Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring
tusental kronor
A Plan-, bygg- och bostadsväsendet
A 1. Boverket: Förvaltningskostnader 131 058
A 2. Räntebidrag m.m. 23 400 000
A 3. Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m. 94 333
A 4. Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader 15 400
A 5. Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet 1 300 000
A 6. Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader 23 000
A 7. Byggforskning 179 196 40 000
A 8. Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador 60 000
A 9. Bidrag till årgärder mot radon i bostäder 12 000
A 10. Bostadsbidrag 5 910 000 834 000
A 11. Bonusränta för ungdomsbosparande 3 000
Allergisanering
600 000
B Geoteknik
B 1. Geoteknik 23 967
C Länsstyrelserna m.m.
C 1. Länsstyrelserna 1 720 847
D Lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.
D 1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket 490 272 10 000
D 2. Statens va-nämnd 5 124
TOTAL 33 368 197 1 484 000
Sammanfattning
Den sociala bostadspolitiken blir allt svårare att upprätthålla. Boendekostnaderna ökar. 1990 gick 26 % av inkomsten för en industriarbetare till boendet men 1995 är den siffran 34 %. En familj med två barn där båda arbetar, med en inkomst på ca 23 000 kr har inte råd att hyra en bostad byggd efter 1990. De 20 % av hushållen med lägst inkomster har boendekostnader som motsvarar närmare 40 % av den disponibla inkomsten. Effekterna på boendet av skattereformen, den pågående budgetsaneringen, försämrade bostadsbidrag och den alltjämt höga arbetslösheten kräver att regeringen tillsätter en utredning som snabbt analyserar läget och kommer med förslag till åtgärder, för att komma till rätta med skevheterna i fördelningspolitiken.
Den framtida boendepolitiken kommer i huvudsak att handla om att rusta och bevara det befintliga beståndet genom en sektorsövergripande planering. Detta för att komma tillrätta med boendesegregation, planera för ett ekologiskt hållbart samhälle, ge möjlighet för alla att skaffa en bostad och skapa boendemiljöer med kvalitet på områden som tillgänglighet, resurshushållning och en grön stadsplanering. Detta måste kommunerna ges möjlighet till, men krav måste också kunna ställas från statens sida att kommunerna redovisar detta i den översyn av de kommunala översiktsplanerna som ska ske regelbundet.
Byggindustrin har satt igång en folksjukdom genom att bygga sjuka hus. Fastighetsägarna tar inte heller sitt ansvar för att komma tillrätta med ventilationsproblemen. Regeringen struntar också i problemen och satsar inga ytterligare medel på att åtgärda dåliga inomhusmiljöer. Problemet drabbar barnen värst i daghem och på skolor. Den årliga kostnaden för allergi/överkänslighet är 5-6 miljarder kr, vilket är en onödig kostnad bortsett från det lidande som uppstår. Nittio procent av tiden vistas vi inomhus, men inomhusproblemen tas inte på allvar. Vänsterpartiet avsätter 600 miljoner kr för att förbättra inomhusmiljön i främst skolor och daghem, i form av ett 30- procentigt bidrag.
Som ett led i den pågående budgetsaneringen skrivs Boverkets ramar ner. Ovissheten om Boverkets framtida verksamhet, bl.a. med tanke på tillgänglighetsregler, energifrågor m.m. gör att en översyn av ramarna bör göras inför budgeten 1998.
Räntebidragsanslaget utgör merparten av utgiftsområdets ramanslag. En felprognos av subventionsräntan med 1 % gör att kostnaden ökar med mer än 2 miljarder kr. Anslaget för räntebidragen bör därför följas upp med en ny anslagsberäkning i 1998 års budget om prognoserna avviker från den av regeringen beräknade.
Byggforskningen är betydelsefull för utvecklingen på byggmarknaden. Fullskaleprojekt, där byggare och forskning samarbetar, är viktiga och leder snabbt till rapporter om den utveckling som sker. I avvaktan på den kommande energipropositionen drar regeringen ner på anslaget för energiforskning. Det är ett olyckligt beslut som kan leda till att kompetens och kunnande går förlorade. Vänsterpartiet vill därför skjuta till 40 miljoner kr extra för dessa ändamål.
Fukt- och mögelskadefonden har hittills inte kunnat förbruka sina anslag. En översyn av bidragsreglerna och möjligheterna att lägga verksamheten på Boverket bör genomföras.
