Som framgått av olika försvarspolitiska uttalanden finns det
hos regeringen och oppositionen en gemensam vilja att
behålla en allsidig militär närvaro på västkusten. Denna vilja
är generellt grundad på de långsiktiga militära behoven av att
kunna försvara landets mest befolkade och industrialiserade
områden, vilka samtidigt är de stora militära infallsportarna
vid hot utifrån.
Göteborgsområdets betydelse har speciellt lett till förslag i regeringens
proposition 1996/97:4 om att bibehålla den fortsatt kontinuerliga närvaron av
fartygsförband på västkusten samt utbildningen av amfibieförband vid
Göteborgs marinbrigad.
Av vikt är emellertid också att konstatera att om inte folkförsvarsviljan
säkerställs i landets storstäder blir försvarets uppgifter efter hand omöjliga
att hantera. Det är därför av stor vikt att riksdagen tillser att den militära
närvaron på västkusten uppfyller berättigade och långsiktiga krav på folklig
förankring i och runt storstaden Göteborg. I Göteborg, centrum i en stark
västsvensk region, krävs samma typ av principiella ställningstaganden som
gjort att ett antal militära förband runt Stockholm ej ifrågasätts. Vad gäller
Stockholm handlar det om arméförband, i Göteborg om marinförband.
För att ge medborgarna trygghet och en för vårt land god försvarskraft
krävs en tillräcklig och kvalitativt god representation av förband i Göteborg
med närområde. Det är därför av stor betydelse att svensk marin också
fortsatt kan uppträda i västerhavet.
Däremot är det mindre tillfredsställande att det tidiga försvaret av
flygplatserna i Göteborg flyttas från Borås till Halmstad, något som borde
vara föremål för riksdagens övervägande i propositionens förslag om
avveckling av IB 15.
Om regeringsförslaget om nedläggning av garnisonen i Borås fullföljs,
kommer närmaste arméförband med grundutbildning att ligga minst 15 mil
från Göteborg. Detta innebär att marinen genom KA-regementet i Göteborg
ensam kommer att få ta ansvaret för försvarets folkförankring i storstaden
med omgivningar.
Riksdagen bör därför före beslut informera sig om den framtida långsiktiga
marina utbildningsplaneringen för att säkerställa bästa såväl försvarseffekt
som förankrad försvarsvilja i Göteborg genom att utbildningen även
framgent kommer att bedrivas i minst nuvarande omfattning.
Regeringens förslag avseende den marina helikopterverksamheten på Säve
är ej preciserade. I propositionen föreslås, i enlighet med ÖB:s förslag, en
neddragning från landets i dag tre marina helikopterdivisioner till två.
Regeringen lämnar däremot inget förslag om vilken division som skall
avvecklas och därmed inte heller om verksamhetens framtida lokalisering.
Det är viktigt att klargöra huruvida ett antagande av regeringens förslag,
grundat på ÖB:s tidigare ställningstagande, i praktiken innebär en avveckling
av divisionen på Säve. Av propositionen framgår inte beslutsunderlaget för
en nedläggning, inte heller hur den angelägna räddningsfrågan skall lösas om
divisionen läggs ner.
Riksdagen, med sitt principiella ansvar, måste därför enligt min mening
inhämta fullständig information i dessa frågor och därefter göra ett lika
tydligt ställningstagande som vid övriga tänkta förbandsändringar.
Avgörandet i denna fråga bör därför anstå till dess att regeringen 1997
kommer att förelägga riksdagen det slutgiltiga förslaget till organisation av
den framtida helikopterverksamheten. Först då föreligger ett fullständigt
beslutsunderlag i ärendet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen för folkförsvarsviljan av kraftfull militär
förbandsverksamhet i rikets stora befolkningscentrum,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ansvaret för förbundsverksamheten i Göteborgsområdet åvilar
marinen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inhämta beslutsunderlag för en eventuell nedläggning av den
tredje marina helikopterdivisionen.