Samordnad planering för en bättre miljö och ekonomisk utveckling
I denna motion lämnas förslag som syftar till att öka
samordningen mellan fysisk och ekonomisk planering och att
därvid öka engagemanget i planfrågor både nationellt och
internationellt. Medborgarnas insyn, inflytande och an-
svarstagande direkt och via de folkvalda organen måste öka
och de sociala aspekterna måste bättre än hittills vävas
samman med de ekonomiska, sysselsättningsmässiga,
kulturella och miljömässiga. Detta gäller på alla nivåer i
samhället där planering sker.
Fysisk planering behandlar frågor om hur mark och vatten skall användas.
Kommunöversikterna är exempel på en översiktlig fysisk planering. Normalt
förknippas fysisk planering mest med detaljplaner för bostäder, arbetsplatser
m.m. Ekonomisk planering behandlar frågor om sysselsättning och använd-
ningen av ekonomiska resurser. Ett sådant exempel är investeringsplaner för
kommunikationer. Ett annat exempel är planering för regional utveckling
(regionalpolitik). Regional utvecklingsplanering är kanske den ekonomiska
planering som är svagast kopplad till den fysiska planeringen. Här är samord-
ningsbehovet mycket stort.
De båda formerna av planering har av tradition i Sverige haft ett begränsat
utbyte av information och samordning. De som t.ex. sysslar med regional ut-
veckling respektive fysisk planering har var för sig behandlat sina frågor.
Ansvaret ligger på olika nivåer. Centralt är planeringsformerna knutna till
olika departement och olika centrala verk. På länsnivå och kommunal nivå
finns kanske de allvarligaste organisatoriska hindren. Den fysiska planeringen
är i huvudsak knuten till kommunerna medan staten genom länsstyrelserna
har huvudansvaret för genomförandet av regionalpolitiken. Länsstyrelserna
har också ett visst inflytande på investeringar i vägar och andra
kommunikationer. Det dominerande inflytandet här har sektorsorganen. Vi
har alltså både skilda huvudmän och skilda nivåer, samt en i hög grad
sektoriserad beslutsprocess.
En orsak till att det genom åren varit så svårt att åstadkomma en
samordning kan vara att den fysiska planeringen, som utgår från hushållning
med mark och vatten, i så hög grad har förknippats med främst restriktioner.
En många gånger onödig klåfingrighet från byggnadsnämnderna mot den
enskilde i byggärenden har förstärkt intrycket av förbud och hinder. Den
ekonomiska planeringen däremot förknippas med sysselsättning och
ekonomisk utveckling. De som är verksamma med denna planering kan
därför ha känt sig "hotade" av den fysiska planeringens ramar och mål. Det är
nu hög tid att bryta dessa föreställningar och rätta till de missförstånd som
råder.
Det demokratiska inflytandet över viktiga framtidsfrågor är otillräckligt
särskilt på länsnivån, men även på nationell och internationell nivå. Flera
exempel på detta kommer att anges senare i denna motion. Givetvis är det fler
faktorer än brister i samordning och organisation som bidragit till ett ökat
demokratiskt underskott. Den snabba utvecklingen på olika områden och
internationaliseringen ökar komplexiteten; enkelhet och överskådlighet
förloras. Demokratins grundsten, den lokala nivåns engagemang, urholkas.
För vårt land mycket viktiga framtidsfrågor med hänsyn till miljö, ekonomisk
utveckling och sysselsättning avgörs i ökad utsträckning i slutna rum, av de
stora maktaktörerna, såsom t.ex. stora industri- och tjänsteföretag, bank- och
försäkringsföretag, samt tjänstemän inom offentlig förvaltning. När det gäller
Sveriges deltagande i EUs planeringsarbete är även riksdagen satt på
undantag.
Ett sammanfattande begrepp som börjat användas mer och mer som en
följd av EU:s planeringsarbete är rumslig utveckling (spatial planning). Det
är önskvärt att ett samlat begrepp införs i vår svenska planering för att öka
förståelsen för vad som avses och kanske också för att komma ifrån begrepp
som är fastlåsta i gamla positioner. Det kan dock inte uteslutas att just
begreppet "rumslig" planering kan vara olämpligt med hänsyn till den
annorlunda betydelse det kan ha hos allmänheten. I brist på ett eventuellt
annat och bättre begrepp används ändå "rumslig" i denna motion, särskilt när
arbetet inom EU behandlas.
