I Skåne pågår och planeras för stora och vittomfattande
infrastrukturinvesteringar. Det handlar om mycket mer än
om den fasta förbindelsen över Öresund, även om detta
projekt dominerar i samhällsdebatten.
Järnvägsnätet i Skåne skall rustas upp. Västkustbanan skall byggas ut till
dubbelspår. En tunnel genom Hallandsåsen är på väg att förverkligas. Frågan
om Kontinentalbanans fortbestånd genom Malmö eller ersättande med ett
s.k. yttre godsspår är inte klarlagd. Hur kollektivtrafiken skall nå
Öresundsbron, via en citytunnel eller via Kontinentalbanan, är inte löst. En
riksbangård diskuteras. På olika håll skall därutöver ett antal vägbyggen
genomföras och därtill kommer moderniseringar och effektiviseringar av
såväl landsvägar som järnvägar att ske.
Förändringarna kräver lösningar på många omfattande och skiftande
problem, som alla rimligen måste lösas eller elimineras genom planering. I
planeringen och genomförandet är många inblandade. Enbart det omfattande
bro- tunnelprojektet med de anslutande lands- och järnvägarna ger
konsekvenser i alla Skånes 33 kommuner.
Planeringsprocessen för användningen av mark och vatten styrs i huvudsak
av plan- och bygglagen (PBL) och lagen om naturresurshushållning (NRL).
Karaktären på dessa lagar är att de präglas av demokratiska inslag och att det
är kommunerna som är spelförare i planeringsprocessen.
De statliga intressena företräds i detta sammanhang av länsstyrelserna. De
har enligt PBL och NRL att göra en sammanvägning och redovisa de
samlade statliga intressena. Det är många som därutöver har synpunkter på
de frågor som är aktuella. Enbart den samlade kretsen av formella sakägare
är mycket stor.
Projekten drivs av olika huvudmän med olika utgångspunkter och mål för
arbetet. Någon närmare regional koordinering finns inte. Av praktiska eller
andra skäl är dessutom ibland de i och för sig sammanhållna projekten
delade i olika skeden och delprojekt. Dessa delprojekt drivs vanligen som
formellt självständiga projekt. Sammantaget leder detta till att det är svårt
att
hålla en aktuell och samlad överblick. Planeringsorganen står således inför
omfattande och komplicerade uppgifter. Den effektiva lösningen innebär
bland annat en bra koordinering av de olika delförloppen.
Planeringen enligt PBL/NRL, som i grunden är en utpräglad demokratisk
process, ger även stort utrymme för diskussioner och överläggningar samt
prövande av alternativa lösningar. Eftersom konflikterna när det gäller
markanvändningen är stora kan det inte uteslutas att en del av besluten
kommer att överklagas. Detta leder till betydande förlängningar av
ledtiderna.
Mot denna bakgrund är det naturligt att söka avgöranden som innebär att
problemet "samlad överblick" löses. En samlande överblick även för vad de
skilda statliga aktörerna planerar på regional nivå. Vad som pågår och vem
som gör vad etc. finns inte samlat på ett ställe. En för hela Skåne samlad
översikt av "läget" bör därför tas fram och hållas aktuell. En strukturplan
måste arbetas fram. En strukturplan som anger den huvudsakliga
förläggningen och markanvändningen för de större strukturbildande
elementen. Riksdagen bör ge regeringen till känna behovet av en strukturplan
för Skåne.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samlad strukturplan för Skåne.
Stockholm den 3 oktober 1996
Per Olof Håkansson (s)
Karin Wegestål (s)
Anita Jönsson (s)
Ronny Olander (s)
Catherine Persson (s)