Inledning
Enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser får vissa typer av industrianläggningar, t.ex. massa- och cementfabriker, inte uppföras utan tillstånd av regeringen. Huvudregeln är att tillstånd inte får lämnas, om vederbörande kommuns fullmäktige avstyrkt ansökan, men från den kommunala vetorätten har undantag gjorts för vissa från nationell synpunkt synnerligen viktiga anläggningar, bl.a. sådana för förvaring av kärnämne eller kärnavfall (4:3).
Den kommunala vetorätten, som innebär att en kommun har rätt att säga nej till etablering av miljöstörande anläggningar i den egna kommunen, är en av hörnstenarna i den kommunala självbestämmanderätten och en förutsätt- ning för en reell demokrati. Rätten att leva i en miljö som inte innebär risk för liv och hälsa är en fundamental rättighet. Kommunerna har ett övergripande ansvar för människors hälsa och för miljön i kommunen. Kommuninvånarnas representanter i kommunfullmäktige måste därför ha rätt att bestämma om och i så fall vilka typer av miljöfarliga anläggningar och verksamheter som skall finnas i kommunen.
Genom riksdagsbeslut under riksmötet 1989/1990 gjordes kraftiga in- skränkningar i den kommunala vetorätten. Regeringen gavs då möjligheter att köra över den kommunala demokratin genom att bestämma om lokalisering av vissa typer av anläggningar i strid med en kommuns uttalade vilja. Ett exempel på lokaliseringar där regeringen skall kunna tvinga en kommun att ta emot är anläggning för förvar av utbränt kärnbränsle.
Kynnefjäll
En av de platser i vårt land där man vill undersöka berggrundens lämplighet för slutförvaring av utbränt kärnbränsle är Kynnefjäll på gränsen mellan norra Bohuslän och Dalsland. Dessa planer har väckt ett mycket starkt motstånd i det berörda området. När planerna blev kända för mer än 16 år sedan bildades en aktionsgrupp med syfte att skydda Kynnefjäll mot sådana provborrningar. Aktionsgruppen har växt till en lokal folkrörelse och man har nu hållit vakt för att förhindra provborrningar i 16 år, dygnet runt. Hittills har man varit framgångsrik i den kampen. De tre berörda kommunerna Munkedal, Tanum och Dals-Ed förklarade samtliga att man ämnade utnyttja den kommunala vetorätten som då fanns i NRL för att förhindra att Kynnefjäll görs till en sopstation för utbränt kärnbränsle. När riksdagen beslöt att göra inskränkningar i vetorätten upplevdes detta som ett mycket starkt hot mot bygden.
Den kommunala vetorätten måste gälla oinskränkt
Den kommunala vetorätten måste återinföras beträffande kärntekniska anläggningar. Kommuner som lider efter sviterna från vattenkraftsutbyggnaden kan inte dessutom tvingas ta emot kärnavfall som har en halveringstid på drygt 24 000 år. Det har gått cirka 80 generationer sedan Kristi födelse. Det betyder att slutförvaret skall vaktas närmare 1 000 generationer framåt. Var finns den miljökonsekvensbeskrivningen som kan garantera ett säkert förvar för denna tidsrymd? Sanningen är att det inte finns någon miljökonsekvensbeskrivning i hela världen för slutförvar av kärnavfall!
Utgångspunkten i samhällsplaneringen måste vara att minimera det miljö- farliga avfallet. Produktion av varor och energi som resulterar i restprodukter och avfall som inte kan destrueras eller återföras till naturens kretslopp bör överhuvudtaget inte tillåtas.
Den kommunala självstyrelsen är starkt förankrad i Sverige. Genom en stark kommunal självstyrelse underlättas medborgarnas möjligheter att på- verka sin miljö.
Sett i ett EU-perspektiv är det också viktigt att stärka den lokala självstyrelsen. Den s.k. närhetsprincipen som innebär att beslut skall fattas på så lokal nivå som möjligt talar också för en förstärkning sv den kommunala vetorätten.
Miljöpartiet de gröna föreslår därför att regeringen inför en regel om den kommunala vetorätten som även omfattar anläggningar för utbränt kärn- bränsle. I första hand begär vi att riksdagen tar ställning om en sådan ändring i naturresurslagen. Det får ankomma på utskottet att utforma lagförslag. I andra hand begär vi att regeringen utvidgar Miljöbalksutredningens direktiv till att utreda frågan om kommunalt veto som anförts ovan och komma med förslag till ändring i naturresurslagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i naturresurslagen att det kommunala vetot även kommer att omfatta anläggningar för utbränt kärnbränsle,
2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Miljöbalksutredningen skall få direktiv att utreda samt komma med förslag till sådan ändring i naturresurslagen att det kommunala vetot även kommer att omfatta anläggningar för utbränt kärnbränsle.
Stockholm den 2 oktober 1996
Per Lager (mp)
Eva Goës (mp) Peter Eriksson (mp)