Ett grönt försvarsbeslut
Grön försvars- och säkerhetspolitik
Fred är inte bara målet, utan också vägen.
Miljöpartiet de grönas vision är en global militär nedrustning. Vi menar att världssamfundet inte längre får acceptera att astronomiska summor satsas på militära försvar och rustningar runt om i världen. De gemensamma resurserna bör istället användas för att lösa miljöproblem, fattigdom och social misär.
Säkerhets- och försvarspolitik måste ses i ett helhetsperspektiv. Hur vi agerar i Sverige och hur Sverige agerar i olika internationella sammanhang bör rimligen hänga ihop. Trovärdighet och tyngd åt de förslag Sverige för fram internationellt får vi först om vi sopar framför egen dörr. I regerings- förklaringen 1996 står det att "Arbetet för internationell nedrustning skall drivas vidare." Frågan är med vilken trovärdighet Sverige kan driva detta internationellt, när vi själva, enligt försvarsministern i riksdagen den 26 september säger att vi har "...ett starkt och modernt försvar, och det skall vi ha i fortsättningen också".
Försvarsministern hävdade också att "I den här situationen förser vi flygvapnet med ett eget flygplan för flera tiotals miljarder. Den svenska kustflottan har inte varit bättre utrustad än vad den är idag. I morgon tar vi emot den tredje nya ubåten i Gotlandsklassen. Vi beställer nya ytstridsfartyg i miljardklassen. Armén förses med nya stridsvagnar, hemvärnet skall moderniseras, och mycket mer."
Allt detta sker i en tid då en enig riksdag säger att det inte föreligger något som helst militärt hot mot Sverige.
Frågan är om det verkligen är den säkerhetspolitiska situationen som styr det militära försvarets utformning och omfattning, eller om det är gamla traditioner och osäkerhet om hur man skall möta de hot som inte kan räknas lätt (t.ex. antal stridsvagnar på andra sidan gränsen) eller som inte är synlig för nya och dyra radarsystem (som försurning och den kemiska krigföring som pågår mot våra celler på grund av miljöförstöring)?
Den fundamentala skillnaden mellan grön och traditionell säkerhetspolitik är att den traditionella talar om militär säkerhet i form av att vi måste ha ett starkt militärt försvar medan den gröna istället talar för en säkerhet i vidgad mening:
Först om det föreligger en global ekologiskt och socialt hållbar utveckling kan ett land trygga sin egen säkerhet.
Säkerhetspolitiken, i dess vida mening, är allas gemensamma ansvar och därigenom bör det vara i allas gemensamma intresse. Men militarism, eller den traditionella synen på militära hot som de enda hot som skall beaktas säkerhetspolitiskt, är djupt förankrad i länder styrda av olika politiska ideologier, från höger till vänster. Staterna har dessutom traditionellt varit styrda av män. Därigenom har det blivit till en slags universell manlig "superideologi" som har fått vara den allmänt giltiga.
Avskräckning som metod för att hålla krig borta bygger på att en nedrust- ning aldrig kan ske. Varje lands försök att öka den egna säkerheten genom militära investeringar följs ofta av en motsvarande satsning i omvärlden. Detta får till följd att försöken att uppnå en ökad säkerhet mot militära hot uteblir och istället ökar hotet. För stora kostnader blir inte säkerheten bättre, kanske rent av sämre.
Attityder måste ändras i grunden. Den gamla "sanningen" om att det som skyddar oss bäst mot "hot" är ett militärt försvar måste förkastas.
En vidgad hotbild
I slutet av 60-talet togs det berömda fotografiet av jorden, sedd över månens horisont, från Apollo 8. Med det fotografiet förstärktes medvetenhet om sårbarheten och utsattheten för jorden och dess invånare. Vi blev betraktade utifrån, av oss själva. Det skulle dock ta många år innan icke-militära hot skulle omfattas av säkerhetspolitiken. För Sveriges del togs det avgörande steget i december förra året. Nu är det säkerhetspolitiska begreppet genom ett riksdagsbeslut vidgat till att inte bara gälla militära hot - åtminstone i teorin. Hotbilden inom det säkerhetspolitiska området innefattar således bland annat miljöförstöring, resursutarmning, ökande sociala och ekonomiska klyftor.
Regeringen och politiker från olika partier talar sig nu varma för det vidgade säkerhetspolitiska begreppet. Men man använder tyvärr begreppet "vidgad hotbild" mer som ett slagord än att låta det genomsyra besluts- fattandet i realiteten. Skillnaden mellan teori och praktik leder till förvirring över vad man egentligen menar med säkerhet. Begreppsförvirringen skär inte bara mellan gröna och traditionella politiker utan också mellan könen och generationerna. Framför allt kvinnor och ungdomar upplever att de stora hoten är miljöförstöring, utarmning av naturresurser, ökande klyftor i samhället, en känsla av utanförtskap, icke-delaktighet och bristande insikt hos beslutsfattare.
Riksdagen har enhälligt fattat beslut om att vidga det säkerhetspolitiska begreppet, från att gälla enbart militära hot, till att omfatta icke-militära hot som t.ex. miljöförstöring, vatten- och livsmedelsbrist och ökande sociala och ekonomiska klyftor. Det föreligger inget militärt hot mot Sverige. Däremot är de icke-militära hoten stora och allvarliga.
Försvarsberedningen konstaterar bl.a. att
Ett antal långtidsverkande faktorer har inflytande över den säkerhetspolitiska utvecklingen. Bland dessa kan nämnas miljöförstöring, färskvattenbrist och livsmedelsbrist. I vissa fall kan miljöfaktorer komma att få globala konse- kvenser. På Nordkalotten finns sannolikt världens största ansamling av kärnvapen, uttjänta kärnkraftsreaktorer och annat nukleärt avfall tillsammans med stora lager av kärnvapenmateriel som sammantaget utgör en betydande miljörisk inte bara regionalt utan även globalt.
Mot dessa hot hjälper inte investeringar i militära vapen.
Mot dessa hot kan inte militära maktmedel ens i teorin utgöra en lösning.
Det krävs istället en överföring från det militära försvaret till investeringar i verklig säkerhet, bl.a. för bättre miljö och minskade sociala klyftor, för att motverka sårbarhet och öka självtillit och robusthet.
Bistånd som säkerhetspolitisk investering
Det finns inga politiska och militära förutsättningar för ett världskrig i dag. Hotbilden har förändrats. Det är inte starka militära försvar som skapar stabila trygga länder, utan det åstadkomms genom en framgångsrik kamp mot fattigdom och sociala orättvisor och mot problem som har med jordens överbefolkning, överutnyttjande av naturresurser och med förstöring av natur och miljö att göra. Det s.k. demokratiska underskottet och mänskliga rättigheter är också av stor betydelse för den säkerhetspolitiska utvecklingen.
Hotbilden för Sverige, för Europa och de flesta länder i världen domineras inte längre av vapen och arméer. Större hot är att klyftan mellan fattiga och rika ökar - fattigdomen breder ut sig i de redan fattiga länderna - befolkningsantalet ökar samtidigt som naturresurserna krymper. Det är här biståndet kommer in och får en ny och annorlunda betydelse. Rätt bistånd är ett konfliktförebyggande säkerhetspolitiskt instrument, som har stor betydelse för global stabilitet och internationella fredssträvanden.
Tre globala utvecklingstendenser
För att ge exempel på några utvecklingstendenser som är relevanta ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv vill Miljöpartiet här speciellt ta upp tre områden. Det gäller livsmedelskrisen, klimatförändringar och vattenförsörjningen. Dessa beskrivs på ett utförligt sätt i bl.a. miljörapporten Tillståndet i världen 96 från Worldwatch Institute. Naturligtvis är det svårt att peka ut några områden som är mer oroande än andra. Det går inte att slå isär helheten för att betrakta delarna. Allt samverkar och påverkar vartannat. Kriminalitet uppstår ofta till följd av utanförskap och alienering gentemot samhället, demokratin urholkas t.ex. genom ökande valutaflöden utom politisk kontroll, sjukdomar sprids och immunförsvaret drabbas på grund av miljögifter. Oroväckande är också den uppdelning av världen i stormaktsblock, t.ex. EU, vars syfte är att ta vara på sina egna intressen. Detta ökar klyftorna mellan nord och syd.
Radioaktiv strålning utgör ett av de största hoten mot livsförutsättningarna på jorden. Människan och andra livsformer har genom årmiljonerna anpassat sig till den naturliga radioaktiviteten som finns genom bakgrundsstrålningen. Till bakgrundsstrålningen kommer den aktivitet som människan själv framkallar på grund av hanteringen av kärnvapen och kärnkraft. Samtidigt som den "nya bakgrundsstrålningen" ökar finns hotet av en akut olycka i en kärnreaktor så länge som kärnkraften består. Försvarsberedningen har pekat ut drift och förekomst av kärnkraftverk som ett säkerhetspolitiskt hot, både med tanke på miljö och sårbarhet. Radioaktivt material sprids snabbt med vindar och vatten i naturen och förblir i ekosystemen under mycket lång tid. Celler på människa och djur är anpassade till de livsförutsättningar som funnits i årmiljoner, när förändringar sker snabbt skadas våra celler, vilket i sin tur innebär att våra möjligheter att överleva på planeten minskar.