Radonproblemen i våra bostäder är ingalunda över. Boverket bör uppmanas att fortsätta med sin informationskampanj och om efterfrågan av bidrag ökar bör ramen för verksamheten ses över inför budgeten 1998.
En kraftig neddragning av bostadsbidragen sker fr.o.m. 1997. Vänsterpartiet vill motverka den neddragningen genom att skjuta till ytterligare 834 miljoner kr. Barnfamiljer med fler än tre barn bör få en kolumn för det fjärde och det femte barnet. I familjer där den ene studerar med studiebidrag bör de få tillgodogöra sig bostadsbidraget på samma villkor som i barnfamiljer med en vuxen. Studerande med studiebidrag över 28 år bör få bidrag på samma villkor som ungdomsbostadsbidraget. Regeringen bör också komma med förslag till förändringar i ungdomsbostadsbidraget, så att även ungdomar som inte studerar eller är beroende av socialbidrag kan få rimliga levnadsvillkor. Detta kräver ett tillskott av medel. I övrigt bör bostadsbidragen för familjer stärkas generellt, för att lindra de negativa effekter 1990-talets utveckling medfört för de sämst ställda. Detta kan göras genom att den lägsta bidragsgrundande hyresnivån sänks eller att den oreducerade bidragsgrundande inkomsten höjs.
Ungdomsbosparandet bör ses över, så att det får någon koppling till ett kommande boende och boendeutgifter. Detta är inte fallet idag.
Statens geologiska institut har en viktig funktion för att komma tillrätta med skador inom det geotekniska området. Detta kostar 3-4 miljarder kr varje år, varav infrastrukturområdet står för ca 20 %. Infrastrukturfrågor måste ses som en helhet, och det finns anledning att fundera över hur hinder i anläggningsprocessen ska mötas. Regeringen bör ges i uppdrag att utreda en sammanslagning av Vägverket och Banverket till ett kommunikationsverk eller ett infrastrukturverk.
Som ett led i den allmänna budgetsaneringen sänks länsstyrelsernas ramanslag. Länsstyrelsernas verksamheter beräknas dock pågå i minst lika stor omfattning. Länsstyrelsernas roll som samordnare av statlig och kommunal verksamhet betonas allt tydligare. Då är de rationaliseringar och effektiviseringar som genomförs i andra statliga myndigheter genom geografiska enheter, vilka stämmer dåligt med de länsvisa, ett hinder för en effektiv hantering på länsstyrelsenivå. Den utvecklingen måste analyseras och konsekvensbeskrivas om regeringen föreslår ytterligare sådana omstruktureringar.
Lantmäteriverket har slagits samman med Centralnämnden för fastighetsdata och upprättat en enhet, som enbart ska finansieras av uppdragsverksamheten. Man försöker nu under några år anpassa sig till sin nya organisation.Varken Lantmäteriverket eller länsstyrelsen i det nya Skåne län bör belastas med det generella sparkravet på 10 miljoner kr under 1997.
Allmänt
Bostadspolitikens uppgift har varit och är fortfarande att trygga alla människors behov av en god bostad till en rimlig kostnad. Denna uppgift ser ut att bli allt svårare att genomföra om man ser till den verklighet som många människor idag befinner sig i.
Boendekostnadernas andel av hushållens totala kostnader har ökat kraftigt från 1990 till idag. Hyran för en tvårumslägenhet tar enligt Hyresgästernas Riksförbunds beräkningar 1995 i anspråk 34 % av en industriarbetares lön, mot 26 % 1990. Enligt samma källa har en familj med en heltidsarbetande som tjänar 15 330 kr per månad och en deltidsarbetande på 75 %-tjänst som tjänar 10 350 kr per månad med två barn inte råd att bo i en lägenhet byggd 1990 eller senare. Detta om de ska jämföras med den levnadsstandard som socialbidragsnormen utgår ifrån. Statistik från Byggforskningen i Gävle visar också att boendets andel av hyran har ökat betydligt mer bland de 20 % av inkomsttagarna som har de lägsta inkomsterna, från ca 25 % av den disponibla inkomsten till upp emot 40 %. De 20 % som har de högsta inkomsterna har ökat sina boendekostnader från ca 15 % av den disponibla inkomsten till mellan 20 och 25 %. Det är också stora skillnader mellan boendeformerna. Sedan 1989 har boendekostnaderna i hyres- och bostadsrätt ökat med 80 %, medan de i villa ökat med 45 %. Inflationen under samma tid var 36 %, allt enligt SCB. Under det senaste året har utgifterna för hyres- och bostadsrätt ökat med 4 %, medan inflationen varit knappt 1 %.
