De senaste årens omvälvande förändringar i den svenska
ekonomin, skattereformen 1990 och en genomförd radikal
omläggning av bostadspolitiken har kraftigt höjt
boendekostnaderna. Under 1980-talet tog boendet i anspråk
ungefär en fjärdedel av hushållens totala konsumtion. Från
1990 ökade boendekostnaderna kraftigt och uppgick 1994 till
cirka en tredjedel av hushållens totala konsumtion. Detta är
genomsnittliga siffror. Andra jämförelser, t.ex.
boendekostnadernas ökning i förhållande till
konsumentprisindex, visar att boendekostnaderna ökat
betydligt mer än KPI.
Kostnadsökningarna är inte jämnt fördelade över alla bostäder. Omlägg-
ningen av bostadspolitiken, som siktar till att avskaffa räntestödet till
nybyggda bostäder, gäller inte endast framtida byggen, utan även redan
byggda hus drabbas genom att nedtrappningen av räntestödet sker i mycket
snabbare takt än vad som förutsattes då husen byggdes. Värst har de boende i
nyare bostadsrättsföreningar drabbats. De ovan beskrivna förändringarna
gäller i och för sig även nybyggda hus med hyresrätter, men då dessa ofta ägs
av kommunala bolag eller andra större fastighetsägare finns möjligheter att
fördela de ökade kostnaderna över äldre fastigheter inom samma ägares
bestånd. Denna utväg saknas för en bostadsrättsförening.
De kraftigt ökade kostnaderna har för hundratals nyare bostadsrätts-
föreningar inneburit att avgifterna måste höjas till en nivå som ligger
märkbart över hyresnivån på orten. Därmed har bostadsrättshavaren förlorat
de pengar han betalt i insats. Flera hushåll tvingas flytta till ett billigare
boende och bostadsrättsföreningen hamnar i en akut kris som följs av
konkurs eller rekonstruktion. I båda fallen kommer stat och kommun att
drabbas av kostnader. Tusentals hushåll tvingas flytta till ett sämre boende,
men har trots detta kvar höga kostnader, bland annat i form av de lån de tagit
för att betala insatsen till en bostadsrätt som inte längre är värd något. De
har
för åratal framöver förlorat möjligheterna att förbättra sin levnadsstandard.
Detta berör en ganska liten grupp, uppskattningsvis 20 000 familjer, som
emellertid på ett orimligt sätt får bidra till saneringen av Sveriges ekonomi.
Ett särskilt problem i sammanhanget är fastighetsskattens konstruktion.
Nya bostadsfastigheter åsätts taxeringsvärden som är mycket höga jämfört
med äldre fastigheter. Dessa taxeringsvärden avspeglar inte realistiska
marknadsvärden. Enligt gällande regler utgår ingen fastighetsskatt de första
fem åren efter färdigställandet, därefter betalas halv fastighetsskatt de
följande fem åren. De orimligt höga taxeringsvärdena i nyare hus innebär att
halv fastighetsskatt i nyare bostäder leder till högre skatt i kronor räknat än
full fastighetsskatt i bostäder som är 20-25 år gamla. Samtidigt erhåller de
berörda fastigheterna räntebidrag. Det är inte rimligt. Reformera fastighets-
skatten så att den belastar fastigheterna efter bärkraft.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de samlade
effekterna av neddragna räntesubventioner och höjda taxeringsvärden, samt
vid behov föreslår åtgärder för de problem som framkommit.