Livsmedelskrisen
Befolkningsutvecklingen och miljöförstöringen är den globala orsaken till livsmedelskrisen. Världens samlade spannmålsförråd, som skall räcka till nästa års skörd, väntas minska från 294 miljoner ton 1995 till 245 miljoner ton 1996. Det är tredje året i rad som spannmålsförråden sjunker. Under 1995 steg priset på vete, ris och majs och andra spannmål med en tredjedel. Spannmålsskördarna ökar inte längre som tidigare, samtidigt som fiskfångsterna ligger stilla.
Jordbruksarealen har minskat (i forna Sovjetunionen har svårt eroderad jordbruksmark lagts ned, i Asien har jordbruksmark ställts om till annan produktion genom industrialiseringen och i Förenta Staterna har erosions- känslig åkermark ställts om till betesmark). Den bevattnade arealen har knappast ökat alls sedan 1990. Det blir inte lättare i framtiden att öka bevattningen eftersom vattentillgångarna krymper (se nedan), floder sinar, vattenreservoarer fylls med sediment p.g.a. avskogning och jorderosion osv.
Klimatförändring
Klimatfrågan hamnade på världspolitikens dagordning för åtta år sedan. Forskningen har sedan dess satt fart och snabba framsteg under 1995 har ökat den vetenskapliga kunskapen om klimatet. Under 1995 nådde koldioxidhalten i atmosfären 360 ppm, en högre halt än någon gång tidigare under de senaste 150 000 åren, och betydligt högre än de 280 ppm som fanns i atmosfären när fossila bränslen började användas. Tecken på klimatförändringar har påvisats. T.ex. har en satellitburen radar visat att havsnivån har stigit med tre millimeter under de senaste tre åren. 1995 drog IPCC den epokgörande slutsatsen att den senaste tidens förändringar i klimatet "sannolikt inte enbart har naturliga orsaker". Det är dock inte den blygsamma höjningen av jordens medel- temperatur som oroar forskarna mest, utan risken för att de system i atmosfären och världshaven som reglerar klimatet skall rubbas. Nya undersökningar tyder på att en global uppvärmning kan leda till att extrema klimatförhållanden blir vanligare. Det kommer att utsätta naturliga ekosystem för stora påfrestningar. Enligt 1995 års rapport från IPCC "väntas översvämningar, torka, bränder och värmeböljor öka i vissa områden" när temperaturen stiger. Åttio länder med 40 % av jordens befolkning lider redan idag av kronisk vattenbrist och det hämmar den ekonomiska utvecklingen i många länder, enligt Världsbanken. Vissa områden som idag får mycket nederbörd kan bli torrare, medan andra områden kan få mera regn. I regioner som Syd- och Sydostasien, tropiska delar av Latinamerika och Afrika söder om Sahara, kommer skördarna förmodligen att minska.
Vattenförsörjning
Potentiella (och i vissa fall reella) oroshärdar växer fram allteftersom konkurrensen om vattnet ökar både inom och mellan länder och efterfrågan alltmer överstiger tillgången. Tre olika faktorer bidrar till att skapa vattenbrist: Resursförstörelse, befolkningsökning och orättvis fördelning och tillgång, vilket betyder att vissa får större andel än andra. (Några exempel på vattentillgångens betydelse i konflikter är det sätt på vilket Israel begränsat av arabernas tillgång till vatten på Västbanken, Senegalflodens källområden (Manantalidammen) samt det vattenfattiga Jodphurdistriktet i Rajasthan i Indien.
Egypten är kanske mer än något annat land sårbart när det gäller minskad tillgång till vatten. En liknande situation hittar man i Aralsjöns upprinnings- område. Afghanistan, Iran, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan utgör källområdet och delar på vattnet från Amu-Darya och Sur-Darya. Eftersom dessa länder har tvingats ta hand om Aralsjöns förstörda ekosystem och konsekvenserna därav står de inför en ödesdiger utmaning - att hushålla med vattnet eftersom det inte finns så mycket som krävs. Redan nu är fördelningen av vattnet en oroshärd.
FN
"Vi, de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden."
Så lyder de första orden i FN-stadgan som slutförhandlades och godkändes i San Francisco för ett halvsekel sedan. Men sedan 1945 har det aldrig rått fullständig fred. 20 miljoner människor har dödats i över hundra större konflikter.
Efter det kalla kriget såg optimisterna ljust på tillvaron. Man trodde att FN efter den stormaktsrivalitet och vetoanvändning som hade präglat arbetet, nu skulle börja fungera som FN-stadgan menade. Då kom t.ex. Somalia, Bosnien och Rwanda. Och optimismen förvandlades till maktlöshet och famlande efter lösningar.
Om världen är i kris, återspeglas krisen i FN.
Idag dignar FN under en enorm skuldbörda. Generalsekreterare Boutros- Ghali har förklarat att "FN är bankrutt". Som jämförelse kan nämnas att FN:s reguljära budget, som t.ex. för 1994 och 1995 var 2,5 miljarder dollar, är lika stor som vad renhållningen kostar i Paris, på ett år.
Det är många experter som talar om att det viktigaste inslaget i FN:s framtida fredsbevarande arbete är att agera preventivt innan konflikten har brutit ut. Problemet är att detta arbete aldrig kan mätas, det kan aldrig användas av politiker för att vinna röster och prestige och därför är den preventiva diplomatin inte så populär.
Hur mycket skrivs det till exempel om det förebyggande arbete som bedrivs i Makedonien? Eller i Burundi?
FN är den enda universella organisationen som kan agera globalt genom mandat till fredsfrämjande insatser. Förväntningarna på FN har varit stora. Kritiken när resultaten inte visar sig är i samma storleksklass, och man glömmer, att kraven inte får vara större än motsvarande resurser, som medlemsländerna står för tillsammans. Det är deras ansvar helt och hållet. Det är medlemmarna som driver FN:s verksamhet. Det är medlemmarna som håller inne eller betalar ekonomiska avgifter och bidrag, och det är medlemmarna som genom säkerhetsrådet ger FN order om krig eller fred.
FN blir inte bättre än vad medlemsländerna gör det till.
Tyvärr brister medlemmarna i ansvar för att förse FN med resurser och befogenheter för att organisationen skall kunna agera på ett kraftfullt sätt. Länder betalar inte ut sina bidrag, t.ex. USA som också är medlem av säkerhetsrådet, och undergräver på detta sätt FN, samtidigt som man kritiserar organisationen för bristande förmåga. Miljöpartiet anser att Sverige skall bidra till att betona vikten av fredsförebyggande arbete i FN, speciellt orsaker till konflikter, utvecklingen av inomstatliga konflikter och miljöfrågornas koppling till säkerhetspolitiken. Sverige bör inte heller bidra till FN:s underminering genom att förespråka militära muskler till VEU (se vidare under detta avsnitt) och regionalisering av fredsfrämjande insatser.
Miljöpartiet anser att ansträngningar för att skapa en bra fredsfrämjande kapacitet bör genom bl.a. Sveriges försorg koncentreras till FN, istället för att undergräva FN än mer genom regionala maktstrukturer som aldrig kommer att agera för det globalas bästa, utan från egenintresse.
FN är inte bara en organisation för ett otal arbetsuppgifter, ekonomiska, sociala, diplomatiska, konfliktförebyggande och fredsfrämjande. FN har blivit ett naturligt forum, där länder från nord och syd, öst och väst kan mötas, och det är minst lika viktigt.
OSSE
OSSE är en betydelsefull regional organisation med tydliga preventiva och konfliktförebyggande uppgifter. Följande områden skall Sverige verka för att stärkas:
- demokratisk utveckling, marknadsekonomi och rättssamhälle, - - konfliktförebyggande insatser, - - konflikthantering och konfliktlösning, - - återuppbyggnad, i synnerhet av det civila samhället, efter en konflikt, - - europeisk rustningskontroll och nedrustning samt - - förtroendeskapande åtgärder, militärpolitisk öppenhet och förutsägbarhet. - Miljöpartiet anser att Sverige bör vara drivande när det gäller den vidgade hotbilden i OSSE-samarbetet. Miljöfrågornas betydelse för regionens säkerhetspolitiska utveckling måste föras upp på dagordningen, liksom bl.a. kopplingen mellan den säkerhetspolitiska utvecklingen och ökande ekonomiska och sociala klyftor.
EU
I propositionen framstår EU-medlemskapet som det fundamentalt viktigaste för vår säkerhet. Regeringen skriver också att "Det är ett svenskt intresse att EU:s förmåga att föra en kraftfull gemensam utrikes- och säkerhetspolitik utvecklas."
Denna syn delar inte Miljöpartiet. Miljöpartiet har tidigare i särskilda yttranden till försvarsberedningens rapporter framfört att EU snarare är en säkerhetsrisk än en säkerhetsvinst. EU:s allt tätare samarbete, trots avsaknad av folklig förankring i medlemsländerna och interna spänningar kring viktiga frågor, bygger enligt vår mening in konfliktrisker. Dessutom inskränker EU handlingsmöjligheterna att möta de hot som ryms inom det vidgade säkerhetsbegreppet.
I propositionen framförs att det är viktigt att EU:s förmåga när det gäller konfliktförebyggande och fredsfrämjande insatser utvecklas. Regeringen har genom utrikesministern tidigare tagit ställning för en tydligare institutionell länk mellan EU och VEU gällande de s.k. Petersberg-uppgifterna. Detta i ett gemensamt initiativ med Finland. Med andra ord vill man ge EU militära muskler för att kunna genomföra fredsbevarande åtgärder. Detta harmoniserar inte, enligt vår mening, med vad regeringen skriver i avsnittet om FN där det står att "Det finns en bristande politisk vilja att förse FN med tillräckliga befogenheter och resurser för att kunna agera kraftfullt" (se vidare under avsnittet om FN).
