Rätten att leva i en miljö som inte innebär risk för liv och
hälsa är en fundamental mänsklig rättighet.
Kommunerna har ett övergripande ansvar för människors hälsa och för
miljökvaliteten i kommunen. Av denna anledning finns därför den s.k.
kommunala vetorätten som ger kommunfullmäktige rätt att säga nej till
etablering av miljöstörande anläggningar i den egna kommunen. Denna rätt är
en av hörnstenarna som den kommunala självstyrelsen vilar på. Den är också
nödvändig för att kommunen på ett fullgott sätt kan skapa en riskfri miljö och
minska riskerna för ohälsa för kommunens invånare. Genom att besluten
fattas på kommunal nivå har kommuninvånarna stora möjligheter att få sina
synpunkter tillgodosedda.
Den kommunala vetorätten regleras i naturresurslagen (NRL). Det finns
dock allvarliga luckor i lagstiftningen. En sådan lucka är att regeringen har
möjlighet att köra över den kommunala demokratin genom att besluta om
lokalisering av vissa typer av anläggningar i direkt strid mot en kommuns
uttalade vilja. Detta kan ske genom att riksmötet 1989/90 införde en s.k.
ventil i NRL som innebär att om en anläggning är synnerligen angelägen från
nationell synpunkt får regeringen lämna tillstånd för anläggningen även mot
en kommuns vilja.
Ett exempel på sådana anläggningar där regeringen kan köra över den
kommunala vetorätten är anläggningar för förvar av utbränt kärnbränsle.
En av de platser i vårt land där man vill undersöka berggrundens
lämplighet för slutförvaring av utbränt kärnbränsle är Kynnefjäll på gränsen
mellan norra Bohuslän och Dalsland. Dessa planer har väckt ett mycket starkt
motstånd i det berörda området. När planerna blev kända bildades en
aktionsgrupp med syfte att skydda Kynnefjäll mot sådana provborrningar.
Aktionsgruppen har växt till en lokal folkrörelse och man har nu hållit vakt
för att förhindra provborrningar i 15 år, dygnet runt. Hittills har man varit
framgångsrik i den kampen. De tre berörda kommunerna Munkedal, Tanum
och Dals-Ed, förklarade samtliga att man ämnade utnyttja den kommunala
vetorätten som då fanns i NRL för att förhindra att Kynnefjäll görs till en
sopstation för utbränt kärnbränsle.
När riksdagen beslöt att göra inskränkningar i vetorätten upplevdes detta
som ett mycket starkt hot mot bygden.
Detta visar på det felaktiga att starta produktion av kärnkraft utan att ha
klart för sig var och hur som det oerhört giftiga avfallet skall förvaras.
Utgångspunkten i samhällsplaneringen måste vara att minimera det
miljöfarliga avfallet. Produktion av varor och energi som resulterar i
restprodukter och avfall som inte kan destrueras eller återföras till naturens
kretslopp bör överhuvudtaget inte tillåtas.
Den kommunala självstyrelsen är starkt förankrad i vårt land. Genom en
stark kommunal självstyrelse underlättas medborgarnas möjligheter att
påverka sin miljö. Den genomförda inskränkningen i den kommunala
vetorätten rycker undan grunden för en stor del av den kommunala
självstyrelsen och därmed människornas möjligheter att själva kunna påverka
sin livsmiljö.
Sett i ett EU-perspektiv är det också viktigt att stärka den lokala
självstyrelsen. Den s.k. närhetsprincipen som innebär att beslut skall fattas på
så lokal nivå som möjligt talar också för en förstärkning av den kommunala
vetorätten.
Naturresurslagen, i vilken den kommunala vetorätten regleras, planerades
av den förra regeringen att föras över som en del i en ny miljöbalk.
Den socialdemokratiska regeringen återkallade dock propositionen om
miljöbalken efter tillträdet hösten 1994. Sedan dess har olika tidpunkter för
framläggandet av förslag till en ny miljöbalk förekommit. Det senaste
beskedet från regeringen är att ett förslag skall föreläggas riksdagen under
1997. Det är djupt beklagligt att detta viktiga lagstiftningsarbete försenats
med flera år av den socialdemokratiska regeringen.
Regeringen kommer dock att, enligt uppgift, lägga fram förslag till
miljöbalk under 1997 och såvitt det är bekant för oss kommer även den
nuvarande naturresurslagen att inarbetas i förslaget.
Enligt vår uppfattning bör den kommunala vetorätten gälla oinskränkt och
omfatta även anläggningar för utbränt kärnbränsle. Detta bör inarbetas i det
kommande förslaget till miljöbalk.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgning av den kommunala vetorätten.