Ökade klyftor
Polariseringen blir allt tydligare i samhället. Attityderna har hårdnat. Den höga arbetslösheten och de ökande klyftorna sätter oss alla på prov, avkräver bevis på våra grundläggande demokratiska värderingar och på vår solidaritet. Vi måste visa att den negativa bostads- och områdessegregationen inte ligger utanför politikens räckvidd - men vi måste också inse att det faktiskt inte i första hand handlar om bostadspolitik, utan snarare om möjlighet till arbete och utbildning, till ökad självtillit.
Varje försök till förändring måste också bygga på viljan och insikten hos de människor som berörs och det sk underifrånperspektivet bör styra alla samhällets insatser, om de skall ha någon framgång.
Storskaligheten
De storskaliga miljonprogramsområdena löste dåtidens bostadsbehov, men kom sedan att många gånger utvecklas till problemområden. Människor har sedan dess flyttat runt och problemen också. En del bostadsområden har under åren utsatts för kraftig nedslitning och ansvaret, gemenskapen bland grannar, fungerar inte. Att husen ofta var för stora, ibland felkonstruerade, att de var utrustade med dåliga material, blivit "sjuka", har inte gjort saken bättre, inte heller de ödsliga gårdarna, anonymiteten, bristen på omboning och positiv områdesidentitet och hemkänsla.
Vår gemensamma skyldighet
Att i dagens Sverige vara flykting, utan kunskaper i svenska, utan arbete, med en udda etnisk och kulturell tillhörighet kan innebära totalt utanförskap. Men det är ytterligheten. Vi har hela skalan - och alla som inte känner sig behövda, som inte har en uppgift, ett arbete, hamnar lätt vid sidan av. Frustrationen över den egna hjälplösheten och bristen på¨delaktighet, skapar gäng och grupper av ungdomar utan ansvarsreferenser, som gör gatorna osäkra och människor rädda. Kriminaliteten kommer som på beställning. Därför har vi en skyldighet att skapa förutsättningar så att alla skall kunna känna sig delaktiga och viktiga i samhället, samtidigt som vi måste se till att värna demokratin och rättstryggheten.
Positiva erfarenheter
Det finns, trots allt, många goda erfarenheter och exempel från områden, där man har satsat på att förändra miljön, öka delaktigheten, få igång verksamheter där de boende kunnat utveckla sina speciella kunskaper och talanger. Tyvärr har en del av dessa "projekt" stannat av eller upphört. Därför är den framtida satsningen på långsiktighet viktig, att låta livsdugliga processer komma igång och sedan få fortgå. Den negativa bostads- och områdessegregationen bör ständigt vara utsatt för motstrategier. Att öka hemkänslan, trivseln och ansvaret är oerhört viktigt. Stadsdelen Holma i Malmö är ett lysande exempel på positiv självförvaltning. Låt oss dra nytta av dessa erfarenheter - och låt oss inte acceptera en bestraffning av de egna insatserna i form av beskattning. Hur skall då människor någonsin vilja ta det socialt nödvändiga - och för samhället så ekonomiskt fördelaktiga - ansvaret.
Motstrategier
Utan att svartmåla, men heller inte skönmåla, måste vi ge oss in i de utsatta bostadsområdena, erbjuda möjligheter för människorna som bor där att vara med och forma om och förbättra. Vi måste ge förutsättningar för arbetstillfällen, gärna i form av en lokal arbetsmarknad med t ex tidsbegränsade sänkta arbetsgivaravgifter. Vi kan flytta ut delar av vår högskoleutbildning och få dit fler studenter. De boende, som inte talar svenska, måste få en chans att lära sig det inom området, liksom möjligheter att utveckla sitt eget hemspråk. Gemensamma, och väl tilltagna, samlingslokaler är en självklarhet för att ge utrymme för de boendes egna initiativ. Utemiljön måste fortlöpande förbättras och göras mer inbjudande, med utrymme för lek och vila. Miljöpartiet har ställt krav på att allergisaneringsåtgärderna genomförs över hela beståndet, så att alla lägenheter, skolor och daghem blir garanterat "friska". Vid ombyggnader är det viktigt att utsmyckning och andra estetiska inslag inte glöms bort. Minst 1 % av byggkostnaderna borde alltid förbehållas de estetiska kvaliteterna. Precis som i området Hammarkullen utanför Göteborg bör även rivningar kunna ske för att öppna områdena och ge plats för olika upplåtelseformer och trevligare gårds- och omgivningslösningar. Ett fördjupat Agenda 21-arbete kan ge en mängd miljöriktiga förändringar, skapa engagemang och positiva följdaktiviteter. Det bör kunna finnas utrymme för att skapa "frizoner" i de särskilt utsatta områdena, som t. ex. kan innebära undantag från vissa statliga regler och förordningar. Detta för att ge kommunerna möjligheter till lokala och mer okonventionella lösningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående motstrategier för bostadsområden som är drabbade av negativ segregation.
Stockholm den 3 oktober 1996
Per Lager (mp)
Kia Andreasson (mp) Ragnhild Pohanka (mp)
Gotab, Stockholm 1996