VEU
Försvars- och utrikesministrarna från VEU-länderna sammanträde i Birmingham i maj 1996. Vid mötet antogs den sk. Birmingham-deklarationen, som borde vara föremål för mycket eftertanke i Sverige. Ministrarna hänvisade till sin förpliktelse att skapa en europeisk säkerhets- och försvarsidentitet med effektiva politiska medel och militära möjligheter. VEU kommer, enligt deklarationen, att ta ytterligare steg för att skapa närmare institutionella och operationella förbindelser till EU, stärka banden till NATO i syfte att stärka Atlantpaktens europeiska pelare, stärka sin operationella kapacitet och utveckla de politisk-militära verktygen för beslutsfattande så att VEU kan ta på sig utförandet av fredsfrämjande operationer. Man vill också säkra den påbörjade politiken på områdena rymdaktiviteter och rustning.
Tidigare har VEU:s parlamentarikerförsamling antagit en rekommendation (564) baserad på dokument 1420 om kärnvapnens roll i ett framtida EU- försvar. I denna rekommendation slås fast att alla länder som deltar i försvarssamarbetet kommer att bli ekonomiskt ansvariga för ett avskräckande kärnvapenförsvar.
Sverige är aktiv observatör i VEU (Västeuropeiska unionen). Miljöpartiet anser inte att det är förenligt med en militärt alliansfri politik, därför anser vi att Sverige genast bör lämna observatörsposten och försöka återskapa förtroendet för en militärt alliansfri politik.
WEAG
Den militära förbrukningen av resurser förlänger och understödjer den orättvisa fördelningen av jordens tillgångar och regeringarna stödjer denna verksamhet.
Rustningsspiraler slukar stora pengar. Pengar som skulle kunna minska klyftorna mellan fattiga och rika, friska och sjuka, välutbildade och analfabeter, bostadsinnehavare och bostadslösa samt ge möjligheter för en långsiktigt hållbar utveckling genom en god miljö.
Vapen dödar, även om de inte används.
När det gäller försvarsindustrisamarbete tar regeringen klara steg mot en harmoniserad vapenmarknad inom EU. Detta uttrycks i klartext i följande rader "...att vi medverkar till harmonisering mellan EU-länderna av regler för försvarsupphandling m.m." Man skriver också i propositionen att "EU:s roll inom försvarsmaterielområdet är alltjämt utomordentligt begränsad. En vidgad roll för EU skulle ge större möjligheter för Sverige att delta i samarbetet och skapa bättre möjligheter till harmonisering."
Regeringen anser att ett medlemskap i WEAG (Western European Armaments Group) är eftersträvansvärt.
Allt detta skall ske "...inom gällande lag om krigsmateriel". Miljöpartiet anser inte att detta är möjligt, varför regeringens förslag måste stoppas! Hur skall man t.ex. kunna samarbeta om materielprojekt om man inte får exportera till samma länder?
Sverige borde istället för att på alla sätt hålla krigsmaterielindustrin under armarna koncentrera ansträngningarna till stöd för att ställa om krigsmaterielindustrin till civil produktion och "avrustningsindustri" för destruktion av t.ex. anti-personella minor, vilket också kan ses som en säkerhetspolitisk investering.
Ett medlemskap i WEAG är inte heller förenligt med en trovärdig militär alliansfrihet.
NATO
NATO genomgår en identitetskris. Efter kalla krigets slut har man ingen fiende att rusta sig emot, såväl Warszawapakten som Sovjetunionen är upplösta. Men istället för att diskutera huruvida NATO också borde förpassas till historien försöker nu debattörer ge legitimitet åt NATO. Man hänger sig åt förhoppningar om ett "nytt" och utökat NATO genom byte av doktrin och kanske t.o.m. namn. Vid granskning av fakta inser man snart att denna argumentation bara ger falsk legitimitet åt NATO. De ömsesidiga försvarsgarantierna består. Hotet om kärnvapenanvändning består. Det enda som inte består är fienden. Det är inget nytt fenomen att en myndighet eller organisation skapas för att möta ett problem, eller hot. När sedan anledningen till upprättandet av myndigheten eller organisationen upphör så övergår verksamheten till att bevara sig själv. Sverige måste naturligtvis i alla sammanhang påtala detta faktum, och slå fast att vi inte vare sig vill närma oss eller söka medlemskap i NATO.
PFF
Sverige anslöt sig till NATO:s inbjudan om PFF i maj 1994.
I samband med undertecknandet av ramdokumentet överlämnades det så kallade presentationsdokument, där Sverige redovisar vilka former av samarbete vi vill medverka i och vilka resurser vi ställer till förfogande. Sverige har i sitt presentationsdokument sagt att ett övergripande och långsiktigt mål för Sveriges deltagande i PFF är att bidra till skapande av en ny säkerhetsordning i Europa. Enligt detta dokument är Sverige berett att bidra med sin erfarenhet på det fredsbevarande området och andra områden som t.ex. räddningstjänstverksamhet.
"När detta samråd fullföljts kommer sedan det för det enskilda deltagarlandet bindande steget i form av en bilateral överenskommelse mellan landet ifråga och NATO om ett partnerskapsprogram" (skr. 1993/94:207). Detta innehåller samtliga aktiviteter som NATO erbjuder, samt samtliga aktiviteter som medlemsstaterna erbjuder. Slutligen samråder NATO-staterna med respektive medlemsstat för att enas om ett Individuellt partnerskapsprogram (IPP). Här framgår målet för samarbetet under de kommande två åren, vad landet utfäster sig och deltar i, samt vilka resurser det ställer till förfogande. Denna IPP uppdateras årligen.
Uppgiften att företräda Sverige i internationella förhandlingar ankommer på regeringen (1 kap 6 § regeringsformen). Men genom reglerna i 10 kap. RF garanteras riksdagens inflytande över viktigare utrikespolitiska avgöranden. Flera av bestämmelserna i kapitlet är inriktade på att regeringen skall vara förhindrad att ställa riksdagen inför fullbordat faktum i detta avseende. Enligt 2 § i detta kapitel får regeringen inte ingå en bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskom- melsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ett ämne som riksdagen skall besluta om, exempelvis genom att bevilja nya anslag. Också en överenskommelse som är av större vikt skall godkännas av riksdagen. - Partnerskap för fred (PFP) spelar en viktig roll i utvidgningsarbetet och det är viktigt att detta samarbete byggs ut och ges ett nytt innehåll, sade nyligen USA:s försvarsminister William Perry då NATO-ländernas försvarsministrar träffades i Norge för att bland annat diskutera NATO:s framtida befälsstruktur.
Miljöpartiet anser att riksdagen skall avgöra vad Sverige skall medverka i och vår viljeinriktning inom PFF-samarbetet. Därför borde det vara självklart att förelägga det dokument som lägger fast detta, den s.k. IPP:n, för riksdagen. Därigenom säkras riksdagens inflytande över det svenska deltagandet i PFF. Speciellt viktigt är detta när det aviseras att PFF- samarbetet skall byggas ut och ges nytt innehåll.
Stöd till Baltikum
Regeringen anser att det svenska säkerhetsfrämjande stödet särskilt bör uppmärksamma stärkandet av de baltiska ländernas gräns/kustbevakning och uppbyggandet av baltiska försvarsmakter under demokratisk kontroll. Enligt regeringen verkar det som om det bästa sättet för de baltiska länderna att uppnå en ökad säkerhet är att hjälpa dem bygga upp militära försvar. Denna syn delar inte Miljöpartiet. Vi anser att Sverige borde inrikta stödet till Baltikum med bl.a. insatser för en omställning av energisystem till förnyelsebara energikällor, demokratiutveckling, minskad sårbarhet i samhällen (redan på planeringsstadiet) och utbildning i icke- våld och civilt motstånd. Detta vore en bättre investering i säkerhet, än att försöka bygga upp militär förmåga som för att få reell önskad avskräckningseffekt tungt skulle belasta de respektive ländernas budgetar. Dessutom befäster denna satsning militära lösningar och avskräckning som metod att lösa konflikter. Detta tankesätt konserverar militarism och gör att den globala nedrustning, som vi alla önskar, motverkas. Varje lands försök att öka den egna säkerheten genom militära investeringar, följs ofta av en motsvarande satsning i omvärlden. Detta får till följd att försöken att uppnå en ökad säkerhet mot militära hot blir tvärt emot vad det är tänkt. För en hög kostnad blir inte säkerheten bättre, kanske rent av sämre.
Helhetssyn
I regeringens proposition hävdas att en vidgad säkerhetssyn bör leda till att en helhetssyn skall prägla samhällets satsningar och åtgärder för att förebygga och hantera hot och risker i såväl fredstid som krig.
Miljöpartiet menar att det viktigaste för att stärka samhällets robusthet är omställningen till ett ekologiskt hållbart, småskaligt och decentraliserat samhälle. De största vinsterna görs när inte investeringar för ökad säkerhet behöver vidtas i efterhand, utan genast vid planeringsstadiet. Det gäller allt, såväl energisystem som traditionell infrastruktur. Analyser utifrån säkerhetssynpunkt borde göras av alla relevanta förslag som regeringen ställer. På kommunal och regional nivå är det också viktigt att undvika att vi investerar fast oss i projekt som ökar sårbarheten.
