Enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser får
vissa typer av industrianläggningar, t.ex. massa- och
cementfabriker, inte uppföras utan tillstånd av regeringen.
Huvudregeln är att tillstånd inte får lämnas, om vederbörande
kommuns fullmäktige avstyrkt ansökan, men från den
kommunala vetorätten har undantag gjorts för vissa från
nationell synpunkt synnerligen viktiga anläggningar, bl.a.
sådana för förvaring av kärnämne eller kärnavfall (4:3).
Den kommunala vetorätten, som innebär att en kommun har rätt att säga
nej till etablering av miljöstörande anläggningar i den egna kommunen, är en
av hörnstenarna i den kommunala självbestämmanderätten och en förutsätt-
ning för en reell demokrati. Rätten att leva i en miljö som inte innebär risk
för
liv och hälsa är en fundamental rättighet. Kommunerna har ett övergripande
ansvar för människors hälsa och för miljön i kommunen. Kommuninvånarnas
representanter i kommunfullmäktige måste därför ha rätt att bestämma om
och i så fall vilka typer av miljöfarliga anläggningar och verksamheter som
skall finnas i kommunen.
Genom riksdagsbeslut under riksmötet 1989/1990 gjordes kraftiga in-
skränkningar i den kommunala vetorätten. Regeringen gavs då möjligheter att
köra över den kommunala demokratin genom att bestämma om lokalisering
av vissa typer av anläggningar i strid med en kommuns uttalade vilja. Ett
exempel på lokaliseringar där regeringen skall kunna tvinga en kommun att ta
emot är anläggning för förvar av utbränt kärnbränsle.
Kynnefjäll
En av de platser i vårt land där man vill undersöka
berggrundens lämplighet för slutförvaring av utbränt
kärnbränsle är Kynnefjäll på gränsen mellan norra Bohuslän
och Dalsland. Dessa planer har väckt ett mycket starkt
motstånd i det berörda området. När planerna blev kända för
mer än 16 år sedan bildades en aktionsgrupp med syfte att
skydda Kynnefjäll mot sådana provborrningar.
Aktionsgruppen har växt till en lokal folkrörelse och man har
nu hållit vakt för att förhindra provborrningar i 16 år, dygnet
runt. Hittills har man varit framgångsrik i den kampen. De
tre berörda kommunerna Munkedal, Tanum och Dals-Ed
förklarade samtliga att man ämnade utnyttja den kommunala
vetorätten som då fanns i NRL för att förhindra att
Kynnefjäll görs till en sopstation för utbränt kärnbränsle. När
riksdagen beslöt att göra inskränkningar i vetorätten
upplevdes detta som ett mycket starkt hot mot bygden.
Den kommunala vetorätten
måste gälla oinskränkt
Den kommunala vetorätten måste återinföras beträffande
kärntekniska anläggningar. Kommuner som lider efter
sviterna från vattenkraftsutbyggnaden kan inte dessutom
tvingas ta emot kärnavfall som har en halveringstid på drygt
24 000 år. Det har gått cirka 80 generationer sedan Kristi
födelse. Det betyder att slutförvaret skall vaktas närmare
1 000 generationer framåt. Var finns den
miljökonsekvensbeskrivningen som kan garantera ett säkert
förvar för denna tidsrymd? Sanningen är att det inte finns
någon miljökonsekvensbeskrivning i hela världen för
slutförvar av kärnavfall!
Utgångspunkten i samhällsplaneringen måste vara att minimera det miljö-
farliga avfallet. Produktion av varor och energi som resulterar i restprodukter
och avfall som inte kan destrueras eller återföras till naturens kretslopp bör
överhuvudtaget inte tillåtas.
Den kommunala självstyrelsen är starkt förankrad i Sverige. Genom en
stark kommunal självstyrelse underlättas medborgarnas möjligheter att på-
verka sin miljö.
Sett i ett EU-perspektiv är det också viktigt att stärka den lokala
självstyrelsen. Den s.k. närhetsprincipen som innebär att beslut skall fattas på
så lokal nivå som möjligt talar också för en förstärkning sv den kommunala
vetorätten.
Miljöpartiet de gröna föreslår därför att regeringen inför en regel om den
kommunala vetorätten som även omfattar anläggningar för utbränt kärn-
bränsle. I första hand begär vi att riksdagen tar ställning om en sådan ändring
i naturresurslagen. Det får ankomma på utskottet att utforma lagförslag. I
andra hand begär vi att regeringen utvidgar Miljöbalksutredningens direktiv
till att utreda frågan om kommunalt veto som anförts ovan och komma med
förslag till ändring i naturresurslagen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen att det
kommunala vetot även kommer att omfatta anläggningar för utbränt
kärnbränsle,
2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Miljöbalksutredningen skall få direktiv
att utreda samt komma med förslag till sådan ändring i naturresurslagen att
det kommunala vetot även kommer att omfatta anläggningar för utbränt
kärnbränsle.