Den nu pågående budgetsaneringen försämrar ytterligare möjligheterna att föra en social bostadspolitik. En kraftig nedskärning av bostadsbidragen är beslutad och ska genomföras från 1997.
Utvecklingen av boendekostnaderna under 1990-talet har sin främsta grund i den skattereform som genomfördes 1989-1990, där inkomstskatt till stor del byttes mot indirekta skatter, vilka i väldigt hög grad fick bäras i form av höjda boendekostnader. Sänkt statlig skatt för höginkomsttagare byttes mot högre boendekostnader för alla. Avsikten var att kompensation i form av bl.a. höjda bostadsbidrag skulle göra det hela mer fördelningspolitiskt neutralt. Ökad arbetslöshet plus den pågående budgetsaneringen har förstärkt orättvisan i den fördelningspolitiska effekten av skattereformen. Skattereformen bör därför noga analyseras och utredas ur bostadspolitisk synvinkel. Den utvärdering som gjorts av skattereformen tar inte tillräckligt fasta på förändringarna av boendekostnaderna och gör heller ingen jämförelse mellan de olika boendeformerna. Utvärderingen tar också sin grund i 1992 års situation, men sedan dess har förhållandena förändrats kraftigt. Regeringen bör därför tillsätta en utredning, en arbetsgrupp, som ser över den här frågan för att rätta till skevheten i utvecklingen av boendekostnaderna mellan hög- och låginkomsttagare, men också mellan de olika boendeformerna. Analysen bör också innehålla en beskrivning av situationen ur ett jämställdhetsperspektiv.
Den kommande bostadsproduktionen är starkt beroende av hushållens möjligheter att betala boendekostnaderna. Idag utgörs det mesta av byggandet av "normala" bostäder av bostadsrätter i attraktiva lägen i våra tillväxtregioner. En bostadsproduktion som betyder att de flesta kan efterfråga en bostad skulle kräva lägre produktionskostnader, lägre markpriser samt återhållsamhet med avgifter och taxor. Regeringens initiativ att tillsätta Byggkostnadsdelegationen är naturligtvis bra, men sambandet med kommunernas roll och översynen av effekterna av skattereformen bör ses som en helhet.
Den framtida samhällsplaneringen kommer att handla mer om en sektorsövergripande planering för att bevara och utveckla det redan byggda än att vara en nyproduktionsförberedande verksamhet. Detta kommer att ställa stora krav på kommunerna, men tyvärr saknas en del politiska instrument och krav för att genomföra en sådan politik.
Under den borgerliga regeringens tid avskaffades en rad lagar på bostadspolitikens område, vilka inte på något sätt har återinförts av den nuvarande regeringen. Detta måste naturligtvis åtgärdas för att man med kraft ska kunna tala om en övergripande samhällsplanering. Krav måste ställas på kommunerna att planera för hur man ska motverka segregation och ge möjlighet för alla att ha råd med en bostad. Kommunerna måste också planera för en bättre boendemiljö utifrån alla de kvalitets- och miljökrav som kan ställas för att vi ska uppnå ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta kan uppfyllas genom att staten ställer krav på kommunen att redovisa sin planering i dessa avseenden i samband med den revision som ska ske av den kommunala översiktsplanen minst en gång varje mandatperiod. Detta ger också möjligheter för länsstyrelserna att uppfylla kraven på att få till stånd en sammanvägd bedömning av statens syn på översiktsplanering och för att utveckla miljökonsekvensbeskrivningarna i den kommunala fysiska planeringen i enlighet med regeringens intentioner.
