Bostaden är basen för vår och särskilt barnens uppfattning
om omvärlden och verkligheten. Den skall inte bara
tillfredsställa grundläggande skyddsbehov. Den skall vara en
vilopunkt, en startpunkt, en trygghet och en språngbräda mot
yttervärlden.
Miljöpartiet de gröna kopplar därför boendet och bostaden - det vi vill
kalla vårt hem - till ett vidgat personligt ansvar. Finansiering, byggande,
förvaltning, rivning - hela bostadens livscykel skall vara en ökande
boendeangelägenhet.
Från byggpolitik till
boendepolitik
Svensk bostadspolitik trampar vatten. Dramatiska
förändringar av förutsättningarna har skapat ett läge, där
nyproduktionen är i botten och där boendet i sig blivit en
viktigare bostadspolitisk fråga än själva produktionen.
Anledningen till den avstannade nyproduktionen är främst de dyra
produktionskostnaderna och att marknaden delvis kan betraktas som mättad.
I vissa delar av landet har vi stort överskott på bostäder, i andra, framför
allt i
de större tillväxtområdena och unversitetsstäderna, finns dock en växande
efterfrågan igen. Den utbredda arbetslösheten tvingar idag fram alternativa
boendelösningar, en del bra - men inte alla önskvärda. I dag handlar det mer
om att bygga om än att bygga nytt.
En social boendepolitik
Habitat II - den sista av de stora FN-konferenserna - slog
fast allas rätt till en rimlig bostad och barnens särskilda
behov av skydd och trygghet. I Sverige är vi relativt lyckligt
lottade vad gäller antal bostäder och internationellt sett har vi
också kommit långt i utvecklingen av byggmaterial och
metoder. Men ändå är det fortfarande många som inte har råd
till en rimlig boendestandard. Vi har ett stort antal felbyggda
hus, som måste åtgärdas och vi har en viktig och olöst fråga i
de hemlösas sociala situation. Den s.k. sociala
bostadspolitiken, med speciella hänsyn till de reurssvaga
hushållen, får inte överges, utan måste ständigt omprövas
efter rådande verklighet och mer ses ur ett helhetsperspektiv,
där bl a arbets- och utbildningsmöjligheter utgör viktiga
inslag. Detta innebär att vi föreslår att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att göra en återkommande uppföljning
och samlad utvärdering av kommunernas insatser för särskilt
utsatta bostadsområden.kanske
Sjuka hus och sjuka barn
Tre decenniers felsyn har också skapat en mängd "sjuka" hus
som harmed stora effekter på folkhälsan i form av en
exploderande ny folksjukdom: allergi/överkänslighet och
astma. Allergisaneringarna av skolor, daghem och bostäder
är en samhällets skyldighet mot alla - särskilt mot barnen.
Allergisaneringsbidraget
Bidragsinsatserna för dessa mer omfattande saneringar,
enligt en tidigare överenskommelse mellan regeringen och
Miljöpartiet, måste därför fullföljas för de ansökningar som
nu är i tid inkomna ansökningar. Det saknas omkringomkr
600 miljoner kronormkr. Denna den största svenska
miljösatsningen i historien är för viktig för att inte fullföljas.
Vi återkommer till detta i vårt budgetförslag nedan.
Bidrag via Småhusskadenämnden
I detta sammanhang måste också bidragen genom
Småhusskadenämnden lyftas fram. Småhusskadenämnden,
knuten till en statlig fond, inrättades 1986 i syfte att bistå
ägare till småhus med omfattande fukt- och mögelskador. I
dag lämnas bidrag till husägare med fukt- och mögelskador,
men dessa bidrag är i många fall förenade med alldeles för
höga självrisker, dvs. bidraget är litet och husägaren får stå
för merparten av kostnaden själv. Vi anser att sSjälvrisken
för dessa åtgärder måste, enl Miljöpartiet, maximeras till
50 %, om människor över huvud skall ha möjligheter att
åtgärda sin egna hem. Detta bör finansieras inom den
ekonomiska ramen för fukt- och mögelskadefonden. För att
lindra de höga självriskkostnaderna inkluderade
överenskommelsen mellan regeringen och Miljöpartiet också
ett tillfälligt bidrag om 20 % av saneringskostnaden. Detta
tillfälliga bidrag löpte ut den 1 oktober 19-96, men mycket
stora behov kvarstår - uppskattningsvis behöver var tionde
småhus åtgärdas. Samhället tjänar i längden och inom alla
samhällssektorer på att ge husägarna möjlighet att klara av
kostnaden. Informationen om Småhusskadenämndens
verksamhet måste också spridas bättre.
