Riksdagen beslutade den 9 december 1992 att avskaffa de
regler som begränsade utlänningars rätt att köpa och sälja
jord, skog och eldistributionsanläggningar, bl a
vattenkraftsanläggningar.
I propositionen Om utländska förvärv av fast egendom (92/93:71), som låg
till grund för beslutet, framkom det att den enda anledningen att ändra
dåvarande svensk lagstiftning i förvärvsfrågor var EG:s kapitalliberalise-
ringsdirektiv. Texten fortsätter med motiveringen: "EES-avtalet medger inte
att Sverige gör några permanenta undantag från bestämmelserna i
direktivet"... "När det gäller förvärv av fast egendom måste denna integrering
vara genomförd senast när EES-avtalet träder i kraft."
Förvärvsrestriktioner avskaffades inte enbart gentemot EG utan också i
förhållande till övriga världen, anmärkningsvärt nog utan att remiss-
instanserna eller riksdagsledamöterna kommenterade detta.
Förvärvslagarna
I EU-förhandlingarna var därmed förvärvsfrågorna redan
avgjorda och Sverige uppfyllde de krav som ställdes på
kapitalets, och däribland de fasta egendomarnas, fria
rörlighet.
I och med Sveriges anpassning och senare anslutning till EU
gäller de s.k. diskrimineringslagarna, som skall eliminera
svårigheter för kapitalet att flyta fritt mellan
medlemsländerna. Därmed gäller denna lag såväl utlänningar
som svenskar. Sveriges riksdag genomförde med stor
brådska under de första åren av 90-talet liberaliseringar i
jordförvärvslagar och de lagar som är starkt kopplade till
förvärv. Exempel på sådana lagar är: skötsellag i jordbruket,
skogsvårdslagen, fastighetsbildningslagar,
mineralfyndighetsbestämmelser osv.
Konsekvenserna ser vi idag
Lokalt finns det byar där mer än hälften av jord och skog är
uppköpta av icke-producenter. Hur skall dessa byar i
framtiden kunna bidra med Sveriges viktigaste
exportprodukt, skog, och dessutom med
livsmedelsförsörjning? Lokalt och regionalt kan vi i olika
delar av landet se mycket negativa effekter för produktionen
p g a jordbruksuppköp av icke-producenter, skogsskövling
och kortsiktig spekulation av fast egendom. Detta får
konsekvenser både regionalpolitiskt och miljömässigt för att
inte tala om sänkt livskvalité för de boende.
Oåterkalleligheten i konsekvenserna är särskild när ägandet av natur-
resurserna släpps fritt på världens "klippmarknad".
Vad händer med svensk ekonomi och ekonomisk självständighet om vi
inte kan påverka, kontrollera och förvalta källorna till vår råvaruproduktion,
förädlingsindustri, handel och export?
De krav om bosättning som kommit från LRF och också väntas från
regeringen skall jämföras med den text i proposition 92/93:71, sid 34 som
säger: "Om lagfart beviljas av misstag trots att förvärvaren inte uppfyller
hemvistkriteriet och inte heller har förvärvstillstånd, blir köpet inte
ogiltigt."
Förslag som bosättning kan möjligtvis ändra på boendet på de fastigheter
som innehåller en boendedel, men påverkar inte produktion, brukande och
folkförsörjning.
Vatten- och
kärnkraftsindustrin
Vatten- och kärnkraftsindustrin styrs och förvaltas allt mer
av fria marknadskrafter p g a liberaliseringen av
förvärvslagen efter förslag i prop. 92/93:71. Vad blir
följderna av fria förvärv av eldistributionsanläggningar,
avreglerad elmarknad och elkabelutbyggnad till kontinenten?
Vad sker med säkerheten och underhållet av dammarna,
priserna, vattenregleringarna...?
Riksdagen röstade enhälligt (utom en som avstod) för fri försäljning av
våra gemensamma naturresurser utan debatt i frågan. Den debatt som fördes
handlade om fritidshus.
Ändrade riksdagsbeslut
Det är riksdagen som har tagit besluten och har ansvaret för
vad som sker med landets naturresurser idag, därför kräver vi
att den tidigare lagen om utländskt förvärv (1982:618) införs
(utan den promemoria med ett tillägg, som skrevs 1991; Ds
1991:76) .
Vi anser också att de lagar som skall sammanfalla med förvärvsfrågorna
återtar sin tidigare lydelse från tiden före anpassningen till den kontinentala
lagstiftningen.
Idag splittras naturresursfrågorna upp utan samband i flera olika
departement. Vi anser att det behövs ett helhetsgrepp på dessa lagar och en
fördjupad diskussion. Ägande, mark- och naturresursfrågor måste utredas
och debatteras i sin helhet och komplexitet med alla i de sakfrågor och olika
lagar som sammanfaller, innan nya lagar på detta område antas.
Vi kräver att en ny opartisk miljökonsekvensutredning inför en eventuell
EMU-anslutning tillsätts, där direktiven för utredningen med speciellt
avseende på "ekonomi och ekologi" följs på ett mer seriöst sätt än den miljö-
konsekvensutredning som gjordes inför EU-medlemskapet. Särskilt saknas
miljökonsekvensbeskrivning inom redovisningsområden, markanvändning
och hushållning med naturresurser.
Konsekvenserna av nuvarande lagstiftning måste utredas snarast. Den
senaste begränsade utredningen som gjordes var Jordbruksverkets rapport
1995:3.
Historiska erfarenheter
Det historiska perspektivet får inte heller tappas bort, varför
vi anser att utredare skall se till den historiska erfarenhet som
finns i dessa frågor från sekelskiftet: baggböleriet som
debatterades som "Norrlandsfrågan" i riksdagen kring
sekelskiftet och erfarenheterna från "flyttlasspolitiken" 1968
och framöver.
Lagstiftningen kring ägandet var också då centrala frågor och av stor
betydelse. Idag upprepas historien, orsakad av riksdagsbeslut då som nu.
Men idag är inte skövlingen begränsad till den norra halvan av Sverige utan
hela landet drabbas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den tidigare lagen om utländska förvärv (1982:618) bör
återinföras,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de lagar som skall sammanfalla med förvärvsfrågorna bör
återta sin tidigare lydelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda ägande-, mark- och naturresursfrågorna innan nya lagar
införs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny opartisk miljökonsekvensutredning inför ett ev.
medlemskap i EMU,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konsekvenserna av nuvarande lagstiftning snarast bör utredas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utredare bör se till historiska erfarenheter i enlighet med vad
som anförts i motionen.