med anledning av prop. 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse - etapp 2
Sammanfattning
Kristdemokraternas främsta strategi för fredsplanering är de
politiska idéer som bär upp vårt parti. Den etik som skall
vara vägledande i Sveriges val av såväl medel som mål för
att bidra till en fredlig värld måste bygga på människans
okränkbara värde. Från den principen kan vi härleda
mänskliga rättigheter, frihet samt solidaritet i form av
gränsöverskridande medansvar och gemenskap.
Säkerhetspolitiken skall skapa förtroendefulla förbindelser
mellan länder och folk, en internationell gemenskap med
fredlig och respektfull samexistens och rättvis fördelning.
Sveriges medlemskap i EU ger ökade möjligheter att verka för ett Europa
präglat av öppenhet, demokratisk och gemensam säkerhet. Även om det inte
är aktuellt att ompröva svensk militär alliansfrihet är det väsentligt att
bevara
handlingsfriheten och fullt ut delta i det framväxande europeiska samarbetet
utan låsningar. Sverige bör söka en formaliserad dialog med NATO
beträffande desss framtida utvidgning.
Sverige har ett särskilt ansvar för att knyta ihop alla berörda länder runt
Östersjön i ett fruktbart och givande samarbete. Ett isolerat Ryssland skulle
allvarligt försvåra möjligheterna att skapa långsiktig säkerhetspolitisk
stabilitet. För att motverka negativa konsekvenser av CFE-avtalet bör vi
djupare engagera oss i PFF-samarbetet. Det är ett klart svenskt
säkerhetspolitiskt intresse att förmågan till samverkan med andra länder
utvecklas genom teknisk anpassning, samövningar och utbildningsmässigt.
Osäkerheten och svårförutsägbarheten i omvärlden kräver både god
fömåga att höja beredskapen i krigsorganisationen och en stabil grund för
anpassning av totalförsvarets resurser vid långsiktiga förändringar. Den
beslutade besparingen på 2 000 miljoner kronor under perioden 1999-2001
bör därför inte verkställas.
Sverige skall upprätthålla ett effektivt totalförsvar med en sådan styrka,
sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet att det utgör ett
väsentligt bidrag till stabiliteten i vårt närområde. Det är en förutsättning
för
att vår strävan att hålla oss utanför krig skall kunna bli respekterad och skapa
respekt för vår vilja och förmåga att försvara oss om vi skulle utsättas för
angrepp. Våra säkerhetspolitiska mål och vårt aktiva deltagande i byggandet
av en alleuropeisk säkerhetsordning måste stödjas av en trovärdig försvars-
förmåga.
För att kunna lösa sina nationella insatser och internationella freds-
främjande insatser måste försvarsmaktens mekanisering och materiella
förnyelse fullföljas så att hög rörlighet, bra skydd samt god anfallsförmåga
erhålls. För att den svenska försvarsindustrins exportpotential skall kunna
utnyttjas är det viktigt att statsmakterna och svenska myndigheter på ett
aktivt sätt stöttar försvarsindustrins exportansträngningar.
Försvarets förmåga till anpassning är en avgörande och central fråga för
svensk försvarspolitik. Riksdagen måste årligen beredas tillfälle att ta del av
aktuellt läge i denna för Sveriges säkerhet så vitala fråga.
Behovet att producera hemvärnsförband och att stödja frivilliga
försvarsorganisationer kräver en i fred väl fungerande organisation över
landet. Genom en bredare tillämpning av totalförsvarsplikten genom
utbildning till civila beredskapsstyrkor förstärks totalförsvarets folkliga
förankring.
llgång till modern materiel, effektiv sjukvård och säkra ledningsfunktioner
är betydelsefulla faktorer när vi sänder ut personal i fredsfrämjande
operationer.
Ett förbud mot antipersonella minor får konsekvenser för vår försvars-
planering och försvarsförmåga. Riksdagen måste få en redovisning av vilka
förändringar detta får för vår operativa förmåga och förslag på åtgärder som
kompenserar dessa förändringar.
Utifrån bedömningen av ett framtida krigs karaktär kommer de viktigaste
samhällsfunktionerna elförsörjning, telekommunikationer, transporter,
ledningssystem samt informations- och nyhetsförmedling att vara av särskilt
stort intresse för en angripare.
