Begreppet ickevåld innefattar enligt vår mening alla försök
att ändra på makthavarens beslut, oavsett om det är en
ockuperande makt eller en inhemsk myndighet, utan att man
använder våld. Ickevåld kan vara allt från en fredlig
demonstration till att kedja fast sig på ett träd för att
förhindra att det fälls. Begreppet ickevåld innefattar alltså
olika demokratiska former att bjuda motstånd mot förtryck
eller orättvisor.
Vi skall inte glömma att vår svenska demokrati uppstod ur civil olydnad.
Arbetarnas olagliga strejker var med och lade grunden för den demokrati vi
har idag.
Enligt vår mening är civil olydnad inte bara en rättighet, utan också en
skyldighet.
"Att passivt acceptera ett orättvist system är att samarbeta med detta och
därigenom bli medskyldig till dess ondska." (ML King)
Ickevåld är en aktiv kampform. När ickevåld används för att försvara ett
land kallas försvarsmetoden för civilmotstånd. Det är främst civilmotstånd
som behandlas i denna motion.
Civilmotstånd
Under hela 1900-talet och ännu tidigare har idén om
civilmotstånd som alternativ till militära motståndsformer
dykt upp i debatten. Skälen för att söka alternativ ligger bl.a.
i kampen mot rustningsspiraler genom den hysteriska
vapenteknologiska utvecklingen och det faktum att väpnade
konflikter allt mer drabbar civila och miljön.
Begreppet civilmotstånd är en i grunden annorlunda försvarspolitik. Det är
inte fråga om spontana och oplanerade motståndsformer, utan en medveten,
planerad och inövad försvarsstrategi.
Civilmotståndets historia i Sverige
I Sverige kom debatten om civilmotstånd som alternativ till
det militära försvaret på allvar igång efter tjeckkrisen 1968.
Vid den socialdemokratiska partikongressen 1969
behandlades motioner om civilmotstånd. Dessa motioner
kom att påverka den då arbetande Försvarsberedningen.
Utskottet begärde 1971 mer forskning kring icke-militära
försvarsmetoder. Riksdagen biföll utskottets
forskningsönskemål och den engelske forskaren, historikern
och professorn Adam Roberts gjorde tre studier:
Totalförsvar och civilmotstånd (1972)
Civilmotståndets teknik (1976)
Ockupation, motstånd och folkrätt (1981).
1974 års försvarsutredning sade att det icke-militära motståndet inte kan
fungera som alternativ till det militära försvaret men förordade icke-militärt
motstånd som ett komplement. Man föreslog att "förutsättningarna för och
genomförandet av olika former av motstånd... bör utredas".
1978 års försvarskommitté sade samma sak, men ville att regeringen skulle
tillsätta en särskild expertgrupp som skulle ge underlag för fortsatta
överväganden. Det gjordes aldrig, men landshövding Bengt Gustavsson fick
1981 i uppdrag att utreda icke-militärt motstånd som ett komplement till det
militära försvaret. För att se till att den icke-militära motståndsaspekten
beaktades tillräckligt i planeringen av det svenska totalförsvaret föreslog han
att en särskild delegation skulle inrättas med anknytning till Försvarsdeparte-
mentet. Detta beslutade riksdagen 1986 och 1987 började "Delegationen för
icke-militärt motstånd" att arbeta. En viktig uppgift var att hålla tanken om
det icke-militära motståndet levande inom totalförsvaret och att främja
utvecklingen av civilmotstånd.
Sedan den delegationen lades ned har ansvaret gått över till Styrelsen för
psykologiskt försvar. Vi anser att de kunskaper och den kompetens som
tidigare fanns inom delegationen nu ordentligt ska tas tillvara av Styrelsen för
psykologiskt försvar, samt att dessa kunskaper sprids och vidareutvecklas.
Mot den bakgrunden föreslår Miljöpartiet i partimotion 1996/97:Fö42 att mer
pengar bör avdelas till Styrelsen för psykologiskt försvar och att dessa pengar
skall användas för att utveckla de icke-militära motståndsfrågorna. De icke-
militära motståndsfrågorna skall ingå i det övergripande målet för funktionen
Psykologiskt försvar.
Det är enligt vår mening nödvändigt att lyfta fram civilmotståndsfrågorna
igen i Sverige. Inte minst mot bakgrund av att regeringen inte med ett ord
nämnder de icke-militära motståndsfrågorna i prop. 1996/97:4 Totalförsvar i
förnyelse.
Civilmotstånd som metod
Det icke-militära motståndet skall i första hand användas om
Sverige, eller del av Sverige, ockuperas av främmande makt.
Angriparen skall förstå att han inte är välkommen. Genom
civilmotstånd skall vi göra det så svårt och kostsamt som
möjligt för ockupanten att verka i vårt land. Han skall möta
ett enat folk som vägrar att samarbeta, som medvetet gör fel
och missförstår instruktioner och uppmaningar, som arbetar
långsamt, stör för ockupanten viktiga kommunikationer och
kraftförsörjning och som saboterar de delar av näringslivets
produktion som ockupanten är intresserad av. Angriparen
skall tvingas binda så stora personella styrkor att det i
längden blir ohållbart, både ekonomiskt och politiskt. Det
skall helt enkelt bli för dyrt för honom och kosta så mycket
internationell goodwill och prestige att han till sist ger efter
för ickevåldskämparnas krav.