Regeringen skriver om ventilationskontrollen på skolor och daghem: Arbetet med att rätta till brister och fel släpar efter. Kontrollen ska också omfatta flerbostadshus och egnahem. Även där råder en stor eftersläpning med kontrollen , liksom vad gäller åtgärder mot brister och fel. Att åtgärda inomhusmiljöerna i framför allt skolor och daghem är en jätteuppgift för samhället, en uppgift där kommunerna inte själva har förmåga att ta hela ansvaret. I det bidrag som fanns att söka för att förbättra inomhusmiljön "försvann" ca 800 miljoner kr till nyproduktion av bostäder, eftersom det i första skedet inte rådde tillräckligt stor efterfrågan på allergibidrag. Ansökningarna kom i ett senare skede, men då fanns inte längre medel att tillgå. Istället valde regeringen i samarbete med Centern att införa ett skatteavdrag på arbetskostnaden för alla typer av bygginsatser, utan någon som helst miljöprofil. Att inte fortsätta med miljöstödet var olyckligt, inte minst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, då allergi och allergiliknande sjukdomar beräknas kosta samhället 5-6 miljarder kr årligen. Vänsterpartiet anser att ett årligt återkommande bidrag för att rätta till problemen med sjuka- hus-miljöer i offentliga lokaler och flerbostadshus är nödvändigt och anslår därför 600 miljoner kr för det ändamålet.
Bakgrund till allergiproblemen och sjuka- hus-sjukan
Inomhusmiljön är en av våra viktigaste miljöfrågor och den har under senare tid kommit alltmer i fokus för debatten. Vi vistas 90 % av vår tid inomhus och barnen allra mest. Därför är det viktigt att skapa sunda inomhusmiljöer. Allergier och överkänslighet har fördubblats varje decennium sedan 1960- talet. En del av denna ökning kan tillskrivas våra allt sämre inomhusmiljöer. Forskningen har visat att barn är betydligt känsligare för miljöföroreningar än vuxna och att barn reagerar tidigare på dålig miljö. Vart tredje barn är drabbat av allergi/överkänslighet. Man räknar med att mellan 600 000 och 1 miljon människor bor i dåliga inomhusmiljöer. Dessutom dör cirka 1 200 människor årligen med astma/allergi som direkt eller indirekt dödsorsak.
De vanligast förekommande allergiska besvären är hösnuva, astma, atopiskt eksem och kontakteksem. Allergiska besvär antas bero på en kombination av ärftliga anlag, rökning, husdjur, dålig inomhusmiljö, dålig utomhusmiljö och ett antal okända faktorer. Problemen med ?´dagissjuka´´ och ?´kontorssjuka´´ dök upp på 1970-talet och kom sedan att kallas ?´sjuka- hus-sjukan´´. Orsaken till problemen kan i stort sett härledas till uppkomsten av fukt i husen. Det finns problem på grund av dålig ventilation, men de hälsobesvär som finns i inomhusmiljön beror i huvudsak på samverkan mellan mögel, ammoniakgaser och organiska ämnen i inomhusluften.
Dessa problem kan sättas i samband med den byggfukt i betongbjälklaget, som stängs inne under golvmattor av plast och linoleum. Förutom fukt i betongkonstruktionen tillförs eller tillfördes fukt i form av flytspackel och vattenbaserat lim. Till detta kommer emissioner från målarfärg, lim, primer och spackel. Billigare byggkonstruktioner i form av platta tak är en källa till ytterligare fuktproblem.
Totalhalten av flyktiga organiska ämnen, TVOC, visar att inomhusluften i problemmiljöer ofta har tre till fyra gånger högre halter av föroreningar än normalt. Många menar att detta är ett ventilationsproblem, som kan åtgärdas med enbart ett högre luftombyte. Ventilationssystem är komplicerade och mekaniska till-och-frånluftssystem är de som är svårast att få att fungera, medan enkla ventilationssystem av typ självdrag verkar fungera bäst.Trots detta är det viktigt att de ventilationslösningar som finns fungerar, men för att komma tillrätta med problemen krävs även andra åtgärder. Den fukt som finns inbyggd måste bort.
Problemen med de sjuka husen är en tickande bomb. Byggbranschen har satt igång en folksjukdom. Det är upprörande att så många fastighetsägare inte ens bryr sig om att kontrollera om ventilationen fungerar.