"AB Husprovning"
Det behövs allmänt sett mer information till hushållen om
"sjuka" respektive "sunda" hus. Lagen om
byggfelsförsäkring, som gäller i 10 år och omfattar ny- eller
ombyggnad av flerbostadshus, vill vi utvidga till att också
omfatta arbets-, fritids- och skollokaler. Miljöpartiet vill
dessutom införa en återkommande kontroll av fukt, mögel,
ventilation, materialtillstånd, energibalans m.m. (hälso- och
miljörelaterad utvärdering), förslagsvis vart femte år. Vi har
tidigare kallat denna verksamhet för "AB Husprovning". Vid
brister bör de boende ha tillgång till kommunal rådgivning
och bostadsägaren garanteras lån om det krävs kostsamma
reparationer. Fastigheter skall också kunna få "körförbud",
om inte problemen åtgärdas. En möjlighet kunde vara att
hyresgäster föreläggs betala hyrorna till spärrat konto hos
husprovningen intill dess rättelse skett. För att kunna värdera
fastigheter bör det finnas normer för en god bostadsstandard
vad gäller miljö och funktion.
Det är av stor vikt att byggnadsmaterial varudeklareras och att gränsvärden
för kemiska ämnen sätts så lågt att astmatiker och allergiker utan obehag kan
vistas i byggnader.
Det krävs ett utvecklat system för miljöanalys/värdering, ett fråga som vi
behandlar i en separat motion till riksmötet 1996/97.
Radonsäkring
Radonsaneringen måste prioriteras med målsättning att ha
radonsäkrat samtliga konstaterade radonfällor före
sekelskiftet. Gränserna skall skärpas. Radongashalter över
150 Bq/m3 skall inte accepteras.
Miljöpartiet går emot regeringens nedskärning på anslaget till bidrag till
åtgärder mot radon i bostäder. Detta tas upp i budgetavsnittet, nedan.
Ny syn på boende
Vi måste få en annan syn på boendet. Att bo är inte att
konsumera, att bo är ett sätt att få rötter i tillvaron. Bostaden
måste ges ett större värde än sådant som köps och säljs för att
förränta kapitalinsatser. Bostadsmarknaden borde med andra
ord få ett mer tryggt och stabilt utrymme i
samhällsekonomin. Därför vill Miljöpartiet ge kvaliteten i
boendet hög prioritet. Alla skall kunna bo miljö- och
hälsomässigt bra till en rimlig kostnad. Allt boende skall i
framtiden självklart ske inom ekologiskt hållbara ramar.
Bostaden och dess grannskap skall samordnas med
omgivande natur, odling, historisk bebyggelse, bostadsnära
arbetsplatser, avfallshantering och kollektivtrafik.
Vi ser också på sikt den permanenta bostaden befriad från den nuvarande
formen för beskattning. Den framtida skatten bör vara kopplad till
fastighetens resurskrav, t.ex. energiförbrukning, material och krav på
infrastruktur. Fastighetsskatten bör växlas mot en sådan beskattning men
också mot en ökad beskattning vid försäljning. Det nuvarande
taxeringssystemet, där grannens försäljning av sitt fritidshus blir avgörande
för beskattningen, är oacceptabelt. Miljöpartiets taxerings- och skattepolitik
på kort och på längre sikt, vad gäller fastigheter, beskrivs utförligt i en
särskild motion till riksmötet 1996/97.
