Inrikesdepartementet handhar numera alla frågor som berör byggnation, PBL, BVL m.m. Därför finns det anledning att åter sammanföra dessa båda lagar inom samma lag. Det kan ske i samband med den översyn av bygglagstiftningen som Vänsterpartiet föreslår.
Kvalitet används numera i en rad sammanhang i bygglagstiftningen. Kvalitetsansvarig, kontrollplan och kvalitetssäkring är några begrepp inom PBL. Sammanblandning av flera olika betydelser leder till missförstånd om lagens mening och om lämplig utformning av praxis. En begreppsanalys borde vara en förutsättning för att reda ut kommunernas möjlighet att styra just "kvaliteter" i boendet.
Kvalitet, när det gäller byggandet, är att motsvara på förhand uppgjorda krav. Kvaliteten ska också kunna kontrolleras. Inom samhällsplaneringen är det rimligt att kvalitet avser att uppfylla de politiska målen eller det målen syftar till. Kvalitetskontrollen styrs av PBL kap 9. Kraven dokumenteras i en kontrollplan, ett av instrumenten för kvalitetssäkring. Kontrollplanen anger vad som ska kontrolleras, men inte vilka kvaliteter som ska finnas. Den kvalitetsansvarige ansvarar bara för att kontrollplanen upprättas och följs, inte för vad som står i den.
Ansvar för att "rätt kvaliteter beaktas", är inte detsamma som att ansvara för att kvalitetskontroll utförs. Det förra är kvalitetsbestämning och den sker i ett förberedande projekteringsskede, dvs ett år eller mer före byggstart. Det senare är kvalitetsstyrning eller kontroll och kan endast utföras om kvalitetsbestämningen är utförd.
Kontrollen av kvalitetskontrollen sker genom byggsamråd med byggnads- nämnden ca tre veckor före byggstart. Kvalitetsbestämningen sker däremot endast genom byggherrens försorg. Idag finns inget formellt krav på bygg- herren eller dennes konsulter att kontakta kommunen under produktions- bestämningsskedet. Kommunen har ingen möjlighet därmed att bevaka kvalitetsintressen under kvalitetsbestämningsskedet. Det kan gälla krav på tillgänglighet, eller några andra av de egenskapskrav, som finns bland väsentliga egenskapskrav i PBL. Detta bör kunna intresseregleras mellan allmänna och enskilda intressen och beslutas i laga ordning, t.ex. i detaljplan eller områdesbestämmelser. Dessa krav bör kunna överprövas, vilket är ett rimligt rättssäkerhetskrav. Det är inte heller meningen att kraven på kvalitetsbestämning ska medföra några merkostnader utan, tvärtom, vara ett sätt att kunna undvika framtida merkostnader, eller en planering som leder till kostnadskonsekvenser för framtida boendeplanering.
Kvalitetsstyrningen av byggandet måste kunna ske i ett skede när utformningen fortfarande kan påverkas. Redan i projekteringsstadiet bör samråd ske mellan kommun och berörd byggherre. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur kvalitetsbestämningen ska säkras, så att kommunens mål och riktlinjer för den framtida boende- planeringen kan uppfyllas.
De väsentliga egenskapskraven, som gäller för uppförande eller ändring av byggnader, saknar fortfarande ett tydligt uttryck, för att motsvara regeringens målsättning om ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är viktigt vid allt byggande att tillämpa ekologiska principer, kretsloppstänkande och resurs- hushållning. Vänsterpartiet föreslår att BVL 2 §, punkt 9, kompletteras, så att den även omfattar krav på resurshushållning och kretsloppstillämpning i sin helhet.
Barnens säkerhet
Vänsterpartiet föreslår i motionen, att kommunerna ska få en större möjlighet att påverka kvalitetsbestämningen i byggandet. Allmänna och enskilda intressen ska kunna tillgodoses. I de egenskapskrav som styr byggandet finns ingen särskild hänsyn till vad som är kvalitet för barnen, mer än regler runt säkerhet. Ingen försvarar heller barnens intressen vid ny- eller ombyggnad. Särskilt vid förtätning av befintlig bebyggelse kan detta vara av stor betydelse, för barnens möjlighet att få behålla lekytor och små grönområden. Vid den kvalitetsbestämning som Vänsterpartiet föreslår ska ske mellan kommunen och projekterare eller byggherrar, bör en särskild barnansvarig utses. Detta är viktigt för att barnens rättigheter ska tas tillvara. Detta bör gälla i alla kommuner. Regeringen bör få i uppdrag att komma med förslag på hur en sådan regel kan utformas.
Hemmiljön är en vanligare olycksfälla än trafiken för förskolebarnen. 1994 var det 368 barn som behövde sjukhusvård efter trafikolyckor, men hela 5 553 barn som lades in på sjukhus efter fall eller förgiftningar. Barnsäkerhetskraven infördes i bygglagstiftningen 1973 och gäller bl.a. fönsterspärrar och tippskydd. I hus byggda före 1973, som inte är ändrade, finns oftast inte samma skydd mot olycksfall. För ändringar av byggnader infördes motsvarande krav 1976. Stora delar av bostadsbeståndet omfattas inte av lagstiftningen, t.ex. det mesta av miljonprogramsområdena. Regeringen bör få i uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen och en analys av hur barnsäkerhetskraven följs, för att öka barnsäkerheten i hemmiljön. Ett annat område, där kvalitetsbegreppet behöver utvecklas och tolkningen preciseras, är tillgängligheten i bostäder, arbetslokaler och lokaler där allmänheten har tillträde.
Personer hindras dagligen från att ta sig in i ovan nämnda byggnader. I den nya lagstiftningen, i PBL, är det byggherren, som står för tolkningsutrymmet och det allmänna har väldigt liten möjlighet att få säga sin mening. En tillgänglig miljö kännetecknas av att helheten fungerar, inte enskilda detaljer. Trögheten att få saker och ting förändrade, visade sig när förslaget om att utföra enkla tillgänglighetsåtgärder till år 2005 blev försenat. En översyn av lagstiftningen på det här området är på sin plats, för att tolkningsutrymmet ska minska om vad som är lagstadgat att utföra.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en sammanslagning av PBL och BVL i en enda lag enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna för kommunerna att kunna påverka kvalitetsbestämningen vid byggande enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i BVL 2 §, punkt 9, med krav på att den omfattar resurshushållning och kretsloppstillämpning i sin helhet,
4. att riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheten att utse en särskild barnansvarig för att bevaka barnens intresse i samband med kvalitetsbestämningen av byggandet enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur barnsäkerheten kan förbättras enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagstiftningen i samband med tillgänglighetsskapande åtgärder.
Stockholm den 5 oktober 1996
Owe Hellberg (v)
Maggi Mikaelsson (v) Lennart Beijer (v) Karl-Erik Persson (v) Hanna Zetterberg (v)