Totalförsvarsbegreppet
Regeringen föreslår att begreppet totalförsvar definieras i lagen (1992:1403) om höjd beredskap. I prop. 1995/96:12 Totalförsvar i förnyelse anges att "Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om samhället till krigförhållanden". Detta ställde sig också riksdagen bakom. Man har också klart uttalat att totalförsvarets resurser (materiel och personal) skall kunna användas vid svåra påfrestningar på samhället och vid internationella insatser. Detta uttrycks också i uppgifterna för det militära och civila försvaret:
Det militära försvaret skall
- försvara landet mot väpnade angrepp - - hävda vår territoriella integritet - - kunna genomföra internationella fredsfrämjande insatser och - - kunna utnyttjas vid svåra påfrestningar på samhället i fred. - Det civila försvaret skall
- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga till väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld - - kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och - - stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrestningar i fred. - (Regeringen föreslår i propositionen att begreppet "svåra nationella påfrestningar" skall bytas mot "svåra påfrestningar på samhället".)
Därför är det enligt vår mening en alltför snäv formulering som regeringen vill lagfästa. Nuvarande formulering i lag (1992:1403) om höjd beredskap, 1 § lyder:
"För att stärka totalförsvaret kan beredskapen i Sverige höjas. Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap..." Den av regeringen nu föreslagna lydelsen är "Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig."
Miljöpartiet anser att formuleringen istället bör vara: Totalförsvar är verksamhet som behövs för att förebygga och avvärja hot mot Sverige.
Målet för säkerhetspolitiken
Sveriges säkerhetspolitiska mål, så som en majoritet i riksdagen har formulerat den, lyder som följer:
Svensk säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet att - såsom enskild nation och i samverkan - kunna utveckla vårt samhälle.
Denna skrivning bortser helt från att Sverige är en delstat i den europeiska unionen. Att säkerhetspolitiken ytterst syftar till att bevara vårt lands frihet och oberoende ter sig omöjligt eftersom vi ingår i en union. Speciellt som EU både har en säkerhetspolitisk och försvarspolitisk dimension.
Sverige måste vidga det säkerhetspolitiska målet. Det bör innehålla levnadsvillkor, mänskliga rättigheter och en långsiktigt hållbar utveckling i Sverige och i vår omvärld.
Detta är i linje med vad Kommissionen för globalt samarbete (ledd av Ingvar Carlsson och Shridath Ramphal) har skrivit i rapporten "Our Global Neighbourhood". I rapporten föreslås bl.a. att synen på den globala säkerheten bör vidgas till att omfatta inte bara staters rätt till säkerhet, utan även individers rätt till säkerhet.
Sveriges säkerhetspolitiska mål bör helt enkelt vara fred. Fred är inte bara avsaknad av krig. Fred förutsätter en långsiktigt hållbar utveckling.
Organisations- och styrningsfrågor
Den 1 juli 1994 bildades myndigheten Försvarsmakten genom en sammanslagning av knappt 100 myndigheter och ombildning eller nedläggning av ytterligare ett tiotal myndigheter. 1995 tillkallade försvarsministern en särskild utredare för att genomföra en uppföljning och utvärdering av genomförda och pågående strukturförändringar inom Försvarsmaktens verksamhetsområde. Utredningen har antagit namnet Utredningen för utvärdering av försvarets ledning och struktur (UTFÖR). Enligt utredningen har politiker, Försvarsdepartementet och Försvarsmakten olika uppfattningar om vad för mål man vill uppnå. Utredningen konstaterar också bl.a. att utvärderings- och insynsverktyg fattas och att mycket få västländer har en ÖB med så stora befogenheter i fredstid som den svenska. Uppseendeväckande nog konstaterar UTFÖR-utredningen att kostnadsminskningarna inom Försvarsmaktens ledningsorganisation i fred m.m. som statsmakterna beslutat om inte har genomförts av Försvarsmakten. Utredningen konstaterar att myndigheternas respekt för statsmakternas beslut måste skärpas. Styrmedlen och redovisningssystemet bör enligt utredningens mening utvecklas så att en säkrare uppföljning blir möjlig. UTFÖR betonar också vikten av tydligare krav på återrapportering.
Utredningen ställer frågan om politikerna egentligen vill styra försvaret? Svaret på den frågan borde enligt Miljöpartiets uppfattning vara ja. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Riksdagen är idag alltför mycket i händerna på regeringen.
Miljöpartiet har med intresse tagit del av det material som utredningen har presenterat.
Det väcker många funderingar, krav på reaktion och handling. Styrningsfrågorna borde vara ett väl utvecklat avsnitt av propositionen. Så är nu tyvärr inte fallet, regeringen vill få fria händer att behandla utredningen som den vill. Regeringen skriver i propositionen att det bör ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att åstadkomma en ökad grad av måluppfyllnad, samt att kontinuerligt följa upp resultatet.
Regeringen anför i propositionen att regeringen avser att hålla riksdagen informerad om hur utvecklingen av mål- och resultatstyrningen av Försvarsmakten fortskrider. Detta räcker naturligtvis inte. Det är enligt Miljöpartiets uppfattning riksdagen som skall avgöra vad som är viktiga frågor och i vilken utsträckning riksdagen skall utöva beslutanderätt i dessa. Det bör vara riksdagen som definierar sin roll och regeringens roll när det gäller att fördela ansvaret för styrning och uppföljning av försvaret.
Miljöpartiet anser att försvarsutskottet måste fördjupa sitt arbete när det gäller att behandla de frågor som UTFÖR-utredningen reser. Särskild vikt bör läggas vid reglering av när regeringen måste höra riksdagen beträffande t.ex. materielbeställningar och vilket underlag till beslut som krävs. Detta kan exemplifieras genom att regeringen i budgetpropositionen hemställer att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66 607 000 000 kronor för tiden efter budgetåret 1997. Detta motsätter sig Miljöpartiet bestämt. Regeringen bör istället fortlöpande återkomma till riksdagen med förslag till beslut rörande materiel och utvecklingsarbete, så att riksdagen får en större möjlighet att påverka till vad pengarna går, och om det överhuvudtaget är rimligt att beställningen eller inköpet skall göras. Riksdagen bör enligt vår mening genom ett initiativ besluta om riktlinjer för när regeringen skall förankra beslut om utveckling och beställning av materiel i riksdagen. Detta med syfte att säkra riksdagens inflytande över materielbeställningar och utvecklingsarbeten.
Internationella utbildnings- och rekryteringsfrågor
Regeringen aviserar att man avser att utse en särskild utredare för att bl.a. föreslå former för samordning av utbildning för internationell verksamhet. Speciellt intressant är enligt Miljöpartiets mening tankarna på möjligheter för en framtida samordnad utbildning av militär och civil personal inför internationella insatser. Erfarenheter från de genomförda och pågående internationella insatserna har visat på behovet av detta.
Enligt Miljöpartiets mening är också frågan om hur rekrytering till internationella uppdrag går till och behandling av posttraumatiskt stressyndrom efter genomförd tjänstgöring.
Situationen för FN- eller IFOR-soldaterna när de kommit hem kan ofta vara svår. De bär ofta på krigsminnen och möter arbetslöshet, utanförtskap och en känsla av att ingen förstår deras situation. Miljöpartiet anser att de hemvändande soldaterna skall mötas på ett sådant sätt att de kan använda sina erfarenheter på ett konstruktivt sätt både för det civila samhället och individen. Därför föreslår Miljöpartiet ett frivilligt samarbetsprogram med fredsorganisationer samt inrättandet av speciella "efteruppdragsplatser" på arbetsplatser där de kan få ta del av andra villkor än krigets, få ansvarsfyllda uppgifter och integrera sig. Erfarenheterna är också viktiga att föra ut i t.ex. skolornas fredsutbildning. Med tanke på den våldsromantik som sprider sig i Sverige kan den motbild som de hemkomna FN- eller IFOR-soldaterna kan ge vara ett värdefullt bidrag i kampen mot våldsförhärligande, vapendyrkan och brist på empati.
Viktig är också den utbildning som sker av befäl och frivilliga inför uppdraget.
På uppdrag av Högkvarteret har Militärhögskolan genomfört en enkätundersökning bland FN-soldater som tjänstgjort i de nordiska bataljonerna i Bosnien. Av undersökningen framgår det att en majoritet av soldaterna efterlyser bättre utbildning inför tjänstgöringen. Det är inte kunskaper i vapenhantering eller teknik som efterlyses, utan kunskaper om lokalbefolkningen, den politiska situationen i området och bättre språk- kunskaper. Denna undersökning måste ligga till grund för hur utbildningen genomförs i framtiden.
När det gäller rekryteringen till internationella uppdrag har det framförts klagomål i bl.a. pressen beträffande att personer med rasistiska eller främlingsfientliga åsikter har tagits ut till internationell tjänst (se vidare avsnittet om rasism). Enligt vår uppfattning borde det vara föremål för utredning, liksom hur uppföljning, hjälp och stöd till de personer som har varit ute på internationella uppdrag har fungerat. I det sammanhanget vore det också värt att lyfta fram frågan om hur ofta det är lämpligt att samma person upprepade gånger rekryteras med korta uppehåll mellan uppdragen till internationella uppdrag. Regeringen bör enligt vår mening överväga en "uppehållstid" mellan uppdragen så att möjlighet till ordentlig behandling mot posttraumatiskt stressyndrom finns.