Lagen om obligatorisk ventilationskontroll, OVK, kom till 1992 för att lösa ventilationsproblemen. 1995 skulle alla flerbostadshus vara kontrollerade. Förra året gjorde Boverket en enkät till landets samtliga kommuner för att kontrollera denna kategori. Resultatet är nedslående. Endast hälften av husen var kontrollerade och av dessa blev en fjärdedel underkända. Resultatet är också väldigt varierande. I Stockholm var bara 7,5 % av flerbostadshusen med mekanisk frånluft och självdrag kontrollerade, medan motsvarande i Helsingborg, Umeå, Lund och Huddinge var gjort i 80 % av husen. En kontroll kostar ca 45 kr per lägenhet och år. Det är väldigt litet pengar med tanke på vad det kostar att inte ha en fungerande ventilation, både vad gäller energikostnader och människors hälsa.
I en utredningsrapport från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, beställd av Folkhälsoinstitutet om de samhällsekonomiska kostnaderna till följd av allergiska besvär mellan åren 1983 och 1993 finns en rad intressanta fakta. 1993 beräknades sjukvårdskostnaderna till ca 5 miljarder kr, 1983 var de 2,2 miljarder kr.
Sjuka inomhusmiljöer tycks framför allt förekomma på olika arbetsplatser, och kvinnor är mer drabbade än män.Våra skolor och förskolor tycks vara speciellt hårt drabbade av förekomsten av sjuka inomhusmiljöer. Någon markant skillnad mellan förskolor och skolor tycks inte föreligga. Minst är problemen för boende i egna småhus. Bäst effekt av förebyggande åtgärder uppnås därmed i våra skolor och förskolor.
Kostnaden för att åtgärda en del av inomhusmiljöproblemet, nämligen ventilationssystemen, skulle enligt beräkningar i dåvarande Bostads- departementet 1988 uppgå till 8,8 miljarder kr. Kostnader för övriga åtgärder finns inte beräknade eller beskrivna.
Allergiproblemen kostar samhället mer än 5 miljarder kr varje år, och det borde vara självklart att kommande ny- och ombyggnad i fortsättningen görs så sunt att husen inte orsakar hälsobesvär.
De senaste årens debatt i miljöfrågor har handlat mer om uteluften, industriutsläpp, skogsdöd och gödsling i jordbruket. Debatten har inte på samma sätt uppmärksammat sambandet mellan allergier och sjuka hus, trots att vi vistas 90 % av vår tid inomhus.
Anslag
A 1
När det gäller Boverkets verksamhetsområde anger regeringen att ramarna skrivs ner med 11,9 miljoner kr 1997 och 12,8 miljoner kr 1998. Delar av Boverkets verksamhet kommer att ifrågasättas mer i framtiden. Det beror bland annat på hur de olika stöden för boendet utvecklas och vad som händer i frågor om tillgänglighet och framtida energifrågor. Om utvecklingen visar på mer uppgifter för Boverket bör regeringen återkomma med nya beräkningar för Boverkets verksamhet för 1998 och 1999.
A 2
När det gäller räntebidragsanslaget har de totala utgifterna för budgetområde 18 nedjusterats med 1,5 miljarder kr med utgångspunkt i att marknadsräntorna har fallit, vilket påverkar kostnaderna för räntebidragen. Om regeringen i sina prognoser för 1997-1999 räknar fel på sina antaganden när det gäller statsobligationsräntan, så får det stora konsekvenser om ränteantagandena är fel satta. En subventionsränta på i genomsnitt 8,5 % ger en kostnad på ca 15 miljarder kr år 1999. 1,5 % högre ränta ger en kostnad på ca 18 miljarder kr enligt Boverkets beräkningar och antaganden för ny- och ombyggnad. Om regeringens beräkningar visar sig slå fel får det stora konsekvenser för hela utgiftsområde 18, eftersom räntebidragen svarar för ca 70 % av områdets kostnader. Regeringen bör noga följa utvecklingen av räntesubventionsnivåerna och återkomma i 1998 års budget med nya beräkningar för räntebidragen samt en justering av ramen för utgiftsområdet, om den tänkta räntesubventionsnivån avviker från den prognos som regeringen utgått från.
A 7
Byggforskningsrådet, BFR, och byggforskningen är viktiga instrument för utvecklingen av byggmaterial och byggprocesser som kan ingå i ett ekologiskt hållbart samhälle. För att få fler fullskaleprojekt bör anslaget för byggforskningen öka med 40 miljoner kr. Neddragningen av anslagen till byggforskningen gör det svårt att bidra till sådana projekt. Fullskaleprojekt är mycket värdefulla för forskningen, där ett samarbete mellan byggare och forskare utvecklar byggteknik och metoder. Produktionen kan avläsas i forskningsrapporter, nästan lika snabbt som den genomförs. Att bygga billigare och effektivare är viktigt, men minst lika viktigt är att bygga ekologiskt hållbara och sunda inomhusmiljöer.
