Frågan om elöverkänslighet har uppmärksammats allt mer. Fortfarande saknas dock kunskaper om både bakgrunden till sjukdomen och behandling för den som insjuknat.
Den som drabbas av överkänslighet tvingas förändra sitt sätt att leva dramatiskt. Sjukdomar påverkar boendet, arbetet, resor, fritidssysselsättningar ja allt som hör till det dagliga livet.
Ofta leder sjukdomen till långa sjukskrivningar och pensionering därför att arbetsplatser inte går att anpassa till de förutsättningar sjukdomen ger, eller för att omgivningen inte förstår eller tror den som drabbas.
I boendet påverkas inte bara den elöverkänslige själv. Hela familjens livsföring måste förändras för att klara de nya kraven. Det är ofta förenat med mycket stora uppoffringar och inte sällan flyttningar från hemorten. Det handlar ofta inte bara om anpassning av bostaden, utan man är också beroende av att undvika störningar i omgivningen, vilket gör det omöjligt att ens bo kvar på den egna orten.
Kunskaperna och beredskapen att stödja den enskilde på det här området är inte tillräckliga. Lyckligtvis är det relativt få som drabbas av elöverkänslig- het. Det gör dock att kommunerna, som ansvarar för bl.a. bostadsför- sörjningen, inte alltid kan vara förberedda när problem blir akuta.
De vetenskapliga rön och andra erfarenheter som finns på området bör finnas samlade och tillgängliga för den som behöver ta del av dem. Det behövs också en ytterligare kunskapsuppbyggnad genom forskning och praktiskt utvecklingsarbete. Det gäller i hög grad boendet. Idag tvingas många leva med en mycket låg bostadsstandard. Gamla, omoderna och osunda hus, husvagnar och baracker är inte sällan det enda alternativ som står till buds för den som inte längre kan bo kvar i sin bostad på grund av elöverkänslighet. Kommuner bör stimuleras att planera och bygga bra bostäder, anpassade för elöverkänsligas behov. Alla kommuner kan inte göra det. I vissa kommuner finns inga lämpliga områden för sådana bostäder p.g.a. störningar i omgivningen. Det är dessutom inte säkert att det finns behov av sådana bostäder överallt. Staten bör bidra till att utvecklingsarbetet intensifieras och att det tar sikte på att förse varje region med tillräckligt antal lämpliga bostäder. Det skulle göra det möjligt för den som drabbas att bo kvar nära sin hemort, kunna fortsätta sitt arbete, när det är möjligt och framför allt undvika att tvingas bryta upp från släkt och vänner på grund av sin sjukdom.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare insatser för att garantera elöverkänsligas möjligheter till ett bra boende.
Stockholm den 2 oktober 1996
Eva Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s) Sören Lekberg (s)