med anledning av prop. 1996/96:38 Överlåtelser av allmännyttiga bostadsföretag eller deras bostäder
I regeringens proposition föreslås en rad förändringar runt de
bostadsföretag som tidigare förklarats som allmännyttiga och
numera benämns kommunala bostadsföretag. Regeringens
förslag syftar till att försöka förhindra de planerade
utförsäljningar av hela eller delar av kommunala
bostadsföretag som delvis redan genomförts eller är på väg
att genomföras. Dagens lagstiftning kan inte förhindra att så
sker.
Orsaken till försäljningarna är främst två. Den ena är ideologiska skäl, där
man i några borgerligt styrda kommuner inte anser att det ska finnas några
kommunala bostadsföretag och att bostadsägandet inte är en kommunal
angelägenhet. Den andra orsaken står att finna i att kommuner med dålig
ekonomi ser som en möjlighet att få ett bättre ekonomiskt läge genom att
sälja hela eller delar av sitt bostadsföretag.
Vänsterpartiet anser att de kommunala bostadsföretagen skall ha en stark
ställning på bostadsmarknaden, dels för att kunna tillgodose människors
efterfrågan av en bostad, dels för att kunna vara hyresledande med en god
tillämpning av bruksvärdessystemet. Det skall garantera allas rätt till goda
bostäder till ett rimligt pris. De kommunala bostadsföretagen utgör en
hörnsten i kommunernas sociala bostadspolitik.
Sedan efterkrigstiden har staten och kommunerna haft ett
samhällskontrakt, där staten finansierade och kommunerna byggde och
förvaltade de nya bostäderna. Detta skulle garantera att alla människor fick
bostäder till rimliga priser. Efterhand har villkoren förändrats så att de
kommunala bostadsföretagen i dag har samma villkor som andra
fastighetsägare. Trots detta finns det ingen orsak att sälja ut hela eller delar
av de kommunala bostadsföretagen. Det mesta av beståndet är byggt med
tidigare bestämmelser och därmed ett omfattande statligt stöd. Att sälja ut är
i praktiken att flytta över statliga subventioner från gemensamt ägande till
privat ägo. Det har inte varit avsikten och är något som Vänsterpartiet
generellt är motståndare till. Däremot kan strategiska försäljningar av
enskilda fastigheter i syfte att t.ex. effektivisera bostadsförvaltningen eller
byta till sig mark naturligtvis vara sunda åtgärder för att det kommunala
bostadsföretaget skall få en god ekonomi och klara sin framtida bostads-
försörjning.
Regeringens förslag förhindrar en utförsäljning av 75 % av det kommunala
bostadsföretagets fastighetsbestånd. Att just 25 % skall vara möjligt att sälja
motiveras, varken av fastighetsekonomiska eller andra skäl, utan det är ett
sätt att försöka förhindra utförsäljningar av stort format för att inte äventyra
kommunernas möjligheter att föra en social bostadspolitik. Samtidigt är det
en svår fråga eftersom den också gör ett intrång i den kommunala
beslutanderätten. Som orsak kan hävdas att statens engagemang i de
kommunala bostadsföretagen naturligtvis förutsatte ett fortsatt kommunalt
ägande. Om nu detta äventyras bör ansvarsförhållandena klarläggas, vilket
får ske i den fortsatta utredningen av frågan. Vidare föreslås att vissa
kommuner skall få sälja mer än 25 % av sitt bostadsbestånd. Som orsak
anges ett behov av att rekonstruera bostadsbolaget eller som en sista utväg att
sanera en kommuns dåliga ekonomi. Den ansträngda ekonomin har flera
orsaker men den beror bland annat på den nu förda regeringspolitiken. Att
sanera kommunens ekonomi med de kommunala hyresgästerna som bricka i
spelet är ingen bra politik. Staten måste ta ett större ansvar än så.
Vänsterpartiet har i sin politik föreslagit mer medel till kommunerna och en
större s.k. kommunakut, där kommunerna får ansöka om hjälp med sina
särskilda problem.
Vänsterpartiet föreslår att försäljning av mer än enstaka fastigheter inte
tillåts i avvaktan på fastare spelregler i frågan.
Regeringen föreslår att ägandet i de kommunala bostadsföretagen skall
kunna breddas till att omfatta andra ägare än kommunen. Kommunen skall
dock behålla majoriteten av ägandet. Motiveringen är att det är ett sätt att
skaffa ett större eget kapital och få in en ökad kompetens i bolagsstyrelse och
ledning. Ett breddat ägande verkar inte särskilt troligt att få till stånd,
eftersom avkastningen på insatt kapital styrs av kommunallagen. Den säger
att ett kommunalt bostadsföretag inte får drivas i vinstsyfte, utan endast ge
en rimlig avkastning på insatt kapital. Vilken kapitalägare går in i ett sådant
projekt? Kommunens roll som ägare kan också förändras. Ägardirektivens
utformning och den demokratiska styrningen måste ta andra hänsyn
gentemot nya ägarintressen, med större betoning på ekonomiska frågor och
mindre på bostadssociala. Möjligheten att tillföra kunskap och kompetens
finns redan i dag eftersom kommunfullmäktige utser bolagsstyrelsen. Där
kan kompetens och erfarenhet av fastighetsförvaltning vara grund för att bli
utsedd i ett kommunalt bostadsföretags styrelse. Vänsterpartiet föreslår
därför att de kommunala bostadsföretagen även i fortsättningen ska ägas av
kommunerna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de kommunala bostadsföretagens ställning på bostadsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Vänsterpartiets generella inställning till utförsäljning av
kommunala bostadsfastigheter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utförsäljning av fastigheter i kommunala bostadsföretag i
avvaktan på ny utredning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett breddat ägande av kommunala bostadsföretag.
Stockholm den 28 oktober 1996
Owe Hellberg (v)
Hanna Zetterberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Lennart Beijer (v)
Jan Jennehag (v)
Karl-Erik Persson (v)