Regeringen föreslår i propositionen ett flertal åtgärder som syftar till att minska såväl den enskilde hyresgästens inflytande över sitt boende som hyresvärdens inflytande över sin fastighet. Resultatet blir fördyrande och komplicerande regler som enbart leder till en ännu sämre fungerande hyresmarknad.
I stället för att genomföra de av regeringen föreslagna åtgärderna bör hyresmarknaden avregleras så att hyresgäster och hyresvärdar får större möjligheter att finna gemensamma villkor för boendet.
Regeringens förslag om reglerade inflyttningshyror kommer att bidra till en fortsatt illegal handel med hyreskontrakt, vilket till sist leder till rättslöshet för den enskilde.
Återinförande av förbud mot flera förhandlingsordningar
I propositionen föreslås att den gamla regeln om att endast en förhandlingsordning får gälla för ett och samma hus återinförs. Tillåts endast en förhandlingsordning kommer en majoritet av hyresgäster att kunna påtvinga övriga hyresgäster en företrädare som dessa inte vill ha. I praktiken innebär detta att Hyresgästernas Riksförbund ges monopol på kollektiva förhandlingar och att hyresgäster förhindras att ansluta sig till en annan organisation eller bilda en egen förening för gemensamma förhandlingar.
Valfriheten inskränks och organisationer eller andra förhandlingsordningar, som skulle kunna visa sig vara ett bättre alternativ för hyresgästerna än vad Hyresgästernas Riksförbund utgör, förhindras att uppstå. Denna återställare syftar inte till något annat än att förstärka positionen och dominansen för en Socialdemokraterna närstående organisation. Hyresgästernas intressen gagnas inte av att bli utelämnade åt en monopolorganisation.
Inskränkningar av den enskildes rätt att förhandla själv
Regeringen inskränker hyresgästernas möjlighet att finna olika former för kollektiva förhandlingar. Dessutom föreslår man inskränkningar i hyresgästernas möjlighet att ställa sig utanför den kollektiva förhandlingsordningen. En hyresgäst får enligt förslaget i propositionen inte välja att redan vid tillträdet till en lägenhet förhandla med hyresvärden om egna villkor för avtalet. Detta får ske först sedan det gått minst tre månader med ett nytecknat avtal eller om hyresnämnden beslutat att avtalet inte skall innehålla en klausul som stadgar om kollektiva förhandlingar. Detta innebär ett rent omyndigförklarande av hyresgästerna.
En hyresgäst bör inför tillträdet av en lägenhet ges möjlighet att tillsam- mans med hyresvärden finna individuella lösningar avseende avtalets innehåll och utformning. Hyresgästen bör kunna förhandla med hyresvärden om speciella villkor som till exempel servicens omfattning, eventuella reparations- eller ombyggnadsåtgärder, hyrans storlek, eventuell upptrapp- ning av hyran, lägenhetens användning (om den t.ex. delvis skall användas som kontor eller om det skall vara möjligt med andrahandsupplåtelse av lägenheten). Hyresgästens möjlighet att förhandla enskilt om avtalets innehåll och utformning bör enligt vår mening förstärkas och inte försvagas.
Förbud mot fria inflyttningshyror
Den illegala handeln med lägenhetskontrakt är ett resultat av att bruksvärdessystemet utvecklats till att bli en prisreglering på hyresmarknaden, företrädesvis i storstads- och tillväxtområdena.
Det grundläggande synsättet bakom bruksvärdessystemet var inte att det skulle utvecklas till att bli ett nytt hyresregleringssystem utan att det enbart skulle vara till för att förhindra oskäliga hyreshöjningar för hyresgäster som redan bodde i en lägenhet. Den socialdemokratiska regeringen uttryckte det på följande sätt: "Fastighetsägaren bör i ett marknadsläge när full balans råder mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter vara berättigad att ta ut den hyra som han skulle kunna uppnå vid fri uthyrning till vem som helst. Saken kan också uttryckas så att hyresvärden bör få utnyttja lägenheternas fulla marknadsvärde." (prop 1968:91) Tilläggas kan att jämvikt på bostads- marknaden uppstår då det råder fri prisbildning och avtalsfrihet.
Regeringens förslag innebär en ytterligare reglering som försvårar en hyressättning i enlighet med hyresgästernas skilda värderingar. En sådan reglering står därmed i direkt strid med bruksvärdessystemets ursprungliga syften.
