I denna motion kommer vi att ta upp försvarets organisation i Västsverige och Skåne. I propositionen föreslår regeringen att Borås Garnison (Fostab, regementet, och Älvsborgsbrigaden) avvecklas och att Halmstad Garnison (Fostab, regemente, Hallandsbrigaden, Luftvärnskåren Lv6 och Flygvapnets Halmstadsskolor) blir kvar. Dessutom kommer viss verksamhet att finnas kvar vid MKV i Göteborg och verksamheten vid K3 blir kvar i Karlsborg. Detta förslag står i bjärt kontrast till ÖB:s förslag. I Överbefälhavarens försvarsmaktsplan 1997 (FMP 97), som är gjord och utformad med utgångspunkt från den ekonomiska ram som riksdagen beslutade om i våras, satsar ÖB på I15 i Borås och Lv4 i Ystad. Detta gör ÖB såvitt vi förstår därför att den lösningen ger det bästa försvaret inom givna ekonomiska ramar.
Vi föreslår i denna motion att Älvsborgsbrigaden behålls i Borås (Regemente och Fostab läggs ned) och en storgarnison bildas med Göteborg där Fostab och övriga stabs- och stödfunktioner grupperas (det överensstämmer i detta avseende med regeringens förslag). Detta ger inom den ekonomiska ram som finns, en i jämförelse med förslaget i propositionen ökad försvarseffektivitet.
I propositionen utgår man från att övningsfältet i Borås inte lämpar sig för utbildning av mekaniserade förband, ett märkligt påstående. I Borås finns ett övningsfält på 1 610 ha direkt utanför kaserngrindarna. Dessutom finns ytterligare stora markområden ca 6 000 ha, som ägs av kommunen om det behövs ytterligare mark. Områdets karaktär påminner om de markförhållanden som finns i aktuella stridsområden. Enligt de militära experter vi talat med lämpar sig denna terräng bra för den aktuella utbildningen. I Halmstad inskränker sig det övningsfält som finns i anslutning till kasern till 190 ha, därför krävs en komplettering och i propositionen beskrivs det som att det köp som kommunen och landstinget gör inte kostar något och att några investeringar för iordningställande inte behövs. Så är det naturligtvis inte. Att på detta sätt ta bra åkermark och göra det till militärt övningsfält är inte i linje med god hushållning av våra naturresurser, speciellt inte när det redan finns ett lämpligt övningsfält iordningställt i Borås. Det borde vara olämpligt ur samhällsplanerings- synpunkt att utvidga ett övningsfält som sträcker sig från I16:s kasernområde till det övningsfält man har på Nyårsåsen. Till detta skall tilläggas att om de soldater som utbildas här skall försvara västkusten och Göteborg blir de utbildade i en terräng som inte alls överensstämmer med vad de kommer att möta i ett verkligt läge.
Borås är bättre beläget än Halmstad rent geografiskt för att försvara Göteborg med hamn och Landvetters flygplats. Vägarna från Borås leder till Göteborg och Landvetter, avståndet är normalt pendlingsavstånd till ett jobb. Soldater utbildade i Borås kan i sina ordinarie övningar nå Göteborgsområdet och även om utbildningen sker på det egna övningsfältet är förhållandena snarlika dem som en soldat möter i Göteborgsområdet. I propositionen förs ett resonemang om grundutbildningens placering och där står det så här "Grundorganisationens utformning har dock på olika sätt en inverkan på dessa förutsättningar. Lokaliseringen påverkar var den fasta personalen är bosatt. Krigsorganisationens material måste kunna utnyttjas för utbildning m.m. och mobiliseringsförråden bör av rationalitetsskäl finnas inom rimligt avstånd. Klimat och terräng kan påverka förbandens användbarhet." Om regeringen menar något med dessa ord har man, när man väljer Halmstad, satsat på fel förband. Borås ligger precis där som citatet skulle placera utbildningsförbandet för Göteborgs försvar. Man måste utgå från att mobiliseringsförråd för de förband som skall försvara Göteborgsområdet måste finnas i trakten av Borås och Alingsås med omnejd, alltså inte speciellt nära Halmstad. Mobiliseringsplatser söder om Kungsbacka är av terrängskäl helt olämpliga, ett sådan förband blir lätt avskuret och får då gå långa omvägar för att nå Göteborg. Om nu mobiliseringområdet är ganska givet anser vi att den utbildningsplats som bäst stämmer in på den beskrivning som vi nyss citerat ur propositionen skall väljas. I valet mellan Borås och Halmstad är svaret givet, det är bara Borås som kan uppfylla det krav på närhet till mobiliseringsplatserna och rätt terrängtyp för utbildningen som propositionen ställer krav på.
