Polariseringen blir allt tydligare i samhället. Attityderna har
hårdnat. Den höga arbetslösheten och de ökande klyftorna
sätter oss alla på prov, avkräver bevis på våra grundläggande
demokratiska värderingar och på vår solidaritet. Vi måste
visa att den negativa bostads- och områdessegregationen inte
ligger utanför politikens räckvidd - men vi måste också inse
att det faktiskt inte i första hand handlar om bostadspolitik,
utan snarare om möjlighet till arbete och utbildning, till ökad
självtillit.
Varje försök till förändring måste också bygga på viljan och insikten hos
de människor som berörs och det sk underifrånperspektivet bör styra alla
samhällets insatser, om de skall ha någon framgång.
Storskaligheten
De storskaliga miljonprogramsområdena löste dåtidens
bostadsbehov, men kom sedan att många gånger utvecklas
till problemområden. Människor har sedan dess flyttat runt
och problemen också. En del bostadsområden har under åren
utsatts för kraftig nedslitning och ansvaret, gemenskapen
bland grannar, fungerar inte. Att husen ofta var för stora,
ibland felkonstruerade, att de var utrustade med dåliga
material, blivit "sjuka", har inte gjort saken bättre, inte heller
de ödsliga gårdarna, anonymiteten, bristen på omboning och
positiv områdesidentitet och hemkänsla.
Vår gemensamma
skyldighet
Att i dagens Sverige vara flykting, utan kunskaper i svenska,
utan arbete, med en udda etnisk och kulturell tillhörighet kan
innebära totalt utanförskap. Men det är ytterligheten. Vi har
hela skalan - och alla som inte känner sig behövda, som inte
har en uppgift, ett arbete, hamnar lätt vid sidan av.
Frustrationen över den egna hjälplösheten och bristen
på¨delaktighet, skapar gäng och grupper av ungdomar utan
ansvarsreferenser, som gör gatorna osäkra och människor
rädda. Kriminaliteten kommer som på beställning. Därför har
vi en skyldighet att skapa förutsättningar så att alla skall
kunna känna sig delaktiga och viktiga i samhället, samtidigt
som vi måste se till att värna demokratin och rättstryggheten.
Positiva erfarenheter
Det finns, trots allt, många goda erfarenheter och exempel
från områden, där man har satsat på att förändra miljön, öka
delaktigheten, få igång verksamheter där de boende kunnat
utveckla sina speciella kunskaper och talanger. Tyvärr har en
del av dessa "projekt" stannat av eller upphört. Därför är den
framtida satsningen på långsiktighet viktig, att låta
livsdugliga processer komma igång och sedan få fortgå. Den
negativa bostads- och områdessegregationen bör ständigt
vara utsatt för motstrategier. Att öka hemkänslan, trivseln
och ansvaret är oerhört viktigt. Stadsdelen Holma i Malmö är
ett lysande exempel på positiv självförvaltning. Låt oss dra
nytta av dessa erfarenheter - och låt oss inte acceptera en
bestraffning av de egna insatserna i form av beskattning. Hur
skall då människor någonsin vilja ta det socialt nödvändiga -
och för samhället så ekonomiskt fördelaktiga - ansvaret.
Motstrategier
Utan att svartmåla, men heller inte skönmåla, måste vi ge oss
in i de utsatta bostadsområdena, erbjuda möjligheter för
människorna som bor där att vara med och forma om och
förbättra. Vi måste ge förutsättningar för arbetstillfällen,
gärna i form av en lokal arbetsmarknad med t ex
tidsbegränsade sänkta arbetsgivaravgifter. Vi kan flytta ut
delar av vår högskoleutbildning och få dit fler studenter. De
boende, som inte talar svenska, måste få en chans att lära sig
det inom området, liksom möjligheter att utveckla sitt eget
hemspråk. Gemensamma, och väl tilltagna, samlingslokaler
är en självklarhet för att ge utrymme för de boendes egna
initiativ. Utemiljön måste fortlöpande förbättras och göras
mer inbjudande, med utrymme för lek och vila. Miljöpartiet
har ställt krav på att allergisaneringsåtgärderna genomförs
över hela beståndet, så att alla lägenheter, skolor och daghem
blir garanterat "friska". Vid ombyggnader är det viktigt att
utsmyckning och andra estetiska inslag inte glöms bort.
Minst 1 % av byggkostnaderna borde alltid förbehållas de
estetiska kvaliteterna. Precis som i området Hammarkullen
utanför Göteborg bör även rivningar kunna ske för att öppna
områdena och ge plats för olika upplåtelseformer och
trevligare gårds- och omgivningslösningar. Ett fördjupat
Agenda 21-arbete kan ge en mängd miljöriktiga förändringar,
skapa engagemang och positiva följdaktiviteter. Det bör
kunna finnas utrymme för att skapa "frizoner" i de särskilt
utsatta områdena, som t. ex. kan innebära undantag från vissa
statliga regler och förordningar. Detta för att ge kommunerna
möjligheter till lokala och mer okonventionella lösningar.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående motstrategier för bostadsområden som är drabbade av
negativ segregation.