därför bör en gemensam översyn av reglerna göras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn och samordning av säkerhetsreglerna i bil- och järnvägstunnlar.
Stockholm den 4 oktober 1996
Lennart Thörnlund (s)
Lennart Klockare (s) Lars U Granberg (s)