Som ett motiv att bevara Halmstad har sagts att de som flyttade från Göteborg till Halmstad inte ska behöva flytta en gång till, detta är vällovligt. Men då tar man inte hänsyn till att i Borås finns över 40 officerare som flyttat till Borås när andra förband lagts ner. På samma sätt bortser man ifrån att det blir en stor flyttkarusell med försvarsministerns förslag. Samtliga robotförband vid LV4 i Ystad skall flytta till Halmstad och luftvärnsautomatkanon m/48 skall flytta från Ystad till Gotland. Förband i Halmstad skall enligt uppgift flytta till Boden, Norrtälje och Gotland. Detta skapar naturligtvis problem för människor och kostnader för försvaret.
Regionalpolitiska skäl och sysselsättningsskäl har nämnts i debatten. Vi anser att det är de försvarspolitiska skälen som ska avgöra. Men om situationen på arbetsmarknaden ska få ha någon betydelse då blir det Borås och Ystad som går före Halmstad. I både Borås och Ystad är arbetslösheten större än i Halmstad.
I dag står vi inför att bilda en västsvensk region, med Göteborg, Bohuslän, Älvsborgs och Skaraborgs län. Det förefaller oss bakvänt att i dag förlägga den militära garnison som skall försvara regionen utanför densamma. Kontakterna mellan civila och militära myndigheter blir allt viktigare om vårt försvar och vår beredskap är intimt sammanflätade. Borås blir det naturliga valet för lokalisering för det förband som skall ha huvudansvaret för försvaret av västkusten. Med regeringens förslag att ha kvar en utbildning vid MKV i Göteborg blir detta val ännu naturligare, då finns en möjlighet att förverkliga det förslag som cheferna för MKV och Borås Garnison skisserade redan i vintras med en gemensam garnison för dessa båda förband. Med stor säkerhet det allra billigaste förslaget. I detta sammanhang ser vi det som synnerligen viktigt att behålla helikopterdivisionen på Säve, den har inte bara en militär betydelse utan framförallt en viktig del i den civila beredskapen på västkusten.
För frivilligförsvaret och för hemvärnet är ett regemente i bygden mycket viktigt, det är också något att tänka på. Med vårt förslag säkerställs stödet till hemvärnet och frivilligorganisationerna i Bohuslän, Hallands län och i Älvsborgs län samt i Göteborg. Det är viktigt att ge hemvärn och frivilligorganisationer bra förutsättningar för sin verksamhet. Med ett krympande försvar sett till volym blir hemvärnet den viktiga grund vi har att stå på för att kunna försvara viktiga anläggningar i samhället. Hemvärnet måste ges bättre materiel och det är viktigt att kontakten med utbildningsförbanden bibehålls.
Västsverige är för vårt lands försvar och försörjning strategiskt och viktigt att skydda. I kris och krigstillstånd är hamnarna i Göteborg, Uddevalla och Stenungsund liksom flygfälten i Landvetter och Säve viktiga för vår försörjning. Även i krig skall det civila samhället fungera, naturligtvis annorlunda än i fred, men de grundläggande funktionerna för vår försörjning skall vara intakt även i ett krisläge. Skall vårt försvar fungera och våra soldater kunna göra en fullgod insats måste de veta att anhöriga hemma har en rimlig tillvaro. Sedan ett antal år tillbaka bygger den svenska beredskapen och försörjning med mat och förnödenheter på att vi i alla lägen kan få varor och förnödenheter från andra länder. Handeln förutsätts kunna fungera även i dessa svåra sammanhang. Ska detta kunna fungera är förutsättningen att västkusthamnar och flygplatser finns under svensk kontroll. Flygplatserna i Landvetter och Säve är viktiga för inrikes transporter och om de föll i en angripares händer skulle angriparen kontrollera stora delar av Sverige. Det finns både militära och civila motiv för att ha ett så starkt och väl lokaliserat försvar som möjligt i Göteborgsområdet.
