Skydd för Sölvbacka strömmar i naturresurslagen
Bergs kommun har återigen beslutat att ansöka om inköp av Sölvbacka strömmar. Det senaste beslutet i frågan fattades 1993. Då avvisade den dåvarande borgerliga regeringen Bergs kommuns begäran om att ta upp förhandlingar med målsättningen att ta över fallrättigheterna vid Sölvbacka strömmar. I beslutet hänvisades till att regeringen ansåg att statens fastighetsverk även i fortsättningen ska förvalta fastigheten. Redan 1979 avslog riksdagen en utbyggnad av Sölvbacka strömmar och 1980 avslogs ett regeringsförslag, som innebar en begränsad utbyggnad.
Sölvbacka strömmar omfattar cirka en mil av Ljungan från Storsjön ned till regleringsmagasinet Flåsjön-Grucken. Strömmarna ligger nedströms Storsjön, vilket innebär att de inte är skyddade enligt 3 kap. 6 § i naturresurslagen.
En eventuell utbyggnad skulle beröra en av de sista outbyggda delarna av Ljungan, nedströms själva fjällområdet. Älven flyter genom ett säreget vilt och skönt landskap, attraktivt bl.a. genom sitt läge i gränsområdet mellan fjäll och skog och vetenskapligt värdefullt genom sitt läge inom isdelar- zonen. Området är livligt besökt av turister, friluftsfolk och fritidsfiskare och inte minst av den bofasta befolkningen.
Vattendomstolen och Naturvårdsverket avvisade utbyggnadsförslaget när frågan tidigare var aktuell och det fanns en ansökan om utbyggnad av Sölvbacka strömmar. Motiveringarna var många, men har det gemensamt att det allmänna intresset för fritidsfiske, turister och friluftsfolk har ett större värde än värdet av ett vattenregleringsprojekt. En utbyggnad skulle medföra en bestående ändring av naturförhållanden, en väsentligt minskad trevnad för ortsbefolkningen och en betydande förlust ur naturskyddssynpunkt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att Sölvbacka strömmar skall skyddas enligt 3 kap. 6 § i naturresurslagen.
Stockholm den 3 oktober 1996
Owe Hellberg (v)