Situationen med den bristande samordningen av olika planeringsaktiviteter
och den bristande demokratiska förankringen blir särskilt tydlig, när Sverige
nu öppnar sig mot Europa. Sverige ligger efter EU-länderna när det gäller
rumslig utveckling. Det är av ett vitalt ekonomiskt och miljömässigt intresse
för Sverige att aktivt delta i EU-arbetet, och det förutsätter att en
motsvarande
och demokratiskt förankrad planering sker i vårt land. Möjligheterna ökar
därmed att kunna ta del av pengar ur bl.a. EG:s strukturfonder och att
åstadkomma en ekonomisk utveckling med en regional utveckling som är
förenlig med nationella sociala och miljömässiga mål.
Hållbar utveckling
Kopplingen till de nationella miljömålen, som syftar till en
hållbar utveckling, skall prägla alla delar av samhällets
verksamhet. Det gäller även satsningar på t.ex.
transportsystem och utveckling av näringslivet. Fysisk och
ekonomisk planering bör alltså lyda under samma miljömål
och restriktioner. De nationella miljömålen, beslutade av
riksdag och regering, finns numera förtecknade i årliga
rapporter från Naturvårdsverket. Instrumenten för uppfölj-
ning förfinas. Av förslaget till miljöbalk framgår att det är en
angelägenhet för var och en att inom sin verksamhet och
samhällssektor verka för att balkens mål förverkligas. Krav
på miljökonsekvensbeskrivningar har införts liksom
ekonomiska styrmedel. Sanktionerna mot dem som
åsidosätter miljökraven skall skärpas.
Det finns alltså ingen rimlig anledning att av miljöskäl hålla planeringsfor-
merna isär. Förr eller senare under genomförandet av en ekonomisk aktivitet,
som kan medföra en påtaglig miljöpåverkan, kommer denna i alla fall att
prövas. Det måste vara bättre att olika avvägningar görs på ett tidigt stadium.
Den fysiska planeringen kan då också utvecklas till ett mer verkningsfullt
medel i utvecklingen av näringsliv, kommunikationer och regionerna.
Utan medborgarnas lokala kunskap och engagemang riskerar planerings-
systemen att haverera. Det finns ett sammanhang mellan stadsdelens eller
byns utveckling och den övergripande planeringen ända upp på det internatio-
nella planet. Arbetet måste vävas ihop. Det får inte vara fråga om några
strikta hierarkier med en centralistisk utgångspunkt. Perspektivet skall utgå
från den lokala nivån. Detta bör ges regeringen till känna.
Nedan följer en kort beskrivning av planeringsarbetet på internationell,
nationell, länsnivå, kommunal och lokal nivå. Där lyfts fram viktiga
aktiviteter för att belysa behoven av samordning och demokratisk förankring
samt för att peka på behov av ökade insatser från regeringens sida.
Pågående internationellt
planeringsarbete
Det internationella arbetet med ekonomisk planering kopplat
till mark- och planfrågor är omfattande. Sveriges
engagemang knyts framförallt till FN-organens arbete samt
till arbetet inom EU, med tonvikt på våra närområden.
Sambandet mellan fysisk planering, miljö och ekonomisk planering marke-
rades inte minst vid FNs konferens i Rio om miljö och utveckling.
De flesta länder har presenterat en nationell handlingsplan för att omsätta
Rio-konferensens resultat i konkreta åtgärder. Varje kommun har enligt FN-
konferensen ett ansvar att utarbeta en lokal Agenda 21 för sin del av jorden.
Men arbetet sträcker sig längre. Varje sektor, t.ex. trafik, jordbruk och
industri, skall ansvara för sin miljöpåverkan. Sveriges strategi för det
fortsatta
arbetet beskrivs i den förra regeringens proposition "Med sikte på hållbar
utveckling; Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och
utveckling - UNCED" (199