Forskning
Det är enligt Miljöpartiets mening viktigt att en samordning av försvarsforskningen i Sverige sker av det militära och det civila försvaret, samt att internationella erfarenheter tas tillvara. Miljöpartiets åsikter om försvarsforskningen redovisas i motioner med anledning av regeringens proposition 1996/97:5 Forskning och samhälle.
Lednings- och informationskrigföring
I regeringens proposition 1996/97:11 Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred finns det ett avsnitt om informationskrigföring. I denna proposition skriver regeringen att "IT-utvecklingen möjliggör radikalt förändrade sätt att bedriva traditionella militära verksamheter... Men även psykologiska krigföringsmetoder inom de militära operationernas ram...kan genom den moderna teknikens tillämpningar ges avsevärt mer sofistikerade former."
I Svenska Dagbladet kunde man den 20 maj läsa en artikel om "datorsoldater" som på några sekunder kan ruinera en nation "sabotera teletrafiken, få dammar att svämma över och kärnkraftverk att gå varma. Ett land som anfalls kan inte säkert säga varifrån attacken kommer."
Ibland beskrivs IT-krigföring som någonting nytt, men historien är full av händelser då just påverkan med information har inneburit stora konsekvenser. Det som är nytt är den större betydelse som informationen får till följd av teknikens utveckling. Högkvarterets definition på informationskrigföring är att det "innebär att utnyttja information som en form av vapen för att tillkämpa sig makt i en konflikt".
Det finns många exempel på offensiv informationskrigföringsteknik, bland annat:
- angrepp på informationssystem i samhället, - - programmerbar ammunition avsedd för informationssystem och informationsprocesser, - - elektromagnetiska pulsvapen (datorerna i riksdagen, på Riksbanken eller på börsen kan slås ut av en bomb, som inte skadar människor och som inte är större än en resväska), - - programvara i form av virus och logiska bomber, - - datamanipulation och utrustning för att ta över TV- och radionät som i sin tur kan leda till falska meddelanden och desinformation. - I Östgöta Correspondenten den 19 september kunde man läsa ett reportage från Kungliga Krigsvetenskapsakademiens 200-årsjubileum där den amerikanske amiralen William Owens delgav sina tankar om framtiden. Han uppmanade oss att glömma nya stridsflygplan, ubåtar, stridsvagnar och högre försvaranslag. "Låt oss inte hämta våra lärdomar från historien. Många av oss är konservativa och vill inte gärna förändra oss. Vi vill bevara våra försvarsgrenar som Gud en gång skapade dem", sade William Owens.
Miljöpartiet anser att regeringen borde ha lyft in lednings- och informationskrigföring i arbetet med försvarspropositionen, eftersom detta i hög grad borde påverka totalförsvarets utformning och organisation, tillsammans med den vidgade hotbilden. Detta är viktigt inte minst med tanke på att i kommande försvarsbeslut dessa frågor torde få stor inverkan på det militära försvaret, i alla fall om inte de traditionella och ur påtryckningssynpunkt starka organisationsivrarna får härja fritt!
Just det senare är förmodligen en orsak till att dessa frågor inte tillnärmelsevis har tillåtits påverka utformingen av det militära försvaret.
När riksdagen i våras behandlade IT-propositionen framhöll en enig riksdag att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna borde uppmärksammas tydligare. Regeringen borde återkomma med en samlad strategi. Miljöpartiet konstaterar att en sådan strategi saknas, regeringens proposition bär inte ett spår av riksdagens beslut. Det är enligt vår mening en brist att inte förslaget till försvarsbeslut innehåller en sådan strategi.
Regeringen anmäler att den ämnar tillsätta en arbetsgrupp med uppdraget att bl.a. följa utvecklingen av hot och risker inom informationskrigföring. Detta finner Miljöpartiet högst märkligt! Såväl försvarsutskottet som trafikutskottet ansåg att det var helt otillräckligt att tillsätta en arbetsgrupp. Trots ett särskilt till kännagivande från riksdagen i frågan saknas en samlad strategi och den mer samlade och samordnade ledning av IT-säkerhets- frågorna som riksdagen efterlyste.
Miljöpartiet finner det anmärkningsvärt att regeringen - trots till- kännagivandet - inte tagit med säkerhets- och sårbarhetsfrågorna på ett sätt som rimligen svarar mot riksdagens krav.
Icke-dödliga vapen
På många håll i världen diskuteras en ny form av vapen som har potential att kasta omkull vedertagen krigföring. Det är "massbeskyddsvapen" (weapons of mass protection) och icke-dödlig/antidödande krigföring som diskuteras. I USA sker utvecklingen i en snabb takt, US Army och US Marine Corps bedriver experiment, och flygvapnets interna tidskrift Airpower har ägnat ett temanummer åt dessa begrepp. Några exempel på icke-dödliga vapen kan vara akustiska, laser, mikrovågor och radiostörning. Antidödliga vapen är de som slår ut målsökningssystem och missiler.
FOA har forskat på området och de har presenterat intressanta resultat inom ramen för projektet "Teknik för internationella insatser". Man har t.ex. lyckats stoppa fordon med hjälp av mikrovågor. Tyvärr har Försvarsmakten inte prioriterat denna forskning i årets Försvarsmaktsplan. Miljöpartiet anser att denna forskning är viktig och bör prioriteras.
Antipersonella minor
Användandet av så kallade antipersonella minor orsakar ett gigantiskt mänskligt lidande i konflikthärdar världen över. Värst drabbade är u-länderna där minor, utspridda på jord som annars hade kunnat brukas för odling, omöjliggör ett normalt liv för miljontals människor.
I Sverige har vi insett vilka konsekvenser bruket av antipersonella minor får för civilbefolkning och ekologi. Därför verkar Sverige för ett internationellt totalförbud mot antipersonella minor. Den svenska regeringen har genom försvarsminister Thage G Peterson i riksdagen tidigare försvarat det faktum att minor ingår i det svenska försvaret genom att säga att "ett ensidigt svenskt avskaffande av antipersonella minor inte har någon betydelse". Tack och lov är nu denna inställning förkastad och regeringen föreslår nu ett förbud mot minor i det svenska försvaret. Detta beslut hälsar naturligtvis Miljöpartiet med glädje. Miljöpartiet anser att inte minorna skall erättas med något annat vapen och att förbudet mot trampminor i det svenska försvaret skrivs in i lag. Miljöpartiet förutsätter också att regeringen är starkt pådrivande i fråga om ett internationellt förbud mot antipersonella minor.
Miljöfrågor
Riksdagen har beslutat om att vidga säkerhetsbegreppet till att gälla även andra hot än militära. Ett av dessa reella hot är den pågående miljöförstöringen. Försvarsberedningen skriver i sin rapport Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik (Ds 1996:51) bland annat att hotbilden sträcker sig "över klassiska maktkonflikter till försörjningskriser, ekologiska obalanser, migrationsrörelser, nationalism, etniska och kulturella konflikter och terrorism till det postindustriella samhällets sårbarhet t.ex. genom specialisering och komplexa beroenden och beroendet av en väl fungerande infrastruktur".
Vidare skriver försvarsberedningen att "de potentiella miljöproblemen i vårt närområde till följd av förekomsten av och bristande kontroll över avfall från kärnvapenhantering och kärnkraftsverksamhet är mycket stora". Beredningen anser att potentiellt mycket svåra konsekvenser för människor och miljö ryms i bland annat olyckor och attentat mot kemiska industrier och kärnkraftverk. Ett antal långtidsverkande faktorer som inverkar på den säkerhetspolitiska utvecklingen räknas upp "bland dessa kan nämnas miljöförstöring, färskvattenbrist och livsmedelsbrist".
Totalförsvaret måste enligt Miljöpartiets uppfattning ligga i täten när det gäller miljöfrågorna, särskilt nu när miljöhoten ingår i det säkerhetspolitiska begreppet. Försvarets miljöengagemang, i teori men framför allt i praktik, har givetvis betydelse både för folkförankringen och för trovärdigheten i och med att miljöförstöring är ett säkerhetspolitiskt problem.
Miljöpartiets förslag på miljöområdet redovisas i en särskild motion, Givakt för miljön, 1996/97:Fö2.
Stölder av militära vapen
Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen motionerat om allvaret i att militära skjutvapen förloras i en oacceptabel omfattning. För inte så länge sedan var det inbrott i Svea livgarde. Ett stort antal vapen, ett säkerhetsskåp med slutstycken till dessa vapen samt ammunition stals. Sedan dess har Försvarsmakten genomfört ett antal åtgärder. Men enligt vår mening måste en tät och återkommande rapportering till riksdagen ske över arbetet med åtgärder för att nedbringa antalet förluster till noll. Detta mål har regeringen och det delar naturligtvis Miljöpartiet.
Psykologiskt försvar
Regeringen vill att riksdagen skall godkänna övergripande mål för funktionen Psykologiskt försvar. Tyvärr nämner regeringen inte ett ord om icke-militära motståndsfrågor i propositionen. Miljöpartiet anser att de icke-militära motståndsfrågorna skall ingå i det övergripande målet för funktionen Psykologiskt försvar. Tidigare hade delegationen för icke-militärt motstånd ansvar för de icke-militära frågorna, men sedan den delegationen lades ned har ansvaret gått över till Styrelsen för psykologiskt försvar. Vi anser att de kunskaper och den kompetens som tidigare fanns inom delegationen nu ska tas tillvara av Styrelsen för psykologiskt försvar, samt att dessa kunskaper sprids och vidareutvecklas. Miljöpartiet vill inrätta en försöksverksamhet i civilt motstånd (se vidare motion 1996/97:Fö404).