Subventioner till bra boende
Miljöpartiet vill ha bort generella subventioner till ny- och
ombyggnation. I stället vill vi under en övergångstid ha
riktade "gröna" investeringsbidrag, som i sin tur kan kopplas
till handikapp, sociala och regionala hänsyn. Ett annat riktat
bidrag är bostadsbidraget, som vi fortfarande anser vara den
mest träffsäkra subventionen för att trygga ett bra boende.
Det innebär att vi hellre ser förstärkning av bostadsbidraget
än av generella ny- och ombyggnadssubventioner.
Bosparkassor
Slutna bosparkassor, som JAK och de tyska Bausparkassen,
är betydelsefulla för att ge stabilitet i boendeekonomin. Att
spara och låna till mycket låg, eller ingen, ränta till sin bostad
är, enligt Miljöpartiet, ett viktigt kitt i samhällsbygget. Det
skapar ansvar och är ett solidariskt sätt att spara. Miljöpartiet
vill därför skapa förbättrade förutsättningar för sådana
bosparkassor, t.ex. utreda möjligheterna till särskild
kreditgaranti, som avgränsas till lån kopplade direkt till
boendet. Spararna behöver ökat skydd och samhället insyn.
Dessutom behövs en ökad och mer samlad information om
bosparandet i allmänhet och om de slutna bosparkassorna i
synnerhet.
Allmännyttan
Vi anser att hyresgäster skall ha goda möjligheter att ta över
sin lägenhet. Detta står inte i motsättning till vårt krav på ett
fungerande bestånd av hyresrätter, där den s.k. Allmännyttan,
de kommunägda bostadsbolagen, utgör ett viktigt och
stabiliserande inslag. Den kooperativa hyresrätten vill vi
särskilt uppmuntra. Vidare säger vi nej till helt fria
marknadshyror, eftersom vi anser att sådana bl.a. ökar en
oönskad boendesegregation.
Motverka ökad segregation
Den negativa segregationen, i framför allt våra storstäders
miljonprogramsområden, kan bara lösas genom åtgärder
utifrån en helhetssyn, där arbete och utbildning är avgörande
faktorer. Därför vill Miljöpartiet att satsningarna i dessa
utsatta områden skall ske genom att utveckla lokala
arbetsmarknader (med hjälp av t.ex. sänkta
arbetsgivaravgifter), satsa på utlokalisering av
högskoleutbildningar, skapa fritidslokaler och andra
förutsättningar för kultur- och fritidsaktiviteter. Dessutom
måste detta givetvis kompletteras med kvalitetshöjning av
bostäderna och näromgivningen.
Det estetiska inslaget är också mycket viktigt för att ge området identitet
och ett särskilt värde för de boende. Dessa förslag är alla beroende av det s.k.
underifrånperspektivet, dvs. de boende själva skall ha ett avgörande
inflytande på förändringarna.
Ett ökat ansvar i form av olika självförvaltningsformer måste också prövas.
Att de boende delar ansvaret för sitt bostadsområdet måste uppmuntras - inte
bestraffas med skatt av samhället (som i det nu aktuella fallet
bostadsområdet Holma i Malmö).
Det är slutligen viktigt att tillåta kommunerna att skapa frizoner i de
särskilt utsatta områdena, där man har rätt att lätta på statliga bestämmelser
och finna lokalt fungerande lösningar. Miljöpartiet utvecklar den här frågan i
en särskild motion om boendesegregation till riksmötet 1996/97.
Att bo vackert
Miljöpartiet sätter estetiska värden högt. Vi vill tala om
vackra hus, sköna omgivningar och betona kulturvärden i
byggande och utsmyckning. Från 1937 finns en
rekommendation om att minst 1 % av byggnadskostnaderna
skall avsättas till utsmyckning för offentliga byggnader. Stat
och landsting har någorlunda levt upp till detta, medan det
har varit betydligt sämre ute i kommunerna.
