I bostadsutskottets betänkande 1994/95:BoU1 behandlas
bl.a. motion Bo403 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. Ett av
motionens syften var att stötta upp det beslut som tagits av
Länsstyrelsens styrelse i Kopparbergs län och som går ut på
att lägga större vikt vid principen en man en röst än vad som
tidigare tillämpats.
I skrivningarna ställer sig utskottet positivt till den uppmjukning av praxis
som skett under senare år mot en mjukare och flexiblare tillämpning av
lagstiftningen. Utskottet nämner också explicit länsstyrelsebeslutet i
Kopparbergs län. Eftersom motivuttalanden bör göras i samband med
ändring av lagstiftning är det angeläget att riksdagen av regeringen begär en
översyn av gällande rätt på området för vilka lagändringar som behövs för att
säkerställa den utveckling som kommer till uttryck i länsstyrelsens beslut.
Falu tingsrätt har i dom F 28/95 och F 29/95 fattat ett beslut som klart
strider emot den utveckling och tillämpning som riksdagen funnit rätt och
riktig vid sin behandling av utskottsbetänkandet 1994/95:BoU1.
I Dalarnas Fornminnes och Hembygdsförenings årsbok för 1996 publicerar
Ulf Sporrong en uppsats vid namn "Siljansbygden före 1850 - ett samhälle
baserat på social stabilitet och ekologisk uthållighet". I uppsatsen påvisas att
"ägosplittringen" inte var vad den uppfattades vara av centralmakten, utan ett
stabilt socialt system grundat på den flexibilitet som ägostrukturen och
arvsordningen gav.
Ur rapporten: "Samtidigt som man splittrade vissa gårdar genom realarvet
byggde man upp nya genom nya kombinationer av de andelar respektive
arvtagare fått vid bodelningen. Systemet tycks ha fungerat alldeles utmärkt
såväl socialt som ekonomiskt och är antagligen förklaringen till den sociala
homogenitet som sedan länge präglat undersökningsområdet." De små
ägoytorna "har utgjort själva grundstenarna i spelet om marken och den
sociala legitimiteten - ett spel som uppenbarligen har fungerat väl, här finns
som sagt få utstötta människor, ingen social underklass men heller ingen
överklass. Befolkningsökning, avkastningsproblem etc. har kunnat lösas
inom ramen för ett fungerande realarv. Detta har uppenbarligen inte
centralmakten förstått. Man förfasade sig över den dåliga arronderingen och
det flytande ägandesystemet, något som ansvariga myndigheter borde rätta
till." Och på den vägen är det. Realarvets flexibilitet förföll sakta men kom
till viss del att behållas i form av sämjodelningen, som sagt ända till 1962.
Ovanstående forskningsresultat är naturligtvis inget argument för att
upphöra med arronderingsverksamheten eftersom vi idag lever i en helt
annan värld, där marken spelar en mycket mindre roll för gemene man,
socialt och ekonomiskt. Däremot kan det göra det begripligt varför
markfrågorna skapar så starka känslor och djupa konflikter i Dalasocknarna.
Det understryker också vikten av att det som anförts av utskottet och antagits
av riksdagen får genomslag i rättstillämpningen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av lagstiftningen om omarrondering.
Stockholm den 7 oktober 1996
Per Erik Granström (s)
Barbro Hietala Nordlund (s)
Laila Bäck (s)
Leo Persson (s)
Iréne Vestlund (s)