Riksdagen beslutade våren 1991 om en omfattande
avreglering av jordförvärvslagen. Centerpartiet var emot
delar av dessa förändringar. När det gäller den s.k. boplikten
för jordbruksfastigheter förändrades lagen på så vis att
bestämmelserna om boplikt endast gäller i de områden som
erhåller glesbygdsstöd. Med andra ord har boplikten en högst
begränsad betydelse. Centerpartiet varnade i samband med
förändringarna för att lättnader i jordförvärvslagen skulle
leda till en omfattande försäljning av fastigheter till personer
som ej har för avsikt att vare sig bo på eller bruka
fastigheten. I vissa delar av landet har den utveckling som vi
varnade för blivit verklighet.
Centerpartiet anser att boplikten ska gälla för hela landet. För
skogsfastigheter bör boende i bygden vara ett tillräckligt krav. För att få en
levande landsbygd krävs att de som förvärvar jordbruksfastigheter på
landsbygden verkligen har för avsikt att bosätta sig där. För att en boplikten
ska få någon direkt verkan måste den kunna villkoras av ansvarig myndighet.
Vi anser följaktligen att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
i enlighet med vad som ovan anförts om boplikt.
Juridiska personers förvärv
Ett av jordförvärvslagens mål är att begränsa juridiska
personers förvärv av jordbruksfastigheter. När det gäller
juridiska personers förvärv så är ansvariga myndigheters
tillämpning av den s.k. kompensationsregeln i 5 §
jordförvärvslagen inte tillfredsställande. Detta har lett till
svårigheter för privatskogsbruket att konkurrera med bolagen
om skogsmarken i regioner där bolagen bedriver en offensiv
markpolitik.
Centerpartiet anser inte att jordförvärvslagen ska innehålla ett ovillkorligt
förbud för juridiska personer att förvärva mark. Vi anser dock att
jordförvärvslagens regler om villkor för att juridiska personer ska erhålla
förvärvstillstånd måste vara utformade så att familjejordbruk blir den
dominerande ägarkategorin. Dagens regler är ingen garanti för detta. Det
finns idag en uppenbar risk för ägarförskjutningar mot ett ökat bolagsägande
i vissa regioner. För att motverka en sådan utveckling måste 5 § jordför-
värvslagen ändras så att villkoret för att en juridisk person ska beviljas
förvärvstillstånd i princip alltid ska vara att den juridiska personen lämnar
kompensationsmark. För att uppnå detta måste regeln i 5 § 2 st. jordförvärvs-
lagen om undantag från kompensationskravet för juridiska personer som
bedriver skogsindustriell verksamhet tas bort ur lagstiftningen.
Ett visst utrymme för juridiska personer att få förvärvstillstånd utan krav
på kompensation bör dock finnas kvar. Detta ska vara begränsat till de fall
när förvärvet sker från annan juridisk person och egendomens beskaffenhet
inte är sådan att den bör ägas eller brukas av en fysisk person. De undantag
från kompensationskravet som föreskrivs i 5 § 1 st. p. 2-4 bör få stå kvar
oförändrade. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förändringar i 5 §
jordförvärvslagen i enlighet med vad som anförts ovan.
Avverkningsreglerna i
skogsvårdslagen
Under senare tid har debatten om skogsvårdslagstiftningens
avverkningsregler varit omfattande. Reglerna har ansetts
gynna ett oseriöst skogsbruk och skapat en marknad för
skogsinköp i spekulativt syfte. En sådan utveckling är
olycklig ur såväl skogsbrukssynpunkt som miljösynpunkt.
Centerpartiet anser att en regel med krav på avverkningsvolymen behövs
för varje brukningsenhet över en viss arealgräns. Den bör sättas lägre än den
gräns som gäller idag. Det fordras för att minska risken för fastighetsvis och
total avverkning av den slutaverkningsmogna skogen, för att förhindra att
fastighetspriserna trissas upp och för att undvika situationer som är allvarliga
ur miljö- och naturvårdssynpunkt. Skärpta avverkningsregler motverkar
spekulativa inslag och stärker normbildningen vad gäller skogens skötsel. Ur
den synvinkeln är det acceptabelt att en viss begränsning i förfoganderätten
över skogen införs. Vad som ovan anförts om avverkningsreglerna i
skogsvårdslagen bör ges regeringen tillkänna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om boplikt,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 5 §
jordförvärvslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avverkningsreglerna i skogsvårdslagstiftningen.1
Stockholm den 5 oktober 1996
Lennart Brunander (c)
Kjell Ericsson (c)
Lennart Daléus (c)
Marie Wilén (c)
Birgitta Carlsson (c)
Kerstin Warnerbring (c)
Roland Larsson (c)