Passivitetsregeln inskränks
Regeringen föreslår att den s.k. passivitetsregeln inskränks så att den inte längre skall vara gällande för enskilda hyreskontrakt som är tidsbestämda och inte heller för enskilda hyreskontrakt som är tecknade för lägenheter i hus utan förhandlingsordning. Regeln skall endast gälla för enskilda hyresavtal som är tecknade på obegränsad tid i fastigheter med förhandlingsordning.
Regeln syftar till att reglera hur hyreshöjningar skall genomföras för hyresgäster som valt att inte ingå i det kollektiva förhandlingssystemet. I korthet innebär regeln att om en hyresgäst inte inom en föreskriven tid efter det att han eller hon erhållit besked om en hyreshöjning har framfört invändningar har därmed hyreshöjningen accepterats. Detta är en oacceptabel lösning då det gäller ett kontrakt som inte på annat sätt stadgar hur en hyreshöjning skall genomföras. Därmed saknas skäl att inskränka tillämp- ningen på det sätt regeringen föreslår.
Den föreslagna ordningen förorsakar enbart krångel. Detta kan illustreras med följande exempel: Antag att en bostadsrättsfastighet har en eller två kvarvarande hyreslägenheter. För dessa går det inte att teckna förhandlings- ordning, vilket alltså utesluter de förenklade passivitetsreglerna.
Hyresgästernas inflytande
Regeringen föreslår en utökad reglering av hur hyresgästinflytandet bör utövas vid en standardhöjande åtgärd som går utöver vad som krävs för att uppfylla lägsta godtagbara standardnivå. Vi instämmer i behovet av att hyresgästerna har ett inflytande över vilka åtgärder av den karaktären som skall vidtas. Däremot anser vi att regeringens förslag inte utgör det lämpligaste tillvägagångssättet för ett sådant hyresgästinflytande.
I första hand bör ordningen vara den att det stadgas i hyresavtalet hur frågor rörande standardhöjande åtgärder skall regleras. Då vet såväl hyresgäst som hyresvärd under vilka förhållanden sådana åtgärder får vidtas och hur de eventuellt skall reglera hyresnivån. Problemet är dock att det stora flertalet av hyresavtalen i dag, på grund av att avtalsfriheten varit och är inskränkt, inte reglerar detta, utan att man i stället varit utlämnade till lagstiftning som godtyckligt behandlat såväl hyresgästens som hyresvärdens intressen.
En lagreglering av tvister om en ombyggnads omfattning bör, som regeringen föreslår, beakta fastighetsägarens berättigade intresse av att hålla fastigheten i modernt skick. Hyresgästernas inflytande över ombyggnaden bör baseras på den uppfattning som hyresgäster i allmänhet kan antas ha. En sådan ordning kan dock inte, på det sätt som regeringen föreslår, förenas med regler om att hyresgästens speciella situation skall beaktas. Detta leder ofrånkomligen fram till en stor mängd onödiga tvister, bl.a. därför att hyresnämndens ståndpunkt inte kommer att vara förutsägbar.
Hur funktionssättet på hyresmarknaden långsiktigt kan förbättras
På sikt bör hyresmarknaden avregleras och nuvarande lagregleringar ersättas av enskilda avtalslösningar och kollektivt framförhandlade avtal. Bristerna på dagens marknad beror på att avtalslösningar inte fått möjlighet att utvecklas eftersom lagregleringen av marknaden varit så omfattande att den tagit överhanden. Det är i grunden ingen skillnad mellan ett hyresavtal som gäller en bostad och hyresavtal inom andra marknader. Då ett avtal ingås finns det ett intresse för båda parter att på förhand reglera hur tvister och andra frågor skall regleras och efterföljas. På en fri och avreglerad marknad, där det inte heller mer än undantagsvis och tillfälligt kan uppstå bristsituationer, har hyresgästen en lika god förhandlingsposition som hyresvärden. När parterna tecknar ett avtal gör de det därför att de anser att avtalet tillgodoser bådas berättigade intressen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i hyresförhandlingslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hyresmarknaden bör avregleras.
Stockholm den 7 oktober 1996
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m) Stig Grauers (m) Inga Berggren (m) Peter Weibull Bernström (m) Ulla Löfgren (m) Jan-Olof Franzén (m) Mikael Odenberg (m) Lennart Hedquist (m) Kent Olsson (m)