Med en fast förankring i samhället, kompetent personal, hög teknologisk
förmåga och en flexibel och anpassningsbar försvarsstruktur främjas den
goda försvarsvilja som är nödvändig för att vårt totalförsvar skall kunna fylla
sin viktiga uppgift om ofred kommer.
Inledning
Varje diskussion om vår säkerhetspolitik måste ta sin
utgångspunkt från det faktum att Sverige är en halvö i norra
Europa med 2 746 km kust. Avståndet från den nordligaste
platsen Treriksröset till den sydligaste platsen Smygehuk är 1
571 km. Sveriges landgräns mot Norge är 1 657 km och mot
Finland 536 km. Sveriges totalareal är 449 964 km2.
Det nordeuropeiska området karakteriseras av dess närhet till och beroende
av andra strategiska regioner som Ryssland, Nordatlanten och norra delen av
den europeiska kontinenten. Östersjön är skärningslinje för viktiga
strategiska och ekonomiska intressen och är en centralt belägen och
betydelsefull kommunikationsled.
Det nordiska området är ett skärningsområde för strategiska intressen i
händelse av en framtida stormaktskonflikt. Det är framför allt i norra Europa
som Rysslands och USA:s kärnvapenstrategiska intressen korsas och det är
där som både NATO och EU direkt gränsar till Ryssland.
Sveriges medlemskap i EU ger ökade möjligheter att verka för ett Europa
präglat av öppenhet, demokrati och gemensam säkerhet.
Väpnade angrepp mot Sverige ter sig under nuvarande omvärlds-
förhållanden som osannolika. I en osäker omvärldsmiljö är det dock
väsentligt att Sverige flexibelt kan hantera olika säkerhetspolitiska
utvecklingar utifrån den styrkeposition som en trovärdig svensk försvars-
förmåga ger.
Sveriges säkerhetspolitik
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt
lands frihet och oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att
i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en
handlingsfrihet att - såsom enskild nation och i samverkan -
kunna utveckla vårt samhälle.
Säkerhetspolitikens mål är styrande för Sveriges utrikespolitiska och
försvarspolitiska agerande och har såväl en nationell som en internationell
dimension.
Nationellt skall vi kunna möta militära hot som direkt berör Sverige.
Allvarligast bland dem är väpnade angrepp riktade mot vårt lands frihet och
oberoende.
Internationellt skall vi i samverkan med andra stater aktivt delta i
fredsfrämjande och humanitär verksamhet.
Säkerhetspolitikens båda dimensioner formas i ett samspel mellan främst
utrikespolitiska och försvarspolitiska åtgärder.
Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara
neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. Den förutsätter att vi har
en betryggande försvarsförmåga. Genom att vidmakthålla en trovärdig grund
för totalförsvarets långsiktiga styrka och anpassningsbarhet ger vi vårt bidrag
till säkerhetspolitisk stabilitet i det nordeuropeiska området.
Bevarandet av den militära alliansfriheten förutsätter inte att Sverige i
något annat avseende skulle behöva ålägga sig restriktioner vad gäller
deltagandet i det framväxande, mångfasetterade europeiska samarbetet. Den
svenska säkerhetspolitiken karakteriseras tvärtom av ett aktivt och fullvärdigt
deltagande i arbetet för de mål som numera genom Parisstadgan delas av alla
europeiska stater. Det är därför viktigt att Sverige bevarar handlingsfriheten
att i takt med förändringar i omvärlden kunna utveckla sitt deltagande i det
europeiska säkerhetssamarbetet.
Kristdemokraterna menar att förutsättningarna för Sveriges säkerhets-
politik är annorlunda än under det kalla kriget. Det europeiska säkerhets-
mönstret utvecklas fort. Det är en svårförutsägbar situation som naturligtvis
kräver anpassning till vad som bäst svarar mot svenska intressen. För att
Sverige inte ska hamna i ett sämre säkerhetspolitiskt läge när det europeiska
säkerhetsmönstret förändras är det viktigt att vi är med i de olika fora som
finns för att kunna påverka utvecklingen och på så sätt visa vår vilja att ta
aktivt ansvar för Europas säkerhet.
