Sverige har tagit ett stort steg på väg in i byggandet för bärkraft och kretsloppsbyggande. Men det finns ett stort behov av att gå vidare både på fler områden och i fler detaljer för att miljöanpassa samhället. Det rör sig om energi, va, avfall och transport. Ny teknik behövs i byggandet och utformningen av småhus och bostäder som är kretsloppsanpassade. Det behövs forskning och åtgärder för att stimulera efterfrågan för att få fart på utvecklingen. Detta gör det möjligt för Sverige att exportera i takt med att allt fler länder efterfrågar kretsloppsanpassade lösningar på byggande och boende. Många små projekt ute i kommunerna bör prövas, där det ekologiska tänkandet i byggindustri och kommuner skulle kunna låta kreativiteten lösgöra sig från de traditionella lösningarna.
Inom Miljödepartementets utgiftsområde finns en miljard avsatt under fem år för att påbörja omställningen till det ekologiskt uthålliga samhället. Pengarna kan företrädesvis användas för att bygga om bostadsområden till bärkraftiga samhällen.
Det största systemfel vi har byggt in i våra bostäder är vattentoaletten. Det strider mot alla kretsloppsprinciper. Kväve, liksom alla grundämnen, har ett eget kretslopp som måste fungera om vi ska skapa det ekologiskt uthålliga samhället. Kvävet i den mänskliga urinen spolas idag genom va-systemet ut i sjöar och hav, där det gör stor skada samtidigt som våra åkrar utarmas på näringsämnen. Det är nödvändigt att återställa kretsloppet mellan stad och land genom att se till att återanvända urin som gödning på åkrarna.
Inte bara ur ekologisk synpunkt är detta lönsamt. Det ekonomiska värdet av det kväve som finns i urinen från Sveriges befolkning kan värderas till ca 700 miljoner kronor per år. Vi skulle med ett fungerande kretslopp för kväve slippa att importera stora mängder konstgödning. Det skulle vara positivt för bytesbalansen. Att framställa konstgödsel är mycket energikrävande. Vi skulle också minska kväveläckaget till havet.
Västsverige har stora problem med kväveläckage och försurning. Laholmsbukten är allvarligt skadad. Stora insatser har gjorts genom bl a nyanläggning av våtmarker för att förhindra kväveläckaget till havet. Men detta har visat sig otillräckligt.
Tanums kommun i norra Bohuslän har antagit målsättningen att inga vattentoaletter skall installeras i nyproduktion efter år 2000. Medvetenheten och kunskapen om alternativa system är stor. I Skövde i Skaraborg pågår en samordning mellan LRF och Konsum för att finna lösningar på kretsloppsvägarna för näringsämnen i vår föda.
Det är dags att hitta en lämplig kommun att i lite större skala pröva det nya systemet med urinseparerande toaletter. Den tekniska infrastrukturen i form av minst dubbla va-ledningar såväl in som ut och tanksystem för urinen måste appliceras på ett helt bostadsområde. Lämpligast att göra detta är naturligtvis i samband med renovering av badrum i något miljonprogram-område. Kanske vore Östlyckans bostadsområde i Alingsås med ca 300 lägenheter ett lämpligt projekt. Inom Göteborgs kommun finns också långt framskridna planer.
Det är nödvändigt att hitta en lämplig ort med omkringliggande åkermark och jordbruk som kan drivas med ekologiska metoder. En utredning måste självfallet först göras för att ta reda på hur mycket näring som man kan cirkulera.
I Västsverige finns stora kunskaper och goda ambitioner att rätta till det systemfel i kretsloppssammanhang som vattentoaletter utgör. Därför är kommuner i Västsverige mycket lämpade att få ta i anspråk en del av de medel som avsatts till anpassning av bostadsområden till ekologisk uthållighet genom att få bli pilotprojekt i större skala för införandet av urinseparerande toaletter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att några kommuner i Västsverige skall bli pilotprojekt för uppbyggnad av ny infrastruktur för urinseparerande va-system.
Stockholm den 2 oktober 1996
Monica Green (s)
Mona Berglund Nilsson (s) Hans Hoff (s) Siw Wittgren-Ahl (s) Nils-Erik Söderqvist (s) Sonja Fransson (s)