Exempel vid ockupation
Tjeckernas kamp mot Warszawapaktsländernas invasion
1968 brukar användas som argument både för och emot
civilmotstånd och ickevåld. Hela nationen samlades i ett
spontant icke-militärt motstånd och lyckades under lång tid
att uppskjuta regeringens nederlag samt öka de praktiska
svårigheterna med invasionen och de politiska kostnaderna
för Sovjetunionen. Kampen misslyckades bl.a. på grund av
brist på förberedelser.
Ungrarnas icke-militära kamp mot Habsburgs-monarkin under åren 1849-
1867 var däremot mer lyckad. Österrike hade militärt besegrat Ungern, men
ungrarna vägrade underordna sig Österrike. Efter 18 års civilmotstånd genom
bl.a. ovilja till samarbete, skatteinbetalning och bojkotter kunde ungrarna
återerövra sitt självstyre. Ytterligare ett lyckat exempel är det finska folkets
icke-militära kamp mot Ryssland vid sekelskiftet. 1906 tvingades Ryssland
att ge tillbaka Finland sin självständighet.
Exempel vid kolonialism
Mest känd är indiernas kamp för frigörelse från det brittiska
imperiet. Under ledning av bl.a. Gandhi genomfördes en 30
år lång icke-militär kamp som resulterade i att Indien som
första brittiska koloni blev fritt och utropades självständigt,
utan att ha tagit till vapen! Indiernas kamp baserades på en
livsstil och nya ickevåldsmetoder utvecklades ständigt. Ett
känt exempel på civil olydnad är saltmarschen.
Ickevåldsideologin
Gandhi sade att det måste finnas ett förhållande mellan
kampens medel och dess mål. Han liknade metoden vid ett
frö och ett träd. Det måste vara samma förhållande mellan
medel och mål som mellan fröet och trädet. Ur fröet kommer
trädet. Fred kommer ur fredliga metoder.
När civilmotståndet tillbakavisar våldet avslöjar det sin motståndare som
anstiftare till och utövare av våld. "De allmänna sympatierna kommer då med
magnetisk kraft att dras till ickevåldets förespråkare," sade M L King.
Militära motståndsformer är därför problematiska. Att t.ex. skjuta en
motståndare ger ju knappast prov på förmåga eller önskan om att i praktisk
handling förverkliga den ideologi om människans okränkbara värde som man
säger sig omfatta.
En av grunderna i ickevåldskampen är att den inte försöker slå ned
motståndaren utan istället vinna hans respekt och förståelse.
En total seger är en omvänd motståndare, inte en död.
För att omvända motståndaren kan man inte förödmjuka honom. Han måste
förstå vad ickevåldskampen syftar till. Målet är alltså försoning och
förlikning. Det är det onda som skall bekämpas, inte de personer som är offer
för det onda. Den som använder ickevåld vägrar inte bara att döda eller skada
sin motståndare, han måste också vägra att hata honom.
Är ett ickevåldsförsvar en
utopi?
Fred är inte bara målet, utan också vägen. Fred är inte bara
avsaknad av krig, utan ett förhållningssätt. Fred kan heller
inte nås om vi inte når en socialt och ekologiskt hållbar
utveckling i Sverige och i vår omvärld.
Arbetet för fred, frihet eller rättvisa måste därför ställa upp "realistiska
utopier" eller som Oscar Wilde uttryckte det "En världskarta utan något
Utopia förtjänar inte ett enda ögonkast. Den har nämligen inte med det land
som alla människor är på marsch emot. Och så snart de nått dit, drar de iväg
på något nytt för att leta efter en ännu bättre värld."
Utbildning i ickevåld och
civilmotstånd
Som vi anförde ovan vill Miljöpartiet (partimotion
1996/97:Fö42) att de kunskaper och den kompetens som
tidigare fanns inom Delegationen för icke-militärt motstånd
nu ska tas tillvara av Styrelsen för psykologiskt försvar, samt
att dessa kunskaper sprids och vidareutvecklas tillsammans
med den försöksverksamhet i civilt motstånd som vi vill
inrätta.
Inledningsvis bör denna försöksutbildning ske inom ramen för den
utbildning av civila beredskapsstyrkor som regeringen vill inrätta.
Utbildningen bör ske i samarbete med svenska folkrörelser, t.ex. Svenska
Freds- och Skiljedomsföreningen och Kristna Fredsrörelsen. Vi anser att
regeringen skall ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag på en
utbildning i civilmotstånd och ickevåld.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utbildning i civilmotstånd och ickevåld.
Stockholm den 5 oktober 1996
Annika Nordgren (mp)
Peter Eriksson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)