Vår säkerhetspolitik får inte fastna i nuet för då är det ingen säkerhets-
politik. Vi måste därför ödmjukt utifrån omvärldsutvecklingen vara beredda
att diskutera i vilka former och i vilken omfattning vi ska delta i det
europeiska säkerhetssamarbetet. Även om det inte är aktuellt att ompröva
den svenska militära alliansfriheten är det således väsentligt att bevara
handlingsfriheten och fullt ut delta i det framväxande europeiska samarbetet
utan låsningar. Kristdemokraterna menar att vi inte kan låsa fast svensk
säkerhetspolitik vid en linje i den svårförutsägbara och helt nya
säkerhetspolitiska situation som nu råder.
Säkerhetspolitisk och
militär omvärldsbild
Globalt
År 1989 markerar ett tvärt slut på den
stormaktskonfrontation och relativa stabilitet som vi vant oss
vid under det kalla krigets terrorbalans. Hot om ömsesidig
utplåning fungerade som en återhållande faktor i
stormakternas uppträdande. Det klart positiva med det kalla
krigets slut är att riskerna för ett storskaligt krig kraftigt har
reducerats. Även om dagens militärstrategiska balans kan se
ljus ut beror det mycket på att vi är vana att resonera i termer
av just terrorbalans. Världen har lämnat en situation med en
enda stor polariserad konflikt, och istället har krafter som
tidigare var låsta frigjorts eller fått ökat spelrum. Den stora
ökningen av regionala och inomstatliga konflikter är en följd
av den nya situationen.
Utvecklingen i världen har varit mycket komplex. Den fortgående
globaliseringen på de ekonomiska, finansiella och teknologiska områdena,
den demografiska utvecklingen och den pågående miljöförstöringen är
faktorer som ofta är nära sammanlänkade med varandra. Genom att världen
har krympt genom globalisering av handel och kommunikationer skapas ett
ökat ömsesidigt beroende men också större konfliktytor och splittring. Den
tidigare paradoxala kombinationen av politisk spänning och stabilitet har
ersatts av ett rörligt och svårförutsägbart läge, en instabil avspänning.
Norden och Östersjöområdet
Sveriges läge
Sverige har ett geografiskt läge som är säkerhetspolitiskt
utsatt. Bestämmande för den militärstrategiska utvecklingen i
Sveriges närområde är främst de olika säkerhetspolitiska
intressen som olika länder har och kan komma att ha i
Östersjöområdet samt Kolahalvöns kärnvapenstrategiska
roll. Den säkerhetspolitiska och militärstrategiska
utvecklingen i Östersjöområdet har ännu ej stabiliserats efter
det kalla krigets slut. Uppbyggnad av de nya staternas
säkerhetspolitik liksom utvecklandet av demokrati och
marknadsekonomi pågår. Gränsdragningsproblem samt den
framtida utvecklingen av Kaliningradområdet bekräftar
rådande osäkerhet.
Ryssland förblir i kraft av sin storlek och sin, trots dagens problem, stora
potential den viktigaste enskilda strategiska inflytelsefaktorn i det
nordeuropeiska området.
Baltikum
De baltiska länderna Estlands, Lettlands och Litauens strävan
efter medlemskap i NATO och EU kvarstår och ses som
viktiga steg mot en mer fullständig integration med länderna
i Västeuropa. Östersjösamarbetet är av stor säkerhetspolitisk
betydelse eftersom det kan bidra till långsiktig stabilitet
genom ett vitt förgrenat, fredligt samarbete mellan samtliga
länder. Det är dock viktigt att uppmärksamma och motverka
risker för konflikter i ryska närområden utifrån de historiska
erfarenheterna och den misstro dessa skapat. Sverige skulle
påverkas av en eventuell konflikt som primärt avsåg
Ryssland och ett eller flera av dess grannländer.
Östersjön
Rysslands kustzon i Östersjön har begränsats och sjövägarna
har kanaliserats till Finska viken och Kaliningradområdet.
