med anledning av prop. 1996/97:34 Handelsändamålet i detaljplan, m.m.
I propositionen föreslår regeringen en återgång till de regler i
plan- och bygglagen (PBL) som gällde före den borgerliga
regeringens lagändring 1992. Regeringen vill ge
kommunerna möjligheter att i detaljplanerna reglera
handelsändamålet genom att särskilja partihandel och
detaljhandel och genom att inom detaljhandeln särskilja
handel med livsmedel från handel med skrymmande varor. I
praktiken riskerar en sådan lagändring att medföra ett stopp
för nyetableringar av lågpriskedjor och "pris-pressar-pirater"
i många kommuner. Vi anser att förslaget är mycket
olyckligt.
Livsmedelssektorn var en av 1980-talets värsta inflationshärdar. Den
främsta orsaken var de stora bristerna i konkurrensen. Livsmedelssektorn
kännetecknas fortfarande av stark företagskoncentration och av omfattande
samverkan, främst inom förädlings-, distributions- och grossistleden, och i
viss utsträckning också inom detaljhandeln.
Konkurrenssituationen har dock förbättrats under senare år. EU-
medlemskapet och den skärpta konkurrenslagstiftningen har bidragit till en
lägre prisökningstakt på livsmedel. En annan bidragande orsak var 1992 års
ändring i PBL, som bland annat innebar att kommunernas reglerings-
möjligheter begränsades genom en uttrycklig föreskrift att bestämmelser om
byggnaders användning inte får utformas så att en effektiv konkurrens
motverkas.
Grunden för lagändringen 1992 var att bestämmelserna i PBL innebar ett
påtagligt etableringshinder för främst lågpriskedjor. Konkurrensverket, förut-
varande Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk
(SPK) kritiserade vid flera tillfällen kommunerna för att tillämpa PBL så att
nyetablering och omstrukturering av livsmedelshandeln förhindrades. Inte
sällan fick dessutom den redan etablerade handeln tillfälle att yttra sig i sam-
band med den kommunala behovsprövningen, vilket bidrog till att lag-
tillämpningen konserverade den befintliga branschstrukturen.
Mycket tyder på lagändringen 1992 har fått positiva effekter. I
Konkurrensberedningens slutbetänkande "EU, konsumenten och maten - för-
väntningar och verklighet" konstateras att konkurrensen inom detaljhandeln
förbättrats som en följd av ändringarna i PBL. Förändringen har bidragit till
lågpriskedjornas expansion, till lägre matpriser och ett mer varierat utbud för
hushållen - inte minst barnfamiljerna har kunnat pressa sina matkonton.
En väl fungerande konkurrens gynnar alltid i första hand konsumenterna.
Den stimulerar till förnyelse och är ett av de mest betydelsefulla medlen till
långsiktig effektivitet. Omvänt leder brister i konkurrens till det motsatta:
högre priser och små motiv till effektiviseringar och rationaliseringar av
verksamheten. Inom livsmedelssektorn är det angeläget att utvecklingen går
mot ökad konkurrens. Regeringens förslag kommer att få motsatt effekt.
Regeringens främsta motiv för en "återställare" i PBL sägs vara
kommunernas behov av att "begränsa den totala vägtrafiken och att främja
en utveckling mot en god och långsiktigt hållbar livsmiljö". Men något
underlag som entydigt visar att avsaknaden av regleringsmöjligheter fått
negativa effekter för trafikmiljön presenteras inte. Inte heller framgår av
skrivningarna i propositionen på vilket sätt preciserade kommunala beslut om
nyetableringar inom livsmedelshandeln skulle vara ett verksamt medel att nå
angelägna miljömål. Kommunernas möjligheter att, inom ramen för
planmonoplet, långsiktigt planera för en god trafikmiljö, minska den totala
vägtrafiken eller lösa andra trafikrelaterade problem, är knappast beroende av
om också livsmedelsbutiker får möjlighet att etablera sig utanför stads-
kärnorna.
Anmärkningsvärt är också att regeringen inte har analyserat hur
konkurrensförhållandena inom livsmedelssektorn skulle påverkas av den
föreslagna lagändringen. Vår bestämda uppfattning är att de föreslagna
förändringarna i PBL leder till samhällsekonomiska förluster genom
försämrad konkurrens, högre priser och ett mindre varierat utbud för
konsumenterna.