Miljöpartiet kräver att minst 1 % av den totala investeringskostnaden
avsätts till estetisk utformning samt konstnärlig utsmyckning vid ny- och
ombyggnad av offentliga lokaler, hyresbostäder och bostadsrätter som stöds
med någon form av statligt stöd. Utsmyckning kan lika gärna vara särskilda
insatser i arkitekturen och utformningen, som en satsning på enskilda
konstverk knutna till byggnaden. Det är dags att låta den enskilda arkitekten
få "signera" sina hus.
Lägesavgifter
I syfte att begränsa företagsetableringarna i centrum och göra
det möjligt att åter befolka innerstäderna vill Miljöpartiet
införa kommunala lägesavgifter för kontor och affärslokaler
som är större än förslagsvis 1 000 m2. Det finns mycket att
vinna med en bostadisering av stadskärnorna. Behovet av
stora kontorslandskap har också minskat med datoriseringen.
Fler och fler kan utföra sina arbeten oberoende av lokal.
Hemmet kommer delvis att återuppstå som arbetsplats. Vi
föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda detta.
Beprövade "rena" material
och återanvändning/
återvinning
Beprövade "rena" byggmaterial som sten, trä, lera och glas
måste få tillbaka huvudrollen i byggprocessen, medan bland-
och plastmaterial (med ohälsosamma emissioner och
tungmetaller) snarast och i möjligaste mån bör mönstras ut.
Återanvändning och återvinning av byggmaterial är ett måste
i framtiden, liksom att skilja det miljöfarliga byggavfallet till
säkra deponier.
Cirka 80 % av allt byggavfall hamnar i dag på deponi. Detta är fullständigt
oacceptabelt och ett miljömässigt fiasko. En snabb förändring måste till.
Höga deponiavgifter och/eller avfallsskatter är förmodligen den bästa och
snabbaste vägen. Ett alternativ vid övergången till höga deponiavgifter kan
också vara etableringsbidrag för att få igång byggmaterialsstationerna. I
Uddevalla har en av de första rent kommersiella depåerna för begagnat
byggmaterial startats. Det finns numera flera sådana depåer runt om i landet,
med mer eller mindre stöd. En databas för begagnat byggmaterial kommer att
tas i bruk under hösten. Att sprida information om byggdepåerna och om
tillgången på material i Sverige blir en viktig uppgift.
Enkla lösningar och
boendeinflytande
Enkla grundlösningar och med möjligheter till individuella
utformningar och självbyggeri skall dra ned
byggkostnaderna. Så långt möjligt bör de boende vara med
från början av byggprocessen. Detta gäller även i
flerbostadsfastigheter med hyresrätter och det gäller
områdesgestaltning och utformning av husen, olika
miljölösningar och det estetiska inslaget m.m. För att
underlätta människors egna initiativ och intresse för
självbyggeriet bör en översyn göras av plan- och bygglagen
(PBL), med ändringar i sådan riktning.
Bygg bort
elektromagnetiska fält
Resultat från olika undersökningar har visat stora hälsorisker
med vagabonderande strömmar i elnätet. Det har visat sig att
de elektromagnetiska fälten kan antas ge upphov till flera
allvarliga sjukdomar. Ett femledarsystem med separat
jordkabel för starkströmmen skulle ge en kostnadsökning på
ca 3 %, men samtidigt ge stora hälsovinster och vinster vad
gäller säkerheten i bl.a. datoranvändningen.
Samhället har här en möjlighet att lösa ett växande problem med enkla
medel och till en samhällsekonomisk vinst. Miljöpartiet anser därför att en
skärpning måste ske i starkströmsföreskrifterna, så att femledarsystem krävs
vid nybyggnad och större ombyggnad. På samma sätt måste också
starkströmsnätet i marken bytas ut till ett femledarsystem.
Vatten och avlopp
Ett av de nya kraven vi vill ställa på bostadsbyggandet gäller
bättre lösningar för vatten och avlopp. Vattenförbrukningen
måste minimeras och i första hand användas som livsmedel.
Detta innebär lösningar med recirkulation av BDT-vatten och
att i möjligaste mån mönstra ut den konventionella
vattentoaletten, så som den ser ut idag. På vägen till
kretsloppsanpassade lösningar, finns snålspolande toaletter
och en del andra liknande varianter. Det viktiga är att vi
lämnar den traditionella vattenklosetten bakom oss för gott
och istället satsar på de separerade toaletterna, som ger
möjlighet att återföra våra restprodukter till naturen som
jordförbättringsmedel och kväverik gödsling.
