Förslaget att åter låta kommunerna i detaljplaner precisera handelsändamålet är ett exempel på ännu en helt och hållet ideologiskt motiverad återställare från den socialdemokratiska regeringen. Regeringen föreslår att kommuner skall få i princip samma möjlighet till att i detaljplaneringen precisera handelsändamålet som gällde förre lagändringen 1992.
Regeringen hänvisar till att en majoritet av remissinstanserna tillstyrkt utredningsförslaget eller lämnat det utan erinran. Tittar man noggrannare på detta påstående framkommer det att flera tunga remissinstanser, till exempel Riksrevisionsverket och Konkurrensverket, har avstyrkt med hänvisning till att nuvarande lag inte haft några negativa effekter och att det är viktigt att ett långsiktigt högt konkurrenstryck upprätthålls. Flera andra remissinstanser pekar dessutom på att det gått alldeles för kort tid för att dra några slutsatser.
Det bör noteras att den socialdemokratiska regeringen i andra samman- hang, till exempel i proposition 1995/96:181 Konsumentpolitiken i EU - mål och inriktning för det svenska arbetet, skriver att "För att konsumenterna skall få ut så mycket som möjligt av sina resurser är det viktigt med en effektiv konkurrens på marknaden". Detta synsätt kan väl inte bara vara tillämpligt när det gäller att tala om för övriga Europa hur man bör arbeta utan måste väl för trovärdighetens skull även gälla i Sverige. Det finns ingen anledning att tro att de svenska konsumenterna behöver kommunalpolitiskt skydd mot konkurrens, medan konsumenterna i övriga Europa inte skulle behöva det.
Min bestämda uppfattning är att det alltid är vi konsumenter som får betala när konkurrensen inte får fungera fullt ut. I en kommun eller ett område där det finns många butiker råder det en nyttig konkurrens som pressar priserna i samtliga affärer, vilket gynnar alla konsumenter. Få butiker och få valmöjlig- heter ger motsatt effekt och leder till högre priser.
Det är inte kommunala förvaltningar och politiker som med planinstru- mentet i sin hand skall avgöra dessa frågor. Professionella bedömningar och hela risktagandet görs av de enskilda människor, företag och kedjor som etablerar butiker. Till skillnad mot vad som i allmänhet råder i den offentliga sfären finns det ett omedelbart samband mellan tillgång och efterfrågan. En butik som är efterfrågad och välbesökt blir kvar och utvecklas, medan den som inte drar till sig kunder måste förändras eller försvinna. På det sättet handlar det om en helt medborgarstyrd självsanering utan politiska mellanhänder. Dessa sunda ekonomiska mekanismer bör inte få manipuleras genom politiska beslut och planekonomiskt tänkande.
Trots att regeringen har fått en beställning att göra ändringar i PBL hade det av omsorg om konsumenterna varit mer naturligt att komma till slutsatsen att det på denna punkt är bra som det är idag - inga förändringar behövs. Men regeringen kan av helt ideologiska skäl inte låta bli att föreslå en förändring som återigen öppnar möjligheten att begränsa etableringar som är till gagn för konsumenterna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 17 oktober 1996
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)