Bristen på allemansrättsligt tillgänglig mark är stor i utpräglade helåkersbygder som i sydvästra delarna av Skåne. En Malmöbo har exempelvis bara halva ytan per innevånare, 53 kvadratmeter/person, jämfört med vad som är genomsnittet per innevånare för landets tio största kommuner. Problemet är inte enbart ett storstadsproblem. De mindre tätorterna på slätten omges av åkerhav, som visserligen kan avnjutas av ögat men knappast med foten.
Samtidigt sker en relativt slumpmässig omställning av åkerbruk till träda eller annan användning än åkerbruk som beskogning. Genom en förutseende planering borde det vara möjligt att inte endast ställa om åkermark utan att omställningen i större utsträckning än nu leder till att allemansrättsligt tillgängliga gröna stråk skapas.
Någon samordning i syfte att skapa sammanhållna exempelvis gröna stråk sker inte. Kommunerna saknar - och har heller vanligen inte någon anledning att ha det - detaljkännedom om förändringen även om Agenda 21-arbetet ibland även omfattat detta. Det finns inga lämpliga planeringsinstrument att använda i syfte att utnyttja omställd åkermark till gröna stråk. De kommunala översiktsplanerna är i detta avseende av många skäl inte lämpliga som instrument liksom än mindre eventuella regionplaner.
Det saknas också fungerande rutiner på detaljplanenivå, för en mellankommunal planering i syfte att säkerställa tillgången på allemans- rättsligt tillgänglig mark eller samplanera för en utökning av sådana arealer. Den mellankommunala synen är i vissa regioner nödvändig eftersom kommuninnevånarna har sin allemansrättsligt tillgängliga mark i grann- kommunerna.
Boverket bör därför ges i uppdrag att exempelvis i samarbete med Svenska kommunförbundet utveckla planeringsrutiner som tjänar ett sådant syfte. Det bör vara möjligt att frågorna även framledes skall kunna avgöras på kommunal nivå med de instrument som plan- och bygglagstiftningen ger. Vad som bör komma till stånd är en närmare analys av hur detta kan ske.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla planeringsrutiner för gröna stråk.
Stockholm den 3 oktober 1996
Nils T Svensson (s) Per Olof Håkansson (s)