Historisk bakgrund - det
fungerande
närsaltkretsloppet
I jordbrukssamhällets långa historia har det alltid varit svårt
att få tag i tillräckligt med gödning till åkrarna. Det har
därför varit viktigt att utnyttja all tillgänglig näring. Även
stadens avfall, i form av exkrementer och komposterbara
sopor, har återförts till åkrarna i stadens närhet. Ända in i
vårt sekel skilde man på gödselsopor och andra sopor. I
gödselsopor ingick, förutom det mänskliga avträdesavfallet,
även aska och den komposterbara delen av hushållsavfallet.
Vid sekelskiftet fanns bara ca 400 vattentoaletter i hela
landet, främst i Stockholm, Göteborg och Norrköping.
Vi hade då vad man i dag skulle kalla ett fungerande närsaltkretslopp.
Men det fanns hygieniska problem, t.ex. koleraepidemier, som
accentuerades vid städernas enorma befolkningstillväxt i slutet av 1800-talet.
Krav på bättre hygien och bekvämare bostäder ledde till att de
underjordiska avloppssystemen började att byggas i en rad städer. Rören
mynnade som regel ut i närmsta vattendrag. Detta ledde redan då till
nackdelar för den delen av befolkningen som utnyttjade dessa till både tvätt
och dricksvatten. Därför utkämpades en hård politisk debatt i årtionden innan
man allmänt accepterade införandet av WC runt 1910.
Motargumentet att bönderna skulle få näringsbrist på sina åkrar var inte
längre något oöverstigligt hinder och började vid denna tid tappa kraft. Det
var nämligen vid denna tid som konstgödseln började bli känd och skulle
göra bönderna oberoende av städernas avfall.
Läget i dag
Nu vet vi att tillförseln av konstgödning inte är en del av en
hållbar utveckling. Fosfortillgångarna minskar i allt snabbare
takt. Vi bränner en stor mängd fossil olja för att framställa
konstgödselkväve. Alltmer övergödda vatten leder till
enorma kostnader för rening.
De olika reningsstegen ger slam som både innehåller näring för åkern, men
också en okontrollerbar mängd kemikalier från vårt moderna samhälle.
Kvalificerade bedömare uppskattar antalet av människan ihopsatta
kemikalier, som cirkulerar i Sverige, till ca 60 000. De allra flesta av dem är
kanske harmlösa, men där finns flera väldigt farliga, som DDT, PCB och
bromerade flamskyddsmedel. Dessutom tungmetaller, farligast av allt för
åkerjorden. Skadorna blir med tiden irreversibla, jorden obrukbar. Därför kan
man inte använda slammet som gödselmedel idag. Det pågår visserligen ett
arbete med att försöka rena slammet, men än är det långt kvar. Därtill
kommer att det för jordbruket så viktiga kvävet till största delen spolas ut i
vattendragen eller luftas bort.
Va-lagen måste anpassas till
kretsloppstänkandet
På senare år i kretsloppstänkandets tidevarv har en
utveckling av källsorterande avloppssystem kommit i gång.
Tekniken förekommer som allt ifrån små och stora
förmultningstoaletter till dubbelspolande urinavskiljande
toaletter; allt i syfte att ta vara på näringen i avföring
och/eller urin innan den blivit förorenad av kemikalier och
tungmetaller från andra delar av avloppssystemet.
Fördelen med dessa toaletter är att man kan påbörja återinförandet av ett
närsaltkretslopp successivt allt eftersom man renoverar eller bygger till. Det
finns därför goda ekonomiska och miljömässiga skäl för samhället att stödja
denna utveckling generellt, vilket också görs i viss mån.
Emellertid finns det vissa omständigheter som borde föranleda att
samhället ställer starkare krav på en kretsloppsanpassning av va-systemet,
exempelvis:
1. När avloppssystemet är maximalt belastat och all nytillkommande
bebyggelse kräver en uppdimensionering av reningsverk, ledningar
etc.
2.
3. När avloppssystemet är undermåligt i något avseende, t.ex. läckande
avloppsledningar eller dåligt fungerande, äldre reningsverk,
underdimensionering, avsaknad av ett reningssteg eller annat.
4.
5. När man har en speciellt känslig recipient som inte tål belastningen
av renat avloppsvatten från både bad, disk, tvätt och WC.
6.
Under de omständigheter som exemplifierats ovan borde
samhället ha möjlighet att stödja en källsortering av avloppen
genom att med ett förbättrat lagstöd kunna villkora
utformningen av va-systemen i tillkommande bebyggelse.
En sådan förändring av va-lagen skulle förslagsvis innebära att under
omständigheter, som beskrivits i punkterna 1-3 ovan, har kommunen
möjlighet att villkora ny- eller ombyggnad med att minst en viss andel av
toalettavfallet källsorteras. Den andel som krävs bör successivt anpassas till
billigaste och bästa källsorterande va-teknik. Dagens va-lag tillåter inte
sådana villkor.
Ett alternativ till metoden med villkor är att möjliggöra differentierade va-
taxor till förmån för källsorterande va-system. Ju högre andel källsortering,
desto lägre va-taxa. Dagens va-lag möjliggör bara mindre taxeförändringar,
vilket gör det ekonomiskt ointressant för den enskilde att välja det
miljövänligaste alternativet.
Miljöpartiet föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda hur va-lagen
kan anpassas till utvecklingen mot ett närsaltkretslopp i enlighet med det
som nämnts ovan.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i va-lagen för att
möjliggöra utveckling mot ett närsaltkretslopp i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Stockholm den 3 oktober 1996
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Eva Goës (mp)
Kia Andreasson (mp)
Barbro Johansson (mp)