Bland de övergripande målen för stöd till byggforskningen bör också nämnas satsningar på forskning och utveckling av energisnåla produktionslösningar med material där energianvändningen är minimal vid materialtillverkningen. I den programstruktur som regeringen vill betona för forskningsprojekt som BFR ska stödja bör också frågan om energieffektiva produktionslösningar och energiminimering i framställningen av byggmaterial prioriteras. När byggforskningen på energiområdet dras ned är risken stor för att omfattande kompetens och kunskap går förlorade. Forskningen på energisidan bör naturligtvis fortsätta i obruten takt, utan att man inväntar något energipolitiskt beslut. De extramedel som Vänsterpartiet föreslår till byggforskningen ska även användas på energiforskningsområdet.
A 8
Fonden för fukt- och mögelskador har sedan 1986 bedrivit sin verksamhet för att avhjälpa fukt- och mögelskador i egna hem. Anslaget för verksamheten har hittills omfattat 485 miljoner kr, varav 368 miljoner kr har utbetalats.Verksamheten förutsätts fortsätta inom en ram på 60 miljoner kr, inklusive kansli- och utredningskostnader. Meningarna om huruvida fonden har lyckats med sin verksamhet är delade. En översyn av bidragsreglerna bör genomföras liksom en översyn om möjligheten att överföra kansli- och utredningskostnaderna och därmed uppdraget till Boverket.
A 9
Bidraget till radon i bostäder är viktigt, eftersom hälsoriskerna med radon är betydande. Boverket bör naturligtvis fortsätta med sin informationskampanj för att övertyga fler husägare om att göra mätningar och därefter åtgärda eventuella fel. Den nedgång som skett på åtgärdssidan ska inte tas som en intäkt för att behoven av radonsanering har minskat. Boverket bör uppmanas att fortsätta sin informationskampanj, och därefter bör ramen omprövas 1997 om det visar sig nödvändigt för att uppfylla de behov som finns.
A 10
Riksdagen har beslutat att minska bostadsbidragen med mer än 2 miljarder kr från och med 1 januari 1997.Vänsterpartiet har ställt sig bakom de flesta av förslagen, men vill återföra 834 miljoner kr tillbaka till systemet för att motverka en del effekter av de nu införda reglerna.
Den grupp som drabbas hårdast av bostadsbidragssänkningarna är barnfamiljerna. De har även drabbats av minskade barnbidrag m.m.Vänsterpartiet vill något förbättra barnfamiljernas situation, genom att utöka skalstegen till att gälla även 4 och 5 barn. Därmed trappas de bidragsgrundande bostadskostnaderna upp två steg. Kostnaden för detta är beräknad till 207 miljoner kr.
Vi föreslår också ett stöd till barnfamiljer med låga inkomster genom att höja inkomstgränsen för ett oreducerat bidrag eller genom en sänkning av den lägsta bidragsgrundande hyresnivån. Utformning och konstruktion av denna del får anpassas inom den återstående ramen för Vänsterpartiets anslag till bostadsbidragen, 377 miljoner kr.
I hushåll med två vuxna ska nu inkomstgränsen för oreducerat bostadsbidrag fördelas på båda inkomsttagarna. Om hushållet bara har en inkomsttagare blir bostadsbidraget avsevärt lägre i fortsättningen. Denna förändring skedde för att stimulera hushåll till att båda ska delta i förvärvslivet. Exempel på familjer som drabbas av de nya reglerna är en familj där den ene först måste skaffa sig en utbildning för att komma ut på arbetsmarknaden eller där någon väljer att studera i syfte att byta yrke eller gå vidare i karriären och lever på studiemedel. Detta premieras inte i det nya bostadsbidragssystemet även om det är en heltidssysselsättning. Bara bidragsdelen i studielånet blir bostadsbidragsgrundande. Därför kan den studerande inte dra nytta av sin del av den bidragsgrundande beräkningen för det totala bostadsbidraget. Detta är orimligt i tider, där regering och riksdag gör en kraftig satsning på studier för vuxna och förväntar sig att de ska satsa på detta. Arbete och studier blir olika värderade. Det stämmer illa med tal om ?´livslångt lärande´´ och ?´utveckling genom höjd kunskapsnivå´´. Vänsterpartiet föreslår därför att bidragsberättigade hushåll med barn, där den ene studerar och saknar annan inkomst än studiebidraget, blir bidragsberättigade på samma villkor som hushåll med barn och bara en inkomsttagare.Uppskattad kostnad för detta är 120 miljoner kr.