I propositionen sägs att den av försvarsministern valda lösningen blir billigare än ÖB:s förslag (FMP 97). De beräkningar som leder fram till detta konstaterande är enligt vår mening framtagna på ett bristfälligt underlag. Ingen hänsyn har heller tagits till möjligheten att göra en garnisonssamordning Göteborg (MKV) och Borås (IB 15), vilket avsevärt skulle förbilliga försvaret av Göteborg och västkusten.
Vad avser det använda ekonomiska underlaget utgår regeringen från Försvarsdepartementets promemoria 1996-09-11 (Dnr FO96 574 ESU) i vilken står (sid 3) att investeringsbehovet i Borås är 70 miljoner kronor. Detta är fel! Rätt siffra för investeringar under perioden är i Borås 18 miljoner kronor (ÖB FMP 97 Bilaga 9, Underbilaga 9:2 sid 1) detta innefattar investeringar för Fostab, regemente och brigad. Flyttas K 3 till Borås ökar siffran för investeringar med 4 miljoner till 23 miljoner kronor. Men detta är enligt förslagen i propositionen inte aktuellt. Den i propositionen beräknade investeringskostnaden i Borås är alltså 52 miljoner högre än den verkliga kostnaden.
Försvarsdepartementet redovisar att en avveckling av Borås/Ystad i stället för Halmstad 2001 och framåt skulle ge en årlig besparing på 34 miljoner kronor. Underlaget för att komma fram till detta resultat är enligt vår uppfattning inte korrekt. Det är felaktiga antaganden om investeringsbehovet i Borås som ger en felaktig kostnad för Boråsalternativet. Man har heller inte tagit hänsyn till kostnader för köp eller arrende av de 700 ha som skall köpas utav Vapnö Gods. Ej heller är det medräknat en kostnad för att iordningställa övningsfältet i Halmstad. Detta tillsammans gör att den beräknade besparingen i försvarsministerns förslag äts upp och byts mot en högre kostnad i Halmstad. Detta förstärks ytterligare när man också i Halmstad måste iordningställa ett övningsfält för övning och utbildning med robot 77 alternativt åka till Revingehed och öva.
Att sammanföra MKV och IB15 i en garnison ger besparingar som har beräknats till 43 miljoner kronor per år. Tar man hänsyn även till detta blir vårt förslag ännu gynnsammare och måste bedömas vara billigare än förslaget i propositionen. Vårt förslag är också att föredra rent försvarstaktiskt. Underlag för de beräknade driftskostnaderna och besparingar med en gemensam Garnison Göteborg-Borås är presenterade av C MKV, CI 15/Fo34 och CIB 15. (samordnad försvarsmaktsorganisation i Göteborgs- och Boråsområdet MKV:LED 02 300:101 1996-01-17), utredningen är verifierad (Kompletterande granskning av MKV/I 15 inlämnade kalkyler IB 15 beteckning 02 300:80 053, 1996-01-23).
Vårt förslag, som enligt vår uppfattning kan genomföras inom givna ekonomiska ramar uppnår följande fördelar:
- Förslaget innebär en allsidig militär närvaro på västkusten med en kraftsamling till det för landet strategiskt viktiga Göteborgsområdet.
- Vårt förslag förhöjer initialeffekten av försvarsförmågan i Göteborgsområdet samt bibehåller totalförmågan och uthålligheten. Detta klaras inom givna ekonomiska ramar.
- Landvetter kan nås från Borås tidigt vilket är viktigt. Där kan i annat fall en motståndare om han disponerar fältet på några timmar bygga upp större styrka än en brigad innan vi hunnit mobilisera.
- Försvarets förankring hos människorna är viktigt, folkförsvarstanken kan bibehållas och till och med utvecklas.
- Stödet till hemvärns- och frivilligorganisationerna kan bevaras på en behövligt hög nivå. I en bantad försvarsorganisation ökar vikten av det frivilliga inslaget i vårt totalförsvar.
- Bildandet av en storgarnison Borås-Göteborg innebär ekonomiska stordriftsfördelar fullt jämförbara med andra garnisonsorter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Älvsborgsbrigaden i Borås behålls och bildar en garnison under C MKV ingående i Södra militärområdet.
Stockholm den 3 oktober 1996
Lennart Brunander (c) Marianne Andersson (c)