Elöverkänslighet började uppmärksammas på 1980-talet i
samband med förmodade skador från bildskärmsarbete.
Numera finns en intresseorganisation, Föreningen för El- och
Bildskärmsskadade (FEB), som har 1 800 medlemmar. FEB
uppger att det i Sverige idag finns flera tusen personer som är
elöverkänsliga, d.v.s. får allvarliga besvär när de vistas i
närheten av elektrisk utrustning.
Elöverkänslighet rapporteras från många länder. FEB har systerföreningar i
Norge, Danmark, USA, m.fl. länder. På många håll är man särskilt bekymrad
över att näten för mobiltelefoni byggs ut i snabb takt utan att man har till-
räcklig kunskap om de långsiktiga hälsoeffekterna av en lågintensiv men
ständig exponering för mikrovågor.
För drabbade personer blir livssituationen allt svårare i takt med att alltmer
elektronisk utrustning utnyttjas i bostäder och på arbetsplatser samt även
utomhus och på allmänna kommunikationsmedel.
Staten satsar en hel del medel på forskning kring elöverkänslighet. Denna
kunskapsuppbyggnad tar naturligen en hel del tid eftersom det handlar om ett
nytt fenomen av så speciell karaktär. Rent vetenskapligt är det fortfarande
inte möjligt att med säkerhet säga mycket om de medicinska orsakerna till
elöverkänslighet. I budgetpropositionen redovisas resultat ur en rapport från
Boverket angående bostadsanpassningsbidrag.
Försiktighet
Samhället får dock inte stå overksamt och invänta
forskningsresultat samtidigt som utvecklingen inom
informationsteknologiområdet rusar vidare. Det nya
informationssamhället har uppenbarligen en baksida. De
elektromagnetiska emissionerna har ökat och ökar kraftigt.
Det finns med andra ord risk att vi står inför en ny typ av
miljöproblem. Kunskaperna om de långsiktiga
folkhälsoeffekterna är obefintliga. Vi ser dock de
elöverkänsliga som en stark varningssignal i detta
sammanhang.
Vi vet heller inte hur elektromagnetiska emissioner av olika frekvenser
påverkar olika livsformer i naturen, och därmed kan man exempelvis inte be-
döma om de riskerar att minska den biologiska mångfalden. Försiktig-
hetsprincipen måste tillämpas.
Vi får inte bygga fast oss i system som skapar mer elektromagnetiska
emissioner än nödvändigt. Exempelvis kan eldistributionsnätet för låg-
spänning byggas med 5-ledarsystem i stället för med 4-ledarsystem. Då
elimineras de magnetiska fält som annars skapas av s.k. vagabonderande
strömmar. Fältstyrkan från dessa strömmar är ofta mycket stor i byggnader,
t.o.m. kraftigare än från de stora högspänningsledningar, där man nu oroar
sig för cancerriskerna. Nybyggnad och ombyggnad av eldistribution bör
således ske med 5-ledarsystem, eftersom merkostnaderna då inte är så stora.
Ansvar för de drabbade
Den del av Boverkets uppdrag som avser hälsoeffekter av
elsanering i samband med bostadsanpassningsbidrag har
redovisats i en separat rapport av Socialstyrelsen. Denna
visar att de personer för vilka åtgärder med
bostadsanpassningsbidrag vidtagits upplever att åtgärderna
haft positiv effekt för deras möjligheter att vistas i bostaden.
När vetenskapen inte kommit fram till bestämda slutsatser måste man
bygga på de praktiska erfarenheter som finns. Rapporterna visar ju att
saneringen fungerar i praktiken, vilket innebär en ökad livskvalitet trots att
personen fortfarande är elöverkänslig. Slutsatsen från mänsklig synpunkt
måste då vara att man skall fortsätta med bostadsanpassningsbidrag, trots att
det inte finns tillräckligt vetenskapligt underlag. Det vore omänskligt att
begära att människor som mår dåligt skall tvingas vänta på vetenskapliga
resultat, när det finns åtgärder som visat sig fungera för många av de
berörda.
Gemensamt för den utrustning som orsakar elöverkänsliga besvär är att de
emitterar elektriska och/eller magnetiska fält. Det är oroväckande att dessa
fält tilltar med allt högre frekvenser och tätare emissioner. FEB rapporterar
ökande problem i takt med att teleledningar, kabel-TV, elledningar,
datanätverk, mobiltelefon och andra sändare ökar och att nya typer av
signaler införs på dessa. Samhället måste systematiskt medverka till att vissa
områden hålls i rimlig grad fria från sådana fält. Sådana områden behövs för
att de mest elöverkänsliga skall kunna hitta tillflyktsorter någonstans.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att iaktta försiktighet vid investeringar i ny teknik vars
effekter på människor inte är till fullo kända,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samhället måste ta sitt ansvar för att hjälpa dem som drabbats
av elöverkänslighet trots att det inte ännu finns vetenskapligt säkert
underlag.
Stockholm den 5 oktober 1996
Lennart Fremling (fp)
Siw Persson (fp)
Gotab, Stockholm 1996