Miljöpartiet föreslår i vår motion med anledning av budgetpropositionen att mer pengar bör riktas till Styrelsen för psykologiskt försvar. Dessa pengar skall användas för att utveckla de icke-militära motståndsfrågorna.
Flygtekniska försöksanstalten
Flygtekniska försöksanstalten har som övergripande mål att främja utvecklingen av flygtekniken i landet. Detta mål vill regeringen att riksdagen skall godkänna. Det är enligt Miljöpartiets mening andra, mer framtidsvänliga, transportslag som behöver ökade resurser till sitt förfogande. Miljöpartiet vill minska anslaget till denna verksamhet och inrikta den mot det nya övergripande målet "att främja utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller till följd av flygverksamheten".
Kustbevakningen
Kustbevakningen hör till de myndigheter som får en utökad verksamhet till följd av EU-medlemskapet. Det är viktigt att den icke-militära bevakningen av våra gränser fungerar tillfredsställande, speciellt med tanke på de oljeutsläpp som bara ökar och den allmänna miljöskyddsbevakningen som tyvärr kan förväntas skapa ytterligare arbetsbelastning för Kustbevakningen. Miljöpartiet anser att Kustbevakningens fartyg skall utnyttjas i så hög grad som möjligt, det är därför viktigt att medel tillskjuts så att mer personal kan anställas. Miljöpartiet vill öka beredskapen runt Gotland, med tanke på de flyktingar som kommer i sjönöd på grund av undermåliga farkoster. Vi anser också att beredskapen skall höjas när det gäller bevakningen av miljösituationen. Miljöpartiet vill anslå mer pengar än regeringen till Kustbevakningen.
Underrättelsetjänst
Regeringen har aviserat att en översyn av den militära underrättelsetjänsten skall genomföras. Miljöpartiet anser att det är ytterst viktigt att särskilt uppmärksamma förhållanden som kan leda till nya eller förstärkta hot eller andra svåra nationella påfrestningar och låta dessa få reella konsekvenser. Den säkerhetspolitiskt och militärt inriktade underrättelsetjänsten bör enligt vår mening i nuvarande säkerhetspolitiska läge särskilt lägga vikt vid informationen om långsiktiga utvecklingstendenser och förändringar inom miljömässiga, politiska, ekonomiska och militära områden av betydelse för Sveriges säkerhet. Som exempel kan ges atomubåtar på Ishavets botten och sociala utvecklingstendenser (ökande klyftor) mellan människor. Här måste en samordning ske mellan olika myndigheters kompetensområden, men också att myndigheter bedömer varandra, för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån sakkunskap och inte tradition. Miljöpartiet föreslår i en särskild motion att underrättelsenämnden måste vidgas till att innefatta alla i riksdagens respresenterade partier, detta för att öka insynen och att det är demokratiskt riktigt att låta människor med olika syn på samhället ingå i en sådan nämnd.
Krigsorganisationen
Miljöpartiet vill spara mer pengar på det militära försvaret än riksdagsmajoritetens fastslagna besparing under försvarsbeslutsperioden (1996-2001). Vi anser att ramen för det militära försvaret bör vara 29 miljarder kronor år 2001, vilket vi redovisar närmare i vår motion med anledning av budgetpropositionen. Besparingen är av ideologiska och säkerhetspolitiska skäl. Regeringen föreslår att den för år 1997 till år 2001 sammanlagda ekonomiska ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar skall uppgå till 220,9 miljarder kronor. Detta förslag yrkar Miljöpartiet avslag på med hänvisning till de ekonomiska ramar vi presenterar i anslutning till budgetpropositionen.
Detta innebär naturligtvis att vi förordar en mindre krigsorganisation än dagens. I första hand vill vi naturligtvis att riksdagen beslutar om en lägre ekonomisk ram för det militära försvaret med inriktning på en ekonomisk ram för anslaget A 1 Försvarsmakten om 29 miljarder kronor år 2001, och därigenom ger Försvarsmakten i uppdrag att utforma ett förslag till militärt försvar byggt på denna ekonomiska ram. Inriktningen bör vara fyra flygflottiljer med två divisioner JAS 39 Gripen på varje, samt 6 mekaniserade brigader.
Fredsorganisationen
På sikt vill vi växla över det militära försvaret mot ett starkt civilt försvar. Våra förslag skall ses i ljuset av att vi, på vägen mot den omrustning vi vill få till stånd, vill bidra konstruktivt till ett så bra försvarsbeslut som möjligt. Tyvärr finner vi att en majoritet i riksdagen vill satsa mer pengar på militären, Moderaterna och Kristdemokraterna t.o.m. mer än regeringen och Centern. I första hand vill vi att vår ekonomiska ram som redovisas ovan skall ligga till grund för en Försvarsmaktsplan utarbetad av Försvarsmakten. Några konkreta förslag skall dock ligga till grund för denna inriktning (se nedan).
Miljövärnsregementen
Miljöpartiet föreslår att två regementen ställs om till miljövärnsregementen under försvarsbeslutsperioden. Vi föreslår att I 13, som enligt regeringens förslag skall finnas kvar efter försvarsbeslutet, skall ställas om till ett miljövärnsregemente med uppgifter och utbildning för att utföra konkreta miljöuppgifter. Redan nu visar anställda på I 13 prov på framsynthet och visioner när det gäller totalförsvarskoncept. Man har färdiga förslag på hur civilpliktiga skall kunna utbildas på regementet och detta går det enligt vår mening att bygga vidare på. När det gäller FMB i Fårösund, Gotland, ser vi stora utvecklingsmöjligheter. Verksamheten på Gotland är baserad på att samtliga försvarsgrenar och civila myndigheter inblandade i hela skalan kris-krig. Detta ger samordningsvinster och också en optimering av den totala effekten. Detta är eftersträvansvärt för fler garnisoner och etablissemang runt om i Sverige. Här bör civilpliktig personal utbildas för miljöskydd och räddningsinsatser. Till detta har Fårösund ett utmärkt läge i Östersjön. Liksom när det gäller I 13 anser vi att man bör samlokalisera civil och militär utbildning i Fårösund. Kommunen har bedömt att FMB kan ta emot minst 500-900 civilförsvarspliktiga om året.
Arméstridskrafter
Regeringen föreslår att tre fördelningsstaber med fördelningsförband samt 13 armébrigader bibehålls. Territorialförsvaret reduceras till ca 90 000 man och Hemvärnet utökas till 125 000 man. Luftvärn med medellång räckvidd utvecklas så att anskaffning kan ske under försvarsbeslutsperioden.
Miljöpartiet anser att vi skall växla ned till 6 armébrigader till 2001.
Krigsorganisationen får inte bli för stor i förhållande till ekonomin. Det blir den med regeringens förslag om 13 brigader. Det kan inte vara operativa utgångspunkter, med tanke på försvarseffekt och uthållighet, som står bakom regeringens förslag utan regional- och arbetsmarknadspolitiska överväg- anden.
Inriktningen på Miljöpartiets förslag är en bättre fördelning av brigaderna över landet än vad som är fallet idag.
Marinstridskrafter
Regeringen föreslår bl.a. att fyra marinkommandon bibehålls, 24, på sikt 20, ytstridsfartyg bibehålls och 9 ubåtar, varav två i materielberedskap.
Miljöpartiet har tidigare motionerat om att försvarsberedningens bedömning om att det skall finnas sju ubåtar i det svenska försvaret skall gälla. Detta anser vi fortfarande. Miljöpartiet redovisar vår syn på ubåtarna i det svenska försvaret närmare i motion 1996/97:Fö43.
Flygstridskrafter
Flygstridskrafternas ledning organiseras i en central flygledningsresurs och tre flygkommandostaber. Sex stridsledningscentraler, 16 basbataljoner, 13 stridsflygsbataljoner och fyra transportflygsdivisioner bibehålls enligt regeringens förslag. Miljöpartiet förordar ett mindre antal flottiljer, fyra st med två divisioner på varje flottilj, dels beroende på att buller och miljöstörningar talar för att flygvapnet skall finnas på så få platser i landet som möjligt i fredstid och dels beroende på att vi redan har beställt JAS-plan till åtta krigsflygsdivisioner och vi anser att vi inte skall beställa fler.
Enligt ÖB:s förslag skall det finnas tre flygflottiljer i det södra militärområdet och två i det norra. Milo Mitt kommer däremot att ha en flygflottilj, nämligen F 16 i Uppsala. I Uppsala finns det konflikter mellan flottiljens behov och det omgivande civila samhällets krav. Det är mycket som talar mot flottiljen i Uppsala:
Flottiljen ligger mellan Uppsala domkyrka och Gamla Uppsala högar. Än viktigare än att F16 ligger mellan kyrkor och högar är att den ligger så nära bebyggelse att många störs av buller, att olycksrisken är större än på andra platser och att många kommunala byggprojekt, bl a för att skapa fler bostäder, tvingats skrotas p g a denna flottilj. Kommunfullmäktige har "vid en samlad bedömning" beslutat avstyrka JAS.