I och med att bostadsbidraget för personer över 29 år utan barn togs bort försvann rätten till bostadsbidrag för den gruppen studerande, medan de som är under 28 år fortfarande har den rätten. Detta är en olycklig situation, eftersom de studerandes villkor är lika, oavsett ålder, och att rätten till studiebidrag och lån har en helt annan åldersindelning. På sikt bör de studerandes villkor behandlas inom studiemedelssystemet och även omfatta boendekostnaderna.Vänsterpartiet anser att bostadsbidragsreglerna för ungdomar tills vidare ska omfatta även studerande med rätt till studiebidrag och studiemedel. En sådan åtgärd är helt i linje med regeringens syn på studier och fortbildning. Uppskattad kostnad för detta är 30 miljoner kr.
Bostadsbidraget för ungdomar är konstruerat för att passa vid studier, då endast studiebidragsdelen räknas som inkomst. En översyn av bidraget måste göras om bidraget ska få den effekt det borde ha, nämligen som ett stöd för att komma upp i en rimlig levnadsnivå, utan att man också ska behöva ansöka om socialbidrag. Regeringen bör komma med förslag, så att nya regler kan gälla från och med 1997. Ungdomsbostadsbidraget bör också, utifrån preliminära beräkningar, utökas med 100 miljoner kr.
Då anslagen till bostadsbidragen överskridits 1995 och även 1996 måste den beräknade ramen för bostadsbidragen för 1997 anses som mycket svårbedömd. Det är mycket troligt att ramen överskrids. Om så sker bör regeringen ta hänsyn till detta inför arbetet med 1998 års budget och inte ta för givet att det går att lösa inom ramen för utgiftsområdet. Det finns också all anledning att påpeka förhållandet att kostnaderna för bostadsbidragen ligger fast under treårsperioden, vilket kommer att urholka värdet av bidragen i takt med de hyreshöjningar som sker. Troligen kommer också fler att behöva ta del av systemet. Detta har hittills varit utvecklingen under 1990- talet.
A 11
Det särskilda ungdomsbosparandet, som inrättades 1988 omfattar idag 44 000 ungdomar, vilka sammanlagt är berättigade till 18 miljoner kr i bonus. Ungdomsbosparandet är bra, men är egentligen inte ett reellt bosparande, eftersom det inte ställs krav på att de sparade medlen ska användas till boendeutgifter. Detta bör naturligtvis vara en förutsättning för att det ska kallas för ett bosparande. Den ungdomspolitiska kommitté som nu ser över ungdomsbosparandet bör arbeta med den inriktningen.
A 12
A 12 är ett nytt anslag för miljöförbättrande åtgärder inom byggsektorn. För 1997 avsätts 600 miljoner kr för förbättringar av inomhusmiljön i bostäder och lokaler. Tiden för tecknande av kontrakt förlängs med 3 månader och arbetena ska vara slutförda till 31 december 1997. Övriga villkor är desamma som för det gamla anslaget under arbetsmarknad A2 9 och hanteras av Boverket.
B 1
Statens geotekniska institut har en mycket viktig funktion för att utveckla den geotekniska processen för att motverka brister inom bygg- och anläggningsbranschen. Samhällets kostnader för årliga skador inom det geotekniska området beräknas till 3,5-4 miljarder kr. 20 % av detta rör infrastrukturområdet.
Infrastrukturfrågor måste ses som en helhet. Dagens uppdelning där varje del av infrastrukturområdet tar ansvar enbart för sitt område hämmar forskning och utveckling, men kan också hindra samverkan i anläggningsprocessen, eftersom planeringen i stor omfattning sker på varje område för sig. Det finns all anledning att fundera över en sammanslagning av Vägverket och Banverket till ett verk, kallat t.ex. Kommunikationsverket eller Infrastrukturverket. Luftfartverkets och Sjöfartsverkets roller i detta sammanhang bör också belysas. Regeringen bör ges i uppdrag att utreda ett sådant förslag.
