Inrikesdepartementet handhar numera alla frågor som berör
byggnation, PBL, BVL m.m. Därför finns det anledning att
åter sammanföra dessa båda lagar inom samma lag. Det kan
ske i samband med den översyn av bygglagstiftningen som
Vänsterpartiet föreslår.
Kvalitet används numera i en rad sammanhang i bygglagstiftningen.
Kvalitetsansvarig, kontrollplan och kvalitetssäkring är några begrepp inom
PBL. Sammanblandning av flera olika betydelser leder till missförstånd om
lagens mening och om lämplig utformning av praxis. En begreppsanalys
borde vara en förutsättning för att reda ut kommunernas möjlighet att styra
just "kvaliteter" i boendet.
Kvalitet, när det gäller byggandet, är att motsvara på förhand uppgjorda
krav. Kvaliteten ska också kunna kontrolleras. Inom samhällsplaneringen är
det rimligt att kvalitet avser att uppfylla de politiska målen eller det målen
syftar till. Kvalitetskontrollen styrs av PBL kap 9. Kraven dokumenteras i
en kontrollplan, ett av instrumenten för kvalitetssäkring. Kontrollplanen
anger vad som ska kontrolleras, men inte vilka kvaliteter som ska finnas. Den
kvalitetsansvarige ansvarar bara för att kontrollplanen upprättas och följs,
inte för vad som står i den.
Ansvar för att "rätt kvaliteter beaktas", är inte detsamma som att ansvara
för att kvalitetskontroll utförs. Det förra är kvalitetsbestämning och den sker
i ett förberedande projekteringsskede, dvs ett år eller mer före byggstart. Det
senare är kvalitetsstyrning eller kontroll och kan endast utföras om
kvalitetsbestämningen är utförd.
Kontrollen av kvalitetskontrollen sker genom byggsamråd med byggnads-
nämnden ca tre veckor före byggstart. Kvalitetsbestämningen sker däremot
endast genom byggherrens försorg. Idag finns inget formellt krav på bygg-
herren eller dennes konsulter att kontakta kommunen under produktions-
bestämningsskedet. Kommunen har ingen möjlighet därmed att bevaka
kvalitetsintressen under kvalitetsbestämningsskedet. Det kan gälla krav på
tillgänglighet, eller några andra av de egenskapskrav, som finns bland
väsentliga egenskapskrav i PBL. Detta bör kunna intresseregleras mellan
allmänna och enskilda intressen och beslutas i laga ordning, t.ex. i detaljplan
eller områdesbestämmelser. Dessa krav bör kunna överprövas, vilket är ett
rimligt rättssäkerhetskrav. Det är inte heller meningen att kraven på
kvalitetsbestämning ska medföra några merkostnader utan, tvärtom, vara ett
sätt att kunna undvika framtida merkostnader, eller en planering som leder
till kostnadskonsekvenser för framtida boendeplanering.
Kvalitetsstyrningen av byggandet måste kunna ske i ett skede när
utformningen fortfarande kan påverkas. Redan i projekteringsstadiet bör
samråd ske mellan kommun och berörd byggherre. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag på hur kvalitetsbestämningen ska
säkras, så att kommunens mål och riktlinjer för den framtida boende-
planeringen kan uppfyllas.
De väsentliga egenskapskraven, som gäller för uppförande eller ändring av
byggnader, saknar fortfarande ett tydligt uttryck, för att motsvara regeringens
målsättning om ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är viktigt vid allt
byggande att tillämpa ekologiska principer, kretsloppstänkande och resurs-
hushållning. Vänsterpartiet föreslår att BVL 2 §, punkt 9, kompletteras, så att
den även omfattar krav på resurshushållning och kretsloppstillämpning i sin
helhet.
Barnens säkerhet
Vänsterpartiet föreslår i motionen, att kommunerna ska få en
större möjlighet att påverka kvalitetsbestämningen i
byggandet. Allmänna och enskilda intressen ska kunna
tillgodoses. I de egenskapskrav som styr byggandet finns
ingen särskild hänsyn till vad som är kvalitet för barnen, mer
än regler runt säkerhet. Ingen försvarar heller barnens
intressen vid ny- eller ombyggnad. Särskilt vid förtätning av
befintlig bebyggelse kan detta vara av stor betydelse, för
barnens möjlighet att få behålla lekytor och små
grönområden. Vid den kvalitetsbestämning som
Vänsterpartiet föreslår ska ske mellan kommunen och
projekterare eller byggherrar, bör en särskild barnansvarig
utses. Detta är viktigt för att barnens rättigheter ska tas
tillvara. Detta bör gälla i alla kommuner. Regeringen bör få i
uppdrag att komma med förslag på hur en sådan regel kan
utformas.
Hemmiljön är en vanligare olycksfälla än trafiken för förskolebarnen. 1994
var det 368 barn som behövde sjukhusvård efter trafikolyckor, men hela
5 553 barn som lades in på sjukhus efter fall eller förgiftningar.
Barnsäkerhetskraven infördes i bygglagstiftningen 1973 och gäller bl.a.
fönsterspärrar och tippskydd. I hus byggda före 1973, som inte är ändrade,
finns oftast inte samma skydd mot olycksfall. För ändringar av byggnader
infördes motsvarande krav 1976. Stora delar av bostadsbeståndet omfattas
inte av lagstiftningen, t.ex. det mesta av miljonprogramsområdena.
Regeringen bör få i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen och en
analys av hur barnsäkerhetskraven följs, för att öka barnsäkerheten i
hemmiljön. Ett annat område, där kvalitetsbegreppet behöver utvecklas och
tolkningen preciseras, är tillgängligheten i bostäder, arbetslokaler och lokaler
där allmänheten har tillträde.
Personer hindras dagligen från att ta sig in i ovan nämnda byggnader. I den
nya lagstiftningen, i PBL, är det byggherren, som står för tolkningsutrymmet
och det allmänna har väldigt liten möjlighet att få säga sin mening. En
tillgänglig miljö kännetecknas av att helheten fungerar, inte enskilda detaljer.
Trögheten att få saker och ting förändrade, visade sig när förslaget om att
utföra enkla tillgänglighetsåtgärder till år 2005 blev försenat. En översyn av
lagstiftningen på det här området är på sin plats, för att tolkningsutrymmet
ska minska om vad som är lagstadgat att utföra.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en sammanslagning av PBL och BVL
i en enda lag enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna för
kommunerna att kunna påverka kvalitetsbestämningen vid byggande enligt
vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i BVL 2 §, punkt
9, med krav på att den omfattar resurshushållning och kretsloppstillämpning
i sin helhet,
4. att riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheten att utse en
särskild barnansvarig för att bevaka barnens intresse i samband med
kvalitetsbestämningen av byggandet enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur barnsäkerheten
kan förbättras enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av lagstiftningen i samband med
tillgänglighetsskapande åtgärder.
Stockholm den 5 oktober 1996
Owe Hellberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Lennart Beijer (v)
Karl-Erik Persson (v)
Hanna Zetterberg (v)