Naturligtvis skulle ingen komma på tanken att placera en flottilj där idag. Problemen lär inte minska när JAS 39 i full skala kommer ut på flottiljerna och ett antal JAS-divisioner skall förläggas till Uppsala. F 16 fick inte heller koncession för fler än två divisioner JAS "med tvekan". Försvarsmaktens egna beräkningar visar att de totala miljökostnaderna blir högre vid F 16 än vid någon annan flottilj, redan vid en måttlig sänkning av de nuvarande gränsvärdena för buller.
Näst högst blir kostnaderna för F 10 i Ängelholm. När det gäller de långsiktiga miljöförutsättningarna vid F 10 bedömer koncessionsnämnden i sin slutrapport att F 10 har bland de sämsta miljömässiga förutsättningarna. F15 i Söderhamn har däremot bland de bättre. Det skall också påpekas att det ännu inte gjorts någon miljöprövning för vare sig den militära flygskolans verksamhet eller övriga utbildningar som enligt regeringens förslag skall förläggas till F 10. Regeringen föreslår att flytta den grundläggande flygutbildningen till F 10 Ängelholm. Detta framstår för Miljöpartiet som ett felaktigt beslut. På samma plats skall man enligt det förslaget blanda tunga stridssystem som AJS/Ja 37, JAS 39 och civil luftfart. Det måste vara flygsäkerhetsmässigt förkastligt. Det har också framkommit argument som tungt talar för att miljöproblemen är stora redan i detta område. Konkurrensen från civilt flyg är större i södra än i norra Sverige. Luftrumsfrågan talar i Försvarsmaktens remissmaterial till F 15 i Söderhamns fördel. Likaså när det gäller övningsområden. Även standarden på byggnadsbeståndet och övrig infrastruktur ger större säkerhet i investeringsbehovet på sikt. Sammantaget anser vi att argumenten talar till F 15 i Söderhamns fördel. Miljöpartiet anser att F 15 bör finnas kvar och F 10 samt F 16 bör avvecklas. Detta bör ligga till grund för var de andra flottiljerna lokaliseras.
JAS Gripen delserie 3
Miljöpartiet de gröna har krävt stopp för JAS-projektet ända sedan det över huvud taget började diskuteras. Vi har inte ändrat åsikt i frågan. Det är nu hög tid att sätta stopp för ytterligare anskaffning av JAS-plan. Hittills har JAS-plan till 8 stridsflygsdivisioner beslutats (delserierna ett och två). Detta innebär enligt en majoritet i försvarsutskottet (betänkande 1995/96:FöU1 Totalförsvarets förnyelse) att flygplan med tillhörande utrustning till ytterligare fyra divisioner bör anskaffas. Detta reserverade sig Miljöpartiet emot. Dessa pengar skulle kunna investeras betydligt mer effektivt för vår gemensamma säkerhet, speciellt i ett läge då hotbilden inte är militär, utan (vilket en enig riksdag slagit fast) mer reell i form av miljöförstöring, ökande klyftor i samhället m.m. Här behöver pengar satsas! JAS-projektet är en felprioritering.
Den nuvarande JAS-ramen uppgår till 71,4 miljarder kronor i prisläge budgetåret 1995/96. Regeringen vill nu omdefiniera JAS-ramen så att den inkluderar anskaffning och flygplan och utrustning för delserie tre. Ramen beräknas uppgå till ca 73 miljarder kronor varav ca 17 miljarder utgör redan utbetalade eller planerade utbetalade medel t.o.m. den 31 december 1996. Av den omdefinierade ramen är ca 42 miljarder investeringar inom nuvarande ram och ca 31 miljarder kronor avser tillkommande investeringar. Nuvarande JAS-ram omfattar förutom investeringar i materiel även vidmakthållande av detta materiel. Detta vidmakthållande vill regeringen lyfta ur JAS-ramen för att redovisas i den normala programplaneringen. Detta utgör t.o.m. 2006 ca 6 miljarder kronor.
Miljöpartiet anser att det är anmärkningsvärt att en investering i mångmiljardklassen som regeringen vill att riksdagen skall fatta beslut om redovisas så summariskt i propositionen! I propositionen redovisas t.ex. inte ens hur många plan regeringen avser att beställa. Detta är oacceptabelt och det har ingenting med att göra huruvida man anser att en delserie tre skall beställas eller inte, det är en principfråga vad gäller riksdagens inflytande och trovärdighet gentemot skattebetalarna (se vidare avsnittet om riksdagens ledning av Totalförsvaret). Det handlar faktiskt om en kraftig utvidgning av flygvapnet i förhållande till vad som hittills har beslutats!
Miljöpartiet anser att en beställning av JAS 39 delserie tre inte kan göras utan att riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antal plan, beväpning, prestanda, ekonomin och de säkerhetspolitiska motiven till en ytterligare investering i JAS-projektet.
Helikopterförband
Miljöpartiet ser positivt på att Försvarsmaktens helikopterresurser bör samordnas inom ett gemensamt program. Vid planering av var dessa skall lokaliseras bör hänsyn tas till samordning och samutnyttjning med det civila samhället så att dessa resurser kan utnyttjas på ett så för samhället effektivt sätt som möjligt.
Miljöpartiet anser att de tankar som har framförts om en nationell räddningsflygsskola på Säve är värda att beakta. Vi vill också uppmärk- samma att 12 hkpdiv samverkar på ett föredömligt sätt med civila delar av samhället.
Totalförsvarsplikten
Miljöpartiet förordar en frivillig värntjänst istället för den värnplikt som vi har idag.
Värnplikten som den ser ut idag är i praktiken ingen allmän värnplikt. Dels är värnplikten inte allmän, trots den nya lagen om totalförsvarsplikt. Kvinnorna står till stor del utanför organisationen. Dels finns stora problem i och med att många som vill göra värnplikt nekas, och placeras i utbildningsreserven. Detta sker samtidigt som man kan kalla in dem som inte vill göra värnplikt. Av dessa vägrar somliga, med fängelsestraff som följd.
Det krävs ett nytt värnpliktssystem med folkförsvarstanken kvar som bygger på frivillighet kombinerat med motivation och meriter.
Miljöpartiet vill inte ha en yrkesarmé, det är av yttersta vikt att inte militären blir en separat maktfaktor i samhället.
Värntjänsten ska vara anpassad till den vidgade hotbild som riksdagen har beslutat om och den skall naturligtvis vara öppen för både kvinnor och män.
Tyngdpunkten på värntjänsten skall ligga på internationella och nationella punktinsatser vid miljöarbete och räddningsarbete samt förebyggande fredsarbete. Genom volontärarbete i andra länder skulle värntjänsten kunna öka förståelsen för och kunskapen om andra kulturer och därigenom bidra till en fredligare värld. Viktigt att understryka är att värntjänsten inte innebär grå arbetskraft inom miljövårdssektorn. Tvärtom ska utbildningen vara adekvat inför uppgiften och den ska kännas meningsfull, det förutsätter att man har en bred miljökunskap och kan se insatserna i ett större perspektiv.
Värntjänstgöring kan jämställas med arbete i fråga om tilläggspoäng till högskoleprovet. Man bör också ge direkta tilläggspoäng till högskoleprovet för alla som genomför värntjänsten. De färdigheter och kunskaper som den värntjänstgöriga inhämtar och som innebär civil kompetens ska ge civil dokumentation. Värt att beakta är den naturliga merit som miljökunskap kommer att vara under 2000-talet, då miljöproblemen tyvärr kommer att vara än mer aktuella än idag. Människor med miljökunskap kommer då att vara mer eftertraktade på arbetsmarknaden.
Regeringen har enligt vår mening en felaktig syn på hur man bäst uppnår en bred folkförankring av försvaret. Vi anser att förbättrad utbildnings- kvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjande av orättvisor är bättre alternativ. Men det viktigaste ur motivations- och effektivitetssynpunkt är att totalförsvaret ökar ungdomars kunskap och självtillit för att möta hot som känns relevanta.
Regeringen anser det angeläget att utbildningen av totalförsvarspliktiga med civilplikt utökas. Detta bör ske genom att en utbildning till civila beredskapsstyrkor påbörjas under försvarsbeslutsperioden. Regeringen anser att möjligheterna att utbilda även för uppgifter inom området för miljöskydd under höjd beredskap bör utredas. Beträffande de av regeringen föreslagna civila styrkorna, så anser vi att de måste utbildas inom det vidgade säkerhetsbegreppet och inte snävas in till "katastrofutryckningsbrigad" vid bränder eller andra akuta händelser.
För att undvika "vi och dem"-känsla mellan värnpliktiga och civilpliktiga och för att befästa totalförsvarsandan bör utbildningen samlokaliseras och i vissa delar ske gemensamt. Det är tyvärr tvärt emot vad ÖB anser eftersom han har avvisat samlokaliserad utbildning.
Regeringen anger i propositionen att man förutsätter att Försvarsmaktens och andra utbildningsanordnare aktivt arbetar för att, där det så behövs, förbättra medinflytandet.
Enligt Miljöpartiets uppfattning bör medinflytande utvecklas till medbestämmande i så hög grad som möjligt. Miljöpartiet anser att lag (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret och medinflytande- förordningen bör ses över tillsammans med företrädare för totalförsvars- pliktiga. Översynen bör ha inriktning mot att t.ex. straff som drabbar olika människor olika mycket beroende på ekonomisk status inte får dömas ut och att möjligheten att utdöma utegångsförbud tas bort.
