Vid årsskiftet ändrades bestämmelserna om förfarande vid
tvångsförsäljning (offentlig auktion) så att det i huvudsak
motsvarar de bestämmelser som gäller vid exekutiv
försäljning. Försäljningen (tvångsförsäljning enligt
bostadsrättslagen) sköts numera av kronofogdemyndigheten
(tidigare en god man som på begäran av föreningen utsågs av
tingsrätten).
Syftet med tvångsförsäljning (tidigare offentlig auktion) enligt
bostadsrättslagen är bl.a. att, sedan nyttjanderätt till bostadsrätten
förverkats,
upplösa rättsförhållandet mellan föreningen och bostadsrättsinnehavaren.
Övriga situationer då tvångsförsäljning kan bli aktuell är då en bostadsrätt
innehas av ett dödsbo eller av någon som har förvärvat bostadsrätten genom
universalfång och innehavet skall upplösas (6 kap. 1 och 2 §§ bostadsrätts-
lagen) eller om en juridisk person som är panthavare har utövat bostadsrätten
utan att vara medlem efter att ha förvärvat bostadsrätten vid exekutiv
försäljning eller vid tvångsförsäljning enligt 8 kap. och innehavet skall
upplösas (6 kap. 1 § bostadsrättslagen).
Orsakerna till förändringen var flera:
De båda försäljningsformerna (tvångsförsäljning och exekutiv
försäljning) skulle blir mer anpassade till varandra eftersom båda skulle
handhas av samma organ, kronofogdemyndigheten (prop. 1995/96:17 s.
35 f.).
Förfarandet med offentlig auktion var förhållandevis dyrt och med
kronofogdemyndigheten som försäljningsorgan skulle förfarandet bli
billigare (prop. 1995/96:17 s. 35).
Försäljningen genom god man kunde endast angripas på köprättslig
grund medan en försäljning som handläggs hos kronofogdemyndigheten
kan överklagas av bostadsrättshavaren eller annan sakägare och
vederbörande kan få rättelse om något fel begåtts (Ds 1994:7 s. 34).
Med kronofogdemyndigheten som försäljningsorgan skulle det vara
naturligt att låta bestämmelserna om exekutiv försäljning generellt bli
tillämpad vid tvångsförsäljning enligt bostadsrättslagen (prop.
1995/96:17 s. 35).
Likheterna mellan de två förfarandena skulle bli ännu större då
föreningens fordran mot bostadsrättsinnehavaren förenades med legal
panträtt (prop. 1995/96:17 s. 35).
Beträffande snabbheten i hanteringen uttryckte flera
remissinstanser en oro för att handläggningstiderna skulle bli
längre om tvångsförsäljningen skulle handhas av
kronofogdemyndigheten. En längre handläggningstid skulle
minska värdet av en lägre försäljningskostnad.
I utredningen som låg till grund för propositionen uttalades att en
förutsättning för att uppgiften att sälja bostadsrätter vid förverkandefall
skulle flyttas över till kronofogdemyndigheten var dock att handläggnings-
tiderna inte skulle bli längre än de som förekom vid försäljning genom god
man. Detta eftersom det var av väsentlig betydelse för berörda sakägare (Ds
1994:7 s. 35).
Enligt regeringens mening fanns det knappast någon anledning att befara
att handläggningstiderna hos kronofogdemyndigheterna skulle bli längre än
de som vid den tidpunkten förekom vid försäljning genom god man (prop.
1995/96:17 s. 35).
Med anledning av ovanstående är det av största vikt att en utredning görs
huruvida det har skett en förlängning av handläggningstiderna och vilka
eventuella åtgärder som bör vidtas.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om handläggningstiderna vid tvångsförsäljning
enligt bostadsrättslagen.