Med hjälp av avgiftsdifferentiering kan kommunerna påskynda
utvecklingen. Miljöpartiet föreslår att regeringen ges i uppdrag att utreda ett
system med utökade möjligheter för differentierade kommunala avloppstaxor
och anslutningsavgifter utifrån ett kretsloppsperspektiv. Detta kan
exempelvis åstadkommas genom ändringar i lagen om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar. Miljöpartiet utvecklar de här idéerna i en särskild
motion om va-lagen till riksmötet 1996/97.
Positiva tendenser i
byggsektorn
Vi har under de senaste åren sett byggföretagens intresse av
att bygga ekologiskt riktigt, kretsloppsbaserat och hållbart.
Kvalitetstänkandet i dessa avseenden ser nu ut att utvecklas
till prioriterad konkurrensfaktor. Byggsektorn har bl.a. skapat
sitt eget kretsloppsråd, som samlar kunskap och ger
rekommendationer till företagen. Det är alltså, trots det
knappa nybyggandet, mycket som händer i byggbranschen.
Tidigare tveksamheter och överdriven försiktighet, när det
gäller ekologiskt byggande, har nu övergått i ett stort antal
projekt och innovationer, framför allt vad gäller ombyggnad.
Detta är glädjande och visar vägen bort från de senaste
decenniernas felaktiga materialanvändning och alltför snabba
byggmetoder. Spekulationer och kortsiktighet på
bostadsmarknaden håller på att bytas ut mot mer robusta
perspektiv. Sveriges Arkitekters Riksförbund (SAR) har
sedan något år igång ett nätverk för ekologiskt byggande.
De här tendenserna är mycket positiva och ur alla dessa nya miljövänliga
satsningar bör vi kunna hämta mängder av nya nyttiga erfarenheter.
Ett ekologiskt
byggnadsbegrepp
I en av Miljöpartiets tidigare bostadspolitiska motioner
(1994/95:Bo521, om ett ekologiskt byggnadsbegrepp)
framhöll vi behovet av att bl.a. få begreppet "ekologiskt
byggande" definierat av Boverket. Uppdraget har
vidarebefordrats av regeringen och skall rapporteras senast i
mars 1998. Tills vidare får vi alltså stödja oss på det
forsknings- och utvecklingsarbete, när det gäller byggande
med ekologiska utgångspunkter, som hittills förevarit och nu
pågår.
Byggforskningsrådet har här en given uppgift. Vi ser gärna flera
experimentella projekt i form av nya ekobyar och ekostadsdelar. Dessa
speciella utvecklingsprojekt, där gränser och nytänkande testas vad gäller
vatten och avloppsystem, energialternativ och källsorteringsanordningar,
behöver även fortsättningsvis samhällets ekonomiska stöd för att kunna
genomföras. Lyckade - men även misslyckade - lösningar bidrar till den
djupare kunskap vi behöver. Det är särskilt viktigt med utvärderingar av
experimentprojekten och att informationen kan föras vidare.
För Miljöpartiet är det en given utgångspunkt att all ny- och ombyggnad i
framtiden skall ske efter ekologiska principer. Vi föreslår därför utredning av
frågan om hur statliga investeringsbidrag och kreditgarantiåtaganden skall
miljövillkoras och i övrigt kunna styras med sociala och regionala förbehåll.
Anslagen till
samhällsplanering,
bostadsförsöjning och
byggande (utgiftsområde
18) för budgetåret 1997
Miljöpartiet accepterar i huvudsak regeringens förslag till
anslagsfördelning på utgiftsområde 18 i statsbudgeten för
1997. Vi har dock två väsentliga invändningar, och den
gäller bidragen till åtgärder mot dålig inomhusmiljö i
offentliga lokaler, de s.k. allergisaneringsbidragen samt
bidragen till åtgärder mot radon i bostäder. I det följande
beskrivs bakgrund samt våra alternativa förslag till beslut.
