med anledning av prop. 1996/97:38 Överlåtelse av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder
De negativa effekterna av den socialdemokratiska
bostadspolitiken, fylld av regleringar och stora subventioner,
visar sig nu tydligt i allt fler kommuner i landet. Många
kommunalpolitiker har tvingats besluta om ägartillskott för
att de kommunalt ägda bostadsföretagen inte skulle/skall gå
omkull. Allt fler av dem har nu kommit till slutsatsen att det
inte är en kommunal kärnangelägenhet att vara
fastighetsägare. Allt fler inser också att de inte kan fortsätta
att med skattebetalarnas pengar hålla de kommunala
bostadsföretagen under armarna samtidigt som verksamheten
inom bl.a. skolan , barnomsorgen och äldreomsorgen får
vidkännas stora nedskärningar. Kommunalpolitikernas
ambition att i detta läge sälja ut delar av eller hela det
kommunalt ägda bostadsbeståndet vittnar om ett stort
ansvarstagande för det som en kommun i första hand skall
prioritera, nämligen kärnverksamheterna vård, utbildning och
omsorg.
Att i detta läge slänga fram ett icke utrett och än mindre remissbehandlat
förslag, som dessutom ges retroaktiv verkan, för att förhindra att
kommunerna vidtar de åtgärder de anser lämpliga för att sköta sina egna
angelägenheter, får ses som ett slag i ansiktet på ansvarskännande
kommunalpolitiker, som ännu en av många socialdemokratiska återställare
och som ett fundamentalt ingrepp i det kommunal självstyret.
Förslaget är så framhastat och helt och hållet ideologiskt motiverat att det
inte på en enda rad tar upp vad det innebär för den s.k. finansierings-
principen som gäller mellan staten och kommunerna när nya uppgifter läggs
på kommunerna eller när man i lag reglerar sådant som får ekonomiska
konsekvenser för kommunerna.
I samma stund som regeringen vägrar en kommun att sälja hela eller delar
av sitt bostadsföretag så har också staten tagit på sig ett stort ansvar.
Ansvaret ligger i att se till att den kommun som vägras sälja kompenseras
såväl för ägartillskott som kommunen tvingas ta ur den kommunala budgeten
som för uteblivna försäljningsintäkter. Dessutom lämnas ett uppenbart
utrymme för ett stort godtycke och därmed en stor osäkerhet vad gäller de
undantag som skall kunna göras från föreslagen inskränkning.
Det är regeringen som skall sitta och avgöra om en försäljning skall anses
ske av ideologiska (läs: borgerliga) skäl eller av skäl som i propositionen
anges vara godtagbara (läs: när de åberopas av en socialdemokratisk
kommunstyrelseordförande). Det blir således en rent ideologiskt betingad
överprövning av de kommunala besluten där varje form av objektivt
tillämpbart kriterium saknas. Förekommande ärenden av detta slag kan
därför - åtminstone fram till hösten 1998 - rimligen inte beredas av politiskt
neutrala tjänstemän i departementen, utan de hanteras förmodligen bäst av de
partiarbetare som bereder ärenden åt den socialdemokratiska partistyrelsen.
En ytterligare fråga som infinner sig är hur många gånger de
kommuninvånare som inte bor i allmännyttan direkt eller indirekt skall
tvingas subventionera dem som bor i allmännyttan. Tvingas en kommun
lämna ägartillskott till sitt allmännyttiga bostadsföretag så är det med alla
skattebetalares pengar detta sker. Kan en kommun inte via en försäljning få
in pengar för att undvika nedskärningar av den kommunala verksamheten, så
är det alla kommuninvånare som betalar priset - inte bara de som bor i
kommunens bostäder. Sker en skattehöjning för att antingen tillskjuta pengar
till allmännyttan, eller för att "kompensera" uteblivna intäkter från en
försäljning, så är det alla kommuninvånare som får betala.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1996/97:38 i
enlighet med vad som anförts i motionen.