Naturresurshushållning som grundläggande förutsättning för
att åstadkomma en hållbar samhällsutveckling framstår
alltmer som en självklarhet i olika sammanhang. Ett stort
antal lagar ligger under det så kallade "NRL-paraplyet" alla
med karaktären av tillståndsprövning för ianspråktagande av
mark- eller vattenområde för någon form av exploatering
eller verksamhet.
Bland dessa lagar saknas dock fastighetsbildningslagen (FBL) trots att den
i likhet med exempelvis plan- och bygglagen (PBL)ger rätt att nyttja ett
markområde för visst ändamål. Även om fastighetsbildningsåtgärden i sig
bara är av administrativ karaktär medför ett beslut rätt att ta mark i anspråk
för konkreta förändringar, i vissa fall även uppföra byggnader utan någon
ytterligare lagprövning.
I fastighetsbildningslagen ställs i 3 kap 1§ ett allmänt lämplighetskrav. Om
detta lämplighetsvillkor direkt underordnades naturresurslagens
hushållningsbestämmelser skulle inte oklarheter behöva uppstå om vilka
allmänna intressen som skall beaktas vid fastighetsbildning. Som det nu är
ges utrymme för tämligen skiftande tillämpning mellan olika myndigheter.
Detta gäller framför allt vid fastighetsbildningsåtgärder som rör befintlig
bebyggelse där det direkt kan hävdas att åtgärden skulle försvåra områdets
ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka
planläggning (såvida inte planläggning skulle tvingas fram bara för att
förhindra fastighetsbildningen!)
Några exempel på situationer där ovan nämnda oklara bedömningsgrund
kan uppstå:
Fastighetsreglering i syfte att få mer "ändamålsenliga" tomter i ett äldre
bebyggelseområde med särpräglad husplacering och tomtindelning, t.ex.
radby. Eller delning av brukningscentrum med utpräglat enhetlig bebyggelse-
utformning till flera tomtplatser. Hänsyn till kulturhistoriska intressen kanske
t.o.m. riksintressen, bör kunna hävdas utan mellanliggande krav på plan-
läggning.
Fastighetsbildning inom områden med strandskydd enligt naturvårdslagen
skall i och för sig ske så inte syftet med bestämmelserna motverkas. Men
med ovan angivna synsätt att fastighetsbildningsåtgärden i sig bara är av
administrativ karaktär kan en hel del strandskyddsdispenser i praktiken slinka
igenom utan någon egentlig prövning.
Den allmänna lämplighetsprövningen enligt fastighetsbildningslagen borde
även innefatta direkt tillämpning av NRL. Med nuvarande indirekta
tillämpning genom samrådsförfarande och krav på "planmässig bedömning"
får lagen inte samma genomslagskraft och olikheter i tillämpningen uppstår
också beroende på vilken planeringskultur, som utvecklats hos den enskilda
myndigheten.
Prövning av ärenden enligt fastighetsbildningslagen bör vidare i
demokratisk mening göras helt jämförbar med den prövning av lovärenden,
som skall göras enligt plan- och bygglagen, när stöd för åtgärden inte ges i
detaljplan. I PBL föreskrivs att grannar som berörs skall höras före beslut.
Någon motsvarighet finns inte i FBL, när det gäller hörande av grannar som
påverkas av en fastighetsbildningsåtgärd. På samma sätt som beskrivits ovan
kan konsekvenserna av den rent administrativa åtgärden bli högst påtagliga
förändringar av markanvändningen. Därför bör inte bara den som berörs av
den administrativa åtgärden räknas till sakägarkretsen, utan även de som i
vidare mening kommer att bli berörda.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att fastighetsbildningslagen fogas in under "NRL-
paraplyet",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sakägarkretsen vid prövning av fastighetsbildningsärenden
utökas att motsvara den som anges i PBL.