med anledning av prop. 1996/97:34 Handelsändamålet i detaljplan, m.m.
Förslaget att åter låta kommunerna i detaljplaner precisera
handelsändamålet är ett exempel på ännu en helt och hållet
ideologiskt motiverad återställare från den
socialdemokratiska regeringen. Regeringen föreslår att
kommuner skall få i princip samma möjlighet till att i
detaljplaneringen precisera handelsändamålet som gällde
förre lagändringen 1992.
Regeringen hänvisar till att en majoritet av remissinstanserna tillstyrkt
utredningsförslaget eller lämnat det utan erinran. Tittar man noggrannare på
detta påstående framkommer det att flera tunga remissinstanser, till exempel
Riksrevisionsverket och Konkurrensverket, har avstyrkt med hänvisning till
att nuvarande lag inte haft några negativa effekter och att det är viktigt att
ett
långsiktigt högt konkurrenstryck upprätthålls. Flera andra remissinstanser
pekar dessutom på att det gått alldeles för kort tid för att dra några
slutsatser.
Det bör noteras att den socialdemokratiska regeringen i andra samman-
hang, till exempel i proposition 1995/96:181 Konsumentpolitiken i EU - mål
och inriktning för det svenska arbetet, skriver att "För att konsumenterna
skall få ut så mycket som möjligt av sina resurser är det viktigt med en
effektiv konkurrens på marknaden". Detta synsätt kan väl inte bara vara
tillämpligt när det gäller att tala om för övriga Europa hur man bör arbeta
utan måste väl för trovärdighetens skull även gälla i Sverige. Det finns ingen
anledning att tro att de svenska konsumenterna behöver kommunalpolitiskt
skydd mot konkurrens, medan konsumenterna i övriga Europa inte skulle
behöva det.
Min bestämda uppfattning är att det alltid är vi konsumenter som får betala
när konkurrensen inte får fungera fullt ut. I en kommun eller ett område där
det finns många butiker råder det en nyttig konkurrens som pressar priserna i
samtliga affärer, vilket gynnar alla konsumenter. Få butiker och få valmöjlig-
heter ger motsatt effekt och leder till högre priser.
Det är inte kommunala förvaltningar och politiker som med planinstru-
mentet i sin hand skall avgöra dessa frågor. Professionella bedömningar och
hela risktagandet görs av de enskilda människor, företag och kedjor som
etablerar butiker. Till skillnad mot vad som i allmänhet råder i den offentliga
sfären finns det ett omedelbart samband mellan tillgång och efterfrågan. En
butik som är efterfrågad och välbesökt blir kvar och utvecklas, medan den
som inte drar till sig kunder måste förändras eller försvinna. På det sättet
handlar det om en helt medborgarstyrd självsanering utan politiska
mellanhänder. Dessa sunda ekonomiska mekanismer bör inte få manipuleras
genom politiska beslut och planekonomiskt tänkande.
Trots att regeringen har fått en beställning att göra ändringar i PBL hade
det av omsorg om konsumenterna varit mer naturligt att komma till slutsatsen
att det på denna punkt är bra som det är idag - inga förändringar behövs. Men
regeringen kan av helt ideologiska skäl inte låta bli att föreslå en förändring
som återigen öppnar möjligheten att begränsa etableringar som är till gagn för
konsumenterna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet
med vad som anförts i motionen.