Ännu en proposition har lagts på riksdagens bord, vilken berör den kommunala självstyrelsen. I den föreliggande propositionen inskränker regeringen kommunernas rätt att besluta över sina kommunala bolags framtida ägarförhållanden och bostadsbestånd. Kommunerna föreslås inte få avhända sig mer än 49 procent av inflytandet över bolaget eller stiftelsen. De föreslås heller inte få sälja ut mer än 25 procent av sina bostäder. Sker något av detta förlorar man de räntebidrag man tidigare haft.
Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag. Det främsta skälet är att förslaget strider mot den kommunala självstyrelsen. Regeringen har gång efter annan lagt fram förslag som på olika sätt inskränker kommunernas rätt till egen styrning. Regeringens förslag denna gång ger tydligt skenet av att man inte betror kommunerna att handskas med sina egna bostadsföretag eller den interna ekonomin.
De flesta kommunala bostadsföretag bedöms idag ha en relativt stabil ekonomi. För kommunala bostadsföretag med dålig ekonomi är möjligheterna begränsade att göra nödvändiga strukturella förändringarna. Privata bostadsföretag med svag ekonomi har kunnat rekonstrueras genom nytillskott av finansiella medel eller avskrivningar av fordringar. De kommunala bostadsföretagen har inte kunnat göra på motsvarande sätt eftersom de i regel har kommunal borgen för sina lån. I dessa fall kan skulderna endast lösas genom att kommunen går in med ytterligare kapital eller löser in lånen. I kommuner med svag ekonomi innebär detta förfaringssätt att andra kommunala verksamheter blir lidande eller riskerar att bli det. Kommunallagen hindrar dessutom en kommun att gemensamt med en annan kommun driva bostadsföretag, vilket skulle kunna vara en utväg vid ekonomiska problem. För kommuner med ett bostadsföretag i kris återstår därför många gånger endast utvägen att sälja till privata intressenter, om inte den egna kommunala ekonomin ska påverkas negativt. Det av regeringen uttryckta kravet på ekonomisk balans i de kommunala budgeterna och förbudet mot kommunala uppsägningar gör förstås handlingsutrymmet än mindre för dessa kommuner.
Enligt vår mening är kommunerna själva de som bäst kan avgöra huruvida en spridning av ägandet respektive en utförsäljning av det kommunala bostadsföretaget är den bästa lösningen, för bostadsföretaget och för kommunen som helhet. Regeringen lägger i sitt förslag in möjligheter till undantag från reglerna. I praktiken innebär det att rätten och möjligheten till beslut i en kommunal fråga flyttas från den kommunala nivån till den statliga nivån, vilket är en direkt inskränkning av den kommunala självstyrelserätten.
Kommunerna har ett lagfäst ansvar, bl a i socialtjänstlagen, att ombesörja att människor som inte på egen hand kan lösa sitt behov av bostad eller har särskilda behov vad gäller boendet får en god bostad. Detta ansvar finns oavsett hur ägarförhållandena i bostadsbolagen ser ut. Kommunerna har historiskt hanterat detta ansvar väl och vi kristdemokrater är övertygade om att man kommer att göra så även framdeles. Vi anser att kommunerna själva är bäst lämpade att bedöma hur detta ansvar tar sig uttryck i praktiken. En grundläggande förutsättning är dock att de har kvar sin handlingsfrihet på detta område.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:38.
Stockholm den 28 oktober 1996
Ulf Björklund (kd)
Dan Ericsson (kd) Rose-Marie Frebran (kd) Holger Gustafsson (kd) Göran Hägglund (kd) Mats Odell (kd) Michael Stjernström (kd)