En markant ökning av framförallt utlänningars förvärv av
fast egendom i Sverige har skett under de senaste åren. Det
gäller såväl förvärv av jord-och skogsbruksfastigheter av
större som mindre slag som förvärv av permanentbostäder
både i och utanför samlad bebyggelse. Större jord- och
skogsbruksfastigheter förvärvas oftast inte i syfte att driva ett
rationellt jord- och skogsbruk på orten utan som
kapitalplacering och som spekulation i förräntningsvärden
till barn och barnbarn. Mindre jordbruksenheter förvärvas
oftast för fritidsändamål. Detsamma gäller förvärv av
permanentbostäder inte minst inom samlad bebyggelse. De
utländska förvärven har fått en spridning över i stort sett hela
landet men har en markant tyngdpunkt framförallt inom de
tre smålandslänen. Som framgår av tabellen nedan har där
inte mindre än 4.242 tillståndspliktiga förvärv av fastigheter
skett sedan 1990 och fram t.o.m. den 15/9 1996 och som
omvandlats till fritidsfastigheter.
Tabell
Antalet tillståndspliktiga utlandsförvärv av fastigheter för
fritidsändamål i de tre smålandslänen sedan 1990.
Årtal Kalmar län Jönköpings län Kronobergs län
1990 248 276 135
1991 190 213 126
1992 154 141 154
1993 217 121 217
1994 283 134 308
1995 290 156 360
1996* 186 120 213
* uppgifterna gäller t.o.m. medio september.
Konsekvenser
Denna utveckling får en rad negativa konsekvenser för den
svenska samhällsutvecklingen. Ett uppköp av jord- och
skogsbruksfastigheter från utlandet kommer att vara ett
hinder för ett rationellt familjebruk. Samverkan på orten
uteblir. De sociala kontakterna som finns naturligt mellan
boende på orten försvinner och kontaktnätet uttunnas.
Omarronderingar för främjande av ett rationellt
familjejordbruk omöjliggörs.
Ett ökat utländskt ägande riskerar att minska hänsynen till naturvården.
Fjärrägandet ger inte samma möjligheter att följa skeendena på orten. Det ger
heller inte samma känsla för bygden och dess utveckling och sociala liv.
Dessutom kommer med stor sannolikhet ett köptryck från svenska och
utländska företag att infinna sig i kölvattnet av en sådan utveckling. Därmed
riskerar det enskilda ägandet som dominerar svenskt jord- och skogsbruk i
dag att minska kraftigt.
Ett annat problem som hotar att avfolka hela samhällen och undergräva
den grundläggande servicen är de starkt ökande utländska förvärven av
permanentbostäder, uteslutande småhusenheter i mindre samhällen och
tätorter. Det gör att stora delar av samhällena blir mörklagda under stora
delar av året. De satsningar som kommunerna måste göra för att upprätthålla
en fullgod service fördyras och försvåras.
Om uppköpsvågen fortsätter i den takt som utvecklingen nu ger vid
handen hotas vissa delar av landet att utarmas på permanentboende och ett
rationellt näringsliv. Småland kommer i framtiden att under delar av året bli
ödeland och under andra tider ett område för fritidsboende stressade
centraleuropéer.
Lagstiftningen
De omfattande liberaliseringarna av förvärvslagarna som
genomfördes 1991 har medverkat till att de utländska
förvärven har ökat. Vid det tillfället togs prisprövningen vid
förvärv av jord- och skogsbruksfastighet bort. Boplikten
begränsades till att gälla endast i vissa stödområden. Den
generella begränsningen för utlänningars rätt att förvärva fast
egendom i Sverige togs bort våren 1993 som följd av EES-
avtalet, fritidshus undantagna. Enligt vår uppfattning borde
förvärvslagstiftningen 1991 och 1993 ha skärpts i motsatt
riktning än vad som skedde.
När det gäller utlänningars köp av permanentbostäder för omvandling till
fritidsbostäder har angränsande länder som t.ex. Danmark och Åland
långtgående begränsningar, medan Sverige helt saknar detta. Båda länderna
har därigenom kunnat bibehålla en fortsatt stor befolkning i glesbygden och
på öarna i utsatta skärgårdsområden.
De EU-regler som tillkommit i samband med EU-medlemskapet påverkar
förvärvsreglerna i Sverige. Enligt gällande regler skall investeringar i fast
egendom kunna göras av fysiska eller juridiska personer hemmahörande i ett
EU-land. Det innebär att icke-diskrimineringsprincipen skall tillämpas, vilket
innebär att inskränkningar för andra EU-medborgare endast får göras för att
tillgodose säkerhetsintressen. Dessutom tillkommer undantagsregeln för
förvärv av fritidshus som Sverige har under en femårsperiod. Det innebär att
de lagändringar som krävs för att motverka en avfolkning måste ske i linje
med EU:s lagstiftning på ett sätt som inte diskriminerar övriga EU-
medborgare att förvärva fast egendom i Sverige från svenska medborgares
möjlighet att förvärva egendom i eget land. Detta låter sig enligt vår
uppfattning väl förenas.
Den svenska förvärvslagstiftningen bör utformas på ett sådant sätt att den
oavsett nationell tillhörighet på förvärvaren
- främjar familjejordbruket och sambandet brukande-ägande,
-
- främjar sysselsättning i glesbygd och,
-
- främjar permanentboende i alla delar av landet.
-
Förslag
1. Vi föreslår att förvärvstillstånd skall fordras för förvärv av
fast egendom som taxeras som lantbruksenhet.
2. Vi föreslår vidare att en generell vitesbelagd boplikt
införes för alla som förvärvar sådana fastigheter i Sverige.
3. För rena skogsbruksfastigheter föreslår vi att boende i
bygden skall vara tillräckligt krav för boplikten.
4. Ett generellt förbud för juridiska personer att förvärva
lantbruksenheter bör införas.
5. Vid förvärv av fastighet som taxeras som småhusenhet bör
regler införas som förhindrar att en permanentbostad inom
samlad bebyggelse övergår till fritidsbostad i samband med
förvärvet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i
lagstiftningen om fastighetsförvärv som anförs i motionen.