Dagligen befinner sig över 100 000 människor på havet eller i skärgåden utanför Västkusten. Det motsvarar ungefär en fjärdedel av hela Göteborgs stads befolkning. I vårt moderna samhälles uppgifter ligger bl.a. att sörja för alla dessa människors säkerhet. Statistiken visar att 40 procent av landets totala antal sjöräddningsinsatser görs i Västsverige.
Det rationellaste och effektivaste sättet att utföra sjöräddningsinsatser på är att använda helikoptrar. Vare sig det gäller att transportera ut räddnings- personal eller utrustning eller det gäller att snabbt hämta nödställda, har helikoptrarna visat sig vara alldeles överlägsna alla andra alternativ.
Det mycket stora antal fartyg som dagligen utför olika former av transporter längs vår västra kust, behöver också tillgång till snabb helikopterassistans vid incidenter av skilda slag. Inte minst Västsveriges industri kräver till- och fråntransporter av farligt gods. Likaså kräver det moderna fisket en hög räddningsberedskap.
Det är värt att notera att 12. helikopterdivisionen utgör en ryggrad i den samordnade sjösäkerhetsorganisationen i Västsverige. Denna uppgift förenar divisionen, med sina fyra tunga helikoptrar, med dess viktiga militär- strategiska funktion. Det behov och värde för Västsverige som 12. helikopterdivisionen så väl dokumenterat ur militärstrategisk synvinkel är enbart ett om än viktigt argument för att den skall bibehållas på Säve. Den sittande utredningen om försvarets helikoptrar och den lämpligaste organisationen för dessa kommer att bekräfta detta. Ett minst lika starkt argument, om inte ändå starkare, för 12. helikopterdivisionens fortsatta stationering på Säve är det civila säkerhetsläget i vilket divisionens helikoptrar utgör en avgörande resurs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 12. helikopterdivisionen fortsättningsvis skall vara stationerad på Säve.
Stockholm den 3 oktober 1996
Stig Grauers (m)
Kent Olsson (m) Inger René (m)