Beträffande ramarna och anslagsfördelningen för budgetåren 1998 och
1999 har vi ännu inte tagit slutgiltig ställning. Detta bl.a. mot bakgrund av
att
ett flertal beslut som påverkar utgiftsområdet kommer att tas under 1997.
Bakgrund - överenskommelser med
regeringen om allergisaneringsbidrag
Våren 1995 gjorde regeringen och Miljöpartiet en
överenskommelse om det s.k. RAS-bidraget (riktat
anställningsstöd). Regeringen fick på det sättet stöd för 5
miljarder kronor till RAS och Miljöpartiet fick loss
2 miljarder kronor till miljöåtgärder. Framför allt handlade
det om ett bidrag till inomhusmiljön, det s.k.
Allergisaneringsbidraget, på 1,8 miljarder kronor. 200
miljoner kronor fördelades på bidrag till solfångare,
ackumulatortankar, kulturbyggnader och experimentbyggen.
40 miljoner kronor gick särskilt till Småhusskadenämnden
för att hjälpa egnahemsägarna med ett bidrag till självrisken
vid fukt- och mögelskador.
För allergisaneringsbidraget gällde att huvudentreprenadavtalet skulle vara
tecknat senast 1 mars 1996 och slutbesiktning skulle ske senast 1 januari
1997.
Ansökningarna till bidraget för allergisaneringar gick trögt, och såg inte ut
att alls utnyttjas som väntat, samtidigt som medel till ny- och ombyggnader
saknades. I en ny överenskommelse mellan regeringen och Miljöpartiet
skiftades 800 miljoner kronor från allergisaneringsbidraget till ny- och
ombyggnader. I överenskommelsen ingick förlängning av tiderna för
allergisaneringsbidraget. Huvudentreprenaden skulle först vara klar
1 oktober 1996 och slutbesiktningen 1 oktober 1997. Samtidigt låg
ansökningstiden kvar vid 1 mars 1996. Till överenskommelsen fogades
också krav på intensifierad information om bidraget och att om den
återstående miljarden mot förmodan överskreds skulle nya förhandlingar
upptas. Miljöpartiet fick i denna överenskommelse också 100 miljoner
kronor till fortsatt 35-procentigt investeringsbidrag till vindkraften.
Stegrat intresse för allergisanering
Vid ansökningstidens utgång, 1 mars 1996, hade ansökningar
för drygt 1,8 miljarder kronor för allergisaneringar, lämnats
in. Regeringen och Miljöpartiet återupptog då diskussioner, i
enlighet med överenskommelsen. Ur dessa diskussioner kom
tyvärr inte en enda ny krona. Regeringen hänvisade till
statsfinanserna. Samtidigt satsades det ytterligare pengar på
rena ombyggnadsbidrag. Betongen gick före barnens hälsa,
vilket är mycket allvarligt.
Nya försök
Miljöpartiet har sedan vid ett flertal tillfällen försökt få
regeringen att ta det ansvar man kan förvänta sig i en sådan
här fråga. Inga pengar avsattes i vårpropositionen, men under
diskussionen om sysselsättningspropositionen under
sommaren menade statsministern att man skulle försöka
finna en lösning, inte minst för barnens skull. Men inget har
hänt. Höstens budgetproposition ger inget utrymme för ett
fullföljande.
Vårt förslag: Fullfölj
allergisaneringen nu
Vad är viktigare än barnen i vårt samhälle. Har vi inte alla en
skyldighet att skydda dem mot "sjuka" skolor, daghem och
bostäder. Allergier, överkänslighet och astma har som aldrig
förr brett ut sig i våra växande generationer. Vi har fått en ny
växande folksjukdom. Anledningen, som de flesta är överens
om, finns främst i våra dåliga inomhusmiljöer.
Kommunernas försök att nu ta itu med problemen får inte
stoppas. Samhällskostnaderna för uteblivna åtgärder kommer
att få helt andra dimensioner. Det är också de flesta överens
om.
