Vid årsskiftet ändrades bestämmelserna om förfarande vid tvångsförsäljning (offentlig auktion) så att det i huvudsak motsvarar de bestämmelser som gäller vid exekutiv försäljning. Försäljningen (tvångsförsäljning enligt bostadsrättslagen) sköts numera av kronofogdemyndigheten (tidigare en god man som på begäran av föreningen utsågs av tingsrätten).
Syftet med tvångsförsäljning (tidigare offentlig auktion) enligt bostadsrättslagen är bl.a. att, sedan nyttjanderätt till bostadsrätten förverkats, upplösa rättsförhållandet mellan föreningen och bostadsrättsinnehavaren. Övriga situationer då tvångsförsäljning kan bli aktuell är då en bostadsrätt innehas av ett dödsbo eller av någon som har förvärvat bostadsrätten genom universalfång och innehavet skall upplösas (6 kap. 1 och 2 §§ bostadsrätts- lagen) eller om en juridisk person som är panthavare har utövat bostadsrätten utan att vara medlem efter att ha förvärvat bostadsrätten vid exekutiv försäljning eller vid tvångsförsäljning enligt 8 kap. och innehavet skall upplösas (6 kap. 1 § bostadsrättslagen).
Orsakerna till förändringen var flera:
De båda försäljningsformerna (tvångsförsäljning och exekutiv försäljning) skulle blir mer anpassade till varandra eftersom båda skulle handhas av samma organ, kronofogdemyndigheten (prop. 1995/96:17 s. 35 f.).
Förfarandet med offentlig auktion var förhållandevis dyrt och med kronofogdemyndigheten som försäljningsorgan skulle förfarandet bli billigare (prop. 1995/96:17 s. 35).
Försäljningen genom god man kunde endast angripas på köprättslig grund medan en försäljning som handläggs hos kronofogdemyndigheten kan överklagas av bostadsrättshavaren eller annan sakägare och vederbörande kan få rättelse om något fel begåtts (Ds 1994:7 s. 34).
Med kronofogdemyndigheten som försäljningsorgan skulle det vara naturligt att låta bestämmelserna om exekutiv försäljning generellt bli tillämpad vid tvångsförsäljning enligt bostadsrättslagen (prop. 1995/96:17 s. 35).
Likheterna mellan de två förfarandena skulle bli ännu större då föreningens fordran mot bostadsrättsinnehavaren förenades med legal panträtt (prop. 1995/96:17 s. 35).
Beträffande snabbheten i hanteringen uttryckte flera remissinstanser en oro för att handläggningstiderna skulle bli längre om tvångsförsäljningen skulle handhas av kronofogdemyndigheten. En längre handläggningstid skulle minska värdet av en lägre försäljningskostnad.
I utredningen som låg till grund för propositionen uttalades att en förutsättning för att uppgiften att sälja bostadsrätter vid förverkandefall skulle flyttas över till kronofogdemyndigheten var dock att handläggnings- tiderna inte skulle bli längre än de som förekom vid försäljning genom god man. Detta eftersom det var av väsentlig betydelse för berörda sakägare (Ds 1994:7 s. 35).
Enligt regeringens mening fanns det knappast någon anledning att befara att handläggningstiderna hos kronofogdemyndigheterna skulle bli längre än de som vid den tidpunkten förekom vid försäljning genom god man (prop. 1995/96:17 s. 35).
Med anledning av ovanstående är det av största vikt att en utredning görs huruvida det har skett en förlängning av handläggningstiderna och vilka eventuella åtgärder som bör vidtas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om handläggningstiderna vid tvångsförsäljning enligt bostadsrättslagen.
Stockholm den 3 oktober 1996
Nils T Svensson (s)