Begränsning av andelsförvärven och flerägandet av jordbruksfastigheter
Intresset ökar hos unga människor att bosätta sig på
landsbygden. Många anser att där finns den bästa
uppväxtmiljön för barnen. Tyvärr är det inte alltid så lätt att
förverkliga drömmen om ett liv på landet. Många svårigheter
reses av den lagstiftning vi har bland annat runt
fastighetsägandet.
Utvecklingen är därför fortsatt negativ ifråga om boende och brukande i
många landsbygdsområden. En rad samverkande faktorer gör att
avfolkningen fortsätter. Möjligheten att skaffa bostad och ibland också en
större eller mindre areal åker och skog är viktiga faktorer som påverkar den
enskildes intresse för bosättning på landsbygden. Utökning av befintliga
fastigheter kan på samma sätt vara av stor betydelse för fortsatt boende och
försörjning. Tidigare var lantbruksfastigheterna väsentliga för odling och
djurhållning. I dag är den egna fastigheten basen för landsbygdsbons
samlade verksamhet, som kan spänna över många områden. Behovet ökar
troligen av att kunna kombinera olika försörjningskällor.
Ny lagstiftning de senaste åren underlättar i vissa stycken landsbygds-
inriktade åtgärder på fastighetsområdet. Utboägandet och flerägandet har
dock fortsatt att öka. Genom olika former av kringgående uppnås delvis
andra resultat av lagarna än vad som var avsett. Även skattelagstiftningen har
vissa negativa konsekvenser.
Det tilltagande utboägandet resulterar i många fall i att byarna utarmas.
Bland exempelvis Västerbottens byar finns nu många där byinvånarna äger
mindre än en femtedel av byns marker. I de flesta fall bor ägarna inte ens i
kommunen. Resultatet blir att byborna inte längre har bestämmandet i byn.
Det är viktigt att komma ihåg att jorden och skogen inte bara är
produktionsfaktorer utan också bärare av ett kulturmönster, som fortfarande
är mycket viktiga för landsbygdsborna. Gemensamma aktiviteter som jakt,
fiske, kulturmiljövård m.m. försvåras med ökande utboägande.
Det bör också i detta sammanhang nämnas att ett flertal EU-länder har
betydligt högre krav på boende och brukande än vad Sverige har. I
jämförelse med Norge kan man till och med påstå att vi saknar tydliga
landsbygdspolitiska mål.
Andelsförvärven och flerägandet utgör ett speciellt problem. Detta kan
belysas av följande exempel ur verkligheten, som gäller ett förvärv av 1/864
av jordbruksfastigheten Bångnäs 1:2 i Vilhelmina kommun. Fastigheten
omfattar 122 hektar varav 88 hektar produktiv skogsmark samt del i
Vilhelmina allmänningsskog. Fastigheten har ett femtiotal ägare. Säljaren
äger före försäljningen 1/288. Köparen är bosatt i Sundsvall och har en
sommarstuga på allmänningens mark. Han uppger som motiv för köpet att
han vill få tillgång till jakt och fiske på allmänningens marker. Möjligheten
för länsstyrelsen att avslå förvärvsansökan anses inte föreligga då det inte
väntas finnas något intresse från ortsbefolkningen att köpa en sådan andel till
det aktuella priset 50.000 kr. Uppsplittringen i andelar är i detta fall till
stor
olägenhet inte bara vid förvaltningen av allmänningens skogar. Flerägandet
tenderar att lägga en död hand över fastigheterna och förhindra all för
bygden positiv användning.
På detta sätt kan alltså de förändringar fortsätta som innebär att
landsbygden missgynnas allt mer. Man måste se mycket allvarligt på denna
utveckling som pågått under lång tid och som accelererat de senaste tio åren.
Det finns uppenbara skäl att överväga förändringar i gällande regler inom
fastighetsbildning, fastighetsförvärv, fler/utboägande och skattelagstiftning.
Vid riksdagens behandling av dessa frågor under föregående riksmöte
framhöll bostadsutskottet i sitt betänkande 1995/96:BoU6 att "det är viktigt
att lagregler och andra bestämmelser utformas på ett sätt som gynnar
utvecklingen där" (på landsbygden). Utskottets majoritet ansåg dock att det
"i vart fall inte i dagsläget (finns) tillräcklig anledning för riksdagen att
ansluta sig till förslagen i motionen" vilka relaterats ovan. Då
andelsförvärven och flerägandet utgör ett specifikt och centralt problem och
mot bakgrund av bostadsutskottet uttalande bör denna fråga prioriteras.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
kartlägga andelsförvärvens och flerägandets negativa inverkan på
landsbygdsboendet samt att föreslå sådana förändringar att lagstiftningen
stöder en utveckling av landsbygdens näringar och boendet på landet.