I de kommuner som har stora arealer med högt skyddsvärde
upplevs det som problematiskt att innevånarna inte själva i
de kommunala församlingarna förfogar över
markanvändningen. Ofta spelar åtkomsten av ved, jakt och
fiske en viktig ekonomisk och kulturell roll i denna typ av
kommuner. När statsmakten lägger restriktioner på
markanvändningen drabbar det ofta de nämnda åtkomsterna.
Restriktionerna avser att ge ett fullgott skydd för natur som har stort
bevarandevärde. Detta är självfallet värdefullt för samhället i sin helhet och
för kommuninnevånarna. Dessa naturresurser kommer på sikt att vara en allt
viktigare förutsättning för en expanderande besöksnäring, till landets och
innevånarnas fromma.
Visserligen äger ett samråd rum med berörda kommuner innan en
restriktion genomförs, men ur det kommunala perspektivet är det ändå
frustrerande att det slutliga beslutet ligger utanför den kommunala
kompetensen. Eftersom även berörda kommuner är mycket väl medvetna om
vikten av att naturen skyddas på ett effektivt sätt och att det kommer att vara
grunden för den framtida näringsverksamheten, borde kommunernas ställning
stärkas i beslutsprocessen. Det finns inte anledning befara att en sådan
ordning skulle vara menligt för naturvården.
Vi motionärer ser det som angeläget att möjligheterna till ökat kommunalt
inflytande i bevarandefrågorna utreds.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett ökat kommunalt inflytande över markanvändningen.
Stockholm den 1 oktober 1996
Laila Bäck (s)
Per Erik Granström (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Leo Persson (s)
Iréne Vestlund (s)