Miljöpartiets förslag beträffande totalförsvarsplikten utvecklas närmare i motion 1996/97:Fö10 Totalförsvarsplikt eller frivillig värntjänst?
Rasism och främlingsfientlighet
Efter en motion från Miljöpartiet uttalade försvarsutskottet i samband med försvarsbeslutets första etapp att "rasism och andra former av främlingsfientlighet är en allvarlig företeelse och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är förenliga med vår demokrati och vårt rättsväsende. Inom totalförsvaret gäller detta självfallet oavsett var det rasistiska beteendet förekommer - hos anställda eller hos totalförsvarspliktiga. Den som med utgångspunkt i rasistiska eller främlingsfientliga handlingar eller beteenden visar sig uppenbart olämplig för sin tjänst bör självfallet med lagliga medel kunna skiljas från tjänsten." Utskottet anförde vidare mot bakgrund av frågans allvar att "regeringen bör informera riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som initierats eller avses vidtas samt om det finns behov av ändrad lagreglering". Detta ställde sig en enig riksdag bakom.
Nyligen kunde man läsa i DN att MKV (marinkommando väst) försökt hemförlova en rekryt på grund av hans kriminella förflutna och hans nazistiska sympatier. Totalförsvarets överklagandenämnd ändrade MKV:s beslut p g a att det "inte fanns någon laglig grund för att hindra värnpliktiga som försvaret inte vill ha".
I mars ställdes en fråga till försvarsministern hur riksdagens beslut skulle förverkligas med anledning av uppgifter i pressen om att personer med uttalade rasistiska åsikter trots detta hade tagits ut till internationell tjänstgöring i Bosnien. Försvarsministern svarade att regeringen hade gett Försvarsmakten uppdraget att redovisa problemets omfattning och vilka åtgärder som initierats eller avser vidtas samt att "lämna förslag till eventuella åtgärder för att underlätta myndighetens arbete i frågan men som ligger utanför myndighetens ansvarsområde".
I propositionen räknar regeringen upp de åtgärder som Försvarsmakten har vidtagit, bl.a. en faktaskrift, Religion och kulturmönster. Regeringen har också beslutat om att bevilja Försvarsmakten 1 miljon kronor att användas under 1996 för fyra ungdomsprojekt mot rasism. Uppenbarligen kan man konstatera att det finns behov av ändrad lagreglering. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen i propositionen inte lämnar några förslag på lagändringar som gör att Försvarsmakten genast kan stänga av totalförsvars- pliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet.
Försvarsmakten får aldrig vara en utbildningsanstalt för antidemokrater, rasister och kriminella. Vi skall inte behöva försvara oss mot försvaret!
Det civila försvaret
Det civila försvaret skall
- värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga till väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld - - kunna genomföra internationella fredsfrämjande och humanitära insatser och - - stärka samhällets samlade förmåga att möta svåra nationella påfrestningar i fred. - Regeringen föreslår, som tidigare anförts, i propositionen att begreppet "svåra nationella påfrestningar" skall bytas mot "svåra påfrestningar på samhället".
Regeringen anför att genomförandet av internationella insatser och stärkandet av samhällets förmåga att möta svåra påfrestningar på samhället inte är totalförsvarsverksamhet, men att totalförsvarsresurserna skall utformas så att de också kan användas för dessa situationer. Detta anser inte Miljöpartiet, eftersom man då inte tar konsekvenserna av den vidgade hotbild som riksdagens har beslutat om.
Planeringen för det civila försvaret skall enligt regeringen inriktas på att
- det civila försvaret skall kunna anpassas till det säkerhetspolitiska läget - - en helhetssyn på beredskapsåtgärderna skall tillämpas - - de kompletterande beredskapsåtgärderna i större utsträckning än hittills skall avse de viktigaste infrastrukturområdena - - den fredstida samordningen skall förbättras samt att - - ledningsförmågan skall förbättras. - Miljöpartiet vill framhålla betydelsen av den första strecksatsen beträffande det säkerhetspolitiska läget. Här är det viktigt att betona det vidgade säkerhetspolitiska begreppet. I detta sammanhang måste en samordning ske med underrättelsetjänsten, så att den kommer både det civila och det militära försvaret till godo.
Inför nästa försvarsbeslut
Miljöpartiet stödjer regeringens förslag vad gäller säkerhetspolitiska kontrollstationer. Enligt försvarsberedningens rapport (Ds 1996:51 Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik) skall kommande kontrollstationer uppmärksamma "de hot och risker, s.k. lågnivåhot, som kan följa av till exempel sociala och ekonomiska klyftor, inomstatliga konflikter, miljöförstöring och brist på naturresurser samt det moderna komplexa samhällets sårbarhet". Miljöpartiet vill i det sammanhanget uppmärksamma att denna säkerhetspolitiska kontrollstation utöver den parlamentariska delaktigheten sker med stöd av kompetens från olika samhällsområden, bl.a. experter på miljö- och sociala utvecklingstendenser samt informations- och ledningskrigföring. Kontrollstationen bör också ske i samarbete med ÖCB.
När det gäller kommande överväganden av krigs- och fredsorganisationen bör man utgå från noll, utan bindningar från nuvarande freds- och krigsorganisation eller materielplaner. Med utgångspunkt i de analyser som den säkerhetspolitiska kontrollstationen ger bör spel genomföras i Högkvarterets krigsspelscentrum där man utgår från Totalförsvarstänkandet och där man låter det militära försvarets huvuduppgifter ligga till grund för de spel man genomför (t.ex. stöd till det civila samhället vid svåra påfrestningar). ÖCB måste inkluderas redan från början i arbetet inför nästa försvarsbeslut. Miljökriterier måste också få väga tungt när det gäller lokaliseringsfrågor, både med tanke på miljön i dagsläget och på att Totalförsvaret har ett speciellt ansvar när det rör miljöfrågor (se vidare avsnittet om miljö ovan, samt motionen Givakt för miljön, 1996/97:Fö2).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall betona vikten av fredsförebyggande arbete i FN, speciellt orsaker till konflikter, utvecklingen av inomstatliga konflikter och miljöfrågornas koppling till säkerhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansträngningar för att skapa en bra fredsfrämjande kapacitet bör koncentreras till FN,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljöfrågornas betydelse för regionens säkerhetspolitiska utveckling måste föras upp på OSSE:s dagordning, liksom bl.a. kopplingen mellan en negativ säkerhetspolitisk utveckling och ökande ekonomiska och sociala klyftor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen inte skall verka för att ge EU militära muskler för att kunna genomföra fredsbevarande åtgärder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör lämna observatörsposten i VEU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inte skall söka medlemskap i WEAG,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slå fast att Sverige varken vill närma sig eller söka medlemskap i NATO,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagen skall avgöra vad Sverige skall medverka i och vår viljeinriktning inom PFF-samarbetet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till de baltiska länderna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det viktigaste för att stärka samhällets robusthet är omställningen till ett ekologiskt hållbart, småskaligt och decentraliserat samhälle,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförsvarsbegreppet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet för säkerhetspolitiken,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt behandling av styrning, uppföljning och utvärdering med anledning av UTFÖR-utredningen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett frivilligt samarbetsprogram för hemvändande FN-soldater,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga en "uppehållstid" mellan internationella uppdrag så att det finns möjlighet till ordentlig behandling mot posttraumatiskt stressyndrom,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en säkerhetsstrategi inom IT-området samt om en offensivare ledning av säkerhetssamarbete än för närvarande,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forskning om icke-dödliga vapen är viktig och bör prioriteras,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte trampminorna skall ersättas med något annat vapen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbudet mot trampminor i det svenska försvaret bör skrivas in i lag,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en tät och återkommande rapportering till riksdagen bör ske över arbetet med åtgärder för att nedbringa antalet förluster av militära skjutvapen till noll,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de icke-militära motståndsfrågorna skall ingå i det övergripande målet för funktionen Psykologiskt försvar,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det övergripande målet för Flygtekniska försöksanstalten bör vara "att främja utvecklingen av reducerade utsläpp och minskat buller till följd av flygverksamheten",
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kustbevakningens beredskap skall höjas när det gäller bevakningen av miljösituationen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det måste ske en samordning mellan olika myndigheters kompetensområden för att säkerställa att olika hot bedöms utifrån sakkunskap, inte tradition,
25. att riksdagen till ekonomisk ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar för perioden 1997 t.o.m. 2001 anvisar 34,9 miljarder kronor mindre än vad regeringen föreslagit, eller således 186 miljarder kronor,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att I 13 i Falun bör ställas om till miljövärnsregemente,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att FMB i Fårösund ställs om till miljövärnsbrigad,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sex armébrigader till 2001,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte avveckla F 15,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla F 10,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla F 16,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte anskaffa delserie tre av JAS 39 Gripen,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte beställning av JAS 39 Gripen delserie tre kan göras utan att riksdagen har ett fullgott beslutsunderlag beträffande antal plan, ekonomin och de säkerhetspolitiska motiven till en fortsatt utvidgning av flygstridskrafterna,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall finnas åtta divisioner JAS 39 Gripen år 2001,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagändring som gör att Försvarsmakten genast kan stänga av totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till Baltikum,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetet inför nästa försvarsbeslut.
Stockholm den 3 oktober 1996
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp) Annika Nordgren (mp) Thomas Julin (mp) Peter Eriksson (mp) Kia Andreasson (mp) Bodil Francke Ohlsson (mp) Yvonne Ruwaida (mp) Elisa Abascal Reyes (mp)