Miljöpartiet vill att detta viktiga miljö- och hälsoprojekt genomförs och
anvisar därför ett nytt anslag, kallat A 12. Åtgärder mot dålig inomhusmiljö i
offentliga lokaler, om 600 miljoner kronor för budgetåret 1997. Anslaget
finansieras genom omfördelningar i vårt budgetförslag jämfört med det vi
föreslog i motion på den ekonomiska vårpropositionen.
Anslaget A 9. Bidrag till åtgärder mot
radon i bostäder
Miljöpartiet vill inte sänka ambitionsnivån när det gäller
radonsaneringen. Därför accepterar vi inte regeringens
30-procentiga neddragning på anslaget Bidrag till åtgärder
mot radon i bostäder. Vi föreslår i stället att anslaget räknas
upp med 5 miljoner kronor till totalt 17 miljoner kronor för
respektive budgetår 1997-1999.
Sammanfattningsvis innebär Miljöpartiet de grönas förslag beträffande
utgiftsområde 18 följande:
Förslag till anslag 1997 och beräkningar 1998 och 1999, milj. kr.
18
Samhällsplanering,
Regeringen
Miljöpartiet
bostadsförsörjning
Förslag
Beräknat
Beräknat
Avvikelse från regeringen
och byggande
1997
1998
1999
1997
1998
1999
Totalt utgiftsområdet
33368
26629
23171
605
5
5
Anslag
A1
Boverket: Förvaltningskostnader
131
122
125
A2
Räntebidrag m.m.
23400
16993
13818
A3
Vissa äldre låne- och bidragsstöd för
bostadsändamål m.m.
94
8
8
A8
Bidrag till fonden för fukt- och
mögelskador
60
60
60
A9
Bidrag till åtgärder mot radon i
bostäder
12
12
12
5
5
5
A10
Bostadsbidrag
5910
5640
5600
A11
Bonusränta för ungdomsbosparande
3
3
3
A12
Nytt anslag: Åtgärder mot dålig
inomhusmiljö i offentliga lokaler
600
B1
Geoteknik
24
24
24
C1
Länsstyrelserna m.m.
1721
1617
1671
D1
Förvaltningskostnader för
Lantmäteriverket
490
422
414
D2
Statens va-nämnd
5
5
5
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en återkommande uppföljning och
samlad utvärdering av kommunernas insatser för särskilt utsatta
bostadsområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att självrisken vid bidrag från Fonden för fukt- och mögelskador
får vara högst 50 % av den totala kostnaden för husägaren,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett "Svensk
Husprovning AB" i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ytterligare skärpa kraven på högsta tillåtna radongashalt i alla
byggnader till maximalt 150 Bq/m3,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktade "gröna" investeringsbidrag och bostadsbidrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda möjligheten att ge en särskild kreditgaranti avgränsad
till sparande kopplat direkt till boende,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad information om slutna bosparkassor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fria marknadshyror,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om estetisk utformning och konstnärlig utsmyckning vid ny- och
ombyggnad av offentliga lokaler, hyresbostäder och bostadsrätter,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om kommunala
lägesavgifter för vissa lokaler i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information om byggdepåerna och begagnat byggmaterial,
12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av plan- och bygglagen
för att underlätta självbyggeriet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att femledarsystem skall vara obligatoriskt vid nybyggnad och
större ombyggnad av starkströmsnätet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samlad utvärdering av ekologiskt experimentbyggande,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag på hur statliga in- vest-
eringsbidrag och kreditgarantier kan miljövillkoras,
16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1997 anvisa anslagen under
utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsöjning och byggande enligt
Miljöpartiets förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 18
Samhällsplanering, bostadsförsöjning och byggande för åren 1998 och
1999.
Stockholm den 30 september 1996
Marianne Samuelsson (mp)
Per Lager (mp)
Barbro Johansson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)
Eva Goës (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Birger Schlaug (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Roy Ottosson (mp)
Annika Nordgren (mp)
Ewa Larsson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Thomas Julin (mp)
Gunnar Goude (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Kia Andreasson (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)