C 1
Länsstyrelsernas ramanslag har räknats ned med 6 % 1997 och 9 % 1998. Ingen anvisning om möjliga besparingsåtgärder har gjorts. Länsstyrelserna ska även i fortsättningen sköta de uppgifter som staten ålagt dem att sköta. Något som försvårar länsstyrelsernas möjligheter att effektivt sköta sina uppgifter är den ständiga omstruktureringen av annan statlig verksamhet. Besparingskrav och rationaliseringar har lett till att organisationen av andra statliga myndigheter allt sämre stämmer överens med länsstrukturer och de samarbetsstrukturer som finns över länsgränserna. Detta för att effektivisera användningen av de statliga medel som kanaliseras via länsstyrelserna. Det rimmar illa med den syn på ett vidgat regionalt ansvar som bl.a. kommer till uttryck i den försöksverksamhet som går ut på att kommunerna ska ta ett större ansvar för arbetsmarknadsfrågor samt i kommande försöksverksamhet med ett större allmänt ansvarstagande på regional nivå inom några län i landet. Effekterna av denna utveckling för ett utökat regionalt ansvar på länsnivå måste noggrant analyseras innan nya omstruktureringar görs. Regeringen bör göra sådana konsekvensbeskrivningar i samband med att man föreslår nya omstruktureringar av statlig verksamhet.
I kommande utvärderingar av de besparingar som genomförs på länsstyrelserna bör konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv särskilt uppmärksammas.
D 1
Lantmäteriverket har satts under ett hårt omvandlingstryck. Sammanslagningen med Centralnämnden för fastighetsdata innebär omställningskostnader som för 1996 ger ett överskridande med 14 miljoner kr. Krav på bolagisering och på ett effektivare utnyttjande av modern teknik leder också till mycket omfattande krav på verksamhetsförändringar. I likhet med behandlingen av omorganisationen av länsstyrelseverksamheten i Skåne län bör Lantmäteriverket undantas från generellt sparkrav 1997 och ges 10 miljoner kr utöver den fastlagda ramen.
Lantmäteriverket har under år 1996 träffat ett avtal med Sjöfartsverket om samverkan när det gäller geografisk information. Detta är positivt, eftersom det borde innebära samordningsvinster och effektivisering. En sådan samverkan borde finnas med en rad andra statliga verksamheter och Lantmäteriverket. Dessa kan dra nytta av Lantmäteriverkets kunskaper och kapacitet angående databaserade geografiska informationssystem. Detta gäller både statliga verk och bolag som Posten, Telia, Vägverket, Banverket m.fl. Regeringen borde ta initiativ till att flera sådana samverkansavtal kommer till stånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om boendekostnaderna, skattereformen, fördelningspolitiken och jämställdheten enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas roll, boendekostnaderna och effekterna av skattereformen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur revisionen av den kommunala översiktsplanen kan användas för att motverka segregation, ge möjlighet för alla att kunna ha råd med en bostad, planera för en bättre boendemiljö m.m. enligt vad som i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Boverkets framtida roll,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om justering av utgiftsområdet rörande avvikelser vad gäller beräkningen av räntebidraget,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar vad gäller Fonden för fukt- och mögelskador enligt vad som i motionen anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om radonbidraget och Boverket,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsbidragen och överskridande av ramen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomsbosparandet,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur verksorganisationen kan omorganiseras på infrastrukturområdet enligt vad som anförts i motionen,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts kring konsekvensbeskrivningar av olika förändringar på det regionala planet.2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkansavtal mellan Lantmäteriverket och andra statliga verksamheter,
13. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt uppställning:
Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring
tusental kronor
A 7. Byggforskning 179 196 40 000
A 10. Bostadsbidrag 5 910 000 834 000
Allergisanering
600 000
D 1. Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket 490 272 10 000
Summa för utgiftsområdet 33 368 197 1 484 000
Stockholm den 6 oktober 1996
Gudrun Schyman (v)
Hans Andersson (v) Ingrid Burman (v) Lars Bäckström (v) Owe Hellberg (v) Tanja Linderborg (v) Eva Zetterberg (v)
1 Yrkande 10 hänvisat till TU.
2 Yrkande 11 hänvisat till AU.
Gotab, Stockholm 1996