Skånelänen läggs nu ihop. Ett nytt regionalt
självstyrelseorgan bildas med direktvalda fullmäktige från
och med år 1999. Vi förutsätter att detta självstyrelseorgan
får ansvaret för regional utveckling, länstrafikplanering och
fördelning av länstrafikanslagen till vägbyggande samt att
möjligheter till regionplanering öppnas. Genom dessa
förändringar öppnas äntligen möjligheter till en bättre
utveckling för Skånes del. En planering kan ske som utgår
från målen om en hållbar utveckling och som knyter samman
fysisk och ekonomisk planering till en helhet.
Skåne har ett strategiskt läge som Sveriges port mot Europa. Det finns
goda förutsättningar att utveckla Skåne i skilda hänseenden. Sedan gammalt
har Skåne en tradition och ett försteg när det gäller livsmedelsproduktion.
Näringslivet har dock genomgått stora förändringar varvid tjänste-
produktionen ökat kraftigt. På Skånes relativt begränsade yta finns en stor
variation av naturtyper och en vacker och omväxlande natur. Inte minst har
Skåne ett gammalt och unikt kulturlandskap. Dessa förhållanden talar för att
en omsorgsfull planering måste göras så att goda livsbetingelser utvecklas
och hushållning sker med naturresurser.
Behoven av att samordna de olika kommunernas översiktliga planering är
utomordentligt stora i Skåne. Utöver de tidigare kända behoven av ökad sam-
ordning och helhetssyn tillkommer nu nya anspråk på mark och vatten när
Sverige öppnar sig än mer mot Europa. Anspråken är stora och konflikterna
många. Gamla försyndelser gör sig påminda.
Miljösituationen är ansträngd framförallt till följd av luftföroreningar.
Planeringen i Västra Skåne har lett till en låg andel kollektivtrafik och ett
stort bilberoende. Det råder brist i vissa områden på allemansrättsligt
tillgänglig mark. Sveriges bästa åkermark exploateras. Kulturhistoriskt
värdefulla miljöer hotas liksom den biologiska mångfalden. Samtidigt som
sydvästra Skåne bedöms stå inför en betydande befolkningstillväxt finns det
andra områden i Skåne, särskilt i dess östra del, som har stora
sysselsättningsproblem och ett vikande näringsliv. En omfördelning av
befolkningstillväxten skulle innebära förbättrade livsmiljöer i hela Skåne.
Av särskild betydelse är givetvis effekterna i Skåne i allmänhet och i
Malmöregionen i synnerhet av den beslutade fasta förbindelsen över
Öresund. En rad viktiga planeringsproblem reser sig. De svenska landför-
bindelserna är t ex inte tillfredsställande utredda. I en annan motion till
riksdagen har denna problematik utvecklats särskilt avseende järnvägs-
förbindelserna. Hur dessa och andra frågor löses är av ett intresse för hela
Skåne, för de angränsande länen och till en del för hela Sverige.
De nu berörda frågorna har varit föremål för många utredningar inte minst
under de senaste åren. Särskilt den förra fyrklöverregeringen tillsatte flera
viktiga utredningar som i huvudsak nu finns klara. Flera går ut på att minska
transportsektorns negativa påverkan. Några berör också Öresundsområdet
och Själland, bl a Öresundskommitténs arbete med ett regionalt miljöpro-
gram. Av särskilt intresse är uppdraget att inleda ett arbete med en
miljöinriktad regionplanering för Skåne. Skånedelegationen har i ett
betänkande, SOU 1995:62, Ett renat Skåne redovisat resultatet av uppdraget.
Skånedelegationen föreslår sammanfattningsvis att det behövs en
omsorgsfull regionplanering för Skåne. Godsströmmarna måste i möjligaste
mån avlänkas från Skåne genom en utökad sjötrafik och gods som fraktas på
lastbil i högre utsträckning fraktas på järnväg. Vi nöjer oss med att hänvisa
till detta betänkande med de övertygande skäl som där redovisas om
behoven av en regionplanering.
Trafiken i Skåne måste diskuteras inte bara i nordsydlig riktning utan
också i "tvärgående" öst-västlig riktning. Transportnätet i denna riktning har
länge eftersatts. Infrastrukturen på regional/lokal nivå måste uppmärk-
sammas mer och de investeringsbehov de ställer för att komma till rätta med
trafiksäkerhets- och miljöproblem och för att åstadkomma en balanserad
utveckling. Det gods som måste passera Skåne bör avlastas från de
tätbebyggda delarna av Malmö och ansluta till hamnar som har förbindelse
med främst hamnarna på Rügen. En direktförbindelse med järnväg från
Hässleholm till Ystad bör ingå i utredningsarbetet med en regionplan för
Skåne. Kristianstads kommun har särskilt pekat på gods- och persontrafik på
sträckan Hässleholm-Kristianstad-Ystad. Andra framhåller sträckan Höör-
Hörby-Ystad.
Andra förslag som bör prövas i en regionplanering är järnväg från
nordvästra Skåne mot Lund-Malmö-området för persontågstrafik, en sträcka
som framhålls av Klippans, Åstorps, Bjuvs och Svalövs kommuner. Exempel
på vägsträckningar "på tvären" är vägen 109 mellan Helsingborg och Höör.
En tvärförbindelse som saknas i nuläget är sträckan södra Halland-norra
Skåne-västra Blekinge. För kommunerna och deras näringsliv är tillkomsten
av bättre förbindelser i allmänhet och bättre tvärförbindelser i synnerhet högt
prioriterade satsningar. Främst Skånes östra delar behöver utvecklas och
befolkningsökningen i Skåne fördelas så att en utveckling sker i landskapets
olika delar.
Behovet av en utveckling av regionplaneinstitutet i plan- och bygglagen
har påtalats i en annan motion från Centerpartiet. En utvecklad region-
planering måste också knyta an till den ekonomiska planeringen, det må gälla
investeringar i kommunikationer eller medel till regional utveckling. En
regionplanering måste också kunna knytas till landstingen och för Skånes del
till det kommande självstyrelseorganet.
Det är lätt att peka på exempel efter exempel där en mellankommunal
planering är nödvändig för att få en långsiktigt hållbar utveckling i Skåne,
bl a med miljöanpassade transportsystem. De exempel vi berört är bara
några. Vi vill i detta sammanhang ändå starkt betona att en tydlig avgräns-
ning för ett regionplanearbete måste göras så att inte uppgifter förs upp till
Skånenivån om de kan utföras av kommunerna eller den lokala nivån (t ex i
stadsdelar och byalag) i kommunerna.
Det är sammanfattningsvis mycket bråttom med att komma igång med en
regionplanering för Skåne. Det borde vara en av det nya självstyrelseorganets
första uppgifter att initiera en regionplanering. En regionplanering måste
kunna knytas till självstyrelseorganet. Regeringen kan på olika sätt redan nu
bereda marken för en regionplanering så att arbetet efter en framställning
snabbt kan behandlas och arbetet komma igång. Regeringen bör med hänsyn
till de stora behoven av Skåneplanering ur nationell och regional synpunkt
tydligt uttala att det är ett starkt önskemål att en regionplanering i Skåne
kommer till stånd.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om befogenheter för självstyrelseorganet i Skåne att utarbeta en
regionplan för Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om snara förberedelser för ett beslut om en regionplanering i Skåne
med tydliga uttalanden om att det är ett starkt önskemål att en sådan
planering kommer till stånd.