Östersjön har dock alltjämt en avgörande strategisk och
kommersiell betydelse för Ryssland. Fria kommunikationer
över Östersjön och dess inlopp är även ett väsentligt
säkerhetsintresse för de baltiska staterna och andra
strandägare. I händelse av konflikter kan Östersjön därför bli
en utsatt konfrontationszon. En fortsatt stark svensk militär
närvaro på Gotland liksom marina förband för övervakning,
kontroll och ingripande i Östersjöregionen är en viktig
tillgång i den svenska säkerhetspolitikens tjänst.
Nordkalotten
Den grundläggande kärnvapenstrategiska situationen på
Nordkalotten är oförändrad. Närheten till Atlanten ger detta
område en global strategisk dimension. Havet har stor
betydelse för förbindelserna mellan USA och Europa, och
det är endast här som Ryssland har direkt tillgång till
Atlanten. Detta är orsaken till att de ryska strategiska
ubåtssystemen och Norra marinen är baserade på
Kolahalvön. För Ryssland är området av stor strategisk vikt
vilket bl.a. visat sig i en konventionell materiell förnyelse
under senare år. Om START 2-avtalet genomförs kommer
huvuddelen av den samlade potentialen av de ryska
strategiska kärnvapnen att vara lokaliserad till ubåtar
ingående i Norra marinen. Därmed förblir området av
strategiskt intresse också för NATO och USA.
Ryssland
Utvecklingen i Ryssland kommer att spela en stor roll för
Europa och står i centrum för de svenska säkerhetspolitiska
intressena. Instabiliteten och svårförutsägbarheten består vad
gäller de svåra omställningsproblem som Ryssland genomgår
mot en fredlig social och ekologisk marknadsekonomi. Även
om förutsättningarna för en fortsatt reformpolitik synes ha
ökat efter årets presidentval betonar samtliga bedömare de
ekonomiska och politiska osäkerheterna som innebär risk för
allvarliga bakslag för de ekonomiska reformerna. Ryssland
kommer under överskådlig tid att förbli en osäkerhetsfaktor i
det svenska närområdet.
Den kvantitativa minskning som skett av markstridskrafterna i det Norra
militärområdet har kompenserats av en omfattande materiell förnyelse inom
de förut i stor utsträckning omoderna markförbanden. Därtill kommer att
betydande tillskott av flygstridskrafter och stridshelikoptrar har skett. Även
om de militära förutsättningarna för ett angrepp mot Sverige idag är
begränsade i vårt närområde finns rent tekniskt förutsättningar att
återupprätta operativ förmåga inom ett fåtal år om befintliga resurser
iståndsätts. Inom europeiska Ryssland råder ingen brist på modern materiel
och denna torde vara användbar i ytterligare tio år.
Den gällande ryska militärdoktrinen från 1993 har som inriktning att de
ryska stridskrafterna skall indelas i fyra huvudkomponenter: de strategiska
avskräckningsstyrkorna, mobila styrkor, territorialförband och den
mobiliserande strategiska reserven. Om doktrinens omstrukturering av
krigsmakten genomförs, skulle de planerade strategiska styrkorna vara
upprättade kring sekelskiftet. Förmågan att genomföra strategiskt överfall
kan då öka. Den ekonomiska situationen i Ryssland medför osäkerhet i
omstruktureringen.
Det är ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse att Ryssland fortsätter att
utvecklas i demokratisk riktning och att det i sin utrikespolitik respekterar de
alleuropeiska principer som slagits fast i Parisstadgan 1990.
Ett isolerat Ryssland skulle allvarligt försvåra möjligheterna att skapa
långsiktig säkerhetspolitisk stabilitet i Europa och särskilt i det nordiska
området. Rysslands militärstrategiska intressen i förhållandet till väst är i
inte
obetydlig utsträckning fokuserade på det nordiska området och särskilt
Östersjöregionen, eftersom landet inte har några geografiska berörings-
punkter med Central- och Västeuropa förutom Kaliningradområdet.
CFE-avtalet
Avtalet om konventionella styrkor i Europa, det s.k. CFE-
avtalet, undertecknades i samband med ESK:s toppmöte i
Paris i november 1990 mellan de sexton NATO-staterna och
medlemmarna i den då ännu formellt existerande
Warszawapakten. Det ursprungliga huvudsyftet med avtalet
var att reducera förmågan ti